Kontorslek

Frank är överallt och ingenstans nu för tiden, vilket försåts är roligt och spännande och aningens virvelvindande, om en säger så. Han har kommit på att det går utmärkt att klättra upp på sin leksakskoffert, ställa sig på den och helst dansa lite eller göra lite andra moves så att jag ska bli aningens nervös där jag sitter som ett skyddsnät bredvid på golvet. Så för att vara på den säkra sidan får jag lyfta upp den på ritbordet mellan varven (kofferten inte Frank), men Frank hittar förstås andra saker att klättra på.

Han tycker även om att spela trumpet på diverse rör, förslagsvis hushållpappersrullar, men han har även upptäckt sen länge att jag har som en samling rör på kontoret. I dessa rör döljer sig diverse planscher och skisser.  Och häromdagen hjälpte Frank mig att ta fram omslagspapperet med alla fina färger på, så innan det blev för mycket trumpetande av den rullen så gjorde jag en ny affisch. Är det inte fint så säg?

Papperet fick jag på bästa färgaffären, Magnussons. Jag kunde liksom inte låta bli det eftersom jag direkt såg att det var ett stycke papper som blev en perfekt plansch på kontoret. Så, ett bra tips för en billig plansch, kolla på färgaffären ifall de har omslagspapper från Winsor & Newton, ramen är från IKEA.

Så, bland ballonger från kalaset klättrar Frank upp och ner, väljer en bok ur lådan, pekar och säger där, får syn på kossan och säger mmmmmmm. Lägger boken åt sidan, stänger locket till lådan och så börjar det om igen…

 

Förbereder firande

Girlangen är uppe, ballongerna är inhandlade och den supersnygga tripp trapp stolen står på Franks plats. Jag googlar cupcakes och inbillar mig att jag ska hinna baka något mer än kladdkaka till kalaset imorgon. Killen i pyjamas sover och Jocke tittar på Top Gear, jag med fast bara med ett öga, lyssnar mest på billjuden och fnissar åt galningarna.

Hur som helst. Den där stolen, blev den inte tjusig så säg? Egentligen ska den lackas en gång till, men Frank får ha den ett tag ändå, den andra han hade kunde han ställa sig upp i, inte så bra. Så nu sitter han där han sitter även om han vrider och vänder lite på sig så kommer han inte ur.

Och hur det gick till. Jo, Simon som gjorde väggen i garaget fick som sagt gå loss på stolen. Jag hade inte gjort något förarbete mer än att jag köpte stolen bra begagnad, dvs. rätt slipad av tidigare barn på en förskola. Kanske hade det varit bra att slipa den ordentligt, men äsch. Vi får väl se hur det funkar. Sen sprayade Simon den turkosa färgen av märket Liquitex, en vattenbaserad sprayfärg, på hela stommen. Oklart om det var ett bra val, den färgen var min och jag gillar just den kulören så därför tog han den. På plattorna använde han sin vanliga spray, Montana Black, som verkar vara mer avtorkningsvänlig och blank. Nåväl.  Jag tycker så klart att stolen blev så himla fin.

Men nu är det si som så att den turkosa är matt och känns inte lika avtorkningsvänlig så därför ska jag spraya på en gång med oljebaserad lack. Hoppas att det blir slitstarkt nog för Franks matäventyr. Ha.

Så var det med det. Nu åter till föreberedelserna även om det mest är planering i huvudet och inte i görningen.
Hoppas att ni har en fin fredagskväll och att ni får en förträfflig helg!

 

Här snackar vi kärlek

En kompis till mig bad mig föreviga hennes sons fantastiska kärleksförklaring till henne. Men kom igen, hur kan man kläcka ur sig en sådan kommentar som fyraåring? Det är ju så gulligt så att tårarna rinner till. Självklart ville jag hjälpa henne med det.

Först visste jag inte hur jag skulle få till snöflingorna så att det blev fint. Jag vred och vände på det i datorn, funderade på att göra klassiska urklipp likt de som sitter på fönstren på jobbet men till slut så kom jag på det gamla knepet med salt. Så jag målade med akvarell på ett stort akvarellpapper och strödde sedan ut salt på papperet. Då suger nämligen saltet upp färgen och bildar mönster som liknar snöflingor.

Brilliant. Jag blev nöjd. Sen fick jag vänta till färgen torkat, borsta bort saltet och skriva dit texten med en bokstavsmall. Jag använde poscapennor till färgen på bokstäverna. Tadaa! Klart och redo för leverans.

Och gissa om gossen som sagt detta till sin mor blev glad över tavlan? Han hade visat ett uttryck av total lycka och stolthet innan han hade slängt sig runt mammas hals i en stor varm kram. Härliga ungar. Och vilket citat sen. Love it.

 

Och lite pyssel

På lördag ska vi ha knytkalas, eller middag rättare sagt, men låter bättre att säga knytkalas än knytmiddag. Yeah well. Vi blir tio stycken plus oklart antal barn. Och eftersom jag får lite lätt utslag av att saker och ting eventuellt inte skulle matcha så bad jag pappa plocka ner en pinnstol från vinden som jag skymtade senast jag var där och svepte över skatterna med min skarpa glasögonsyn.

Så, mycket riktigt igår kom han över med den och sa, ”den är sne och skev och jag vill inte ha tillbaka den, så gör vad du vill”. Okej. När jag satte mig på den så tänkte jag att den stackaren som får den stolen kommer bli åksjuk, dålig kombo på en middag. Det bästa vore förstås att ta bort det benet där en minibäver har tagit några stadiga tuggor och byta ut det, men jag är ingen snickare precis och det verkar ju bokstavligt talat förbenat bökigt.

Istället skrev jag en så kallad varningstext. Satte dit en möbeltass av den större sorten och tre av de mindre, så nu är den fortfarande sne, men inte som i slagsida. Så förutom att jag hostar, fryser och nyser så förbereder jag middagen utseendemässigt i huvudet och det blir bra, lite trångt och udda men bra. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Ni vet.

Och. Förbenat sne men varsågod och sitt!
Vetja.

 

Pallpyssel

Under tiden som Frank sov igår hann jag fixa i ordning pallen med underlägget som vi köpte på Svensk Tenn när vi var i Stockholm. Jag trodde att jag skulle behöva två, men det var bara till att passa in mönstret som jag ville ha det på ett underlägg. Billig makeover kan man säga.

Jag har sett att Linne & Lump i Laxå har sånna här urtjusiga pallar och när Jocke kom hem med en så var jag inte sen att härma deras pallpyssel.  Och men info från en vän var det enkelt som bara den. Först ta bort det gamla och putsa till pallen, det hjälpte visserligen mästerputsaren pappa Pohlman mig med så det kanske räknas som fusk. Men när väl det var gjort, vilket hade gått på ett knyck så var det bara för mig att mäta ut hur jag ville ha mönstret, klippa ut det och använda mig av kontaktlim för att få bitarna på plats. Trycka till och sen var pallpysslet klart.

Och blev det inte tjusigt så säg. Ett underlägg och en halv tub kontaktlim senare är pallen som ny, snacka om att stå pall.

 

Nymålat

Allt genastNymålatStakarKlartHärPlaskBra mammaMätt

Ja det där blev ju inte så tokigt. Jag tycker till och med att det blev riktigt fint. Det andra matbordet och stolarna har jag haft bra länge, så jag gav en hint till pappa Pohlman att ett annat slags bord inte vore så dumt. Inte en hint för att jag räknade med att han skulle ha något på lut, utan en hint för att det är han som har gett mig den här inredningsådran och tidigare nämnt att han har ett förbannat fint bord.

Egentligen var jag sugen på ett vitt, men det här blev ju toppen. Pappa sa nämligen; jag har ett jävligt fint bord med fina kurviga ben (gjorde kurviga rörelser med handen för att förstärka de svarvade benens figur) och fraktade sonika hem det för att jag skulle få se det själv. Och mycket riktigt, nog har det kurviga ben allt. Bordsskivan var från början ännu mer brun, vilket inte riktigt föll mig i smaken. Så lite vibrationsträning på det och patinan eller det där chabby fucking chick är framtaget.  Men som sagt, nu när jag ser det såhär tillsammans med stolarna så är det perfekt.

Två av stolarna, den gula och mörkturkosa kommer även de från pappas gömmor, fast de var vita innan. Så inspirerande E och jag slipade loss lite sen var det bara till att måla. Den röda och den bruna stolen kommer från Linne & Lump i Laxå och de är som de är, förutom att den bruna har hoppat i den turkosa färgen likt ett barn i en vattenpöl.

Då vet ni det. Tänk vad lite färg kan göra skillnad.

 

Skymningsmåleri

SlipadFina fiskenGröt hitåtNytt och nött

Det är inte ultimat att börja måla om pinnstolar i skymningen. Inte heller särskilt genomtänkt att duka fram sin kropp likt ett smörgåsbord för myggen på verandan, men det är roligt att göra om i köket. Slipa lite bord i trädgården, fynda udda pinnstolar på Linne & Lump och fantisera ihop ett nytt köksmöblemang.

Förändringens ådra pulserar men tiden räcker inte riktigt till. Ivrig som jag är drar jag över den ena stolen med gul färg, tänker att det inte kan bli så himla dåligt i mörkret och passar på att doppa ner två ljusstakar i färgen för att öka på kvoten för kreativitet. Dra mitt står till stacken för den där färgglada och finurliga inredningen som jag så gärna vill stoltsera med.

Få ett bord av pappa Pohlman. Ett köksbord som inte behöver vaxduk utan som behöver kärlek och tuffa tag från en liten kille på ena gaveln som glatt men bestämt drämmer näven i bordet när hungern sätter in. Ett bord som bara mår bättre av glasringar, spill och några törnar på själen.

Så trots gårdagens skymningsmåleri och spridda skurar av myggbett så är jag påt igen idag. Jag står fast vid att det ska synas att det är handgjort och förhoppningsvis kan jag visa er senare hur det blir.

Och på håll såhär, blir det förbannat bra.

 

En herrans massa…

SyrgasgubbeMan överbordGröna fingrarFiningarSå det såNy konst
Med glasögonen täckta av regndroppar går jag med raska steg i blommiga gummistövlar över stans blöta gator. En fjäril i frisyren och ett sminkat face dagen till ära. Sommarregn i spridda skurar och svala varma vindar. Frank hänger med pappa Jocke och jag passar på att uträtta ärenden.

Köper färska kryddor i kruka och jordgubbsplantor, sveper en kaffe på Kaffemästaren, säger hej till Magnussons och lånar hem finfina prylar från butik Glad. Det är nämligen dags för ett nytt besök av en fotograf och en skribent. Vad det blir av det har jag ingen aning om, men fördelen är att det blir en herrans massa gjort och hemmet blir städat och pimpat på nytt. Jag tycker ju att det är förbannat roligt att tänka ut hur det kommer se ut.

I huvudet stuvar jag om bland mina betydelsefulla detaljer, i verkligheten låsas jag att jag har gröna fingrar och hoppas på en lycklig skördefest. Tillverkar nya tavlor till kontoret och önskar att jag hade lite graffitiskills. Svettas under regnkappan på altanen och hänger upp de där sjöfartsvimplarna och tänker att alla i det här området kan ju inte ha båt, någon måste ju ha koll på signalflaggorna också. Jag tar på mig det ansvaret och inser att jag för första gången i mitt inredningsintresse och historia slänger mig med en touch av marint. Det trodde jag väl aldrig.

Fast det är klart, jag får nog öva en del på de där flaggorna, det känns extra viktigt att lära sig ‘man överbord’ och ‘jag behöver hjälp’. På förpackningen står det dessutom att de passar utmärkt att hissa i så väl flaggstång som båtmast, men ingenting om altan. Mer om hur det ser ut visar jag förhoppningsvis i morgon eller på fredag då jag ska duka upp för låsasfest på altanen. Roligt.

Aja. Skepp och hoj. Nu ska jag sova och imorgon ska jag stuva om detaljerna på riktigt för på fredag smäller det och innan dess ska dessutom potatisen i jorden, var är min assistent nu igen? Frank tänker ni, ja förvisso , men han får växa till sig lite först.

God natt eller god morgon.

 

I paketen…

Namntavla

Det var det här som gömde sig i alla paketen till kidsen på jobbet. Namntavlor är ju modernt så vi tänkte att vi kunde fixa egna, lite billigare än att betala flera dundra, om vi säger så. Sagt och gjort, vi bestämde ord och sedan styrde vi upp bakgrund och bilder i Publisher, går säkert att göra i en herrans massa andra program också, men det funkade för oss. Så nu hoppas vi, vi som i den före detta eliten på lilla Tallen att alla barn och föräldrar uppskattade presenten, vad tycker ni?

Nu är ju Frank inte riktigt där än, men jag hoppas att han får några av dessa egenskaper.

 

The lapptäcke

VälkommenThe lapptäckeDIY

Om det inte vore för att jag är ordinerad av min barnmorska att ligga i sängen som en pascha med tuttarna i vädret så hade jag nog tagit med mannen och Franken på en promenad och firat med en semla på första bästa hak. Om det inte heller vore så att det varit snöblandat regn och skridskobana ute på vägen så kanske ännu en tur runt kvarteret hade varit något. Men nej.

Och självklart kan jag inte bara vara still dagarna i ända, då blir ju hela jag som det största rastlösa benet du kan tänka dig. Med en outtalad bokstavskombination är det omöjligt att inte hitta på något. Trots att jag befinner mig i mittemellanlandet, där jag dels är trött för att livet är fantastisk annorlunda, men pigg för att det inte händer särskilt mycket. Så därför sydde jag klart det där lapptäcket.

Istället för att sy ihop lapptäcket och filten räta mot räta och sedan vända det ut och in, sydde jag fast en snedslåremsa runt lapptäcket innan jag sydde fast det på fleecefilten. Så nu är det klart. Ett samarbete med HM Home skulle funka fint för Deermountain Design. Nu får vi hoppas att Frank gillar sin nya filt.

Och för er som tittar på Bygglov, dagens avsnitt är från våra hoods.
Ha en fortsatt fin kväll vetja!

 
1 av 41234