Lucka 24 – TyskAnn

Älskade Ann. TyskAnn. Hon kom till mig en dag i februari. Nerpackad i ett stort avlångt paket. Kluven som om hon hade lämnat en trollkarl, som precis hade kört sitt avslutande trick. Ni vet det där när en hyfsat snygg tjej placeras i en låda och sedan sågas mitt itu. Ann hade rest så enda från Tyskland.

Men när hon kom till mig och jag trollade ihop henne blev hon lång och ståtlig. Visserligen väldigt smal, jag tror dessutom att hon bara väger 12 kg. Jag adopterade Ann för att hon skulle få symbolisera mitt samtida konstverk på kursen ”bild för lärare II”. Då var det si som så att jag ville tatuera henne och visa med hjälp av Ann hur vi ser på andra människor beroende på klädstil och tatueringar.

Och så fick det bli. På hennes överkropp är det tatueringar som ska liknas vi de som är moderna nu, och på hennes underkropp är det tatueringar från olika stammar i nord och Sydamerika. Vid redovisningstillfället hade Ann klätt upp sig för att sedan klä av sig helt. Om du vill läsa mer om det kan du kolla här.

Nu står Ann i sitt hörn med Magnus Uggla frisyr och gipskorsett. Egentligen borde hon vara tomtemor vid det här laget, men den dräkten vet jag inte var den är. Hon får vara nöjd med lite pynt runt halsen och kanske att hon ska få en ny tatuering på armen, det vill nämligen jag ha…

 

Vernissage med TyskAnn

Idag hade vi vernissage i skolan. Jag visar Ann. Eller det är ju Ann som visar upp sig själv. Naken i ett hörn. TV4 kom dit och gjorde en kort intervju med vår lärare. Om ni bor i Örebro kan ni se det inslaget på de lokala nyheterna i morgon kl 18.30.

Jag ringde till mitt försäkringsbolag för att kolla om Ann var försäkrad eller om jag kunde försäkra henne. De tyckte att de var en svår och konstig fråga, som skapade lite skratt. När vi hade lagt på tror jag att jag förmodligen blev en av dagens tokiga kunder, ”Herregud, folk vill verkligen försäkra allt möjligt, idag ringde en som ville försäkra sin skyltdocka”…Ja, men jag är ju rädd om Ann. Summan av kardemumman är att Ann ingår i min hemförsäkring. Bra där.

Innan vi öppnade utställningen fick jag fylla i Anns tatueringar. Hon har blivit lite skavd efter allt hon utstått, resor till och från universitetet, fotograferingar och gipsavgjutning. Men om hon inte envisas med att vara naken hela tiden är ”åderbrocken” inget som syns.

 

SjukAnn

Ann har som bekant fått ett eget hörn här hemma. Vi kan kalla det skrämselhörnet. För de som kommer till oss för första gången och får syn på Ann hoppar högt och svär lite. Men det går ganska fort över. Nu har Ann fått en sjuksköterskedräkt. Bra att ha en egen syrra om det skulle bli trubbel med immunförsvaret.

 

Reklam med Ann


 

HörnAnn

Ann har kommit hem nu efter en lite längre vistelse på universitetet. Hon stod där näck med Magnus Uggla peruk och solbrillor och vaktade mitt hörn. Tydligen vaktade hon det väl, för allt fanns kvar när jag hämtade henne i fredags. Bra där Ann. Nu har hon fått ett nytt hörn här hemma. Hon skräms fortfarande när jag går förbi, men snart har jag nog vant mig. Jag hade besök i lördags å den donnan blev livrädd för Ann, å jag förstår henne. Ann står ju bara där helt blickstilla och tyst.

Ann har även fått en ny frisyr. Vad tycks?

 

Curly Sue Sweden

Jag har ju glömt och berätta var Ann bodde innan. Vi vet ju att hon bodde i Tyskland men där bodde hon i ett slott som heter ”Curly Sue Sweden” tillsammans med en massa andra hetingar. Å kanske är det så att du vill ha en egen skyltdocka, å då kan jag verkligen rekommendera att adoptera en från det här fina stället, www.curlysue.se

Du kanske har en butik eller bara är lika tokig som jag och vill ha en docka som inredningsdetalj. Nåväl.

Curly Sue is the place.

 

TokAnn.

Här kommer några av de bilder som Ann och jag tog i tisdags. Är hon inte snygg så säg?


Ann blev lite förtjust i Björn och hon bad på sina skrubbade knän att jag skulle tatuera in namnet…så var det.

 

RädslAnn.

Idag hade vi redovisning av våra samtidsprojekt. För att förstärka mitt syfte var jag elegant klädd i pennkjol, svarta strumpbyxor med små vita prickar, svart linne med lite lurig urringning och svart kavaj, stövletter, nyklippt lugg och rakt utsläppt hår. Jag hade även ritat en tatuering på min underarm för att förtydliga kontrasten mellan min eleganta klädsel och fördomarna som finns om tatueringarna. Trots att tatueringskonsten har blivit allt mer accepterad i vårt samhälle så det fortfarande personer som anser att det är något som bara hör till kriminella och sjömän. Då spelar det ingen roll hur elegant du är, om till exempel en arbetsgivare anser att en synlig tatuering inte är ok. Jag ville skapa diskussion med min redovisning och förtydliga det med min klädsel. Det tycker jag att jag lyckades med.

Mitt projekt var som sagt Ann. Jag var lite orolig för hur hon skulle uppföra sig bland nya människor men det gick alldeles utmärkt. Hon tog av sig kläderna och körde en nakenchock. Inga konstigheter. Jag var nog mer nervös än Ann. För jag kände att jag hade tappat kontrollen lite och visste inte riktigt hur jag skulle kunna följa den röda tråden.

I förrgår följde Ann med mig till skolan för första gången. Vi tog bilen. Hon satt i framsätet med solbrillor och vi lyssnade på P3. Jag spelade in en film, för jag tänkte att ni ville se, men då måste man antingen vända på skärmen eller lägga huvudet på sned, så jag väntar med det. Det som förvånade mig mest var att Ann inte hade fått något handikapptillstånd, det var verkligen något som till synes borde varit ett av hennes självklara handlingar, men icke. Så jag fick bära in benen och armarna och sedan parkera längre bort och ta Anns överkropp under armen och gå mot fotostudion.

Förutom dagens modell Ann, hade jag plockat ut olika klädesplagg som jag ville att Ann skulle prova och bli fotade i. Det här med att klä på Ann är sannerligen ett kapitel för sig. Jag förstår att Stål har utbildning i det. Men med några skrubbsår på Anns knän så tycker jag att vi fixade det bra. Ann och jag. Syftet med fotograferingen var att jag ville visa att det är lätt att bli bedömd beroende på hur man ser ut, lika lätt att medvetet gå in i olika roller. Under dagens gång fick Ann även nya tatueringar på ena armen. Ni ska få ett smakprov på bilderna inom en snar framtid.

Jo jag glömde, Ann träffade även en ny kompis Sven. Sven är otäckt smal, man ser rätt igenom honom och det enda som växer på den karl’n är det långa stripiga håret, men han har fina tänder.

 

HjortAnn.

Ann verkar inte  överförtjust i sina indiantatueringar som härstammar från nord och Sydamerika, de är tydligen sämre gjorda än henna…Men tatueraren ger sig icke. När ingen ser kliar sig Ann på rumpan och färgen flagnar av. Illa. Riktigt illa. Trots detta faktum har jag fortsatt med mina tatueringar. Ändrat teknik och gjort dubbelt arbete.

Inspirationen har jag fått från böcker. Jag tycker att historien om tatueringar är otroligt intressant. I den blåa och röda boken får man dessutom med skivor så att man kan lägga in bilderna på sin dator, grymt.

Idag heter hon HjortAnn. Som jag ibland. Fast jag har ingen hjort strax under bikinilinjen…

 

Indianrumpa

Här är Anns rumpa. Hon blev tatuerad så för länge sedan. För väldigt länge sen.

I hennes förra liv var hon nämligen en indian. Jag behövde bara skrubba lite på ytan.

 
1 av 212