Efter hälsoplanen så tog mannen och jag en tur till stugan för att klippa gräs. Där fick vi syn på en fantastiskt fin blomma. Som en badmössa. Vacker som få. Den står och trycker bakom en sten och bara väntar på att få vara floristisk sköld på Therese Alshammar. Eller nåt.
Sen klippte mannen gräsmattan och jag tänkte först köra lite kross. Men sen kom jag på att det borde vara läge att få tag i skogens guld. Jädrans tjat om dom där kantarellerna…
Med risk för att bli tjatig så vill jag ändå passa på att uppdatera nu när internet tydligen är på min sida, torts att jag sitter i stugan på landet och håller tummarna för att fotografierna ska hinna laddas upp innan jag somnar i soffan.
Vi hade alltså kräftskiva idag, årets första. Och det blev så fint och lyckat så jag kan nästan låta kräftmånarna hänga kvar med hopp om fler skivor. Mamma som är en hejare på att laga mat, familjens stjärnkock och tillika den som delar med sig av nygamla recept bjöd först på en västerbottenpaj med rökt lax. Som grund innan kräftorna och de inlagda räkorna plockades fram. Och de inlagda räkorna är så goda att ni ska få receptet, det är räkor som smakar som kräftor, intressant va?
För övrigt så var det tur att vaxduken åkte på, även om jag fick skarva med en annan för att den inte räckte till hela bordet. Men filtarna fick jag plocka bort. Solen värmde där vi satt och sörplade, skalade och skrattade.
Som ni vet har vi, som i mannen och jag alltid projekt på gång, vissa stora andra små. Idag fixade vi ett av de mindre. Förra helgen när vi var här i stugan sågade vi av benen på de urgamla trädgårdsstolarna. Först tänkte vi skrota hela sittgruppen då den har funnits i en smärre evighet plus att vi inte visste var vi skulle ha den, dessutom var den så sliten att vi inte ville skänka bort den. Men vi tog alltså hand om stolarna och gav dem ett nytt liv. Sågade som sagt av benen för att få en lite mer avslappnad stil. Låter töntigt, men ni vet vad jag menar.
I dag slipade Jocke av den gamla färgen och jag målade på nytt. Och de blev som nya. Hur bra som helst. Nu har vi fraktat ner dem till bryggan med hjälp av skottkärran. Och med en nästan vindstilla sjö så blev det inte alls dumt att sätta sig i en fåtölj och njuta av omgivningen. Så nu har de fått ett nytt hem med sjöutsikt. Inte dåligt.
Mannen gör allt för att fånga det perfekta fotot för kvällen. Utbrister, ”jag ska ta kort på dom där två pinnarna, alltså, om det är en stilla sjö och sen bara två pinnar, det är jävligt snyggt!”
Jag fnissar på avstånd. Är absolut lika förtjust i att vi har det här stället som mannen, men uttrycker det just nu inte i osammanhängande meningar. Fäktar bort knott och fascineras av utsikten. Hör fiskar som fångar insekter på vattenytan.
”Vi ska damma av båten. Bli pirater på sjön. Ingen ska kunna se oss. Vi kommer ha ett gömställe och sen bara komma fram bakom udden. Bara vi kommer våga vara i sjön. Den där marängtårtan var jävligt god. Mycket godare än vad man hade kunnat trott. Man slutar aldrig förvånas.”
Joråsåatt. Vi har en fantastisk kväll. Mannen ska bada nu. Jag håller mig i den nymålade stolen. Givetvis har den torkat. Dagens projekt. Fixa stolar till bryggan. Check. Körde ner dem hit med skottkärran. Det är lite så det är, man kör saker på skottkärran.
Innan har vi haft kräftskiva från Karlssons catering inklusive gäster. Det var smaskens och mycket trevligt. En bra grej med att umgås med pensionärer är att det aldrig blir särskilt sent. Och dessutom fick vi marängtårta. Haha. Mannen slutar inte tala, bäst jag tar med honom hem innan han drullar i sjön med kameran.
”Alltså. Fotografer, hade de inte gillat obekväma vinklar hade det aldrig blivit bra kort.”
Från ett uterum till ett annat. I dag dukar vi upp för kräftskiva. Jag har förberett med vaxduk och filtar. Filtar om det mot förmodan skulle bli kallt i vår bastu. Och vaxduk för att kräftspadet troligtvis kommer skvätta vilt när vi sätter klorna i de rackarna.
Sen tror jag faktiskt att uterummet är inrett och klart. Satte upp en tavellist i dag som jag köpte för ett presentkort på Village. Ett presentkort som vi fick när vi hade fest för mer än ett år sen. Ibland är det bra att spara, men oftast inte. Ett annat presentkort hade t.ex. gått ut, varför inte bara nyttja det på en gång?
Nåväl. Sen har jag som sagt snöat in på färg och mönster mer än vanligt, men jag gillart. Och då särskilt Rice, Lagerhaus, Färg & Form och Marimekko. När jag först köpte de där gulliga Marimekko skålarna i babyblått och babyrosa så trodde jag att jag hade tappat det helt, men nu ser jag ju att det var meningen.
Visst blev det fint? Precis som med de stora Marimekko skålarna hemma så är min ”lek” med att möblera om med färger och former lite av terapi. Jag gillar att göra det fint och att ha det fint runtomkring mig. Det gillar väl de flesta i och för sig, men oftast blir det ju så rackarns bra att jag blir lite för självgod och bra på att vara hemma…
Jag är så privilegierad. I dag vaknade jag innan mannen. Men efter katten. Tog på mig den där illasittande bikinin och gummistövlar, tog med en fin skål och gick ut i skogen. Plockade som ni vet en herrans massa hallon, hittade en liten, liten nästan torr kantarell och så lagom med blåbär för att förgylla frukosten på bryggan. Om det inte var för att jag blev så rackans hungrig och törstig så skulle jag nog kunnat strosa omkring i skogen och prata med mig själv bra länge. Men jag överraskade min man istället.
Och det ska jag nog göra nu med. Eller i alla fall gå och lägga mig. För imorgon är en mycket spännande dag, då ska jag nämligen träffa barnen som jag ska bli fröken för. Bäst att vila sig i form innan jag svidar om till förnuftig fröken med cykelhjälm och proper klädsel.
Sov gott mina vänner!
Daggblöta ormbunkar kittlar mina bara ben där jag går fram genom skogen, i hopp om att finna dess guld.
Men Wilma är ingen kantarellkatt och jag har ingen svamplycka. Två ensamma blåbär rullar runt i skålen som om de var kulorna i roulette.
Istället blir jag vildhallonens gallrare. Plockar en skål full innan jag går hem och hämtar nästa. Försöker komma åt de spindelnätsbetäckta blåbären.
Här ska det göras smoothies på färska bär, jag ska plocka fram mitt romantiska ess i rockärmen och överraska mannen med frukost på bryggan…
Helgens projekt var att göra klart bryggan vid stugan. Vi göt fundamenten som nu står i sjön i fredagskväll. Stånk och stön. Fullastad skottkärra på en knagglig stig. Eremo undrade hur jag har fått starka armar, då kom jag på det, när jag skrattandes kämpade med skottkärran i skogen på väg ner till sjön. Det är för att jag har kört så mycket skottkärra i sommar. Och för att jag började sommaren med att gräva gräs som aldrig förr.
Hur som helst. I lördags fick jag ledigt från bygget, donade i stugan och tog det relativt lugnt. Vi fick besök och hälften av besöket hjälpte Jocke att färsigställa bryggan. Finemang. Och idag invigde vi den alltså med en härlig frukost. Lite blåsigt, men de inlagda räkorna, parmaskinkan, osten och baguetten höll sig i skinnet och tog raka vägen ner i magen. Och Jocke tyckte minsann att jag hade gjort det bra. Yes asså, poäng på romantik!
Så nu har vi en brygga, förmodligen den högsta längst hela sjön. Men det är bra om isen har fått för sig att bli rekordtjock. Annars är det si som så att hela sjön är kantad av bryggor av olika slag, på de flesta fläker medelålders par ut sig och lapar sol, dricker kaffe och löser korsord så länge solen skiner och vädret visar sig från sin bästa sida alltså.
Skrivet den 31 juli 2011 i kategorin
Stugan |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Godmorgon mina vänner!
Tog på mig min Sverigebikini där det står Sweden på rumpan, men tänker bespara er den synen. Men om jag skulle vara med i någon somrig sport som inte är för livlig så är jag uppställd och redo för att kämpa för mitt land. Just so you know.
Och det här med att blanda svenska och engelska hör ju inte riktigt till nymodigheterna längre, det bara blir så för att man, jag, vill låsas vara lite internationell. Särskilt nu när jag sitter här i solen med de svenska färgerna på min kropp i den svenska landsbygden, då är det ju roligt att slänga sig med lite svengelska. Ha.
Men det jag egentligen vill säga är att jag hoppas att nu får en fantastisk söndag!
Kanske att jag ska kvista ner till den nybyggda bryggan och ta mig ett dopp…
I söndags kunde vi koppla av lite, lite. Jag hann i alla fall ligga och äta lite chips i en solsäng vid stugan innan vi åkte hem. Mest för att chipsförpackningen matchade med min klänning. Haha.
Och den där stugan alltså, nu börjar det bli så fint att jag vill vara där och koppla av. När vi åkte dit i lördags så hämtade vi det svetsade underredet hos Stanleys Stål i Hallsberg, vilken kille. Han hade trollat ihop ett underrede till våra plankor, så nu har vi ett förbannat snyggt konferensbord. Tusen tack för det Stanley! Det innebär alltså att uterummet är klart. Gött mos så att säga!
Till råga på allt fick jag duka fram till kalas. Och alla fick plats runt bordet. Vi hade även köpt två uterumslampor på Jakobssons fyndavdelning så nu kan vi sitta där ute när det blir mörkt också, så att vi ser varandra. Särskilt om vi vill sitta på varsin gavel och ha just konferens. Då är det bra med lyse.
På tal om lyse så kom elektrikern förbi och styrde upp lampan i badrummet. Så som sagt, nu är det så fint att jag vill vara där och bara vara. Men det blir senare. Och då vill vi förmodligen göra i ordning gäststugan eller böka med något annat. Men jag kan ju drömma mig bort för en stund i alla fall.
Skrivet den 14 juni 2011 i kategorin
Stugan |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
