Flitens lampa

Om ni tyckte att det var ovanligt soligt i Örebro idag så var det inte bara tack vare vårsolen. Nej, för som mamma skulle sagt, flitens lampa lyser. Och oj så flitiga Jocke och jag har varit idag.

Tack vare egnahemsföreningens förmån att kunna hyra en släpkärra för 20 kronor så har vi flyttat nästan alla stora möbler. Tack vare och tack vare, det var ju vi som lyfte alla grejer inklusive ett åbäke till soffa och en betongskiva på minst 100 kg. Men kärran och solen underlättade det hela. Så nu är jag allt lite matt. Men väldigt nöjd över att det har gått så bra och att jag är så stark. Ha.

När jag flyttade till Jocke i lägenheten var det ett smärre helvete att få in min soffa, men idag när den skulle ut blev det knappt någon svordom och det gick oförskämt bra. Däremot var det tungt att bära in den i huset och då fick jag lov att lägga mig ner och vila lite innan nästa kraftprövning på minst 100 kg. Men det klarade vi. Dock gav jag upp när betongskivan skulle upp på övervåningen och då fick det tillkallas förstärkning. Jag smet iväg och köpte pizza istället för att få nya krafter till att fortsätta med köket.

Så är det med det. Våffeldagen har passerat mig utan våfflor, men Karlssons catering satt som ett smäck i solen på verandan. Istället för våfflor fick jag tre nya skålar till samlingen. Vilken lycka. Tusen tack pappa Pohlman och mamma Ulla.

Huset har blivit påfyllt med möbler och köket börjar verkligen ta form. Pappa Pohlman varnar för dåligt väder till nästa helg och jag är som i chock över att jag snart bor i det där mintgröna huset och att lägenheten börjar eka tom. Sommartiden har tagit mig med storm och nu måste jag verkligen sova.

En jädrigt bra söndag alltså. Hoppas att ni har njutit av solen eller flitens lampa och att ni får en härlig start på en ny vecka. Sov gott eller god morgon.

 

 

 

 

 

 

 

So far so good

Från måndag till fredag i ett nafs. Sågspån och huslån. Slipa golv. Läsa en dagbok sen jag var tolv. Barnvakt. Hålla tillvaron i jämn takt. Glada barn på jobbet och en släng av solsting light. Montera köket känns som en lätt fight. Marbodal är som Mac och IKEA är som PC. Prova själva från ni se. Energidryck. Snart är köket färdigt på ett knyck. Barnkalas hos Matplatsen och en massa gott för kalorisatsen. Fantastisk himmel och ytterligare lite veckovimmel…

So far so good.

 

Tegel, tegel…

Tegel, tegel på väggen där, säg vilken historia du håller kär…

Nu så mina damer och herrar har jag i alla fall dammat ner hela mig både invändigt och utvändigt. För det här med att slå sig fram till murstocken, det är dammigt. Jag försökte dock andas som en vilda-västern-bandit genom en snusnäsduk för att inte duka under av allt damm. Men det var så att säga inte helt naturligt. Mest ansträngande.

Nåväl. Det går framåt i huset. Målarna tycks arbeta på bra. För att inte tala om min man som jag är så stolt över. Han kan så mycket. Han har till exempel byggt ett väldigt fint trappräcke. I veckan ska vi slipa golvet i köket och måla det och snart kan vi nog börja sätta köket. Yes asså.

Så jag frågar igen, tegel, tegel på väggen där, säg vilket vackraste huset är…?

Förresten, är det någon av er som har några knep för att snygga till tegelväggen? I sånt fall uppskattar jag mer än gärna en kommentar eller två gällande det. Tack så länge!

 

Dagens fynd

YouTube Preview Image

I målarens vita reklamtröja går jag lös i köket, river ner kakel så att det ekar i hela området. Solen sipprar in genom smutsiga rutor och jag får syn på ett äckligt hörn. Bland gigantiska dammråttor göms cigaretter och tändsticksaskar som skvallrar om tidigare invånare. Jockes farfar Folke.

Kanske blir hans historia en tavla i köket så småningom, för jag lägger minsann inte tillbaka fynden i hörnet. Bara så ni vet.

 

 

 

 

 

 

Byggdamm i luftrören…

Måndagseftermiddag och täckning av golv. Vänta på målare och fantiserar om när huset kommer vara prålare. Deer Brand och Deermountain. Stockholmsvitt och det här huset är ju faktiskt mitt. Fortfarande lite overkligt och märkligt. Söndagsstart och uppdukning av fantastik mat.

Terrakotta, sjukhusgrön och solblekt gul. Det kommer vara fint här till jul. Bård och åter bård, lite boring. Riva ner köket och stå mitt i stöket. Hacka mig fram till historiens tegel, snart kommer vi kunna lyfta segel…

 

Söndagssummering…

Nyligen inspiration från Hemnet. Nu renovering av hemmet.
Då tisdag, möte på jobbet och kvällsträning. Sen kväll.
Onsdagslunk och starkast i historien. Min historia. 100 kilo i marklyft och en stolt Eva.
Torsdagstjusig för bankbesök och köpebrev. Internationella kvinnodagen och husägare på riktigt. Boxning på kvällen och stupande i säng. Snö och åter snö.
Finfredag med semla till frukost och plasmagivning innan jobbet. Sen glada barn och tö och åter tö. Afterwork med glatt sällskap och en öl eller två. Somna i soffan kl 20.00 och vakna när det är lördag.
Möhippa för Moder Tereza och heldag med skratt, historier och spännande brudar. Ett modigt åk på brandmansstången och en hatthylla från 1947.
Söndag och tillgång till huset. Egna snickarbyxor, ByggMax och takräcke. Golvlist och gipsdamm. Ut med det gamla, in med det nya. Karlsson catering och Hermanssons städ.
Sol ute, sol inne, sol i sinne. Betala företagsskatt och riva kök så att jag blir alldeles matt. Nu god natt…

Som ni förstår så har min frånvaro från cyberspace inte att göra med att jag sitter här på min kammare och rullar tummarna och funderar på vad jag ska skriva. Nej. Givetvis finns det bildbevis på det mesta, några med tillhörande roliga historier och andra som bara är fina foton. Men nu när klockan har passerat midnatt så är det bara att krypa till kojs. Dumt att arbeta ut sig första dagen som vi får tillträde till huset, vi ska ju ändå bo där resten av livet, förhoppningsvis. Men tänk så kul det blir när en murstock tittar fram, extra roligt är det när klockan är 23.30. Joråsåatt. Fint kommer det bli. Believe me.

 

Billy, mannen och jag…

Som jag har skruvat Billybokhyllor idag. Jag måste säga att jag är lite matt nu. Jocke la klickgolv och jag skruvade hyllor, bar paket med golv och hjälpte mamma och pappa i största allmänhet. Och det kommer bli så fint. Vi kan säga att vi hjälps åt för att förebygga framtida kånkande av saker och böcker. Och så kan jag säga att det blev en åtta hyllor.

Bort med blomstrade tapeter från 1973 och murriga heltäckningsmattor från samma årtal. På med parkett och in med bokhyllor. Ett grönt rum och ett gult rum. Ett gästrum och ett kontor. Och tro mig, ett klickgolv är aldrig så enkelt som Martin Timell och kompani påstår, men det är helt klart snyggare än heltäckningsmattor.

Så nu kan jag lägga till montering av Billybokhyllor strax efter min specialkompetens gällande montering av köksskåp, det är ett FAKTUM ni vet. Joråsåatt.

IKEA och jag kommer aldrig skiljas, vi ska bara inte tryta så på vår relation, det gynnar varken mitt tålamod eller hämmar min vokabulär med fula ord men det förgyller viss funktion och inredning och det får jag ändå vara glad för. Men vi får nog sluta ses såhär ofta för att inte tröttna på varandra helt och hållet.

Det får vara dagens konstaterande.

 

Move that bus!

Ja rackarns i min lilla låda. Att det blev så förbannat bra till slut. Men att varenda grej som skulle fixas per automatik var lika med trubbel är numera bara skrattretande. Skulle jag rabbla upp det här, skulle ni bli snurriga i bollen och jag skulle bli än mer matt. Men om vi säger såhär, det där skåpet som vi dalade på mitten gjordes inte bara för att det var roligt och galet utan för att det var ett måste för att få det på plats.

Det enda vi hade flyt med under helgen var parkering. Och med tanke på att vi befann oss i Stockholms innerstad så får vi se det som ett plus. Man får vara glad för det lilla så att säga. Men annars. Joråsåatt, resten har ni ju redan hört eller i alla fall förstått att det inte var jublande roligt, busvissel och high five. Nej.

Men sen när jag fick göra fint i köket då var det roligt. Det var roligt när jag gjorde en tavla av gamla tidningar som vi hittade från rivningen, som satt bakom tapeten. Där tidningsannonsörerna önskade sig flickor för diverse hushållstjänster så som kockerska eller servitris på ett tjusigt café.

Och det var otroligt skönt att komma hem. Trots mörkerkörning och en fullproppad bil med verktyg och en fin stol från Åhléns. Så var det fantastiskt att komma hem till en lägenhet utan sågspån överallt och utan kartonger hux flux. Och det bästa var att Karlssons catering ryckte ut med en alldeles rykande färsk laxpudding, smarrig sallad och en egenbakad semla.

Yes asså. I går färdig att bryta ihop. Tvångströja till mig och medalj till Jocke. Bra byggt!

I dag Pippi Hjortsberg. En ny vecka och nya tag. Och inget mer kök från IKEA. Nästa kök vi bygger är dessutom till oss själva. Och det är banne mig jublande roligt, busvissel och high five.

Hoppas jag. Ha.

 

21 effektiva timmar…

21 effektiva timmar senare, 40 mil tur och retur och 61 trappsteg enkel resa har en lägenhet i huvudstaden med en temperatur likt en jordkällare fått ett halvfärdigt kök. Det är inte illa, men det är kallt i en jordkällare. Lite som att sova i tält. Renovera mera.

Och det där köket sen. Jösses. Det visade sig bli ett platsbyggt kök med en teknik likt Tetris och med en finurlighet som MacGayver för att få skåpstommarna på plats. Och vi har kommit långt, men det har varit lite som att jobba i motvind, som sagt.

Snart gör vi klart det och sen ska jag skriva en stor lapp någonstans så att jag aldrig mer glömmer hur bökigt det är att bygga IKEA kök. Extra bökigt blir det när vinklar och vrår inte är raka, när elen måste dras om och när dörrkarmar måste finjusteras. Sen ska jag rama in lappen och sätta den på något fiffigt ställe så att jag inte tappar bort den. Ha. Nästan som en tatuering alltså.

Men trots det så hann vi med en utsökt hotellfrukost, en tur till Kungens Kurva och dessutom träffa min bästa Ölandstok. Så trots den jordkällaren som vi sov i och vargavintern ute så har det ändå varit en bra helg förstås. Men nu är jag nog banne mig täppt i näsan av byggdam, frusen av Stockholmskyla och lite matt på att skruva köksstommar.

 

Före och efter

Stugan börjar bli allt mer färdig, även om jag tror att en sommarstuga aldrig ska vara riktigt klar. I alla fall inte en som Jocke och jag har, för då skulle vi nog bli för rastlösa.

I dag kom elektrikern och gjorde ett ryck. Så nu hänger det inte fula sladdar lite här och där längre. Dessutom lyser lampor som tidigare bara varit detaljer utan funktion i inredningen. El till nya uterummet är dragen så att vi kan sitta där med värmestolpar på kvällarna och mysa.

Stolarna är hopskruvade och underredet till det massiva lärkträbordet ska beställas av en svetsare. Jag längtar till jag får duka upp till fest och ser fram emot när de stora sakerna är klara, så som uterummet, golvvärmen i hallen och gäststugan. Det sistnämnda kommer dock dröja ett tag till, men som sagt, en sommarstuga utan sysslor skulle för mig vara som en stuga utan liv…

Men visst är både matplatsen och hallen tjusigare nu än innan?