Förvärva förråd…

Nu när garaget är färdigt utvändigt, förutom lampor, så visade det sig att det blev en hel del virke över. Istället för att lämna tillbaka det så började vi snygga till förrådet. Vårat förråd delar vi med grannen, halva står på vår tomt och halva på deras, lite tokigt när man vill snygga till sin del, men från vår sida sett så blir det mycket bättre än innan. Min plan är att sätta upp ett armeringsnät en bit längs med staket och sedan få någon klättrig växt att härja fritt där, för att det ska bli tydligare avdelat.

Som ni ser är ju hela huset snett och vint. Taket är det snedaste jag skådat, men med tvätt av tegelpannor, nya vindskivor och så småningom nya plåtar och stuprör så kommer även taket se rekorderligt ut.

Så nu har vi börjat fixa med fasaden, direkt från gatan ser det strålande ut, särskilt om man tittar med ett öga eller håller handen för grannes del. Men på sidan där dörrarna är så har vi inte gjort något än. Men det kommer. Bökigt med dörrar bara. Så huxflux så ser även förrådet nytt ut. Även om det stått där i befintligt skick sen 1923, då den lilla dörren ledde till ett utedass och den andra till trädgårdsförrådet.

Men nu i helgen ska vi böka vidare inne i garaget, inte mycket kvar nu. Igår monterade jag ett fiffigt handtag med professionell hjälp av lådsmeden, men jag gjorde mycket själv faktiskt, innan jag fick spunk. Så ni vet.

 

Falls plåt och fallfrukt

När jag var på Skolforum i måndags så var Karlssons alltjänst här och underlättade vår vardag på de flesta plan. Dagen innan hade jag krattat ihop löv och fallfrukt och försökt fixa till lite i trädgården, när jag kom hem var alla löven bortforslade, likaså de trasiga tegelpannorna. Jocke var arbetsledare och pappa Pohlman den bästa hantisen, ni vet. De körde bort bös och köpte mer isolering till garaget, städade upp på tomten och placerade om virket så att det inte ser ut som en byggplats vid garaget längre. Hur bra som helst, nu är vi redo för vinter.

För nu är nämligen utsidan på garaget klart för i år. Falls plåt som gjorde allt plåtarbete på huset fixade givetvis lika snyggt på garaget. Stuprör sattes dit, dörren fick en sparkplåt i aluzink istället för den svarta som var med, fönstren fick plåt både över och under sig och vindskivorna fick en fin kant av plåt. Tjusigt värre.

Mamma hade i vanlig ordning lagat god mat och tog dessutom hand om Frank. Värsta bästa och effektivaste måndagen. Så nu är de sista äpplena samlade i ett hörn, vinbärssaften hänger kvar på busken och de kvarvarnade orangea löven gör sig bra mot den gråblå himlen…

I dag är vi inte ett dugg effektiva. Jag vaknade med halsont och kurerar mig med honungsvatten, Frank är lite snuvig men vid gott mod, vi ligger på golvet i ateljén, som oftast är lekrum, busar på låg nivå och längtar efter Jocke…

 

Snart inflyttningsfest

Nu ser det ju ut som att det inte är särskilt mycket kvar på garaget, om vi ser det från den här vinkeln. Och givetvis hade vi kunnat duka upp till fest för ett tag sen, men nu vill vi bara få klart innan vi slår klackarna i taket.

Lockläkten sitter på alla sidor utom baksidan, där det orangea snöret är spänt är min sida, den mot grannen som inte direkt syns, där jag spikade panel så blåsan var ett faktum och den raka spikraden frånvarnade. Därav två snören som visar mig var jag ska spika. Så jag har lite kvar. Men vilken dag som helst slår jag ett slag för saken, bokstavligt talat.

Annars har dörren kommit på plats, den saknar dock handtag, famntag, klapp eller kyss, men det ordnar sig också när som helst. Och i morgon har plåtslagaren sagt att han ska komma och göra klart stuprör och vindskivor. Så utvändigt är det en del spikande innan vi anser oss klara med det för den här gången. Sen ska givetvis garaget få samma kulör som huset, men det är som sagt ingen brådis. Och just det, om någon sitter och ruvar på två sånna lampor som på bilden så adopterar vi dem gärna och ger dem ett nytt hem.

Invändigt då. Ja, i skrivandes stund håller Jocke på att förbereda för elen, han drar slangar högt och lågt och tänker ut var det är lämpligt med uttag och lampor.  När det är fixat ska vi börja isolera och sätta träskivor, sen kommer jag med mina briljanta inredningsfasoner. För vad sägs om en vägg med graffiti, blåa plåttavlor med markerade verktyg, var sak på sin plats, ni vet. En och annan gammal verkstadsbänk och så gärna ett hörn för boxningssäcken. Alltså, det kommer bli ett fräsigt garage, det blir det,

Men redan nu kan vi förstås köra in bilarna om det skulle bli drivis och snöstorm på en och samma gång. Men vi väntar en liten stund till, än är det ingen ko på isen.

Och Jocke, min superman, han kämpar på vareviga afton. Jag tror jag ger famntaget, klappen och kyssen till honom och handtaget till dörren, det blir nog mest rättvist så.

 

Det där garaget

Vad fasen, Frank har ju haft namnsdag idag och jag hade ingen aning om det förrän min bror skickade ett mess och grattade. Känns som om jag kunde tagit några fler kanelbullar då för att fira båda ordentligt. Jaja. Det får bli nästa år om nu Frank och kanelbullarna kommer hålla ihop för all framtid, vet ni det?

Men garaget var det ja. Som ni ser har det hänt en del sen senaste inlägget. De återvunna tegelpannorna har lagts på, vindskivorna har sågats av, plåtslagaren har fixat hängränna och tratt, panelen är sågad nertill och fönstren har kommit till rätta och dessutom fått fönsterfoder.

Men de där fönstren tror jag banne mig att det har gått troll i. Precis när jag ansåg mig klar och började skruva tillbaka beslagen insåg jag att jag hade målat den röda färgen på insidan av karmen och vitt på utsidan. Gör om gör rätt. Fönsterkarmen fick bli röd runt om. Sen när vi skulle sätta dit dem visade det sig att hålen för fönstren var tio centimeter för små. Svordom och sågning på det. Gör om gör rätt.

Men nu sitter de på plats och under helgen ska porten monteras och sen är det till att spika lockläkt för glatta livet innan vi börjar isolera insidan, dra el och göra resten. Sen. Sen är det fest. Men först ska jag ta upp potatis. Och sova, fast i omvänd ordning.

God natt.

 

På en månad

På en månad kan man bygga ett garage på kvällstid och helger. Exempelvis. För prick en månad sen rullade nämligen grävmaskinen in på tomten och tog sin första skopa och nu har vi ett garage som för visso saknar sin lockläkt (de tunna pinnarna som sitter på panelens springor och skapar lite tjusig struktur) en dörr, två fönster, en port och ett gäng tegelpannor. Men kom igen. På en månad. Bra jobbat eller hur?

Idag har jag målat fönster under tiden som Hasse och Jocke har satt fast vindskivor, styrt upp takfötter och börjat spika läkt på taket. Visst är det roligt att jag slänger mig med snickartermer som om jag vore Martin Timell? Haha. Humor, jag vet.

Aja. Som ni ser är det inte långt kvar till garagefest nu. Och självklart ska vindskivorna sågas av sen, fundera inte på det du. Nu vaknade Frank.

Hej så länge!

 

Typiskt tråkigt

Nu kan man ju tro att garagebygget står still eftersom jag inte lagt upp några bilder på ett ögonblick. Men när jag kommer på att jag ska dokumentera dagens arbete har solen gått ner och ta kort med blixt tycker jag är tråkigt.

Och idag är hela bygget typsikt tråkigt, för det står faktiskt still. Eller bygget är inte tråkigt, Jockes arm är förjävla tråkig. Den har nämligen råkat ut för en liten olycka. Han är en man med stort hjärta och vill bl.a. hjälpa andra genom trombocytgivning. Jag har förstås ingen ordentlig koll på trombocyter men processen när man lämnar är ungefär som vid plasma, om ni vet. Trombocyter är våra minsta blodkroppar som vissa kan behöva kvickt som attan och som bara håller sig färskt i ett dygn. När man lämnar det så får man liksom tillbaka det andra beståndsdelarna i blodet och idag när Jocke skulle dra sitt strå till stacken, så att säga, då blev det galet.

Sköterskan hade uppenbarligen stuckit fel och blodet som skulle tillbaka hamnade bredvid venen, inte bra, med andra ord fick Jockes vänstra biceps en lårkaka. Smidigt. Armen svullnade upp, han fick kylpåse och ordinerad vila. Bra tajming må jag säga. Som kompensation fick ha tyvärr inte med sig någon annan snickare så därför har bygget stått still idag, han får nämligen inte använda armen. Alls.

Men nu är det bara panel på framsidan som saknas och så har vi fått en plåt monterad ovanför där garageporten ska sitta och imorgon är det jag som blir kompis med hammaren och spikar panel. Den enarmade banditen får agera arbetsledare åt mig och lekledare åt Frank, sen ska vi se att vi är igång igen…

 

Hyr en pensionär

Alltså, hyra en pensionär är inte så dumt, det måste jag säga. Det bästa är förstås om du har minst en pensionär i din närhet som är nöjd med att få lönen i umgänge med förslagsvis sina barn och barnbarn, gärna en bit mat och en stödvila på valfri schäslong.

Då behöver du nämligen inte hyra någon utan bara fråga snällt om de, pensionärerna kan tänkas hjälpa till med diverse sysslor en söndag som idag. Och mina i särklass bästa pensionärer, dvs. Karlssons catering och alltiallo kom till oss idag. Mamma busade med Frank, pappa slet sig svettig som hantlangare under tiden som jag sågade panel till Jocke som skruvade upp dem. Benny var också här och fortsatte med sitt terapiarbete, tvättning av de gamla tegelpannorna.  Värsta bästa arbetslaget.

Så nu har den andra långsidan av garaget fått panel, ena gaveln har fått ett fönster och lite panel och resten av virket ligger i garaget eftersom pappa Pohlman lever med sitt smeknamn och på minuten nästan kunde säga när regnet skulle falla. Jäkla bra egenskap det där, att ha ett genuint intresse för väderleksrapporten.

Summan av denna söndag, so far, är hyr en pensionär om du kan, de kan nämligen mer än vad man kan tänka sig och de är ena jäklar på att ställa upp när det som bäst behövs.

Tusen tack igen för all hjälp vi får, ni är fantastiska på alla sätt och vis!
Men nu ska jag duscha av mig sågspånet på huvudet innan de växer fast i mina gråa hår. Haha.

Ha en fortsatt fin söndag vetja!

 

Jobba, jobba, jobba

Nog går det undan med garaget allt. Nu är taket tätt och vi har fått på panelen på väggen som är mot huset. Eftersom taket är tätt så är det ingen brådis med att få på takpannorna så under tiden som en av våra bästa hjälpredor, Benny, tvättar tegelpannor så ser Jocke och jag till att få på panelen. Det är mest Jocke förstås, men i dag har jag minsann varit den bästa hantlangaren.

Jag har häftat fast vindduk (eller vad det kan tänkas heta) på det som ska bli väggen ovanför porten och sen har jag sågat både med sticksågen och den stora klingan för att hjälpa min kära man och jag känner mig så jävla bra för att jag kan sånt där och vill lära mig ännu mer. Jocke frågade om jag kunde såga med sticksågen, då tog jag en liten brädbit, satte på sågen och sågade biten mitt itu, svar, ja nu kan jag det. Sen var det bara till att fortsätta. Tur att inte Alfons pappa var här och predikade, då kanske det inte hade blivit någon helikopter.

Och den här panelen, den är grundmålad så bra att det inte heller är någon brådska att få på samma färg som på huset, bara det känns ju som en seger. För även om sensommaren är fantastisk så kommer den inte hålla i sig i en evighet och det är inte jätteroligt att måla när det börjar bli kyligt och jävligt. Med andra ord, bra val.

Och ja, självklart är Frank med. Om han inte sover så sitter han i vagnen och vill han inte sitta där så får vi gå och titta på grannens höns och blir det för tråkigt så går det bra att få på sig ett par mockasiner, hoppa i gåstolen och köra några varv i garaget. Perfekt.

Så nu vet ni hur läget ligger och imorgon fortsätter jag såga och Jocke skruva.
Heja, heja!
God natt!

 

En halv carport

Nu har vi nyss kommit in efter kvällens arbete. Janne och Jocke har spikat råspånt och fått på pappen på ena sidan av taket, så nu kan vi säga att vi har en halv carport. Jag har städat byggplatsen, burit upp takpappen (23 kg/rulle upp för en stege, I’m still goning strong, haha) och inte hunnit tagit några kort innan mörkret kom, så bilderna är från igår.

Och nu sitter jag här, Jocke sitter i soffan och fnissar åt Maria Montazami. Alltså min man, han är ett stycke för sig, nu får jag inte störa honom, nej nej, det är ju Hollywoodfrurar på TV. Humor. Jag kommer inte ihåg senast vi tittade på TV. Bra då att det blir mörkt så tidigt nu så att han hinner in till så viktiga program. Och att jag kan sitta här och skita ner tangenterna med mina potatisfingrar.

Humor. Som sagt. Hur som helst så känns det som garagebygget är som en snabbkurs i att ta körkort, det går verkligen framåt och innan vi vet ordet av har jag dukat upp till den där taklagsfesten, helst hängt en krans på nocken och fixat öl till byggarna, för det är väl så det går till?

Ja, fortsättning följer, som ni förstår.

 

Garage i emballage

Nu går det undan må jag säga. Fyra väggar är resta, takstolarna kommer förhoppningsvis på plats i morgon och innan regnet faller hoppas vi att taket ligger på. Tack strålande september för att du är så samarbetsvillig. Och tack älskade man för att du är så kunnig. För att inte tala om diverse hjälpredor som dyker upp lite titt som tätt. Himla tur att vi har så bra vänner som kommer hit och till en början nöjer sig med mat som betalning.

Och vädret alltså. För det här med att temperaturen närmar sig ensiffrigt på kvällen och att vi så småningom går mot höst, det vet vi ju alla om, men när september bjuder på högsommarvärme så är det bara till att tacka och ta emot, arbeta till mörkret faller och fantisera vidare om en taklagsfest. Även om jag för det mesta håller ställningarna med Frank så vill jag gärna hjälpa till om jag kan.

Idag har jag tex hjälpt till så att det blev ett garage med emballage och grundmålat två fönster. Så nu är det ett vindskydd i väntan på panel, isolering och resten.

Det ska bli väldigt intressant att se hur det blir när det blir klart. Och hur fint det kommer bli när jag har dukat upp till fest.
Haha.