Det där med morsdag…

För ett år sedan firades min första morsdag med en saftig hamburgare på Kalk på Öland. Idag var det annat ljud i källan, jag har burit sten som om jag skulle bygga en borg och skydda mig från farliga väsen, fått pirr i magen av att köra sportbil, pussats med Frank och varit och röstat. Men mest burit sten på sten på sten. Så det här med morsdag har inte riktigt firats med pompa och ståt.

Eller jo lite, fast mest för min mamma. Med god trerättersmiddag som kittlade dödsskönt i kistan. Och faktiskt kan jag ju inte begära så mycket av Frank, jag menar vi firar ju morsdag varje dag eftersom han förgyller min vardag å det grövsta, så några krusiduller kring det är inget jag saknar. Visserligen gjorde han en teckning igår, det är inte fy skam det inte.

Och just det, jag fick ju ett par riktiga byggarbyxor med knäskydd och allt, visserligen var de fodrade så det blev lite svettigt där, var tvungen att dra upp dem så himla högt annars gick de inte att knäppa. Vet inte riktigt vad det var för en liten anläggningsarbetare som skulle ha de där på sig. Galaxer i mina braxer säger jag!

Nåväl. Som ni ser har vi nästan lagt klart hela uppfarten, det är lite fix och trix kvar ”bara” sen så kan vi dundra in med bilarna igen. Stenen som är kvar ska läggas mellan garaget och huset sen går vi på med finlir och drömmer oss bort till ett färdigt staket och den där rackarns garagefesten…

Så ja, det här med morsdag kan firas på olika sätt, jag gjorde det i mina mest orangea braxer, fick nya arbetarvalkar i mina flicknävar och god mat hos mor och far.

Det var det hela. Over and out!

 

7 ton

Nu är visserligen inte min huvudräkning något att förlita sig på men jag skulle tippa på att det har lagts en si så där 7 ton stenplattor idag. Sjutton gubbar alltså. Sju ton! Vi har i alla fall fått bort sju pallar av 26.

Det tycks vara ungefär det man hinner på en arbetsdag 9-17 på tre personer, fyra om vi räknar med Franks exemplariska insats, så det får vi absolut vara nöjda med. Och det blir ju så himla fint. Vilket jag också har konstaterat mellan varven och sagt högt bara för att få medhåll av mannen att vi minsann gjorde ett jädra bra val trots att eller tack vara (beror ju på hur man ser det) att det är en smärre förmögenhet som spenderats på det här projektet.

Och med dessa 7 ton stenplattor på plats så kan vi väl säga att första etappen är färdiglagd, men det partiet är inte klart bara för det. Nej nej, sen ska man gå efter och ”foga” med stenmjöl eller vad det heter så att det inte är mellanrum mellan plattorna, så det är därför det ligger som ett lager grus över plattorna, i fall ni undrade.

Och imorgon går vi på det igen, jag är taggad för ett träningspass och tycker att det känns helt okej att fira morsdag på garageuppfarten.

Så är det med det.

Och förresten, man skulle kunna tro att Frank har sitt första rock’n rollparty på sitt rum för det är nästan så att det dunkar i 20-talskåken när metallallsvenskan headbangar i en annan stadsdel. Galet.

Rockar ni?

 

Helgsummering

Tiden bara flyger fram. I fredags efter jobbet skyndade vi oss till Kavats butik i Kumla för att vi hade fått nys om ett erbjudande på nya sandaler till små fötter. Självklart skulle Frank ha nya sommarsandaler. Och hoppsansa, helt plötsligt hade hans fötter växt till storlek 23. Så det var bara att slå till på det och sen pipa vidare mot pappa Pohlman och mamma Ulla för ett spontanbesök innehållande färska räkor, jo jag tackar ja.

Vi kan väl säga att den där fredagen var lite som lugnet före stormen. För resten av helgen har gått åt till diverse hushållssysslor men främst till att sätta kantsten vid garageuppfarten för att nästa helg börja läggningen av markstenen. Alltså, vet ni hur jävla bra det är med en handyman? Dra mig baklänges vilket kap jag gjort där.

En himla fiffig grej med en händig man är att det kommer fler på köpet, låter märkligt, men så är det. För oftast känner händiga män andra händiga män och det är hur bra som helst vid större projekt, så som att bygga garage eller sätta kantsten. Den som kom på köpet när jag träffade Jocke var Janne, svärmors man och de där två snubbarna arbetar så förbannat bra ihop så nu sitter kantstenen där den ska och bara väntar på att få stöttning av sina små polare på 10 gånger 10 centimeter. Suveränt alltså.

Som ni ser går inte heller Frank av för hackor, han har gått runt här och pratat och gestikulerat, hjälpt till och snubblat på snören, fått sten i sandalerna och kastat sten hit och dit, busat med farmor och hjälpt mig att vattna blommorna. För jag har tyvärr inte varit till någon nytta när det gällde själva utförandet av att sätta dit kantstenen istället har jag fixat krubb, planterat i odlingsbänken, spelat lite boll med Frank och gjort mitt bästa för att vara en bra fru. Jag tror jag har fått godkänt. Förhoppningsvis kan jag spänna mina muskler och lägga någon kvadrat nästa helg så att det känns lite bättre även i mina renoveringshänder…

Yeah well, det var väl det. Och ja, nog har solen värmt oss, doften av syren letat sig in i luktsinnet och känslan av att alla pengarna läggs på en garageuppfart ändå känts ganska bra.

Dessutom blev vi bjudna på en utsökt pulled pork av Niklas och Tereza igår, så det var inte alls en tokig helg, även om tiden bara svischar förbi. Och nu är det sannerligen läggdags, i morgon är det först back to business och sen ett snabtt byte till bonde och potatissättning.

Inte konstigt att tiden går fort…

 

Projekt garageuppfart

Det paddas så mycket här utanför att det skuttar i hela huset, soffan har blivit som en massagefåtölj och jag får liggsår av utmattning. Som tur är har de fem rostmackorna som jag ätit i spridda skurar fått stanna kvar i min mage, värre har det varit med Frank, men han tycks gilla skakningarna och vaggas till sömns istället. Älskade lilla unge, måtte han bli frisk snart.

Ja, för nu är det alltså som så att nästa stora projekt är på gång, minst sagt. Vi har beställt 27 pall marksten. Herrejävlar tänker ni och jag instämmer, det är mycket sten och mycket pengar. Väldigt mycket av båda faktiskt. Men nu är det beställt och bestämt, det blir aldrig billigare och det kommer bli hur bra som helst när det är klart. Jag letar ny postlåda och googlar trädgårdsinspiration för att få ihop helheten i huvudet.

För ett år sedan stod körsbärsträdet i blom där garaget nu har tagit plats, där fanns en grönskande gräsmatta, vinbärsbuskar och äppelträd som rådjuren vilade vid på vintern. Nu är det som ni ser ännu en arbetsplats för de grymma markkillarna, som vi kallar dem, killen som dirigerar på marken och plattar till med paddan så att huset skakar och så han som kör grävmaskinen med bästa precision. De började sitt arbete igår och avslutar förhoppningsvis nu ikväll. De förbereder som sagt för 27 pall marksten, ställer i ordning stolparna för grinden och rättar till nivåerna. Vi kan väl säga att det mesta här är snett, tomten lutar åt alla håll och kanter, men som sagt, det kommer bli bra när det blir klart.

Ska bli spännande att se om det är någon skillnad imorgon när jag vaknar, om stolparna står rakt och redo för den gamla grinden eller om de fortfarande ligger som jättarnas plockepinn på uppfarten…

 

I görningen

Förra helgen hyrde vi en släpkärra större än bilen och begav oss till Kvicksund mellan Eskilstuna och Västerås. Eftersom kärran var till för bilar hade man kanske hoppats på att få köra hem en rostig pickup från 50-talet, men som ni ser var det inte riktigt så. Nej vi hade kommit över 21 meter gjutjärnsstaket som sett sina bättre dagar. Men hej, säg vad som inte går att renovera?!

Jocke hittade det på Blocket, han frågade om vi skulle ha det, jag sa ja, gå ut och stega. Svaret blev precis 21 meter på framsidan. Perfekt. Saken var klar. Dessvärre var staketet i sämre skick en vad vi trodde men för en mindre summa pengar fick det ändå följa med hem. Så nu är det inlämnat tillsammans med vår fina grind till en smed och innan sommaren knackar på hoppas vi att det här projektet är avslutat så att vi kan börja på nästa.

Staketet ska blästras och rätas upp, få svart lack och nya ”stödpelare”. Vi ska gjuta en avlång låda ut mot vägen där staketet ska stickas ner så att det blir i jämnhöjd med grinden och så måste vi räta upp granitpelarna. Men för att fixa det behövs både dunderhonung och andra superkrafter. Men vi har ju klarat saker för så det är ju lika bra att testa igen. Tror ni det blir fint?

Dessutom hittade jag en bit vår bakom skjulet när vi lyfte fram grinden, så det är inte bara vi som är i görningen…

 

Stig & The Simon

Som ni ser är väggen klar nu. Yes asså! Jag är så otroligt nöjd att jag inte finner ord. Jädra fräsigt garage alltså. Vi valde att göra som en ram runt målningen för att det inte skulle bli konstigt med lamporna och uttaget på väggen och jag måste säga att det blev riktigt bra.

Först tänkte vi att Simon skulle måla en lyktstolpe som vi sedan skulle sätta fast en av våra gamla skyltar på, men sen kom vi fram till att hans vägg får vara hans vägg. Den är färdig och fin som den är och projekt gamla gatskyltar få bli ett eget hittepå i ett annat hörn. Grejen är nämligen den att jag tjatade till mig ett gäng gamla gatskyltar som jag tänkte var roligt att sätta upp på väggen. Ska bara klura ut hur det blir bäst.

Sen har vi även tänkt hänga upp Franks trampbilar på väggen, det kanske jag redan har berättat, men anyway. Det blir bättre och bättre dag för dag. Och den där festen, den lutar sannerligen åt en vårfest med öppen garageport och fågelsång, för nu när snön ligger tät utanför så känns det inte lika lockande att duka upp till garagefest.

Hur som helst kommer jag prata med Stig varje gång jag går in i garaget, kolla läget med honom, om han testkört bilen och om han har det bra. Perfekt ju. Och om någon av er funderar på att ha en för jävla fräsig vägg hemma så rekommenderar jag Simon å det varmaste.

Och just det, Frank ska få en ny stol. Köpte en gammal sliten Tripp Trapp för några dundringar och lät Simon gå banans och självklart blev även det awesome, den ska bara torka lite så att Frank inte får graffiti på rumpan, lite tokigt liksom. Om ni undrade vad det var frågan om.

Kram so long godingar!

 

Simon & The Stig

Nästan som Simon & Garfunkel, fast bättre om man ser det från den här sidan. Och ni ser ju själva, nu har garaget fått en gnutta själ. Och jag tycker att det blir så himla fint, med The Stig och alla färger, tyvärr ger nog inte kvällsfotografering i strålkastarljus de mest rättvisa återskapandet av färgerna. Men ändå. Och för er som inte har koll på The Stig säger jag bara googla det plus Top Gear så fattar ni, en slags presentation av Simon kommer här…

Det började med att jag såg klistermärken lite här och där med den där snubben som finns på tygkassen här ovanför, under snubben stod det Dysfori. Jag googlade och tänkte att det kanske är någon som kan graffiti. Mycket riktigt. Hittade till en blogg och scrollade ner bland inläggen, fick syn på fräsiga gubbar och en målad vägg på Kulturhuset. Saken var klar, jag skulle fråga killen bakom bloggen om han ville måla vår vägg i garaget. Pirrig och förväntansfull skickade jag iväg ett mail.

Framför mig såg jag en färgglad vägg med vår adress och lite annat bös. Till en början var böset oklart men sen konstaterade både Jocke och jag att The Stig var det bästa böset vi kunde tänka oss. Han kommer ju ändå från vårt favoritprogram.

Som tur var ville Simon använda sin skicklighet och måla väggen. Igår täckte Jocke och jag in det som skulle täckas in och idag kom Simon hit. Har han inte gjort tjusigt så säg? Han arbetade på så bra så bra, i ångorna av färgen och varje gång jag kikade ut genom vardagsrumsfönstret så sa jag för mig själv, ”jävlar vad bra det blir, det blir så himla snyggt!”

I helgen ska Simon färdigställa härligheten sen är det bara för Jocke och mig att fixa resten med inredning och verktyg och annat som hör garaget till. Och om jag fick välja skulle jag gå på graffitikurs hos Simon, fast innan dess så ler jag stort åt vår fina vägg och kan nästan lova att vi har det snyggaste garaget i hela området. Så det så. Ha.

Tack Simon för att du hjälper oss med det!

 

Lysande garage

Tro det eller ej men vi fick hit en elektriker som styrde upp elen. Yes asså. High five på det och önskelistan till tomten kompletteras med en önskan om en egen fjärkontroll till porten. Så nu lyser det både inne i och utanför garaget. Lovely. I och med det känns det även mer färdigt än någonsin. Så färdigt att vi fick lov att sätta upp en urtjusig gammal klocka som bara har legat och väntat på ett garage. Och direkt börjar jag fundera på resten. Som ni förstår.

Häromdagen kom också graffitikillen hit och kollade in väggen. Åh vad det ska bli spännande att se hur den kommer bli. Vårat önskemål är att det ska stå gatuadressen och sen att The Stig från Top Gear ska vara med på ett hörn, annars så har han fira händer. Mycket färg och gärna tokiga detaljer.

Som ni ser fick vi tag  i en lika tjusig gammal lampa som innan, dock till överpris, men vad gör man inte för att matcha huset. Med andra ord har vi ett lysande garage just nu.

Men nu håller jag på att slockna.
Sov gott godingar!

 

Ljust och OSB-fräscht!

Jag var precis ute i garaget och kände in rummet. Ni vet, låta inredningen i huvudet få komma lite närmare målet även om det är en del kvar innan industriella bänkar och plåtskåp kommer på plats och gifter sig med den där blivande graffitiväggen. Ha.

För i helgen fick vi nämligen låna en färgspruta, vilket visade sig vara bland de bästa verktygen, ever. Jocke var en rymdgubbe och superhjälte som målade väggar och tak i en svepning. Ungefär. Som ett vattenkrig med fina rörelser som resulterade i ett ljust och fräscht OSB-garage. OSB, Oriented strand board. Väggarna och taket består alltså av orienterade stränga brädor, eller?

Nu är det alltså elen kvar som ska installeras sen kan vi duka upp för luciatåg och porträttfotografering eller helt enkelt bara köra in bilarna och skydda dem från ett täcke av snö som snart kommer lägga sig över Astrid Lindgrens värld…

Enligt pappa Pohlman redan på torsdag, så bli inte så jävla förvånade. Det är snö, kommer varje år, skapar trafikkaos och är lika vitt som i garaget. Hepp!

 

Garaget levererar

Eller det är förstås inte garaget som levererar, det är ju Jocke. För nu har garaget fått agera garage för båda bilarna, och det fungerade utmärkt. Så klart. Det bästa av allt var att de hade fått vinterdäck när de kom ut där ifrån. Alltså min man, han är så bra så jag får dåndimpen!

Så nu mina vänner är det en elektriker hitåt, sen är vi i hamn. I hamn som att garaget är färdigt för både bilar och inredningsfix. Gött mos. Jag ser förstås mest fram emot graffitiväggen och att få trycka på fjärkontrollen till porten. Lyxigt värre.

Så, efter snart exakt tre månader så har vi ett färdigt garage, det du arga snickaren. Handtaget är på plats, som ni ser, vi isolerade taket fast vi från början hade tänkt spara det och så gjorde vi en vind med möjlighet till förvaring, därav ett lönnfack i taket. Sen vore det ju förstås fint om hela garaget blev vitt invändigt, så frivillig målare med färgspruta är också hjärtligt välkommen.

Men nu är ju huvudsaken att vi kan köra in bilarna innan snön kommer, vilket också var mitt mål. Och jösses vad jag längtar till kvällar med Jocke inne i huset och inte inne i garaget. Eloge till ensamstående föräldrar säger jag bara.

Det var det för nu…