Septembers sista…

Älskade Öland

Septembers sista magiska morgon. Förmodligen. När Jocke kom hit och morgonsolen var alldeles röd pinnade jag ner till havet, Frank och Jocke fick joddla vidare i sängen. Jag tog på mig mina fodrade gummistövlar, mammas gamla fleecetröja och brorsan gamla dunjacka. Och lite till däremellan förstås. Påpälsad och redo för ännu en soluppgång, ännu en magisk morgon. I mitt paradis.

Jag vet att jag är tjatig, men jag känner att jag måste dela med mig av det här. Även om det förstås är mycket, mycket mer känsla i att uppleva det på plats. Och kyligare. Så tror jag allt att ni kan bli lite hänförda på avstånd, se det vackra och kanske få en liten längtan till havet eller sonika nöja er med ett besök här.

Hur det än är så älskar jag det här stället, där havet ligger ett stenkast bort, där den lilla sandstranden har sällskap av en trasig Brassestol som skvallrar om varmare sommardagar och där kossorna och deras komockor blänger på mig där jag stövlar fram.

Och jag tror att det här var septembers sista magiska morgon, i alla fall för mig.

Öland är ett gott land

Som sagt. Öland är ett gott land. Och nu är vi här. Insuper havsluft och kyliga höstvindar, plockar fram Franks overall och brorsans gamla vinterjacka. Inviger cykelstolen och tar del av skördefesten. Äter god mat hos Ölandsföräldrarna och gör fynd på loppisar.  Träffar en MG från -54 och en Cheva från -63. Lunchar på Seasalt Kitchen i Färjestaden och njuter av ljuset…

På fastlandet igen…

Jajamensan. Då är vi alltså åter på fastlandet. Så nu sluter vi upp, internet och jag på kontoret. Tangenterna smattrar i takt med regent utanför fönstret och det verkar som om högsommaren är förbi. Är det så, så är det inte mer med det. Vi har haft fantastiska veckor på Öland, jag är solbränd och jag har badat i havet nästan två gånger per dag. Jag har haft en riktig semester utan arbetstider att passa och gäster att tillfredställa.

Dessutom badade jag naken och visade min vita rumpa för fiskarna så att den mystiska fiskdöden infann sig i viken. Hoppsansa. Vilket scoop, men nej, det var bara jag, ingen livsfarlig bakterie, bara en vit rumpa. Förhoppningsvis har de återhämtat sig nu, fiskarna och inte flutit upp till ytan. Nej, det vore både synd och skam.

Men den här sommaren alltså. Jo, jag tackar ja. Den kan jag verkligen inte klaga på, trots att jag kommer från Närke. Det skulle vara det där med internet då, men jag har hittat en lösning till nästa år. Återkommer i den frågan.

Och innan vi åkte hem hann vi med årets första kräftskiva ute på trädäcket. Kräftor och lagrad påskmust. Inga mygg, inga getingar, bara en herrans massa svalor högt upp i skyn och trevligt sällskap.

Även om det är skönt att vara hemma, hitta tillbaka till vardagsrutinerna så saknar jag redan det där varma havet som låg precis på lagom avstånd för att kunna spatsera hem utan byxor efter ett dopp i sommarkvällen. Men vi är där snart igen, även om havet hunnit bli kallt och brallorna kommer vara ett måste, så är det något alldeles särkilt på den där ön.

Så är det bara.

Frank och havet

Frank här. För en vecka sen så satt jag på stranden och viftade på tårna, kände in havsluften och kramade sand mellan fingrarna. Det var tider det. Hur skönt som helst! Nästan som utomlands. Den där ön alltså. Öland. Originellt namn på en ö måste jag säga.

Hur som helst. Jag tror att jag gillar att bada, det har jag ju berättat om förr, men nu fick jag sätta tassarna i Östersjön, sitta och filosofera med solen i ryggen och titta ut mot den där fyren som mamma gillar så mycket. Och självklart var jag insmord. Ordentligt. Don’t you worry child, som mamma brukar sjungsäga.

Dessutom pep jag ner till stranden på eftermiddagen när de andra var på väg hem eftersom jag inte viste riktigt hur jag skulle bete mig, om jag skulle gå bananas helt, slänga av mig badbrallorna och springa naken över stranden eller om jag bara skulle chilla i vattenbrynet, spatsera på det långgrunda och försöka plocka snäckor.

Som tur var blev det, det sistnämnda. Och nu längtar jag tillbaka. För nu är vi hemma i stan igen, här är det tydligen höst, inget shortsväder precis. Och inget hav.

Men jag måste säga att min första sommar på Öland har varit Franktastic!
Som ni ser!

Andra sidans pizza

Det där med en pizza på andra sidan är banne mig inte så dumt alls faktiskt. Särskilt inte med trevligt sällskap, glad son och vaktande hund.

Piazzan tycks bli så mycket godare i stundande solnedgång dessutom. Andra sidan är precis som det låter, andra sidan av ön sett från vår sida, från öster till väster. Och på den sidan har jag skådat solnedgångar så hälften vore nog, där hade vi grillmiddagar när jag var liten och där gick jag och letade fina stenar i takt med att solen smög sig ner bakom horisonten. Stenar letar jag fortfarande, ja, inte varje dag alltså, nån måtta får det vara.

Och nu satt vi på de där stenblocken igen, dit jag tog med Jocke första sommaren som vi blev vi. Fasen vilka gamla stenar, fulla av fossiler som skvallrar om gammalt liv. Fränt egentligen och nästan lite overkligt när man tänker efter. Låg det liksom drivor av bläckfiskar där och sen gick det miljoner år och nu är de stenar som smygs ner i min ficka för att de är så fina att titta på?

Fast jag är ju inte världens starkaste kvinna, så stenblocken får ligga kvar några tusen år till, minst, så nöjer jag mig med småsten så länge och en och annan pizza på andra sidan…

Bästa sällskapet…

Förra veckan var min bästa Ölandstok här och hennes sambo, de har ett hus ett stenkast bort bara. Vi åt bland annat på Lammet & Grisen och drack alkoholfria drinkar på Kalk, käkade pizza på andra sidan och köpte glass på Böda. Det var under våra möten som jag skrattade så att jag nästan kissade på mig lite grann. Fantastiskt med sånna vänner, där tokigheterna lägger sig som ett varmt täcke i magen, bubblande av skratt och sparar minnen till vintermånaderna.

Det roligaste och härligaste är att de ska få en bebis i höst så nästa år när vi ses har Frank fått en ny polare. De kommer bli full fart på alla goa sommarungar här sen, precis som när jag växte upp.

Fast det fnittrigaste var när vi åkte bil hem en kväll och mötte en massa olika sällskap till fots, utan de minsta förnuft till att upplysa trafikanter om dess existens, men se det blev de snart varse. I alla fall för oss, för när Rellme drog igång extralamporna på bilen ramlade gubbarna omkull i diket av strålkastarna och så såg de inget mer det dygnet. Hoppsan. Men hoppas att de lärde sig något till nästa kvällspromenad.

Och den där måltiden från Lammet & Grisen, den kittlar fortfarande dödsskönt i kistan.

Lördag hela veckan

Lördag hela veckan kan man väl säga. Jag minns inte riktigt när jag var på Öland på sommaren senast utan att arbeta, det känns lite extra ordinärt på något vis. Och moget med semester med familjen. Min familj. Vi hänger mest vid huset och när svetten lackar går vi ner till havet och badar. Hela kånkarongen. Frank med. Härliga tider.

Ibland gör vi små utflykter, men det är mest när rastlösheten sätter in och suget efter glass blir för stort.

Hoppas att ni får en finfin tisdag, det ska vi försöka ha nu. Kanske ska börja dagen med ett morgondopp.

Hej hopp!

Vilken revansch

Kunglig fredag

Från traktorrace på en stubbklippt åker till en kunglig fredag på Solliden. Mullrande åskmoln omgav oss när vi gick runt i den kungliga trädgården och luktade på rosor i gassande sol. Precis som om Thor bara ville ge sig tillkänna men låta oss ha solen till vårt förfogande, det är väl inte för inte som det heter Solliden.

Inga kungligheter syntes dock till, bara svettiga vakter i uniform och ett dussin trädgårdsmästare som höll växterna i trim. När jag var liten, ett år ungefär, då vinkade minsann drottning Silvia till mig när vi var där och strosade runt. Nu var det bara några andra damer som log åt Franks charmiga utseende trots hans alltmer skeptiska inställning till främlingar.

Med andra ord blandar vi sonika upp semesterlunket med turiständamål och fyller på minnesbanken med upplevelser för både stora och små…

Semesterlunk

Hamburgarna ligger på grillen, potatisen är i ugnen, kladdkakan är bakad, bilen nytvättad, Frank sover i vagnen och på avstånd hörs romande kor och ett väl tilltaget ljudsystem för tal på en bröllopsfest. Vi har samlats här idag…du blir bara vackrare och vackrare…

Svalorna flyger högt i skyn och semesterlunken är ett faktum, den kalla ölen kittlar min strupe och halloumin är bränd. Rackarns. Allt är i sin ordning och Öland bjuder på fint väder, vindar från havet och kärringdopp…

Och igår var vi kungliga…