Simma lungt

I dag badade jag Frank i diskhon efter att han hade kaskadspytt ut en smärre insjö på skötbordet och fått mjölk i håret. Han har hår även om det knappt syns. Fjun mest. Diskhon räckte precis till för ett dopp, nästan så att Franken var för lång. Men senast vi badade honom simmade han lugnt i sin badbalja på pappa Jockes arm. Han verkar gilla att bada, Frank alltså.

Det var mest det. Har nån av er gått på babysim med era kids förresten och när gör man det, alltså vid vilken ålder? Om det är snart har ju i alla fall jag en inbyggd badring som jag bakade i ordning under graviditeten, alltid något. Ha.

Femflinet

När bluesen tonas ut och jazzar iväg bland blöjbyten och happy hour i mjölkkiosken blir jag alldeles varm i hjärtat genom att titta på Frank. Klappar honom över hans lilla ryggrad som är lika perfekt som det finaste pärlhalsband du kan tänka dig, pussar honom i pannan och säger ”mamma älskar dig lille vän”.

Då spelar ingenting annat någon roll…

För ett presentkort…

 
Frank har som sagt fått en massa fina presenter som jag ska visa så småningom. Han har bland annat fått ett par jättefina sockor från Wenche, en stickad seglartröja från grannen, min moster har stickat en ljuvlig liten tröja, mössa och tossor, och så har han fått urgulliga kläder och snuttefiltar från nära och kära.

Och ett presentkort hos Lindex för en femdundring. Så istället för att gå banans och klä på det lilla livet kläderna och låta honom vifta sig trött av att agera modell så låsasshoppade jag på Lindex under tiden som han sov sött i mitt knä. Inte så färgglada plagg men ack så fint.

Och tack igen för alla finfina presenter. Ni skämmer bort oss.

Jazzar vidare…

Vadå jazz?

Det här med att hormonerna gav mig en dålig skiva blues av ett nedstämt gammalt jazzband samtidigt som kiosken fylldes upp med mjölk vet jag inte riktigt om jag tycker var en så bra idé. Vi kan säga att den här jazzen gör mig orolig för Franks hälsa vilket resulterar i att jag helst inte vill vistas med honom bland folk och fä då februari även är månaden som går under namnet vabruari. Balansen mellan min egen rastlöshet, tillfälligt dåliga självförtroende och bluesen gör tillvaron till lite av en bergochdalbana som jag inte har köpt biljett till. Ni får kalla mig fjantig, men så är det. Jag är livrädd för att han ska bli sjuk. Jag går gärna på promenader, eller gärna och gärna, det är ju så jävla oplogat och moddigt på gångvägen så att bara längtan till våren gör mig gråtmild.

Vill man hälsa på så är man välkommen om man är frisk och frågar först, annars är jag just nu lite off. Och då när dessa bluestoner jazzar vidare i min kropp är jag inte helt upplagd för att varken visa upp mig själv eller min son för bedömning, han är förstås söt som socker (som ni kan se) och jag är mullig som en bulle. Och jag blir väl inte mer bedömd än av mig själv egentligen, men det är lite svårt att förklara det här med baby blues i ådrorna även om det bara är en lightvariant så är det så det är just nu. Och det blir bättre, det vet jag väl, Frank blir bara sötare och sötare och jag ska bli som jag var förr, men det får ta den tid det tar. Ge mig discodängor och vår så ska ni få se på andra bullar…

Då vet ni.

Tröttmössor

Idag är Frank och jag två tröttmössor, han levde nämligen rövare inatt. Hittills har nätterna varit smärtfria men inatt ville han tydligen utmana Malena Ernman, vilket jag inte stöttade helt utan istället försökte tysta ner med allsköns halvtaskiga vaggvisor och all kärlek jag har. Det gick väl sådär, det enda som fungerade var happy hour i mjölkkiosken. Men det kändes som om mjölken sinade och att jag inte alls räckte till, vet att mjölken inte kan ta slut, men what to do?

Väldigt ledsamt när jag inte kan trösta honom helt. Min teori är att det är lite tjall i magen, han tar nämligen i som om han skulle blåsa upp den största ballongen ni kan tänka er, med rumpan…men jag vet inte, han kanske bara vill tutta. Men det drar ju i hela bröstkorgen på mig, kroppen blir rastlös och det bränner i sugrören och jag vill ju bara att vi ska sova sött. Vad har ni för teori och vad ska jag undvika att äta för att inte upprepa detta mönster?

Nu sover han i och för sig på mig så jag kanske också ska nicka till lite.
Yeah well. Hoppas att ni har en bra dag!

Fredagsfeeling

Nu är det ju redan söndag, men i fredags gjordes några framsteg som jag tänkte dela med mig av. Ett, jag försökte dribbla bort bluesen med smink och lyckades ganska väl (ja, jag har väl en släng av baby blues light pga av ytligheter). Två, vi hade hembesök av en barnmorska som gav oss info om diverse bra grejer och hon vägde Frank. Tre, Frank hade gått upp nästan 500g och vi gjorde high five i köket när viktkurvans första etapp pekade rätt upp mot stjärnorna. Fyra, Frank och jag gick upp på stan, jag frös ihjäl för att det blåste isbjörnar (på min senaste promenad svettades jag så att jag fick imma på rutan, därav denna komplettering) men Frank sov hela tiden och jag lyckades fika med en kompis. Fem, fick hjärtklappning för att jag åkte rulltrappa uppför med vagnen, shit vad det var upphöjande för pulsen och svettigt. Sex, vi firade den svinkalla men hyfsat händelserika dagen med en snygg liten jacka åt Frank (bildbevis kommer senare) Sju, sen blev det kväll, fredagsmys de luxe med hemmagjord pizza, somnade i soffan med liten bredvid och sen var det inte mer med det.

Och igår var en bra lördag med god mat och trevligt sällskap och nu är det söndag, en liten parvel som sover i min famn och ambitioner om att jag ska försöka få något vettigt gjort.

Hoppas att ni får en bra dag vetja!

Som ett träningspass

Snön fortsätter att vräka ner över kvarteret och såhär från insidan ser flingorna lätta ut. Men skenet bedrar kan jag säga. Så fort jag kom utanför dörren var jag blöt och såg inte särskilt mycket. Men Frank somnade på en gång när rymdskeppet började rulla. Och nu är jag glad att vi köpte den där retrovagnen som klarar av några decimeter snö. Bra att ha, även om jag håller med mina mostrar om att en spark med låda vore ett väldigt bra alternativ.

Hur som helst så mötte vi upp Tereza och Vincent och sen gick vi och handlade lite. För mig blev det här dagens träningspass på oplogade gångbanor med ett par gamla snowjoggers, igensnöade brillor och våt vinterjacka. Men jädrar vad skönt det var att komma ut ändå. Jag tror att vi gör ett nytt försök imorgon.

Nu ska jag styra upp lite före och efterbilder här på bloggen, har sett att den kategorin inte är komplett efter renoveringen, trots att bloggen kryllar av bilder på hemmet. Vadan detta, jo inom en hyfsat snar framtid kommer ett hemma-hos-reportage om vårat hem i ett glansigt magasin, och då hoppas jag på nya nyfikna läsare som vill se hur rummen såg ut innan.

Bara så ni vet…

Bra osammanhängande…

Sjusovare fram till lunch. Äta frukost i etapper och blänga på disken i diskhon. Fantisera om en äppelpaj till mina bästa kollegor och inbilla mig att Frank vill vila lite i sin säng. Slickar mig runt munnen och minns brorsans fantastiska middag à la Jamie Oliverstyle. Paket, gourmet och utebliven promenad.

Men Frank vill inte sova i sitt babynest, han vill vara hos mig och bli svettig i sin lilla frisyr när han vilar mot mitt bröst. Och jag kan inte sluta le när jag tittar på honom. Och jag fattar fortfarande inte riktigt att jag har fött fram honom. Det är overkligt och underbart.

En måndag med babygos och pyssel. Ja, tro det eller ej, jag har pysslat. Pysselakuten rykte ut och såg till så att jag fick vara lite kreativ en stund. Pysselakuten i form av mina bästa kollegor, eller före detta, för imorgon är deras sista dag och vi pysslade finfina presenter till kidsen. Vad det blev, det får ni se imorgon.

Lika osammanhängande som detta inlägg är, är min första måndag som mammaledig alldeles allena med en liten varm gosse vid min barm…

Hej måndag!

Den första soliga februarihelgen har passerat utan större besvär. Som ni förstår händer det inte så mycket hos familjen Hjortsberg Reithe just nu. Men för er som undrar kan jag berätta att pirayan har blivit lite mer som en slamsugare och det verkar som om Frank och mina tuttar kommer överens, det tackar jag för.

Annars har vi gått på långpromenad, fått fantastiskt god mat av min bror som tycks ha blivit någon slags mästerkock och så har vi sovit och sovit. Frank fick finfina nallar av morbror Per och vi har provat det här med napp för att stilla suget en aning. Funkar ganska bra.

Så är det med det och idag är Jocke på jobbet och Frank och jag hemma själva. Intressant. Förresten så upptäckte jag det här med podcast igår när jag gick på långpromenad, bra grej. Ett avsnitt av Värvet och jag hade gått 5 km med en sovande krabat i vagnen. Så det kanske blir min nya hobby.

Hoppas vi ses senare och att ni får en skön måndag!

Förresten, tusen tack för era kommentarer och tips, guld värda!

Lägesrapport

De där morgontimmarna som jag var vaken innan Frank kom ut, då mitt huvud var trött och kroppen rastlös, nu vet jag varför jag tränade på det. Jag börjar nämligen komma tillbaka till den dygnsrytmen. Skillnaden nu är ju det att Frank är on the other side och suger musten ur mig, as we speak. Men hur länge åt gången ska han hänga i mjölkkiosken, har ni några bra metoder? För när jag tycker att vi ska somna om då tycker Frank att det är läge att suga ännu mer. Det är inte helt lätt att hitta alla nya rutiner.

Sen när det lilla hjärtat somnat om med ett glas mjölk i mungipan är det dags för blöjbyte och karusellen är nästan igång igen. På dagarna kan han sova som en liten gris i flera timmar, då försöker jag väga förnuft och rastlöshet mot varann. Sova själv, gå på promenad eller göra något kreativt för att inte bli tokig på all stiltje. För så lite som jag gör nu, så kan jag inte ha det, jag kan inte bara vara en mjölkkiosk, då kommer jag nog bli slut som artist och bara vara mamma, och jag är inte så säker på att det räcker för mig. Möjligtvis en stund, men sen behöver jag hitta på något.

På måndag börjar Jocke jobba, då får vi se hur den här vindstilla atmosfären förhåller sig till tillgång och efterfrågan på mjölk. Vilka rutiner jag ska försöka strukturera upp och om jag förblir en pascha med tuttarna i vädret.

Det är som sagt inte helt lätt att hitta sin mammaroll även om jag så klart gör allt för att hitta den och bli den bästa mamman i denna boning. Summan av kardemumman är att vi på det stora hela har det fantastiskt bra, Frank sover, äter och skiter, jag gör ungefär samma fast numera med ett piggt huvud och trött kropp…

Då vet ni, hoppas att ni får en finfin lördag!