I dag är det sommar. 18 grader i skuggan och sommar i solen. Jag fick snabbt lägga ner mammas gamla skinnpaj i tygväskan när jag spankulerade upp på stan, för nu värmer strålarna som om sommaren redan vore här. Hur härligt som helst!
Jag vill inte gå in egentligen, men eftersom trädgården är ockuperad av hoppande barn så gör det inget om jag tar en paus i skuggan och delar med mig av dagens goda. Jag har både ätit lunch ute i det vackra vädret och kostat på mig en glass. I själva verket så borde allt som har med socker att göra inte längre passera genom min kropp, men vad gör väl det om hundra år?
Jag ska ju som bekant gifta mig, och tycka vad man vill om att träna inför sitt bröllop, men om det är någon gång som jag vill vara ”håll käften snygg” så är det väl då. Därför ska jag ut och springa snart, dels för att jag ska ladda inför vårruset med en kompis, men också för att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan. Vårruset är väl i och för sig inget att skryta med, 5 km trängandes med en massa damer på stadens gator, men vad tusan, kör bara kör!
Jag är uppfylld av solenergi och berusad av att det är påsk!
So long sunshine!
Jag vet inte om det är så, men jag är trött, snurrig och varm. Och jag skulle kunna ha ganska bra belägg för det eftersom vi har varit i stugan hela helgen och arbetat och haft det gött i solen. Snart är uterummet helt klart och vi är på god väg med renoveringen av gäststugan. Vi har bytt dörr, satt gips på väggarna och skruvat och åter skruvat.
Jag har dessutom blivit en fena på att backa med släp och känner mig som Lotta på bråkmakargatan, för att jag kan så mycket. Det är en härlig känsla när man kommer på att man kan, att jag kan. Kan saker som ibland kan vara bra att kunna, liksom.
Nu tänkte jag att jag kunde uppdatera bloggen med diverse hittepå och fakta, men just nu kan jag nog bara somna med ett leende på läpparna för att jag kan så mycket. Så god morgon, god middag god kväll på er!
Skrivet den 17 april 2011 i kategorin
Eva funderar,
Livet |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Ja men visst. I dag när jag gick hem i den kyliga vinden med lätta steg, ett leende på läpparna och bra musik i öronen körde jag inte för fort. Jag visste inte heller att ett brev från polisen väntade i brevlådan. Jag hade mina aningar, men min första tanke var att polisen skickat ett brev för att de ville berätta att inbrottstjuvarna satt bakom lås och bom och att de skulle betala skadestånd. Men nej, det var ju jag som var brottslingen och dessutom fångad på bild. Haha. Trubbel.
Att köra i 86 km/h på en 80 sträcka kostar 1500 kr kan jag informera er om. Jag tänkte vid fotograferingstillfället att det där lilla (stod 84 på hastighetsmätaren på GPS:n) kan väl inte kosta särskilt mycket, förmodligen ingenting alls. Men ack så fel jag hade.
För under polisens förundersökning har det framkommit att det var jag som körde fordonet under den aktuella tidpunkten. Ja, det är bara att erkänna och betala. Frågan är varför det inte bara räcker med att jag betalar och i och med det erkänner. Nej, jag får lov att kryssa i rutan att jag erkänner brottet och sedan skicka tillbaka lappen inklusive foto till polisen. Sen få en faktura.
Så får det bli och i fortsättningen är det jag som tar på mig mustaschen när jag ska köra bil längre sträckor, då kommer polisens förundersökning inte kunna konstatera att det är jag som kör. För då är det Bosse. Och Bosse finns inte med på mitt körkort.
Och med det menar jag inte att jag tänker köra för fort. Jag uppmanar inte heller till brottslighet utan snarare försiktighet. Så det så.
I går var det en fantastisk dag som skvallrade om kommande varma sommardagar på den nybyggda uteplatsen vid stugan. Vi tog en tur och kollade läget. Senast jag var där fick jag skotta mig fram med en liten spade, frysa om fötterna och inte bli kissnödig.
Nu var det rinnande vatten i kranen, flugor på fönstret och fladdrande fjärilar i trädgården. För att inte tala om den värmande solen. Jag önskar att alla fick känna samma känsla som jag hade igår, när jag låg där på verandan och sov räv i solen. Det var en känsla av lycka och hetta. En känsla som berättade för mig att jag har det så oförskämt bra. En rosenröd kind och en inre lycka…
… precis nyss så låg jag bredvid min älskade i soffan och somnade till, borrade in mig i hans bröst och började drömma. Precis då krafsar Wilma på soffan med hopp om uppmärksamhet. Den fantastiska känslan av närhet, lycka och kärlek förstörs av en liten katt som krafsar på soffan. Som krafsar så att drömmarna blir förstörda och jag blir lite sur. Hon vinner. Jag går upp från soffan med ett ryck och gör ett pitstop här innan jag bäddar ner mig i sängen, min älskade ligger kvar i soffan och tittar vidare på televisionen och jag är lite sur över kattens krafsande …
Nu när solens strålar börjar värma mina kinder och snön är ett minne blott, har jag sådan otrolig Ölandsabstinens så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jo, jag borde åka dit så klart. Men snart ses vi, mitt Öland och jag. Och det ska bli alldeles, alldeles underbart. Få cykla ner till havet och känna lukten av tång, höra skrattmåsarna i sin rätta miljö och drömma sig bort…
Skrivet den 9 april 2011 i kategorin
Livet,
Öland |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Som ett krossat ägg går jag nu och lägger mig och hoppas vara hel i morgon.
Ont i kroppen, ont i halsen, ont i knoppen.
Äggskal i öronen, äggröra i huvudet och irriterande hosta.
Pannkaka eller smet? Hosta och hes.
Ska vara frisk och fröken.
Nu går jag och lägger mig och i morgon är jag hel…
Skrivet den 3 april 2011 i kategorin
Eva funderar,
Livet |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
… eller kvällen är räddad. Hoppas att jag också kommer bli räddad från bacilluskerna. Det här artilleriet ser ju uppenbarligen bra ut. Nu blir det soffan och film och lite av resten på bilden…
Skrivet den 2 april 2011 i kategorin
Livet |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Alltså jag förstår inte riktigt var alla baciller kommer från, känns som om jag är förkyld varannan vecka ungefär. Nu känns det som om jag skulle må bättre utan öron, eller som att det skulle underlätta om jag kunde snyta öronen. För fasen vad ont det gör. Ynklig som få idag. Tycker vanligtvis att jag aldrig är sjuk, men det här med att jobba med barn har väl sina för- och nackdelar.
Vaknade upp med bekymmersrynka, halsont de luxe och tryckande trumhinnor. Värre än igår alltså. Kom igen. Låt mig vara frisk. Vill bara dra upp dragkedjan på sparkdräkten och titta ut när jag mår bra igen. Mockasinerna på och förstärkning för kvällen beställd. Bad Jocke kolla om ICA hade nya öron och ny hals, om inte önskade jag mig glass…
Skrivet den 2 april 2011 i kategorin
Livet |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Likt många andra mornar tog Eremo och jag en promenad längst med ån i morse. Det var riktigt härligt. Vindstilla och varmt. För varmt. Jag tycker att det är svårt att veta hur varmt eller kallt det är när det står 3 grader på termometern. Särskilt om jag inte har fått någon lägesrapport av pappa Pohlman. Men efter en titt på frosten på bilarna konstaterade jag att det kunde vara kallt, dessutom blåste det som bara den igår. Men ack vilken felbedömning, jag fick knäppa upp jackan och ta av mig vantarna. Så himla härligt! Vindstilla och varmt alltså.
Men nu friskar det på igen och vinden viner runt husknuten. Men solen skiner och skinnjackan är framtagen. Och snart är det påsk…
