Östermalm

Det här inlägget bör läsas på Stockholmska och helst med Östermalmsdialekt. Flott alltså. Det blir lite roligare då. I alla fall i början.

För här ligger champagnekorkarna i rännstenen och guppar fram likt barkbåtar när regnet öser ner. Jag höll nästan på att snubbla på korken efter min eminenta fickparkering. Kanske är det korken som brorsan sköt ut genom fönstret och rätt på Frälsningsarméns fasad, vad vet jag.

Hur det än är så sitter mannen och jag i en lya omringad av flyttkartonger, inplastade tavlor och kassar med böcker. Och nej. Vi har inte impulsflyttat till Stockholm, vi är bara här på en liten weekend och hälsar på min bror.

Men eftersom jag har en släng av ADHD så ska jag som den hjälpsamma storasystern jag är plocka upp böckerna i den väggfasta bokhyllan innan jag pumpar upp luftmadrassen och knoppar in på hotell ”ursäkta röran – jag har precis flyttat in”…

P.S. Ser ni gubben som har korken i munnen? Pappa Pohlman, du ser väl? D.S

Energi kvar från drycken…

Japp, så är det. Jobbade till kl 15, sen hem för en powernap och lite mer jobb. Sen tillbaka för vårt första föräldramöte. Hann klunka i mig en energidryck och lite nötter. Bra skit. Fungerade uppenbarligen alldeles utmärkt, för nu är jag upprymd och glad, full av energi och stolt som en tupp över att jag arbetar på Helianthus och lilla tallen.

Jag vill förstås tro att det är just därför som jag är upprymd och glad, för att jag har så grymma kollegor och för att det känns som om jag har världens bästa jobb, även om jag bara har arbetat i nästan en månad och även om jag är som ett barn efter maten och vill sova som en liten gris och även om jag funderar på öronproppar för de högsta tonerna som kommer ur de små liven, så är jag uppriktigt glad och stolt som den ståtligaste tuppen du kan tänka dig för att jag har fått det här jobbet och fått möjlighet att arbeta med leader L och player E, vi känns som lite av ett vinnande koncept och jag hoppas som sagt att det här håller i sig och att föräldrarna ska känna att de har vunnit på lotto för att de har oss som sin förskola. Precis som Solveig önskar.

Och ja, jag är bra på långa meningar, ibland på korta, jag är också bra på pyssel, lägga mig lite för sent och att stava fel med jämna mellanrum. Men egentligen gör det ingenting, för det är alltid någon som rättar mig när det gäller min dyslexi light, jag kommer förmodligen lära mig att lägga mig i tid. Och angående de långa eller korta meningarna här i min blogg, så är det ju faktiskt jag som bestämmer.

Happ. Nu kanske jag ska ta den sista energin från drycken till ytterligare ett inlägg. Den som lever får se. Hur det än är så öppnar jag imorgon och borde sova prick nu.

Kärlek, skratt och dans…

Magiskt är ordet. Prästen använder magiskt som om det vore inskrivet i psalmboken. Hur det än är med den saken så är Gunilla så rackarns vacker att jag vill äta upp henne från topp till tå, Micke är inte så pjåkig han heller, men ser ni Gunilla? Vilken donna!

Igår var jag alltså på bröllop tillsammans med bästa Pernilla, tillika mamma till de härliga kidsen som jag är nanny åt i spridda skurar. Jag hade på mig mammas gamla plisserade klänning som jag har klippt av och tagit bort ärmarna på. Finemang.

Vigseln var alltså mellan Gunilla och Micke. Gunilla lärde jag känna när jag arbetade på IKEA och sen dess ser jag henne som en av mina förebilder och mentorer. Micke känner jag inte så väl, men precis som prästen sa, så förstår jag att de båda har gjort varsitt fynd. Ett magiskt fyndande helt enkelt och jag är så himla glad att jag fick vara med och dela den här dagen med dem.

Den kyrkliga vigseln var magisk med en fantastisk präst. Herrgården som middagen och festen hölls på var även den magisk, för att inte tala om vädret. En sensommardag i sitt esse. Varmt i solen och en ljuvlig kväll. Maten var smaskens, desserten var så fräsch och läskande att jag trodde att jag skulle få dåndimpen. Talen var tänkvärda, roliga och lagom många. Hela bröllopet var grymt, jag dansade så att jag fick skoskav och plåster med sagoprinsessor på. Frukosten som serverades idag var även den sagolikt god.

Jag tycker banne mig att det var ett perfekt bröllop, kärlek, skratt och dans upphöjt i tio och som sagt, tack Gunilla och Micke för att jag fick vara med och kom ihåg att ni har en bröllopspresent att hämta ut efter överenskommelse.

Och tack för att jag fick träffa nya intressanta personer som redan inspirerar mig!

Makarna Kanrell

Just married!

Snyggaste paret, Gunilla är vacker som den sommardag det är, jag blir lite kär!
Ris i håret och varma kramar, fotografier tas till kommande ramar.

Nu blir det välkomstdrink, middag och klackarna i taket! Tjoflöjt!

Himmel och pannkaka vilken dag!

Vilken energi. Eller är det vädret som lurar mig. Först en heldag på jobbet med glada barn och solsken. Sen bio med brudarna och efter det häng med bästa Stål. Diskussioner om livet på en balle i sommarkvällen. Fantastiskt. Och för er som undrar nu, herregud, satt båda på en balle, otäckt. Nja, jag slänger mig med förkortningar som många andra, och slappna av, balle är lika med balkong.

Bion var för övrigt en av de bästa tjejfilmerna jag sett, som jag skrattade och tänkte, vad fan hände där? Vi såg Bridesmadis. Och satan i gatan vilken tur att min tärnrackare inte var som den där Helen. Jag bjuder på trailern, för den sparar ändå på vissa gobitar. Senare får ni läsa Eremos blogg, hon recenserar den bergis på sitt sätt.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=nsUEd2cUIqo[/youtube]

Tyst efter 23 tack…

Som sagt. Jag befinner mig i en Ölandsbubbla. Har varit där i fem veckor, de senaste två veckorna själv med katten, både i bubblan och på Öland. Tyst och stilla. Kor som råmar på avstånd, svalorna som kvittrar i skyn, morgonmotion i havsluft och alldels kolsvarta nätter. När inte Thor kastar blixtar omkring sig och jag blir livrädd förstås.

Men förutom det så trivs jag som sagt så oförskämt bra där i lugnet nära naturen. Och i myllret av människor på campingen. Jag är bortskämd med att spendera somrarna på Öland, jag blir tyvärr lite stressad när jag måste lämna ön, även om jag vet att jag har det minst lika bra när jag kommer hem och att jag får åka dit ganska snart igen.

Men som nu, klockan är 23.30, för en stund sen hoppade jag till av rädsla för att hyresvärden i lägenheten ovanför drulla till något så det blev riverdance. Tyst efter 23 tack. Jag är ovan med grannar så nära. Som stör mitt lugn. Men likväl som jag ska inskolas på mitt nya arbete som förskollärare imorgon måste jag avvänja mig från lugnet och komma in i matchen igen, vara med i den stadspuls som ändå finns i Örebro och vara tacksam för allt jag har. Öland gör mig religiös och nu är det läggdags.

Och i morgon blir det inget morgondopp vid bryggan…

Soffstoff

Jag skulle inte satt mig ner. Jag skulle dansat vidare i mina mockasiner. Men äsch. Jag är 30 år nu, det är okej Eva, gå och lägg dig.
Nu när månen har letat sig upp över trädtopparna, lika full av sken som jag är av flinka fingrar fulla med ord så ska jag stänga av musiken och krypa till kojs.
Soffstoff. Roligt ord. Titeln på en bok. Kanske min bok.
Tankarna spinner iväg likt Wilmas läte där hon ligger hopkrupen i soffhörnet.
Funderar, konstaterar. Jag har det så otroligt bra nu när jag är i min Ölandsbubbla, även om jag är dagvill och givetvis saknar min man, så är det här mitt paradis…

Kvällsdopp

Efter gräsklippning och kroppkakor tog jag mig ett dopp. På vägen ner till havet blev jag allt mer skeptiskt och trodde att sannolikheten för att jag skulle öka på mina antal kärringdopp var minimal. Detta på grund av att kvällsdimman bolmade in över landskapet.

Men så sladdade jag upp på bryggan, tog av mig gräsklipparuniformen och smög ner för stegen. Och det var precis så skönt som jag hade hoppas på, även om havet var svart som natten och dimmans kyla snabbt svepte in över sundet.

Men precis som jag hoppade i smekte solens strålar min kalla kropp och jag var stolt den enda som utförde kvällsdoppet, trots att mannens bror och min man ödmjukt hade berättat om att de minsann skulle bada. Jag säger ha! Underskatta inte kärringdoppen!

När jag var liten…

När jag var liten så tog pappa och vår granne båten på kvällen och la ut nät, på morgonen hämtade de upp näten som var fulla med fisk. De satte upp näten mellan elstolpen och ett träd och sedan tog de vuxna hand om fisken och vi barn fick plocka bort tången. Det var tider det. Torsk och flundra så det räckte hela vintern. Flundra kanske det inte var, men någon slags plattfisk, kanske rödspätta.

Hur det än var så fanns det på den tiden massor av fisk. Men det var verkligen när jag var liten, för nu när jag snart, snart fyller 30 finns minsann ingen fisk att fiska, varken med nät eller fiskespö och inget träd att sätta upp nätet i heller för den delen. I alla fall inte om man som jag bara är sugen på fisk och inte är någon proffsfiskare.
Bara så att ni vet, alltså.

Mamma, jag och korall…

Ni som är uppmärksamma kanske undrar varför jag inte nämner mamma så ofta som pappa Pohlman, och det är tyvärr främst för att jag oftast är med pappa och hjälper honom med diverse saker för att mamma fortfarande har lite ont i ett knä och behöver en krycka för att stödja sig. Låter kanske konstigt, men det innebär att mamma är hemma nästan jämt. Hon gillar alla mina blogginlägg, lagar fantastisk god mat och håller ställningarna på hemmaplan helt enkelt.

Men idag förstår ni var vi på stan. Och det var över ett år senast på grund av den här rackarns knäskadan och jag har verkligen saknat att gå på stan med mamma. Det är ju hon som är mitt bästa smakråd, som tycker om att fika och titta på folk och som är den som är bäst att ha med när det är BH som ska inhandlas.

Så idag passade vi på ordentligt. Vi köpte BH, fikade på Bara Varas uteservering och tittade på folk. Vi gick en sväng hit och en dit. Och jag fick det där läppstiftet som mamma lovat mig sen innan. Sen har jag inget läppstift att jämföra med, men det var ett rackarns dyrt ett. Som kompensation för att jag inte använt läppstift innan så kan vi ju säga att det blev billigt om vi skulle delat upp summan på alla år som jag inte använt läppstift. Ja ni fattar.

Nu är jag hur som helst korallkittad för sommaren och väldigt glad över min och mammas standag.