Lördagslugnet

I går var det en magisk dag vid stugan. Vi gick ner till bryggan och hörde på isen som sprakande och knakande. Det var ett skådespel som jag tidigare inte upplevt. Som om hela sjön spelade flipper eller försökte göra en technolåt som skulle passa in på Sensation White i Amsterdam.  Det lät nästan lite läskigt, en slags kombination av valsång och flipperspel på något vis. Fränt.

Sparkarna stod uppradade på bryggorna, redo att ta sina förare ut på pimpelfiske. Isen var tjock som en skollinjal är lång och solen smekte våra ansikten. Fåglarna kvittrade och en grillad korv vid bryggan hade inte varit så dumt. Lördagslugnet var ett faktum och påskmusten och ostbågarna satt som ett smäck.

Det ska vara gött att leva.

 

Fredagsfeeling

Mina rastpromenader blir bara bättre och bättre tack vare det härliga vädret. Igår blev det en fotopromenad. Inte lika rask men ack så skön. För på andra sidan grinden, dit inga barn får gå utan fröknar, men där fröknar får gå utan barn, där finns en magisk natur med härlig skog och öppna landskap.

Så med risk för att bli tjatig så delar jag ännu en gång med mig av fördelarna med att arbeta nära naturen. I går blev det både ett vårhopp och syn på en och annan vårknopp. Lite fräsig graffiti och klotter, som om jag vore en globetrotter.  Kontraster på andra sidan dagisgården som gynnar egenvården.

Det ni. Snacka om bra fredagsfeeling.

 

Vecka nio…

Nej jag är inte gravid i vecka nio. Såhär är det. Det är vecka nio i kalendern och jag arbetar som bekant med glada barn på dagarna och hoppar i vattenpölar och njuter av vårsolen mest hela tiden. Efter jobbet går just nu min fritid åt till att träna för att bevara känslan av att vara hållkäftensnygg mellan varven eller i alla fall för att få känna mig stark lite då och då. Och om det nu skulle intressera er så har jag och en kompis en träningsblogg som heter Ottars Magi, den hittar ni här.

När träningen är över gluttar jag på opackade flyttkartonger och börjar riva i skåpen. Och i dessa skåp finns allt möjligt roligt som besjälar min tid. Så som dagböcker sen skoltiden och gamla fotoalbum. Jag sneglar även på staffliet och tänker att jag ska måla den där tavlan nu, försöker programmera in en workshop inom en snar framtid för att sedan slumra till bland flyttkartongerna i mitt kreativa kaos.

Och som sagt, skulle min hjärna och mina tänkta inlägg publiceras med hjälp av tankekraft skulle fler inlägg hamna här, men så vitt jag vet har den vetskapen i alla fall inte hamnat i mitt hjärnkontor. Därav de något glesa inläggen.

Och det här med att jag är konstnär, det är inget som försvinner bara för att jag för stunden har lagt ner penslarna och färgerna i en flyttlåda, det blir bara lite åsidosatt ibland av naturliga skäl.

Så är det med det, den här vecka nio…

P.S. Jag blir bara snyggare med åren, precis som Lucy Luke, så bekymren sen jag var 17 är förstås bara ett minne blott. D.S.

 

Laxrosa lyx

Laxrosa förrätt. Lagom rosa huvudrätt med trattkantarellsmör gjort på rödvin. Potatisgratäng och norska kantareller. Oxfilé och krispig sallad. En fjällvråk utanför fönstret och en mus i råttfällan. Livet på landet och spetsad lingonsylt till glassen, med en smak av whiskey och ännu en gourmetmiddag hos Karlssons catering. Söndagslyx i vanlig ordning och mamma rosa när hon är som bäst. Pappa Pohlman i sitt hemmafixaress och manen och jag lider verkligen inte av tristess…

Tack igen för den fantastiska maten!

 

Ge mig…

Ge mig solenergi, brunbrända hudtoner och midsommar. Ge mig en ekorrunge, en blommande trädgård och en runda i en snabb bil med min älskade. Ge mig värme och bara sommarben.

Trolla bort den brittiska blekheten och gnugga fram den skimrande sommarvyn. Ge mig Öland, havsbris och fest på soldäcket. Ge mig en middag hos Ölandsföräldrarna, en cykeltur i sommarnatten och ett gott skratt…

Trolla bort minusgrader och kylig nästipp. Nariga händer och torra läppar. Ge mig läppstift, sommarnaglar och bara axlar.

Redan februari och snart mars, april, maj och juni…

 

Revir och finlir

Hyfsat raska steg i mina snowjoggers på landsbygden. Frusna fingrar likt kyliga finska pinnar. Tåget rusar förbi den nerlagda stationen. Förr charmig station och post, nu ungdomsgård och alldeles lost.

Fånga ögonblick och balans mellan fotografi och varma fingrar. Tre par vantar och ändå ingen tur. Allt för konsten. Ny kaffebryggare på en post-it. Leave it. Stegar på längs järnvägen och försöker komma ikapp solnedgången på andra sidan åsen. Går för sakta och fastnar bland godståg, nyponbuskar och fröställningar.

Mina gamla revir.  Svårt med finlir och frusna finska pinnar…

 

Firande fredagsmiddag

Min bror är hemma på snabbvisit. Det är värt att fira. Dessutom är det värt att fira att jag har fått fast jobb. Och för att fira det på bästa sätt bjöd Karlssons catering in till sin à la carte restaurang. Och det är inte dåligt det.

Trots att jag som sagt låter som en pojke i målbrottet och blir mobbad av familjen så fort jag öppnar munnen och försöker framföra något så smakade maten alldeles gudomligt. Mammas mat är alltid bäst. För att inte tala om pappa Pohlmans förrättsmackor. Mumsfillibabba!

Så efter en minst sagt turbulent vecka för mitt immunförsvar så börjar helgen på bästa möjliga sätt med en tvårättersmiddag och avslutande ostbricka. Förrätten bestod av en macka på ljust bröd där kocken har varit delaktig i lagandet av brödet genom att diska verktygen efter bagaren. I det här fallet är alltså pappa kock och mamma bagare. Sedan har kocken lagt på en bit lax med tillhörande gravlaxsås, en liten flicknäve stenbitsrom och sedan några handskalade räkor och en klick majonnäs på ett grönt blad. Finns det förresten bortskalade räkor, och vem skalar de om inte en hand eller två?

Till huvudrätt serverades oxfilé, potatisgratäng och kantarellsås. För den här rätten stod mamma Ulla, som alltså är Guide Michelinkocken i familjen. Till detta serverades en saftig och fräsch sallad som bror hade gjort på avokado, färska champinjoner, gurka, paprika och grönsallad. Toppad med en vinegrette.

Jag var inte på något vis inblandad i tillagningen av middagen utan kom bara som gäst tillsammans med min man. Flott ska det vara en firande fredag som detta.

Tack för den supergoda maten, som alltid.

 

Blåeld – blåljus

Det var det här ljuset jag tyckte mig se förra veckan utanför jobbet. Det där sommarljuset. Det som drömmer mig bort till Öland och som spolar fram tiden till sensommar och semester. Till Neptuni åkrar och en blåeld som bildar ett blåljus. Till långe Jan som sträcker sig mot skyn och till humlorna som surrar över ängen nedanför. Till Carl von Linnés flora och till en natur som bara Ölands norra udde kan erbjuda…

 

Hokus pokus

Det händer grejer nu. Från hyresrätt till husägare. Hokus pokus ich liebe dich. Lite så ungefär. Mycket på en gång. Lite som taskig tyska fullproppad med kärlek. Som ett trolleri som jag inte riktigt tror på men som jag vet stämmer. För i dag skrev mannen och jag på kontraktet på ett eget hus. Jag ryser när jag tänker tanken, ryser för att det är så vansinnigt vuxet och moget och på riktigt och spännande och härligt. Ett eget hus. Jisses Amalia!

Jag är livrädd för arga snickaren och snubbarna på lyxfällan. Så nu blir det inte en endaste till Marimekko skål till samlingen eller någon annan pryl för den delen heller. Fast jag kan ju önska mig en sen i inflyttningspresent. Och. Det bästa, mannen är ju snickare så förhoppningsvis slipper jag träffa ovanstående snubbar och kan lägga fokus på att få ett tjusigt hem samtidigt som jag kokar soppa på ett stormkök eller var det en spik. Haha.

Däremot kommer det nog bli en hel del inspiration och dagdrömmar om renovering här på bloggen, som ett potpurri av kreativitet och fantasi. Lite som vanligt alltså fast med mer fokus på hus och så, vad tror ni om det?

Jag sover på saken och förstår nog inte riktigt vad det här innebär, men det kommer jag bli varse när lyan ska plockas ned i kartonger och ett helt hus ska fixas á la Deermountain Design.

 

Evas 2011

Nej, inte räcker det väl med en årskrönika ”bara” för mitt företag. Att säga att jag har ett företag är ungefär lika fränt som att jag har en man. Bara en sån sak. Jag blev gift 2011. Men innan jag blev fru var jag med om en hejdundrande mösexa. Och innan dess arbetade jag som bild- och textillärare på halvtid. Och innan jag visste ordet av hade jag fått ett nytt jobb som förskollärare på heltid. Och det hände någonstans mellan fru och ännu en säsong på Böda Sand.

För Böda Sand, där vill jag vara och le i receptionen minst en sommarvecka om året. Och 2011 blev det två veckor av skratt och tok på ett fullsmockat Böda. På Öland byggde mannen och jag även ett soldäck som dansades in när jag fyllde 30 år. Och innan sommaren var slut hann vi komma hem till stugan och inviga det fina uterummet som liknas vid ett konferensrum. Vi renoverade även gäststugan innan det blev kylig höst samt byggde en brygga att äta brunch på.

Det var också på sensommaren som jag började arbeta heltid som fröken för små liv på 1,5 år. I en gul pikétröja och fakefoppatofflor. Där jag trivs så bra tack vare mina grymma kollegor och alla glada barn som lär sig säga mitt namn.

Summa summarum får ändå bli att 2011 var ett bra år, trots att det började med inbrott och djävulskap, så slutade det med att mannen och jag skålade in det nya året i goda vänners lag och jag ser med glädje fram emot 2012 år äventyr.

Så god fortsättning vänner och ta hand om er!