Solen skvallrar om sin närvaro bakom rullgardinen, ena mjölkglaset är tomt andra är överfullt, Frank ligger bredvid mig och har morgongympa och på gatan utanför sopas äntligen gruset bort.
Runt hörnet, eller i alla fall ett stenkast bort om man vore OS-medaljör i spjut, ligger Wadköping och Stadsparken i all sin prakt och bjuder på ett hav av fina tulpaner och ståtligt blommande magnolior. Grindar står på glänt, marknadsstånden ekar tomma i väntan på kommers och träden är välfriserade.
Och två kvällar i rad har vi promenerat runt där (dock inte igår då det var köksrenovering på schemat och dessutom svinkallt ute) och ojat oss över hur bra vi bor, hur nära det är till allt som gör att vi kan fylla huvudet med nya väldoftande minnen och för ett ögonblick förtränga det där köket som känns lite som ett legobygge med dåliga instruktioner.
Fast det är klart, snart är köket färdigt och vi kan ägna oss åt kvällar med promenader och ojande om livet istället för skrubbsår och MacGyver hittepå à la Ikea-style.
Och de där fina tulpanerna och ståtliga magnoliorna får jag visa er lite senare, för ett hav av blomster i all sin prakt kräver nog ett inlägg för sig själv.
Hoppas att ni får en fin onsdag, jag hoppas på en liten tupplur till innan vi ska sätta tänderna i den här dagen…
Igår när vi åkte hit skymtade jag regnbågen i sidospegeln då vattnet skvätte upp och visade färgernas hela spektrum, solen sken och den småländska naturen var stundvis täckt av snö.
I baksätet satt mannen, katten och Franken. Vi lyssnade på ljudbok och Frank skötte sig ypperligt, sov nästan hela vägen och var tillfreds med nappflaskan när hungern satte in. Dock blev mjölkkiosken därmed utsatt för hot om sprängdåd, men vi klarade oss precis tack vare en extra öppning innan vi åkte över bron.
Lunch på IKEA i Kalmar och öppen mjölkkiosk på parkeringen innan sista etappen mot mitt andra hem. Precis innan mål körde vi fast i snön, skrattade oss loss för att sedan välkomna Frank till huset, släppa ut katten och packa in alla nödvändigheter.
Och nu är vi alltså här, vid regnbågens ände och bara njuter, trots ett delvis snötäckt landskap och isande vindar från havet så blir jag per automatik otroligt lugn när jag befinner mig på den här ön. Och än så länge tycks nog vi vara de enda sommarölänningarna som trotsat vädret och med glädje öppnat upp sommarstugan för ännu en påsk i paradiset…
Och om ni är nyfikna på hur vi har det, är jag mer aktiv på Instagram än här, sök bara på deermountain.
Skrivet den 24 mars 2013 i kategorin
Livet,
Öland |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jag tror inte att jag skulle behöva skriva ett enda ord här, ni ser ju själva, jag dör sötdöden lite grann. Och honom har jag gjort tillsammans med min man, det är ju egentligen helt galet bra. Ett mirakel. Jag bölar av lycka. Jag tänkte också somna om, men jag hittade ingen stor låda som jag gulligt kunde krypa ihop i, så jag hamnade vid datorn istället, tur var väl det.
Egentligen tog jag fram kameran för att dokumentera de fina stickade kläderna som Frank fått av min andra moster, moster Inga. Så himla söta och passar perfekt. Tusen, tusen tack för det. Inte särskilt snällt att först sätta på honom kläderna precis när han hoppar på sömntåget och sen dessutom stoppa ner honom i en hattask, men jag kunde inte låta bli.
Nu sover han gott på fällen i sängen, så ni behöver inte vara oroliga.
Och jag ler så att jag får ont i kinderna…
Skrivet den 8 mars 2013 i kategorin
Frank,
Livet |
4 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Slussen, bred om stussen. Glad and, kamera i min hand. Torkad ljung, idag känner jag mig ung. Solsken i blick, vårkänslorna ger mig en kick. Elektricitet, jag tror jag går bet, på grönskan som tittar fram, jag blir alldeles varm…
Innan Frank och jag svettades på crosstrainern så gick vi på finpromenad in the area. Och nu känner jag att det finns hopp om våren. Snödroppar i grannens trädgård, värmande solstrålar och glada änder. Knoppar på träden, sovande gosse och bänkar som längtar efter besökare som äter glass. Solglasögon, fröståndare och harlekinbjörkar.
Trots att jag lyssnade på Hanna och Amandas podd så kvittrade fåglarna så glatt att de inte gick att undgå. Jag slirade runt på smältande is, stannade upp och fotograferade.
Med andra ord en hejdundrande bra förmiddag, full av vårkänslor och kärlek till livet…
Skrivet den 6 mars 2013 i kategorin
Livet,
Mamma Hjort |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jag ska ju inte sticka under stol med att 2012 inte har varit ett händelserikt år, kanske inte så mycket för mitt företag men desto mer för mig själv personligen. Jag ska försöka sammanfatta året som gått, men vi kan ju ändå komma överrens om att temat för 2012 varit renovering och graviditet… ungefär såhär med andra ord.
Januari
I januari skrev vi på kontraktet för huset och blev husägare. Hej då lägenhet och hej hus. Så stort och moget och fortfarande lite overkligt. Jag var ivrig inför att inreda ett helt hus, renovera ett helt hus. Det var väldigt mycket fokus på det här med hus, hur köket skulle se ut, om vi skulle ta ett rum i taget och om vi skulle måla själva. Jag tränade regelbundet och mådde förträffligt bra.
Februari
Innan vi fick tillgång till vårat hus renoverade vi köket åt en kompis i Stockholm. Jag fick psykbryt de luxe och lovade mig själv att aldrig mer bygga ett IKEA kök om så inte min mor bad om det eller om jag fick en jävligt bra lön. Jag var på väg att komma i mitt livs form kroppsligen och tränade ofta tillsammans med Gurra. Jag var på topp och ivrig inför mars och sommaren.
Mars
I mitten av mars fick vi tillgång till huset och nästintill dagliga träningspass på ÖKK byttes ut mot att riva kök och plocka ner lägenheten i kartonger. Vi var ihärdiga och jobbade dygnet runt. Vi hade anlitat målare som målade hela huset invändigt, vilket var ett av de bästa besluten vi tagit för vår renovering. Jag hann dock med några träningspass och lyfte tamigfan 100 kg i marklyft, mest för att göra farfar stolt i himlen och för att prova hur stark jag var. Ha. Sista helgen i mars sov vi första natten i huset och lämnade över nyckeln till lägenheten till de nya hyresgästerna. Vi bodde i ett alldeles eget hus, med knarrande trägolv och byggdamm högt och lågt.
April
Renoveringen flöt på bra, vi kaklade i köket, badrummet fick ett badkar, kontoret blev klart, vardagsrummet blev beboeligt och syrummet började ta form. Våren visade sig i slutet av april och livet som husägare kändes bra. Vi hade flyt. Jag gjorde en illustration till en tidning annars var fokus bara på huset.
Maj
Huset var så pass klart att vi hade tid över till lite annat. Jag började träna igen på ÖKK och såg fram emot att vara i mitt livs form till sommaren. Jag skulle vara snyggast på stranden, no shit Sherlock! Livet lekte, humlorna surrade i trädgården och Wilma sprang ut och in som om hon alltid bott i Astrid Lindgrens värld. Näst sista helgen i maj spenderades på Öland, jag besökte Kalmar och gjorde research inför mitt största arbete som företagare. Och jag hade en magkänsla som sa att jag skulle kunna vara gravid, den 21:e maj pissade jag plus…
Juni
Gravid alltså. Huset nästan klart och jag börjar fundera på framtiden. Mamma. Klart att jag vill ha barn, vill att allt ska gå bra, men vad hände med min kroppsbild. Jag skulle ju bli pappa. Haha. Beach 2012 byttes ut mot preggo 2012. Jag sprang vårruset och var sinnessjukt nöjd. Trädgården stod i blom och jag började bli lite trött. Huset blev fotograferat för ett magasin, endast tre månader efter inflytt. Jocke och jag gjorde high five, firade vår första bröllopsdag och var på Öland över midsommar.
Juli
Juli började med en renovering av taket. Tack vare Jocke och hans händiga polare var taket utbytt och klart på en vecka. Det viktigaste av renoveringen var nu gjort och vi var redo för semester. Jag var ganska trött och snuvig och trodde inte riktigt på att det var någon i magen, men den 10:e juli gjorde vi det första ultraljudet. Jag började gråta av den lilla krabaten som sprattlade runt där inne och allt såg bra ut. Åh vad spännande. Jag åkte till Öland och jobbade lite på Böda, försökte hålla in den menssvullna magen och längtade efter Jocke som var hemma och jobbade. Jag målade de färgglada djuren som senare fick hänga på Kalk innan de fick nya ägare.
Augusti
I början av augusti gjorde jag den gigantiska väggmålningen i Kalmar. 30 h på tre dagar och väggen var klar. Jag var nöjd med mitt arbete och det är hittills det största uppdraget jag fått som företagare. Jocke och jag hade semester ihop och livet var som sig bör, underbart. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fortsätta träna lite lätt och gick promenader lite då och då. Magen började svullna till, brösten var ömma som tusan, jag berättade på jobbet och släppte magen fri. Vi såg fram emot nästa ultraljud som ägde rum den 24:e augusti. Krabaten var kvar och vi fick ett nytt datum för förlossning. Nu började jag också känna bebisens rörelser. Vi var med i tävlingen Sveriges charmigaste hem, blev finalister och jag tjatade hål i huvudet på er.
September
Jag tackade ja till en distansutbildning på heltid, fortsatte att arbeta heltid och gick på promenader på rasten. Vi köpte en superfin gammal barnvagn på blocket och det här med att inhandla bebiskläder var nu en del av vardagen. Kan vi säga. Jag mådde bra, magen började synas mer och mer. Jag målade några porträtt och vi åkte till Öland på Skördefesten med ett helt zoo i följe. Inga tavlor såldes, men hamburgaren på Kalk är alltid lika god. För att inte tala om festen med ett helgrillat lamm. Det smälte i munnen. Jag målade med barnen på Böda och skänkte lönen till ett barnhem.
Oktober
Jag pluggade så det stod härliga till. Vi var på barn -och villamässa i Stockholm. Köpte en tempurmadrass och började sova som små grisar. Badrummet började bli mer och mer klart och ännu fler barngrejer kom innanför tröskeln. En till barnvagn från blocket för att bespara tråkiga utbrott på grund av bristande tålamod inhandlades i förebyggande syfte och jag började få väldigt ont i ryggen. Istället för att gå på promenader på rasten tog jag bilden till jobbet och sov i baksätet. Väl hemma efter jobbet kunde jag knappt röra mig.
November
Jag blev sjukskriven för första gången i mitt liv och insåg fakta att det är det bästa för mig och lillen i magen. Ovanligt men skönt att vila extra mycket och inte lyfta något. Träningen var för länge sedan ett minne blott och bebisen är värd varje gravidkilo. Jag pluggar vidare och klarar av de två första kurserna. Jag får dåndimpen på bakning och spunk på försäkringskassan.
December
Jag får havandeskapspeng istället för att vara sjukskriven, en seger för min arbetsmoral. Dock har jag inte mindre ont i ryggen, men jag vaggar mig fram i vardagen. Målar lite, pysslar lite, pluggar en del och boar och gullar med bebiskläder. Är trött som en mört mellan varven och bakar mer än någonsin tillsammans med min mamma. Har för första gången en egen gran att klä och pyntar hemmet för ett fotoreportage. Gläds åt rådjuren och fåglarna i trädgården och börjar bli nervös inför förlossningen. Det är full aktivitet i magen och vi längtar efter att träffa lillen. Huset är färdigrenoverat så gott som, bara källaren som är under uppstyrning och vi välkomnar 2013 med öppna armar.
Och om några timmar är 2012 över. Ännu ett fantastiskt år går till historien och ett nytt börjar, med nya utmaningar, nya roller och nya uppdrag.
Jag önskar er alla en fantastisk nyårsafton och ett över förväntan bra 2013!
Och tack för det här året!
Kramar i långa banor från mamma Hjort!
Skrivet den 31 december 2012 i kategorin
Livet |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
I dag är det julafton. Jo, det är sant. Egentligen tycker jag väldigt mycket om att ge julklappar och skriva rim. Jag brukar knappt kunna hålla mig och vill ge bort mina välgenomtänkta klappar innan dopparedagen är kommen, men i år har jag tappat det helt. Jag har fokus på förlossning och januari och att det är den största julklappen vi kan få. Det är även krabaten i magen som har tagit en stor del av julklappsbudgeten. Så det blir som det blir, vi kan säga att alla nära och kära får krabaten i magen i julklapp och det är sannerligen bra nog. Även om nersläpp som sagt inte är riktigt än.
När det än sker så är det alltså julafton idag. Och vi ska fira den hemma hos oss. Jag står för dukning och överraskande smarriga godsaker, Jocke har gjort köttbullar och mamma är här och vi ska förbereda för jullunch och det känns väldigt mysigt och roligt att vi ska vara här, i vårat hus. Med den där barriga granen, udda glas och knytkalas. Ha.
Om någon av någon anledning hittar hit även idag så önskar jag er igen en fantastisk jul, ta hand om varandra, kör försiktigt och visa att du älskar dina nära och kära. Det ska jag göra nu, förutom att köra någonstans, jag vaggar omkring här och pysslar och donar och kramar min mor innan resten av familjen anländer.
Julkramar i långa banor!
I går var vi som sagt på Stora hotellet, vi som i mannen och jag förstås, och åt oss tjocka och feta som bockarna Bruse. De hade en si så där 8 sorters sill, en herrans massa lax och kallrökt, köttbullar och Jansson och så ett helt bord med bara desserter. Behöver jag säga att jag blev mätt. Sprängmätt. Haha.
Men deras julbord är förstås ingenting mot mammas och pappas, dvs. Karlssons julbord. Det intog vi nämligen idag. Min bror är hemma över jul så idag firade vi en liten julafton. På självaste julafton ska vi vara här hemma hos oss, men idag var vi alltså hos Karlssons catering. Så även idag är jag alldeles förträffligt mätt. Inget slår mammas Jansson, pappas julklappsrim eller brorsans inhandlade lyxlår, eller vad vi ska kalla det. En rejäl bit kött. Som kom med bud från Frankrike till mamma och pappa och pappa Pohlman fattade ingenting för han hade minsann inte beställt något från France. Men allt var i sin ordning.
Dessvärre får jag ju inte äta sånt, men jag smakade lite, lite. Eller får och får, om jag fryser in köttlåret i tre dagar så är det okej, men orka. Så det som blir kvar efter jul kan jag spara i kylen på hyllan för ”efter-förlossningen-frossa”.
Sen var det stödvila innan vi öppnade paket. Pappas rim är de bästa, de bästa för att han säkert hör att det rimmar i huvudet när han skriver men när han läser upp det är det just rimmet som saknas. Vi skrattar glatt och rätt vad det är får han till det. I alla fall. Och de som är bra tål att upprepas om fler familjemedlemmar får samma klapp. Smart.
Nåväl. Mätta och belåtna och tacksamma för att de gör så fint och fixar så bra så att julbordet är komplett och så att allt är som det brukar vara. Jag är verkligen otroligt tacksam för att jag har mina föräldrar så nära, ni är bäst.
Nu ska jag lägga mig. Tack och god natt raringar!
Kom igen vad gulligt det här är. Rådjuren har varit här runtomkring hela dagen. I morse var det två vid ett äppelträd och en som stod och slickade salt på trappen upp till huset. Det verkar vara en familj på tre. Åh, jag vill gå ut och klappa dem. Vad äter rådjur, jag måste köpa mat, de når inte upp till alla äpplen som sitter kvar i träden. Vet ni vad de äter?
Tydligen så sover de inte i de där hålen som de grottar ner sig i, de tar nog sig bara en stödvila.Säger pappa Pohlman. Här ser det ju uppenbarligen ut som om en vilar och två vaktar och tuggar kex. Hur det än är så är det så gulligt att jag blir alldeles varm i hjärtat, jag älskar att bo i Astrid Lindgrens värld tillsammans med rådjuren.
Här vill jag alltid bo.
