Jag äter ofta avokado och kesomackor. Det är väl inget konstigt tänker ni. Nej, precis det är dessutom väldigt gott tillsammans med sånt där herbamare örtsalt. Den här enkla rätten, om man nu kan kalla det rätt, mellanmål, mellanrätt, brukar jag äta till lunch ibland när jag jobbar på skolan. Och eftersom jag inte jobbar heltid tycker de som jag stöter på i köket att jag ständigt håller på med den här dieten… Detta tjat om dieter hit och dit. Ja, om det nu är en diet, vad gör det då? Det är ju inte precis så att jag aldrig äter pizza, kebab eller hamburgare. Eller slickar glassburken med Ben & Jerry alldels tom. Jo, det gör jag gärna, men inte särskilt ofta. Och om jag nu vill festa till det med exempelvis en pizza känns inte lunchen på jobbet som det mest festligaste stället att äta den på.
Jag är verkligen ingen hälsovårdskonsulent som vet precis vad som är rätt och fel. Men det tycks vissa lunchadvokater tro, att de har rätten, i dubbel bemärkelse på sin sida, när de ständigt ställer frågan, (bantar du?) som gör att jag svarar på ett nästan generande vis, att ja, jag vill gärna bli av med lite fett och få muskler istället så ja, jag tränar också för att jag vill känna mig starkare och orka mer… Det blir per automatik så att den svenska avundsjukan spelar oss ett spratt på lunchen för att jag kanske har råkat trampa någon på tårna för att de tänker äta upp resterna från söndagens pizza istället för att skala en morot och snyggt skiva upp en avokado.
Det jag egentligen vill säga är att låt mig äta det jag vill och låt mig träna om jag vill, jag bryr mig inte om vad ni äter eller varför ni inte tränar, jag har valt att ha det såhär just nu för att jag mår bra av det. Jag vet inte om ni minns inlägget precis när jag hade börjat jobba som lärare, hur förbaskat trött jag var jämt, då tränade jag minsann inte, och nu när jag är inne i min bästa träningsperiod är jag piggare än någonsin, som den stora röda tulpanen, full av liv. Om jag inte är förkyld och har brandväggar och blåsfiskar som blockerar min styrka och ork förstås för då är jag som torrisen längst till höger, ynklig, skrynklig och törstig…
Skrivet den 4 februari 2011 i kategorin
Evas goda,
Livet |
4 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
(Bild från google).
Såhär är det, för nästan tre veckor sedan beslutade sig två inbrottstjuvar för att de skulle bryta upp fönstret i ateljén, klättra in och ta allt som det tyckte var lämpigt att ta med sig. Bland annat min dator. Och det som är mest irriterande är att jag inte hade säkerhetskopierat något (ja, jävligt korkat, men tror du att det kommer klättra in en tjuv genom ditt fönster?).
Jag tänkte att jag inte skulle skriva något om det här, för att det är precis som i nedanstående inlägg lite av att vika ut sig, men för fasen. De gick in i vårat hem, snodde en del av mitt företag och en gnutta kreativitet. Så pass mycket att jag inte riktigt kan komma igång med min färgglada och finurliga sida förrän jag har fått dessa ord ur mig. Jag vill skriva och berätta om en massa saker, men det är som om de snodde mina välformulerade meningar. Och jag har varit förbannad. Så vansinnigt förbannad. Men det börjar gå över nu. Vi har byggt om ateljén till en fängelsehåla med vallgravar fulla av ilskna, hungriga krokodiler, så nu är det märkligt nog så att jag är tacksam för att de inte förstörde något och för att de inte var några konsttjuvar. Men ändå, tänk om de skulle vara lika snälla som tjuven som snodde professorns dator i Umeå…
Och vet ni, från och med nu kommer jag bli säkerhetskopieringens drottning. Så det så.
Skrivet den 1 februari 2011 i kategorin
Livet |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jag drog på mig min nya sparkdräkt och hoppade i mina slöjdmockasiner, nu dansar jag i ateljén och längtar till sommaren. Jag är med i matchen igen. Hold your horses. Det kommer mera! One Life, One Love, One Piece.
Förutom att jag har fördrivit tiden med att styra upp min garderob har jag även försökt att ta kort på den här rackarns katten som bor med oss. Wilma ni vet. En av hennes favoritsysslor är att sitta under bumlinglampan på skrivbordet och värma sig. Och den här tiden på året önskar jag att jag också bara kunde hoppa upp på bordet och kura ihop mig under lampan. Det är väl klart att jag kan det, men det blir ju inte riktigt samma, då skulle det behövas en stor bumling för att värma mig när jag ligger där i fosterställning och funderar på livet… så istället för att köpa en väldigt stor lampa, blir jag varm genom att ta kort på Wilma…
… på högstadiet som jag var DJ på lågstadiediscon och ville spela gamla godingar, men kidesn ville bara höra Aron Carter.
Det var då, på studentbalen som jag var så tjusig i min hyrda gröna klänning, men inte kunde dansa så mycket för jag hade ont i magen. Det var då, precis efter studenten och vi åkte till Hultsfred för första och sista gången, flottigt hår, skinnpaj och massa bra band. Det var då jag arbetade på donken och alltid ville vara den snabbaste tjejen i kassan.
Det var då, hösten 2000 som jag trodde att jag skulle lära mig göra béchamelsås, men fick en vän för livet i stället, mycket bättre än sås. Det var också då som jag var i London och provade en väldigt blond peruk.
Det var då, den där sommaren 2004 som jag för första gången arbetade på Öland, var städerska på det numera grymma Kalk. Återupptog kontakten med den fantastiskt härliga och roliga Rellme. Och åkte hem innan sommaren var slut för att se på Gyllne Tider.
Det var då man fotograferade med analoga kameror. Jag gjorde svartvita fotokopior i mörkerrummet på Kuben. Det var då det var spännande och roligt att hämta ut sina framkallade filmrullar. Det var då man kunde få bilder på en annans familjs julfirande.
Nu är det annorlunda, fast bra annorlunda. Papperskorten och de fina ”klipp-och-klistra” albumen är ett minne blott. Vi fotograferar till höger och vänster och varenda unge har en systemkamera och tror att det är kameran som gör bra bilder…
Idag fyller min mamma år, min älskade mamma. Ulla, min Ulla. Hon är den som alltid lagar den godaste maten, som gillar alla mina inlägg, som ser till så att Jocke har matlådor, som fejar i trädgården, har den största samlingen av kokböcker, stickar halsdukar på beställning, är en fena på älvdalska,och mycket, mycket mer. Hon är världens bästa mamma. Grattis till dig!
Nu på kvällen var vi som bekant hemma hos mamma och pappa eftersom min älskade bror, Per, är på snabbvisit. Vilket också innebar att vi firade lite julafton i förtid. Mamma är bäst på att laga mat, så även idag. Det blev ett smarrigt julbord likt alla andra jular, precis enligt traditionerna. Pappa har givetvis också varit med och hjälpt till, om vi säger såhär, hade han inte handlat maten hade vi inte fått något julbord. Och ingen korv, där av det nya namnet, Korvatjov. Det är inte dumt det, skulle jag av en händelse bli rysk så skulle jag ta det efternamnet.
Helst av allt vill jag dock ge julklapparna innan jag har kommit innanför dörren, helst ännu tidigare än så. För jag tycker att det roligaste är att ge. Jag vill se reaktionen och om jag har lyckats, ifall det blir flipp eller flopp. Oftast blir det förstås en flipp eftersom jag endast köper julklappar till min familj och Jocke. Men idag var det bara julklappar till brorsan och från brorsan. Av oss fick han och hans tjej en lyxig brunch för två som startas med varsitt glas champagne på en fransk krog i Stockholm, flott ska det vara som sagt. Han blev väldigt nöjd med tanke på att det franska haket låg precis där de bor. Flipp alltså. Där plockade jag poäng.
Sen var det våra julklappar från Per och med tanke på att han är en sådan världsvan kille som precis har haft en weekend i New York och med tanke på att Jocke och jag gillar skor, så hade han skött sig alldeles utmärkt bra. Vi fick varsina par Nike i tokiga färger. Tusen tack! Massa poäng till dig brorsan!
Efter paketöppning och ätande av ost så tog jag mig en nostalgtripp till den gamla diabildsprojektorn och knappade fram två rullar. Det blev visning för hela familjen och många skratt. Det är så mycket minnen i att bara höra hur projektorn matar fram nästa bild. Vi tittade ofta på bilder när vi var mindre, pappa var en hejare på att fotografera och vi ställde gärna upp på bild. När bilderna var slut och det blev alldeles vitt på duken gjorde pappa figurer med sin hand och åt upp våra små händer, då skrattade vi så vi tjöt. Idag blev det dock ingen sådan föreställning, men väl många fina kort och mycket skratt…
Jag längtar till jag får ta cykeln genom kohagen och cykla till Kalk. Förfesta lite och cykla slalom mellan komockorna. Hänga in skinnjackan i garderoben och dansa galet på plåtgolvet. Sno någons cowboyhatt och kyssas med min love. Ta på mig racerhandskarna och cykla hem genom natten, stanna till i kohagen och se solen gå upp…
Skrivet den 19 december 2010 i kategorin
Livet,
Öland |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Mitt bästa pålägg är banan och kaviar. Det är så gott så ni kan nog inte förstå. Nää, tänker ni nu, det kan vi verkligen inte. Men prova. Jag rekommenderar det. På vilket bröd som helst. Jag kommer inte ihåg riktigt hur det började men mamma och pappa säger att eftersom de är så gamla, så fanns det inget godis på den tiden så därför tog de kaviar och banan, både sött och salt på samma gång. Och sen kan vi säga att lillebror och jag blev uppfödda på banan och kaviarmackor. Mumsfilliba!
Och för några veckor sen så fanns de här fina kaviartuberna i affären.
Skrivet den 14 december 2010 i kategorin
Livet |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Helgen spenderades i Stockholm och på hotell Nordic Light. Och nu när vi ändå bodde på hotell tog vi i lite för säkerhetsskull. T.ex. så började det med att hotellpersonalen körde iväg bilden till ett varmgarage. Tack för det. Sen tog vi hissen upp till rummet och möttes av kärlek, vin, kex och ost.
Vid bokningstillfället ställde jag den viktigaste frågan, var skulle jag få tag i osten som ingick i bokningen, den skulle finnas på rummet. Mycket riktigt. Där fanns även morgonrockar. Vilket resulterade i att fredagskvällen spenderades i sängen med morgonrockar tittandes på TopGear (bästa programmet). Givetvis slank det goda röda vinet ner tillsammans med de goda ostarna och kexen. Senare beställde vi även roomservice innehållande hamburgare. Mumsfillibabba! Och oj så lyxigt.
För att inte tala om deras frukost och brunch. Jag rekommenderar verkligen deras söndagsbrunch. Där fanns det pannkakor, hamburgare, popcorn, små muffins, godis, brieost, massor med frukt, olika röror. Ja, you name it! Så ska ni bo på hotell i Hufvudstaden så tycker jag verkligen att Nordic Light is the place to be.
