Krabater på konsthallen

Igår packade jag ner grabbarna grus i syskonvagnen och gick upp på stan, det hör inte till vanligheterna direkt. Bök, stök och stress, ni vet. Men igår så hade jag en bokad grej på Örebro konsthall där vi skulle simulera en barnvagnsvisning för fotografering till sociala medier så då är det klart att linslusen med kids ställer upp. Haha.

Och det var alltså inte jag som var fotografen för deras räkning utan jag tog ovanstående kort när uppdraget var utfört 🙂

Dessutom följde en av Franks bästa kompisar Wille med tillsammans med sin mamma, så det blev ett lyckat besök trots höstväder och småregn. Men på konsthallen var det ljusterapi och glada miner, förutom att Frank skulle vara en dinosaurie mestadels vilken är något svårt att kommunicera med. Erling däremot kom på hur man gör när man kryper så besöket får ändå ses som veckans höjdpunkt.

Och efter en kulturell genomgång av den pågående utställningen så fick barnen lite fika och tillfälle att rita. Frank målade Garmadon (googla det, snubbe i Ninjago) med arga ögon och med en mun som sprutade eld. Så roligt att se när han ritar och gör sina gubbar med ögon, mun, armar och ben. Jag borde sannerligen lägga mer tid till att pyssla med honom. Not to self.

Hur som helst. Fina skulpturer och grym konstpedagog på konsthallen. Så gå dit och ta en titt vetja. Under höstlovsveckan har det dessutom öppet på eftermiddagarna så att man kan gå dit och vara kreativ med sina barn. Bra grej. Mer info om det finns säkert här.

Nu ska jag försöka göra något bra av den här dagen. Egentligen skulle Frank prova gympa för första gången idag, han var så taggad att han ville gå och lägga sig tidigare igår så att det skulle bli lördag fortare. Vi bytte om, jag hetsåt två äggmackor och sen åkte vi bort till Friskis & Svettis, men se där var det stopp. På parkeringen ångrade sig Frank så nu är vi hemma igen i våra sportiga kläder. Skönt att man får ändra sig.

Yeah well. Happy lördag ni som hittar hit 😉

 

 

Kulturell lördag

Idag är dagen då jag har beräknad förlossning, men enligt statistiken så är det bara 4,7 % som föder på just den dagen. Och jag verkar då rakt inte höra till dem. Men det är okej även om vi förstås längtar väldigt mycket. Frank frågade innan hur man gör för att öppna och släppa ut brorsan, han lutade även ansiktet mot magen och sa att du får komma ut nu. Men det verkar inte vara något som lillebror tog till sig. Och hur man öppnar, tjaaa, till svar fick han att jag typ ska bajsa ut honom.

Så istället för att vagga omkring hemma så tog vi oss en kulturell lördag med besök på Galleri Örsta där konstnären Karin Broos hade vernissage. Det var ett bra tag sedan jag var på vernissage, men när en sådan begåvad konstnär visar sina verk och mamma dessutom utlovade lunch på Goda Rum efteråt, så var det ett självklart utflyktsmål för denna lördag.

Och ni ser ju själva, hur fasen kan man måla så himla bra och fotografiskt. Kolla in ljuset på soporna som ligger utanför soptunnorna t.ex. Det är ju som att man vill plocka upp dem och försöka få ner de i tunnorna. Makalöst måleri, med andra ord. Sen kanske inte Frank och Jocke var lika häpna över det, men nog är det bra att vara lite kulturell mellan varven.

Sen var det alltså lunch på Goda Rum. Jag har aldrig varit där innan, men det var ju sannerligen ett trevligt hak och himla god mat. Jag åt en smarrig bit kolja med potatismos och handskalade räkor (hur skalar man annars om inte med händerna?). Frank mumsade i sig plättar med grädde och sylt och Jocke tog en nattbakad köttbit, också intressant ordval på ett stycke kött. Tusen tack mamma och pappa för maten!

Yeah well, det har hittills varit en lugn och skön lördag och just nu känns det sannerligen inte som att brorsan behagar anlända idag. Klart att det är lite spänt, som ni ser, men inga konstigheter. Fortsättning följer…

 

Länets konst

Sista dagarna som jag var mammaledig och hemma med Frank kände jag att vi behövde lite kultur, så vi passade på att gå till museet och titta in länets konst. Vi körde en standag helt enkelt, men häng hos Kaffemästaren, lunch på Rosengrens skafferi och så bus på museet. Visserligen fick jag mest hålla koll på det lilla yrvädret, men nog blev vi lite mer kulturella. Dessutom var Tereza och Vincent med så det var verkligen en toppendag.

Frank gillade mest hundhuvudet och filmen där en snubbe fiskade jättemycket fisk. Han sprang mellan de två och sa ”dä, dä” och ”nej, nej” eftersom jag sa ”nej, inte röra”. Tyvärr fick jag inte fatt i någon lista med konstverken, för när jag tänkte hämta den lappen tänkte Frank någonting annat. Som tur är håller utställningen på till den 20:e april så vi hinner gå dit igen och ta reda på ett och annat.

Sen busade Frank och Vincent runt mer på museet, men det får Frank berätta om själv sen, för nu stänger vi datorteket för idag…

God natt raringar!

 

Husets konst

Tänkte att jag skulle visa lite av husets konst, ungefär som husets vin upplandad med andra rariteter och nytillskott. Jag är som några av er vet uppväxt i ett otroligt kreativt hem där jag knappt vet vad det är för färg på väggarna för att det hänger konst högt och lågt. Mina föräldrars samling av olika konstnärer är gedigen och jag törs nog inte säga hur många tavlor de har hänger uppe. Med andra ord är det inte så konstigt att våra väggar börjar kläs med diverse skönheter. Och inte bara med mina och pappas verk.

Men här samsas egna färgglada konstverk med skatter från diverse andra konstnärer. Och nu även en alldels egen tavla av Emil Öhlund, den andra som vi har är som bekant min brors men som vi förvaltar under tiden som han gör stordåd i London.

Och den här är egentligen en julklapp från mor och far, men hur roligt är det att vänta till jul. Liksom.  Särskilt när november är så dystert, då vill man ju bara liva upp tillvaron med vansinnigt snygga tavlor. Så innan Emil blir alldels för känd så passade vi på att beställa en tavla. Ser ni att det är vi, ett urtjusigt bröllopskort. Med en svävande Frank i mitten eftersom han vid bröllopstillfället inte riktigt fanns. Jag är fantastisk nöjd. Nu är bara fråga var i huset tavlan ska få hänga. Kanske att det blir en ny tavelvägg ovanför TV:n, den väggen är nämligen tom än så länge.

Och som inte det vore nog så har jag även utökat vår konstskatt med ”gryningslamm” från Sofi Kotz. Annars är det nakenfisar och djur som jag har gjort, bredvid donnan med simfötter är det verk från Anton Hjärtmyr, Anna Ström, Ted Ström, Stig Olsson och Åsa Södergren. Den stora gråa tavlan har Caroline Näslund gjort. Om ni undrade, och undrar ni annat är det bara att hojta till vet ni. Vill ni se mer av mina verk så är det bara att kolla in min portfolio.

Nu blir det någon slags söndagsmiddag.
Hej så länge!

 

En sväng till Wadköping

Min vän ställer som sagt ut sina tavlor nu i Wadköpings hantverkarbod. Igår var Moder Tereza och jag där och tog en titt. Jag tycker tavlorna är superfina och har redan paxat några gotländska röda får, så nu tycker jag så klart att ni ska pinna dit. Sofi och tavlorna är där till söndag. Öppet mellan 11-16.

Jag kanske också borde ha en utställning där? Vad vill ni se i sånt fall, en flock färgglada djur kanske, eller har ni andra önskemål så hojta till. Det vore som sagt lämpligt att måla någonting snart. Roligt också förstås. Bli klart garaget, bli klart!

Aja. Dessutom finns det en massa gott på Jeremiabageriet, som om ni inte visste det.  Innan vi gick hem igår så skramlade jag fran två tior så att vi kunde tugga fralla på väggen hem. Gott, gotti, gott, gott!

 

Kotz konst

I lördags när regnet började ösa ner så var jag i ett skönt varmt hus på landet och fotograferande ovanstående familj. Dock känner jag mig inte så vass på familjefotografering än, inte på porträtt överhuvudtaget, men då är jag extra tacksam att jag får öva lite på den här fina familjen. Och efter gårdagens premiäravsnitt av ”Alla är fotografer” så ska jag nog kunna kamma till mig och bli ännu bättre. Såg ni det? Roligt och lärorikt. En fotoserie med Henrik Schyffert och Johan Rheborg. Kolla in det, SVT 1 eller SVT play. I går var alltså första avsnittet.

Jag önskar mig redan nya objektiv och en fotostudio. Är det verkligen ett garage vi har byggt, frågade jag Jocke, jag tyckte nog att hans svar var lite svävande. Haha. I mitt huvud kommer ju den där byggnaden användas till allt möjligt kreativt, allt från festlokal och fotostudio till garageband och däckbyte…

Nåväl. Jag tror att jag ska prova fota mer porträtt redan idag. Kanske att Frank ska få bli pepparkaka eller att jag ska göra en Schyffert och utforska mig själv mer. För det här med att ta kort på naturen, tjusiga soluppgångar och inte så levande ting som interiörer, det är inte riktigt lika avancerat.

Anyway. Förutom familjefotograferingen passade jag på att ta kort på Sofis målningar, som ni ser och vill man se mer av dem så är det bara att pinna till Wadköping och Hantverkarboden där de just nu hänger i all sin glans. Gå dit vetja. Det ska jag också göra, strax innan eller efter min övning i porträttfoto…

Hej så länge!

 

Legolovers

Förra veckan besökte Frank, pappa Pohlman och jag konstnären Emil Öhlund i hans källarateljé. Jag gillar ju verkligen det han gör. Som ni vet. Även om jag inte är någon hejare på tv-spel så är jag en legolovers av rang, det tycker jag ändå.

Därför pep vi dit och gjorde en beställning, en beställning som jag har funderat på ett tag och som jag redan vet kommer bli förbannat bra. Självklart innehåller den legogubbar. Någon av er som kan gissa vad den ska föreställa?

Jag tänkte att jag skulle passa på att beställa en tavla innan han erövrar världen, vilket jag tycker att han borde med sin färgglada konst och nisch på retrospel och lego. För visst är det fräsiga bilder och visst känner ni säkert någon som spelade sönder sitt Nintendo 8-bitars som liten eller som lekte med lego till fingertopparna skavde och som säkert skulle behöva en extraordinär tavla på sin vita vägg?

Ja, jag tycker i alla fall att nästan alla borde få koll på den här killen. Så nu har jag hjälpt er lite, gett er dagens dos av konst och kultur, inte illa va?

 

Förvaltar finheter

FinheterKryddaBasilikaTrappenEmil ÖhlundGrym

Nu när brorsan bor i London så förvaltar jag vissa av hans finheter så länge. Favoriten är förstås tavlan som Emil Öhlund har gjort. Jag minns inte vad den heter men jag tycker att den är fantastisk. Så när man kommer upp för trappen välkomnar den oss. Finemang. Vi har två små tavlor som Emil gjort men ingen egen så stor, men jag önskar mig sannerligen en. Han är ju grym. Och har ofta med lego i sina bilder. Jag gillar’t!

En annan fräsig tavla är den gamla entrétavlan som en gång i tiden informerat om vilka hyresgäster som bott i ett visst trapphus. Oklart var och oklart hur tavlan kom i brorsan ägor, men nu får den bo hos oss ett tag. Som ni ser har Per kastat om bokstäverna hejvilt och satt ihop en massa ord. Fräsig och fin. Det kanske är någon av er som vet var man kan köpa en sådan tavla, jag vet att byggfabriken har bokstäver men ingen stor pannå, skulle gärna ha en egen sån med.

Sist men inte minst ger jag kärlek åt hans tjusiga gamla trälåda, den fick flytta in i köket och fyllas på med bra och ha grejer. Dessutom har jag flyttat in några av mina kryddor nu när hösten gör sig påmind med kyligare vindar. Hoppas bara att de lever vidare en stund till.

Så är det med det. Jag förvaltar finheter och luktar på kryddorna.

 

Mer OpenART

OPENKonsthallenBAD BOYAJStackarsBalansRuber duckAnkanOvertureFlugskugganKameleontEmil ÖhlundGrrrInframundoBird HouseFåglarna

På vår promenad genom staden för att betrakta ovanstående konstskatter så berömde vi en herre för sin tjusiga käpp, hjälpte en dam med rullator att ta sig över Drottninggatans kullersten och log åt främlingar som iakttog oss, eller mig, när jag stod där med kameran i högsta hugg och siktade mot skyn.

Vi lånade A-lagarnas parkbänk vid Strömpis och åt lite lunch, tittade på när en man med Gustav Vasafrisyr matade änderna och lystes upp av alla skyltarna på Konsthallen. Det var en perfekt dag med skattkarta i hand och en beundran över Örebros öppna konstverk. Hoppas, hoppas att några av finheterna får vara kvar, särskilt de som är på väggarna, någon som vet hur det blir med det?

Har ni inte sett OpenART så spring ut på stan och ta en skattkarta, exempelvis vid Konsthallen och betrakta konsten, dessvärre är sista dagen den 1:a september.
Hurry, hurry!

 

Frank på stan

SkumtGLADBorgenHallå därBetraktaSpelaLunchSova räv

Idag gick mamma och jag på stan. Fast jag gick förstås inte särsklit mycket, jag sprattlade visserligen loss en hel del på Våra Små och tog några stapplande steg med mammas hjälp inne på Butik Glad. Har ni sett den där glada butiken, hallå, det är en dröm för kids i alla åldrar. Gå dit vetja! Jag blev kär i en räv, oklart varför den inte fick följa med hem, tror jag ska gå dit och hämta den.

Och egentligen skulle vi bara byta blöja på Våra Små, vilket vi också gjorde, men där blev jag så glad i personalen att jag frågade mamma sen om jag kan få gå på dagis där, men det sa hon att jag inte fick. Konstigt. Hur som helst så var personalen urgullig, särskilt eftersom jag strax innan mötet med dem hade fått en bula i pannan då jag gjorde ett tappert försök till att krya på deras golv. Det gick alltså inte. Som tröstpris fick jag en ny grön kudde, den var super. Jag provade den på vägen hem och somnade som en stock mot det gröna sköna.

Fast tydligen var syftet med dagens långpromenad att titta på konst, så jag ställde upp för laget, dessvärre missade jag nästan alla OpenART verk ute på stan, för då sov jag som en stock, men när vi var på konsthallen kollade jag in ett och annat. Och sen såg jag ju Emil Öhlunds tokstora tvspel på Grand hotell. Jag har förstås ingen aning om vad det där var för låda, men mamma sa att hon spelade spel på en sån fast aningens mindre när hon var liten. Snurrigt det där. Men för att ni skulle fatta hur stor lådan var så ställde jag dit min nappflaska. Galet stor.

Aja. Jag fick tydligen en höstjacka också. Men det får jag berätta mer om sen, för nu ska jag gå ut till pappa och se hur går det går med garaget. Lite ivrig att få ställa in mina trampbilar där. Liksom…

 
1 av 212