Förbereder firande

Girlangen är uppe, ballongerna är inhandlade och den supersnygga tripp trapp stolen står på Franks plats. Jag googlar cupcakes och inbillar mig att jag ska hinna baka något mer än kladdkaka till kalaset imorgon. Killen i pyjamas sover och Jocke tittar på Top Gear, jag med fast bara med ett öga, lyssnar mest på billjuden och fnissar åt galningarna.

Hur som helst. Den där stolen, blev den inte tjusig så säg? Egentligen ska den lackas en gång till, men Frank får ha den ett tag ändå, den andra han hade kunde han ställa sig upp i, inte så bra. Så nu sitter han där han sitter även om han vrider och vänder lite på sig så kommer han inte ur.

Och hur det gick till. Jo, Simon som gjorde väggen i garaget fick som sagt gå loss på stolen. Jag hade inte gjort något förarbete mer än att jag köpte stolen bra begagnad, dvs. rätt slipad av tidigare barn på en förskola. Kanske hade det varit bra att slipa den ordentligt, men äsch. Vi får väl se hur det funkar. Sen sprayade Simon den turkosa färgen av märket Liquitex, en vattenbaserad sprayfärg, på hela stommen. Oklart om det var ett bra val, den färgen var min och jag gillar just den kulören så därför tog han den. På plattorna använde han sin vanliga spray, Montana Black, som verkar vara mer avtorkningsvänlig och blank. Nåväl.  Jag tycker så klart att stolen blev så himla fin.

Men nu är det si som så att den turkosa är matt och känns inte lika avtorkningsvänlig så därför ska jag spraya på en gång med oljebaserad lack. Hoppas att det blir slitstarkt nog för Franks matäventyr. Ha.

Så var det med det. Nu åter till föreberedelserna även om det mest är planering i huvudet och inte i görningen.
Hoppas att ni har en fin fredagskväll och att ni får en förträfflig helg!

Lucka 16 – Berätta om det bästa köpet i ditt liv.

Först tänkte jag på ovanstående emaljskylt som ni ser sitter i vardagsrummet. Den anser jag vara ett av mina bästa köp, men sen så slog det mig att huset som skylten sitter i förstås är mitt absolut bästa köp. I hela mitt liv.

Jag har ju faktiskt köpt ett hus i de charmigaste av områden, ett grönt trähus med vita knutar och röda fönsterspröjs. Ett hus där trägolven knarrar och trappen skvallrar om 90 årig historia. Huset visar oss en själ som vrider och vänder på sig och vi trivs så bra att vi knappt kan tro att det är sant. Med en trädgård full av äppelträd, tidigare körsbärsträd och nu ett garage. Ett hus som saknar sina kakelugnar, har vattenburna element som knäpper och husknutar som vinden viner runt likt den skarpaste kurvan på en rallybana.

Jag tycker fortfarande att det är lite märkligt att jag är så pass vuxen att jag har ett alldeles eget hus tillsammans med min alldeles egna man och vår alldeles egna son. Gaahhaaa. Alla vuxenpoäng i världen hitåt tack!

Det är så fantastiskt att jag nästan måste nypa mig i armen mellan varven. Det bästa är att det är sant varenda gång jag nyper mig. Och tur är väl det så att jag verkligen tar tillvara och förvaltar mitt bästa köp så att jag kan ha det till döden skiljer oss åt. Minst.

Imorgon ska jag berätta om hur jag skulle vilja se ut om jag fick önska, hur tror ni jag vill se ut? Haha. Fundera på det ni under tiden som jag går på dejt med min man. Men först ska jag busa lite mer med kidsen på jobbet.
Hej hopp!

Härligt hemma

Foto: Sofi Sykfont. 

Jag vet att jag sa att jag skulle berätta om när julreportaget skulle komma. Tyvärr fick jag inte reda på det riktigt i god tid, för just nu i Aftonbladets bilaga kan ni se en väldigt gravid mamma Hjort. Och vårat juliga hem förstås. Nio tjusiga sidor. Så skynda ut och köp bilagan Härligt Hemma, om ni som sagt inte har fått nog av mig redan. Det står att den säljs 7-13 december. Det verkar dock vara rykande åtgång, men det är förmodligen inte för att jag är med utan för att Maria Montazami bjuder in till sitt Hollywood kök. Eller vad tror ni?

I min egoistiska framfart köpte jag ett ex på en bokaffär som jag inte alls gillar egentligen. Men när jag fick syn på det enstaka exemplaret så var jag ju som tvungen att köpa det.  Anledningen till att jag inte gillar den bokhandeln är att det står två sura tanter bakom disken som trots att de nästan alltid har kö tycks vara missnöjda med sin tillvaro. Typiskt tråkigt.

Och när jag köpte min tidning så hade jag inte 25 kronor kontant (hur ofta har man cash nu för tiden liksom?) då tittar damen på mig och sneglar på sin kollega, sen säger hon med en suck, happ, då går vi minus igen. Hujedamig. Byt jobb och börja samla frimärken eller vad fasen som helst, men var inte otrevlig om jag handlar i din affär. Utan kunder ingen lön, så kom igen bjud på ett leende såhär innan jul i alla fall. Men nej.

Hur som helst så log jag glatt innan Frank och jag traskade hemåt till det stökiga kreativa kaoset som just nu råder i detta hus. Men äsch, det är ju fint på bild i alla fall. Har någon av er sett reportaget och vad tyckte ni?

Nu ska jag städa upp lite bös här.
Kram so long!

Pyntet

Som ni förstår har jag plockat fram lite jul här i huset. Inte mycket, bara lite enstaka saker vilket är alldeles lagom. På övervåningen struntar vi i julen, med undantag från Franks säng som har bäddats med jullakan från HM home. Men det räcker bra för oss.

Jag pysslade till krukorna till hyacinterna med notblad, det är ju tydligen jävligt populärt så jag hänger på där, likaså med text på kuddarna. Pappa undrade hur det kunde bli så, jag som inte är så förtjust i det där med texter hit och dit. Nej det är sant, men jag ville prova och just nu känns det bra. Det är ju bara en kort stund och i vardagsrummet funkar det fint.

Resten av julen stökar vi fram dagen innan julafton i form av en gran. Och det här med en julgran och en Frank ska som sagt bli högst intressant. Han pillar ju på allt som han kommer åt och tro mig, barn har armar som kommissarie Gadget, de kan banne mig bli hur långa som helst när man minst anar det. Men en julgran ska vi ha, så är det bara.

Och lite snö kan det få bli så att det inte är så himla mörkt hela tiden, men förhoppningsvis kommer ju Sven med en näve i natt. Imorgon när jag ska till jobbet igen kommer jag bergis ångra att jag önskade mig snö.

Yeah well.
Redo för julen är vi alla fall när det gäller pynt…

Husets konst

Tänkte att jag skulle visa lite av husets konst, ungefär som husets vin upplandad med andra rariteter och nytillskott. Jag är som några av er vet uppväxt i ett otroligt kreativt hem där jag knappt vet vad det är för färg på väggarna för att det hänger konst högt och lågt. Mina föräldrars samling av olika konstnärer är gedigen och jag törs nog inte säga hur många tavlor de har hänger uppe. Med andra ord är det inte så konstigt att våra väggar börjar kläs med diverse skönheter. Och inte bara med mina och pappas verk.

Men här samsas egna färgglada konstverk med skatter från diverse andra konstnärer. Och nu även en alldels egen tavla av Emil Öhlund, den andra som vi har är som bekant min brors men som vi förvaltar under tiden som han gör stordåd i London.

Och den här är egentligen en julklapp från mor och far, men hur roligt är det att vänta till jul. Liksom.  Särskilt när november är så dystert, då vill man ju bara liva upp tillvaron med vansinnigt snygga tavlor. Så innan Emil blir alldels för känd så passade vi på att beställa en tavla. Ser ni att det är vi, ett urtjusigt bröllopskort. Med en svävande Frank i mitten eftersom han vid bröllopstillfället inte riktigt fanns. Jag är fantastisk nöjd. Nu är bara fråga var i huset tavlan ska få hänga. Kanske att det blir en ny tavelvägg ovanför TV:n, den väggen är nämligen tom än så länge.

Och som inte det vore nog så har jag även utökat vår konstskatt med ”gryningslamm” från Sofi Kotz. Annars är det nakenfisar och djur som jag har gjort, bredvid donnan med simfötter är det verk från Anton Hjärtmyr, Anna Ström, Ted Ström, Stig Olsson och Åsa Södergren. Den stora gråa tavlan har Caroline Näslund gjort. Om ni undrade, och undrar ni annat är det bara att hojta till vet ni. Vill ni se mer av mina verk så är det bara att kolla in min portfolio.

Nu blir det någon slags söndagsmiddag.
Hej så länge!

Samlarnörden

Ni som känner mig vet ju att jag har pryttlar högt och lågt och är inte sen att klättra upp på en container om jag ser något intressant som sticker upp. Det här med att saker ska kastas när de kan få kärlek hos mig, är ju som ni hör, korkat. T.ex. så byter de ut gatskyltarna i området nu, så några sånna är väl bra och ha som pynt i garaget, tänker jag.

Men ovanstående samling är av finaste sort och inget jag har hittat i en container. Det vore ju förvisso en riktig skatt om jag lyckats med det. Men de flesta har jag köpt för alldeles egna pengar och några har jag fått. Den senaste fyndade jag på Blocket. För nu är det si som så att de jag vill ha är antingen de färger som producerats innan och som då bör fyndas på diverse andrahandsmarknader eller så är det färger som jag ännu inte vet finns. Eftersom Iittala Marimekko kommer ut med minst en färg per år, eller vartannat, om jag inte minns fel. Det händer hur som helst att det pluppar upp nya färger. De första skålarna lanserades 1965 och fanns bland annat i färgerna grön och cobolt. De som kom ut i år var dock alldels för lika föregående för att få pryda hyllan, förutom den laxrosa. Som sagt.

Så, samlarnörden letar vidare. Sorterar och dammar av mellan varven och glädjs åt alla finfina skålar i regnbågens alla färger. Vissa kräver dock sin rätta dager för att visa upp sin kulör. Och som ni ser får det plats fyra till nu, nu när den tokfina turkosa har fått plats på den blåa hyllan.

Och för mig själv, skriver jag upp följande så jag vet vilka färger jag har…

Sand * Purpur * Röd * Rosa * Granat * Rosaoliv * Riobrun * Laxrosa * Gul * Frostad * Klar * Syrenlila * Lila * Plommon * Grå * Svart * Cobolt * Ultramarinblå * Turkos * Havsblå * Ljusblå * Vattengrön * Äppelgrön * Grön * Oliv * Mossgrön *

Som sagt. Samlarnörd. Galet. Galet fint.
Hej så länge!

Hyvelbänken

Jag har för mig att jag berättade om den gamla hyvelbänken som vi fick av mamma och pappas bekanta, en hyvelbänk som jag trodde skulle bo i garaget men som visade sig vara mycket bättre som grillsidekick. Nu får ni ser hur den ser ut. Med udda handtag på lådorna och rostiga detaljer, patina när den är som bäst, alltså.

Nu står den godningen på verandan och väntar på våren. Så himla synd att det ska bli vinter nu bara, visserligen kan vi ju grilla ändå, men jag vill inte att hyvelbänken ska bli förkyld på grund av snö och regn på tvären, så en pressning på, gå i dvala och sen hej våren. Der blir bra.

Men jag ville ändå visa er den. Visst är den fin?
Och persiljan, den håller fortfarande ställningarna i odlingsbänken.
Hyvelbänk, odlingsbänk, målarstänk…
Yeah well.

Lördagsbestyr

Jomenvisst blev det en alldels utmärkt knytmiddag. Nog för att jag donade från klockan fem på morgonen och prioriterade ett städat hem och ett något piffat face framför en powernap i soffan.  Och ja, visst är det dumt att städa innan gästerna kommer med tanke på att det ser minst lika illa ut dagen efter, om inte värre. Men det hör ju till.

Vi hade det förbannat trevligt i alla fall. Blev en rackarns massa barnsnack och förlossning och allt därtill. Huva. Jag skrattade så att jag fick massera skrattrynkorna innan läggdags, blev mätt så att jag var tvungen att lägga mig raklång på kökssoffan framåt småtimmarna och åt en flicknäve chips till frukost dagen efter.

Middagen bestod av en västerbottenpaj till förrätt, valfritt grillat kött, potatisgratäng, hemmagjorda såser och en supersallad till varmrätt och den godaste av godaste vita chokladmoussen till efterrätt. Mumsfillibabba! Och så lite bubbel på det.

Frank var hos farmor Rita, vilket kändes som ett otroligt bra val. Annars hade det nog varken blivit ett städat hem eller ett piffat face. Och vi hade omöjligt kunnat vara uppe och snicksnacka till klockan 01.00, med tanke på att den välbehövliga sovmorgon i sånt fall hade uteblivit. Men nu fick vi sova ut. Tacksamt värre. Och så jäkla skönt.

Nästa partaj lär väl bli i det rackarns garaget som närmar sig slutspurt. Men till dess ska jag försöka kasta tröttmössan på hyllan, döda latmasken och snyta ur förkylningen…

Tack kära vänner för att ni kom och förgyllde vår lördag!

Bekräftelsetorsken törstar…

Foto: Karin Foberg

Idag fick Frank vara hos mormor och morfar under tiden som jag städade och sov en timme eller två. För det där med att Frank sov en hel natt förra veckan, det måste bara ha varit tur för nu vaknar han någon gång då och då. Och den där fighten tar jag inte själv så det får vara så en stund till, mer om det i ett annat inlägg. Återigen är jag bland de lyckligaste över att min mamma och pappa finns så nära, det är verkligen lyxigt för både Frank och mig. Tack för all hjälp.

Hur som helst. Så idag när Frank vaknade och jag absolut inte ville gå upp kände jag att jag behövde lite egentid. Som jag alltså ägnade åt städning. Låter kanske tråkigt att använda sin egentid till städning men ni förstår att jag blir aningens tokig om jag inte kan göra något som syns, Jocke är ju vansinnigt duktig med garaget men jag då…?

Bekräftelsetorsken törstar, kan vi väl kalla mig en dag som denna. Ha. Dessutom mår jag lite dåligt om det är stökigt och ostädat, dessvärre blir det ju det på ett kick så nu när det är nystädad och fint kan jag passa på att njuta ett ögonblick, för imorgon kommer det knappt synas i alla fall, att jag dragit runt med dammsugaren och moppat golven. Men nu, när ljusen är tända, Frank sover sött i sin säng, Jocke tittar på fotbollen och jag kurar ihop mig vid datorn, kan jag gotta mig åt att jag har gjort något som syns.

Nästan lika bra som på bilderna som Karin tog för Älskade hem. Fast nu är det förstås lite ommöblerat och annorlunda mot ovanstående bilder, men dessa bilder blev dock inte publicerade, fast är absolut värda sin plats i cyberrymden, tycker ni inte?

Förresten så ska pappa Pohlman och jag ta en tur till stugan imorgon och kolla läget, så kanske att hemmet håller sig någotsånär uppstyrt ett dygn till. Haha. Nu ska jag sova, så att jag är på bättre humör i morgon bitti när Frank är i sitt esse strax innan klockan fem. Joråsåattt…

Sov gott godingar!

Hemma hos Frank

Hemma hos Frank är det tydligen så att alla leksaker lever rövare på natten så att Frank inte kan sova. I natt verkade det som om de hade full moon party, men så fort jag kom dit blev det tyst och det vara bara Frank som fortsatte härja efter fler drinkar i baren. Vad är det för fasoner? Ingen sprit efter klockan tolv har jag ju sagt.

I natt var det verkligen rekord. Så fort jag somnade om vaknade Frank, han bälgade i sig en flaska och sov räv nån timme, sen var det samma visa igen. Och ja, flaska, nog för att kiosken kan ha öppet fortfarande någon gång strax efter att tidningarna lämpats av utanför dörren, men nån måtta får det vara på arbetstiderna. Och ja, jag förstår att jag ska ha min beskärda del av vakna nätter och att det här med att Frank sov hela nätterna till han var sex månader, det får väl ses som något slags mirakel.

Jag funderar förstås på att ta den där sömnfighten, men hur vet jag i fall han vaknar för att han är hungrigast på vår gata eller om han vaknar för att han är lite hängig och kärlekskrank. Jag menar, nog för att jag vill vänja honom av med att äta på natten och givetvis trolla bort bacillerna om det nu är det, men om han är kärlekskrank och gnisslar tänder som han inte har än, då vill jag ju förstås finnas där med min varma barm…

Ni kanske undrar var Jocke är när partyt rullar på, jo, han sover som en gris eftersom han ska se till så att arbetet fungerar på dagarna och att garaget blir klart på kvällarna, annars hade han så klart också fått blanda drinkar i baren.

Aja. Fint har han i alla fall, älskade Frank. Bäst att sova nu ifall partyt fortsätter i natt. Och ja, mirakeltips emottages tacksamt!

Sov gott vetja!