Alla goda ting är tre…

 

Alltså det här med renovering. När jag kom hem idag möttes jag av en toalett och ett handfat, prefekt tänkte jag och ville genast hjälpa till. Vi började som bekant med tvättstugan och sen råkade jag köpa mer Marrakech på Blocket och så kom vi på att nästa steg i tvättstugan var att måla taket. Men eftersom vi har en litet toalett mellan köket och kontoret som så gärna vill ha ett golv av Marrakechklinkers så fick vi ju lov att börja där med. Och det är inte taget ur luften precis, det finns en logisk förklaring. Nämligen att vi måste borra ner genom golvet på toaletten för att få upp rör till en värmekälla och när man borrar ner i golvet, var hamnar man då, jo, i taket i tvättstugan. Med andra ord korkat att måla taket för att sedan borra sönder det och måla igen. Så vi började riva ut det gamla på toan.

Vi och vi. Frank har varit hos mormor och morfar och jag har ju jobbat, så det är förstås Jocke som ska ha all ära för ett idogt dagsarbete. Och hans farmor och farfar som uppenbarligen har gjort ett bra grundjobb när de gjorde i ordning toaletten på sitt sätt på 70-talet, spånskivan på golvet sitter nämligen som berget. Men nu är vi i gång, jag har redan låtsaslagt golvet för att se hur det kan bli, vi har köpt en kommod med tillhörande spegel och skåp, samt börjat googla väghängda toaletter och gärna en svart. Önskemålet när det gäller värmekälla är en gammal radiator som ska stå på golvet i någon piffig färg bredvid toaletten, kruxet är dock att det är en liten toalett. Och väggarna ska förmodligen bli pärlspont i vitt.

Och som vanligt är det makalöst fint i mitt huvud, ni kanske upplever det lite rörigt, mycket färg och mönster, men ge oss några veckor så ska jag visa er hur bra det kommer bli. Alla goda ting är tre säger du, ja, för när vädret tillåter målas det på garaget och i huvudet växer tvättstugan sakta men säkert framåt.

Det blir bra det här. Bland det bästa är att vi har fått ett stort parti vitt kakel av snällaste Tereza och Niklas så nu kan väggarna i tvättstugan få finporslin. Det absolut bästa är förstås att Jocke är en hyvens kille när det gäller renovering.

Så. Jädra. Bra.

Förresten har ni sett garageuppfarten i sin helhet?

 

 

Traditionsenlig middag

För en vecka sen satt jag ute på verandan med ett halvt dussin härliga tjejer, vi åt god mat och pratade om livet. Så som vi brukar göra en gång om året på verandan en ljuv sommarkväll, i alla fall den här konstellationen av raringar och nu var det tredje året i rad så det får vi väl kalla tradition.

Jag fixar förrätten som alltid blir densamma, nämligen mango, avokado och kräftstjärtar i en härlig blandning av chilimarinad och lime, sommarfräsch och fin. Sen gör jag en sallad och så får gästerna ta med det de vill dricka och grilla och så fixar någon en efterrätt. Känns som ett jädra bra upplägg.

Dessutom får jag ju en anledning att pimpa verandan som en husbåt och göra fint så att jag vill sitta där varje kväll och dricka något kallt. Tända lamporna och ljusen, titta på vimplarna som fladdrar lätt i vinden och svära över myggjävlarna. Mysigt ni vet. Jojo, om de inte vore för det där tjoget myggbett som fortfarande kliar på vaderna så vore det ju magiskt med sommarkvällar på verandan, jämt. Va, var det någon som sa att jag kom från Närke, äsch lägg av!

Men ja, en kväll som denna borde jag banne mig sova där ute, inte vara så bekväm utan bara lägga mig i hängmattan, vira in mig i något slags myggnät och sova som i en sval kokong.

Fast jag struntar i det och ser fram emot nästa gång jag träffar donnorna och hoppas på att det inte ska dröja ett år även om den middagen redan är spikad.

Nu ska närkningen försöka sova i sitt hus byggt på värmebärande virke från nittonhundratjugotre. Puh!

Tack och god natt!

 

Pimp my garage

Jamenvisst, nu börjar garaget se ut som ett garage på insidan också. Och jag tycker förstås att det blir förbannat bra. Och vi har haft sådan tur att vi känner en grym bilmekaniker som passande nog ska gå i pension och har stängt sin verkstad, med andra ord fick vi köpa hans slitna snygga grejer. För vad sägs om verkstadsbänken, är den inte tjusig så säg? Eller arbetsbänkstavlan med märkning för olika verktyg och den klassiska stegpallen.

I love it all! Men den där bänken, det är ingen pjäs som man flyttar runt hur som helst om vi säger så. Den står sannerligen där den står. Och den gör de bra. Och som om det inte vore nog har ju pappa Pohlman som bekant en samling som var och varannan antikhandlare och loppsijunkie blir avundsjuk på, så pimpandet fortsätter.

Igår kom några tjusiga skyltar på plats, en Michelingubbe hänger i ett hörn och i ett annat är det möblerat för Wilmas garageband och annat löst folk som bara vill chilla lite. Så tro det eller ej, det kanske blir en garagefest snart ändå. Jag menar, nu är ju ändå buffébordet på plats. Det är bara målarfärg på fasaden som saknas annars är nog det här projektet också snart till ända.

Det är inte dåligt det.

Jaha, ni kanske undrar hur det gått med de 26 ton stenplattorna som ligger utanför också. Fint som snus. Det visar jag er snart ska ni se.

Ha nu en ypperlig onsdag, det ska jag försöka med!
Kram so long!

 

Det händer grejer

Och om man inte knäcker koden med att få fler timmar på dygnet men ändå vill blogga så kan man ju förslagsvis styra upp lite tillhörande text på sin lunch. Fanfar vilken bra idé!

Så nu sitter jag här vid mitt skrivbord med ett kreativt kaos, lyssnar på sköna hits och letar efter orden. Men om vi ska göra det här i någon slags ordning så kan jag ju återigen påpeka fördelen med att ha en handy man, dra mig baklänges vad bra det blir med en handy man i familjen. Han har slitit som ett djur med förfiningen av framsidan av huset. Innan midsommar byggde han en exemplarisk form för gjutningen till det kommande staketet och som ni ser blev det awesome.

Och under tiden som vi dansade runt stången och roade oss på Öland styrde smeden upp vår gamla grind. Den där fina järngrinden som har stått i skamvrån bakom förrådet sen 60-talet. Alltså det där 60-talet, det måste varit en epidemi av tokigheter då. Jösses, spola tillbaka tiden och ge mig trägolv och kakelugnarna åter. Men okej. Vi släpper det nu. För nu har grinden återtagit sin plats på resta stolpar och välkomnar oss med värdighet. Finemang. Dessutom har grinden fått en ny kompis, en brevlåda av större modell, nästan så att Frank kan leka kurragömma där i. Posten kan det sannerligen och det är ju huvudsaken.

Så nu väntar vi med spänning på staketet som vi köpte på Blocket för ett tag sen, det som låg som ett rostigt plockepinn i en annan del av Köping, typ, och som alltså ska få sätta ännu mer prägling på framsidan av vår 20-talskåk

Det är till att vara vuxen alltså, men nog händer det grejer när man har en handy man i familjen och själv får eksem av att inte ha projekt att pilla med.

Så är det med det, nu ska jag dra fram min luftgitarr och drämma av en bit innan jag ska återgå till arbetet, kontorstrubadurer med luftgitarr är banne i underskattade…

 

Helgsummering

Tiden bara flyger fram. I fredags efter jobbet skyndade vi oss till Kavats butik i Kumla för att vi hade fått nys om ett erbjudande på nya sandaler till små fötter. Självklart skulle Frank ha nya sommarsandaler. Och hoppsansa, helt plötsligt hade hans fötter växt till storlek 23. Så det var bara att slå till på det och sen pipa vidare mot pappa Pohlman och mamma Ulla för ett spontanbesök innehållande färska räkor, jo jag tackar ja.

Vi kan väl säga att den där fredagen var lite som lugnet före stormen. För resten av helgen har gått åt till diverse hushållssysslor men främst till att sätta kantsten vid garageuppfarten för att nästa helg börja läggningen av markstenen. Alltså, vet ni hur jävla bra det är med en handyman? Dra mig baklänges vilket kap jag gjort där.

En himla fiffig grej med en händig man är att det kommer fler på köpet, låter märkligt, men så är det. För oftast känner händiga män andra händiga män och det är hur bra som helst vid större projekt, så som att bygga garage eller sätta kantsten. Den som kom på köpet när jag träffade Jocke var Janne, svärmors man och de där två snubbarna arbetar så förbannat bra ihop så nu sitter kantstenen där den ska och bara väntar på att få stöttning av sina små polare på 10 gånger 10 centimeter. Suveränt alltså.

Som ni ser går inte heller Frank av för hackor, han har gått runt här och pratat och gestikulerat, hjälpt till och snubblat på snören, fått sten i sandalerna och kastat sten hit och dit, busat med farmor och hjälpt mig att vattna blommorna. För jag har tyvärr inte varit till någon nytta när det gällde själva utförandet av att sätta dit kantstenen istället har jag fixat krubb, planterat i odlingsbänken, spelat lite boll med Frank och gjort mitt bästa för att vara en bra fru. Jag tror jag har fått godkänt. Förhoppningsvis kan jag spänna mina muskler och lägga någon kvadrat nästa helg så att det känns lite bättre även i mina renoveringshänder…

Yeah well, det var väl det. Och ja, nog har solen värmt oss, doften av syren letat sig in i luktsinnet och känslan av att alla pengarna läggs på en garageuppfart ändå känts ganska bra.

Dessutom blev vi bjudna på en utsökt pulled pork av Niklas och Tereza igår, så det var inte alls en tokig helg, även om tiden bara svischar förbi. Och nu är det sannerligen läggdags, i morgon är det först back to business och sen ett snabtt byte till bonde och potatissättning.

Inte konstigt att tiden går fort…

 

Sommarlängt

Hej hej hallå!

Jajamensan, jag lever i allra högsta grad. Don’t you worry. Men det blir förstås lite glest mellan inläggen när jag prioriterar annat och är ihärdig på Instagram. Fast magsjukan är ett minne blott, granitpelarna till grinden står rakare än någonsin och nu har vi både vallgrav och snubbellina här utanför, i helgen läggs det kantsten och jag fortsätter förhoppningsvis styra upp verandan för någon slags sommar.

Jag gjorde ett tappert försök i helgen som var, men det blir ganska omysigt när det känns som höst istället för ordentlig vår. Så nu hoppas jag verkligen att Maj tar sig samman och kommer med värme och solsken, men pappa Pohlman och resten av Sveriges befolkning spår ju sommarvärme i helgen, så vi hoppas på det.

Till dess så får vi nöja oss med sommarlängt och en hyfsat fin veranda…
Jaha, ni vill vet hur jag har det på nya jobbet, jo det ska jag berätta snart. Okej, en ledtråd, jag har det hur bra som helst!

 

Ekande rent

Grejen med den här städningen var ju att det kom hit en journalist och en fotograf igår för att göra ett reportage till den lokala tidningen Örebroar’n. Och även om mamma trodde att det inte skulle behövas så mycket städning, kan jag säga att det var mer likt en brottsplats än ett tjusigt hem redo att visas upp. Det var grejer högt och lågt, mest högt för det som är lågt tar Frank hand om och lägger på helt fel ställen om ni frågar mig, frågar ni honom så ligger de säkert på rätt plats. Och finns det inget som ligger lågt då drar han ut lådorna och sprider ut det på hela nedervåningen. Spärrar sa du, ja, vi har funderat på det. Men det är ju mer sport utan.

Anyway. Typiskt tråkigt att klockan skulle skruvas fram precis i går eftersom tidsoptimisten fick lite mer stylingstress och städmani då. Med andra ord ingen direkt njutning av söndagens solsken för mig utan mer agera virvelvind och bortplockerska. Fast ytterdörren stod på vid gavel, fågelkvittret hördes ända in och de smutsiga fönstren blev än mer tydliga…

Nu är huset så fint och städat att prylarna som förut fungerade som ljudabsorberande material gömts i garderoben så att det ekar när vi går i trappen. En Nisse har flyttat in och håller sig på mattan i köket och en hylla har kommit ut ur garderoben och en klädställning har gått in. Fyndigt, jag vet.

I skrivande stund är det så i alla fall, risken att Frank har flyttat om allt till sitt sätt när jag kommer hem från jobbet är förstås överhängande, men det är förstås okej. För vi bor ju faktiskt här. Även on jag trivs bäst när det är välstädat och nästan ekar i trappen…

När reportaget kommer återstår att se, ni lär ju bli varse om vi säger så. Happy måndag kamrater!

 

Ilon Wikland hos Frank

Frank har fått en ny tavla till sitt rum av mormor och morfar. En superfin litografi av Ilon Wikland, damen som bland annat gjort illustrationer åt Astrid Lindgrens böcker.  Lite svårt att fotografera en inramad tavla, men ni ser det snöar! Och de flesta tycker uppenbarligen att det är rätt härligt med snö.

Som tur är har snön som gjorde besök förra veckan töat bort nu och bakom skjulet hittade jag ståtliga snödroppar här om dagen.  Härligt, välkommen våren!

Och det där med Franks rum, han sover dessvärre inte där längre, det är bara Wilma som sover där i sitt kattnest, men fint är det ju fortfarande och nog leker vi där ibland. Eller Frank drar åtminstone ut lådorna på byrån och sprider ut innehållet på hela ovanvåningen. Sover, det gör han bredvid mig för att han vaknar på natten och äter och för att jag insåg att det var rätt dumt att somna bredvid honom på golvet när jag tidigare gett honom nappflaskan…

Så är det med det och Ilon Wiklands glada barn håller ställningarna tillsammans med Wilma där inne.

Nåväl. Hoppas att ni får en fantastisk tisdag!
Nu ska jag gå till jobbet, råkade gå upp lite för tidigt idag. Hoppsansa.

 

Underbart bråkig söndagsfrukost

Mycket riktigt, mamma, Frank och jag var på IKEA igår precis när de öppnade, vilket förstås var ett mycket smart drag för att konsumera bråkigt. Först tänkte jag att jag ”bara” skulle köpa kopparna, men när vi stod där och jag gick runt och kände och tittade på alla fina grejer så kom köpdjävulen och knackade mig på axeln och vänligt men bestämt berättade att ett gäng skålar till frukosten inte heller vore så tokigt. Näst intill nödvändigt faktiskt. Och eftersom jag är så lyckligt lottad att jag fick kopparna i present av mamma och pappa så hade jag själv råd med skålarna. Bra deal och high five på det!

Så nu är det bråkigt värre i köksskåpen och några av kopparna och skålarna är redan invigda. Som ni ser. Även Jocke tyckte att det var ett mycket bra inköp, kopparna och skålarna fick högsta betyg och dessutom var kopparna goda att dricka ur. Typ det bästa argumentet för en kaffekopp. Ha.

Och söndagens frukostbröd då? Jo, idag gjorde jag en gammal klassiker, klassiker hos Jocke och mig, den superenkla och väldigt goda aprikos- och nötlimpan från Arla. Frank hjälpte mig en stund, han fick en egen bunke med lite mjöl som han spred ut på hela bänken. Så efter att Frank och jag varit uppe i tre timmar kunde vi välkomna Jocke till bords och avnjuta en alldeles ypperligt god frukost på bråkigaste sätt.

Tusen, tusen tack för kopparna mamma och pappa, jag ska bara bli lite mer frisk, sen ska jag bjuda er på finfika! Och ni andra med, ni får en virtuell fika här och nu, hoppas att det smakar!

Kram so long godingar!

Receptet till brödet hittar ni här. 

 

Vår i vardagsrummet

Den där turkosa våren blommar på i vardagsrummet helt ovetande om snöflingorna som viner omkring utanför fönstret. Och för första gången på evigheter har jag köpt gröna växter. Gröna växter som vid inköpstillfället var lite oklart, om vad som var just gröna växter, allt som inte blommar fick jag till svar och plockade på mig några rackare som jag tyckte var gröna nog för att få bo hemma hos oss. Och det är ju fint förstås, bara det att de behöver omsorg och vatten, som ni vet.

Fast det är ju mest kuddarna som gör det. Ombyte förnöjer. Egentligen skulle jag vilja ha en ny soffa, det har förstås inget med våren att göra, det har att göra med utrymmet för diverse familjemedlemmar. Men äschdå, jag får fortsätta låsas att jag slänger upp fötterna på en divan när jag i själva verket lirkar in tårna i soffbordet och tänker att skinn är ju så himla bra när man har barn och själv är spillig. Det är bara till att torka av. Soffan alltså.

Jaha, ni vill veta var kuddarna kommer från. Det ska jag säga er, att de är från HM home hela bunten, några nya och några gamla. Okej, inte den i Arkan, det är tyg från w:form som jag sytt kuddfodral av, men resten har jag klickat hem. Vad fasen är Arkan tänker ni då, jo det är den tjusiga pinnstolen till vänster i bild. Arka heter den egentligen, men här slänger vi oss med smeknamn på det mesta.

Japp. Så är det, bara två och en halv, månad kvar till påsk då, ungefär…

Sov gott!