Förra veckan måste ha varit en av de snabbaste hittills. Kanske för att jag har börjat träna på mornarna igen (peppar, peppar, låt mig vara frisk nu) och kanske för att det har varit ett fullt sjå med offerter och ambitioner om stordåd på jobbet. Men jösses, den bara svischade förbi.
Och när jag kommer hem från jobbet och Frank kommer springande mot mig, middagen är på gång och klockan bara tickar på, så går tiden ännu fortare på något vis. Ekorrhjulet snurrar på och jag är trött som en mört på kvällarna. Och det är inte för att jag går upp i ottan och försöker få starkare muskler, tro mig, jag är lika trött oavsett om jag tränar den där timmen på morgonen eller inte.
Men projekten på alla möjliga plan snurrar ju runt i samma hjul. Vi har länge funderat på att dela av vårat sovrum så att Frank får ett bättre eget rum som man inte behöver sporta igenom för att komma till toaletten. Och förra helgen började vi med det.
Vi åkte till Klassisk byggnadsvård i Hallsberg, träffade en trevlig Steve och reserverade två gamla fönster till en kommande farstukvist (javisst, det står på tur strax efter en kakelugn i vardagsrummet) och så dubbeldörrar till vårat nya sovrum. Det kommer bli smashing. Tänk såhär, där Franks säng står idag, där kommer det sitta dubbeldörrar in till sovrummet, eftermiddagssolen kommer spegla sig i det gamla glaset i dörrarna och bilda skuggor av historia på väggarna. Vi kommer få ett petit sovrum men med ljusinsläpp från två håll och dessutom närmare till toaletten. Och hur mycket är man i sovrummet, nej precis, bara när man sover.
Och Frank, han kommer få ett avlångt rum med stor säng och färgglada finheter. Som nu ungefär fast bättre. Trots att det är lite svårt att se det färdiga resultatet och lite tråkigt att dela av det där fina rummet, så vet vi att det kommer vara nödvändigt och bra.
Varför vi inte gör kontoret till ett sovrum, nej, den gubben går inte. Har man ett företag så säger det ju sig själv att man måste ha ett kontor, oavsett hur mycket eller lite man arbetar med det där företaget.
Hur som helst så lyckades Jocke få bort de gamla rören från hörnet undertiden som jag gjorde lite vårstädning på nedre plan. Så kanske att det blir ett hål nästa helg. Den som lever får se.
God morgon raringar!
Vi kan väl säga att det går sådär med att vara friska. Jag höll mig som bekant i ”karantän” från familjen i två dygn för att inte smitta dem med ögonfluss, men kom ändå hem igår eftersom det har blivit bättre.
Jocke och jag skulle gå på First Aid Kit igår kväll, biljetter som jag fick i julklapp och en konsert som jag verkligen sett fram emot. Jag var förstås lite bekymrad över att det såg ut som om jag bara hade ett och ett halvt öga men tänkte ändå att man främst ska lyssna och att det inte är jättenoga att se så bra. Alternativet hade varit en piratlapp och låtsas om som att jag skulle på maskerad.
Frank skulle få vara hos farmor och Janne och kvällen skulle bli awesome. Jojo. Jocke och jag går och hämtar Frank på förskolan, han säger att han har ont i magen, vi tänker att han måste bajsa sen blir det bra. Vi går hem, sätter oss i köket. Frank kryper upp i mitt knä och kräks rätt ut. Giv. Mig. Styrka.
Först tänkte vi att det kanske var för att jag hade masserat magen lite med hopp om att det skulle komma ut vanliga vägen, men när han hade kräkts fyra gånger innan konsertens början så förstod vi att det var magsjuka. Vi skulle sannerligen behöva First Aid Kit i dubbel bemärkelse.
Så ja, vabrufuckingari kan dra dit pepparn växer. Nu håller vi tummarna för att vi andra klarar oss även om jag är skeptisk med tanke på min barriär. Och någon konsert blev det förstås inte. Men jag tröstar mig lite med det där bostadsreportaget i NA’s lördagsbilaga PRINT. Är det någon som har sett det?
Okej, nu blir det blåbärssoppa och rostmacka i förebyggande syfte till frukost. Hoppas att ni mår bra och som sagt slipper alla bacillusker. Uschamig! Och ja, i dag är det bättre på bild än i verkligheten…
Nu ska ni få se på kärleken i köket. Och så måste jag ju erkänna följande. Mitt shopaholicbeteende som förmodligen alltid har funnits latent men inte utgjorde ett så stort hot för ekonomin när jag arbetade inom läraryrket, har väl så att säga verkligen flammat upp och nu mer än någonsin tidigare är jag på riktigt rädd för lyxfällan. Men jag står fast vid att designklassiker som får bo hemma hos oss är en investering och inget impulsköp att gråta spilld mjölk över. Eller hur man nu säger. Dessutom stiger ju dessa raringar snarare i pris än sjunker, så lite patina och kärlek och de är värda miljoner. Haha. I alla fall för mig.
Det jag giddrar om är förstås Lilla Åland karmstol. Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Som ni ser blev det två röda, en gul och en svart. Och man sitter banne mig som en kung i de där stolarna. Nu sitter jag ju hellre på en stol än i soffan. Innan var det nämligen tvärtom. Visserligen hade vi färgglada stolar även då, men tro mig, Carl Malmsten kunde sin grej. Det ska vara gött för rumpestumpen, bergis att han förklarade komforten på stolen med precis det begreppet. Jo. Jag lovar.
Sen var det ju det här med ett passande matbord. Och en annan grej med mitt fantastiska jobb. En kan låna hem en möbel på prov. Så nu står han där, bordet Love, som tuppen i hönshuset och bara njuter av att vara omringad av finheter. Och nog tycker jag att Love har det bra där, så bra att han kanske får stanna. Men jag måste nog sova på saken. En sak jag vet är i alla fall att det är ett ljust bord som ska stå där och skina.
Så är det med det. Resten då. Ja det är ju mode. Kaktusar, amplar och marmor. Jomenvisst. Det syntes minsann på mässan oxå, så jag hänger på där.
Kärleken i köket alltså. Så. Himla. Fint.
Skrivet den 15 februari 2015 i kategorin
Home sweet home |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Efter en vecka full av inspiration och kli i fingrarna efter piff och puff på hemmaplan så avslutades veckan passande nog med ett bostadsreportage för NA:s söndagsbilaga Print. Lokalreportern hade fått syn på reportaget i MAMA och undrade därför om hon kunde få komma hit. Jag var förstås inte sen att tacka jag till det erbjudandet. Jag menar, det var ju ändå ett tag sen som hemmet var magasinfint och dessutom 10 år sedan jag senast var med i NA, ni vet då när jag hade sex tår på ena foten för att jag inte kunde sitta still när fotgrafen tog porträttbilden. Haha. Inget fel med det, men jag har fem tår på varje fot. Det räcker så.
Det var också då jag var med i tidningen för första gången tack vare min inredningsstil som alltså tycks hålla än. Nu ska vi förstås inte fråga Trendstefan om den saken för då kommer det hagla kritik gällande teak och resten. Men jag gillart och står fast vid mina älskade prylar.
Och som ni kan se har köket fått ett lyft, hallen har fått nygamla detaljer och jag hänger på modet med kaktusar och amplar. Sportar det rakt av bara. En annan bra grej med mitt jobb är att man kan få låna möbler på prov. Därav det tjusiga vita bordet i köket. Men stolarna, jajamensan, det är min senaste investering eller konsekvens av mitt shopaholic beteende som jag tycks utveckla mer och mer. Inte bra. Men fint blir det.
Mer om kärleken i köket och resten av det städade hemmet en annan dag. För nu ska jag sova. Och tro det eller ej, jag är förkyld igen. Svordom vad tröttsamt det är.
Tack och god natt raringar!
När reportaget kommer i NA? Tjaa, kanske om två veckor, så håll utkik vetja!
Skrivet den 8 februari 2015 i kategorin
Home sweet home |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Som sagt så börjar tvättstugan likna en himla bra tvättstuga. Vi har beställt en torktumlare som kommer på plats nästa vecka och de nya projekten i huvudet slåss om att komma först fram till plånboken, kan man väl säga. Just nu är det inte mycket att slåss om direkt men det är ju himla roligt att smida nya planer.
Som jag skrev tidigare så har jag redan fått en yrkesskada efter snart 8 månaders anställning som inredare och skadan kan väl mer klassas som en tillgång eftersom den innebär att habegäret för designklassiker ger mig eksem på ett positivt sätt, eller ja, det beror ju på hur man ser det. Jag får förstås välja mina shopaholictillfällen med omsorg och förnuft så att det inte blir ett fall för lyxfällan, men efter nyår när det kliade som mest i såret för ommöblering kunde jag inte låt bli.
Som ni ser har det kommit upp en ny hylla i vardagsrummet. Och nej, det är inte vilken hylla som helst. Det är en riktig klassiker från Källemo, ett stycke Pilaster i svart. Tung som bara den och utmärkt där i hörnet, redan full av finheter och funktionell.
Jocke undrade förstås vad det var som var så speciellt med den, det är ju bara en regel och några brädor, förvisso, men kom igen. Är det en designklassiker så är det och den bor banne mig bra hos oss.
Sen bökade vi om lite mer och nu trivs vi verkligen i vardagsrummet. Det bästa med att schäslongen som tidigare agerat klädförvaring i sovrummet har flyttat ner är att Jocke har en egen plats när Frank och jag somnar i soffan. Guld ju.
Det andra på bilderna då, ja det är önskedrömmar till köket, så vi får väl se om det bli någon fight till plånboken eller om förnuftet vinner över hyssigheterna, korvens ABC känns ju ändå som en given planch till korv-Eva 😉
Att Jocke och jag lider av någon slags smittsam renoveringsskada kommer väl inte som någon nyhet direkt, men nu fick jag ett sådant akut fall av hyssighet gällande husets möblemang att jag inte vet var jag ska ta vägen. Efter gårdagens julaftonslunch insåg jag att köksbordet är för litet för 10 personer, det går precis men ingen sitter väl särskilt bekvämt och det gäller att hålla armbågarna i schack. Men jag kan inte trolla så det får väl vara som det är ett tag till, men tro mig, med det yrket jag har så växer habegäret av god design och kärleksfullt hantverk mig över öronen.
Den exemplariska gästtoaletten är i alla fall färdig, som ni ser och den är ju smashing. Tvättstugan är inte klar men den är funktionell, vi behöver alltså inte konsumera i engångskläder längre utan kan tvätta våra egna kläder. Vuxenpoäng. Jag vet. Så nu är det några dagar av lugn och ro här och då vill jag ju förändra lite. Vi får väl se om jag lyckas som sagt, det jag vet att jag kan trolla fram med mitt trollspö är djur i akryl på duk, så nu ska jag styra upp en noshörning som ska flytta till Kalmar.
Spretigt inlägg, jo jag tackar ja, men nu har det som sagt varit lugnt några timmar så huvudet sprängs av idéer och kreativitet åt alla möjliga håll. Men jag börjar med en noshörning så får vi se vad det blir sen.
Hej så länge och god fortsättning!
Får berätta mer fakta om gästtoaletten sen, om någon är intresserad…
Arga snickaren på TV och bästa snickaren bredvid mig i soffan. Ni ser ju själva, egentligen behöver jag ju inte säga mer. Jocke är bäst ingen protest. Det blir så förbannat fint. Nu är det ”bara” det tokgula elementet som ska på plats, en vit blandare ska inhandlas och några detaljer sättas upp. Men det är fritt fram för att pinka in sitt revir. Och spola. Bara så ni vet.
Är det någon som är nyfiken på var saker och ting kommer ifrån så kan ni fortsätta läsa. Annars var det inte mycket mer med det. En förbannat fin gästtoa helt enkelt.
Marrakechgolvet är som bekant fyndat från Blocket i olika partier, det vita kaklet har vi fått av våra kära vänner, träpanelen, toaletten och kommoden är nytt. Spegelskåpet är ett gammalt från mamma och pappa som Jocke har sprayat svart. Lampan ovanför skåpet är loppad och likaså glaskupan, men de hörde inte ihop från början. Mhy lampan från Muuto är köpt på en utförsäljning, vi valde den svarta i stället för den gula, den gula får bo någon annanstans sen, och den tjusiga textilsladden införskaffades från byggnadsvårdsbutiken i Karlslund, Ovolin. Handtaget till skåpet under hanfatet tänkte jag göra som ett pärlhalsband med färgglada träkulor, det verkar ju vara modernt. Haha.
Så ja, the gästtoa är fasen nästan klar och det blir så fint att en tur till kakelkontoret känns mer som ett lockande behov än ett pockande behov…
För några veckor sen fick en donna som jobbar på Marbodal upp ögonen för vårat kök, jag tror att det var genom Instagram, hon undrade om hon kunde få några bilder för att visa på deras hemsida. Självklart sa jag, jag ska bara städa lite först och ta nya kort, sen är det fritt fram att publicera. Sagt och gjort. Frank och jag städade och torkade, piffade och puffade och fotograferade i eftermiddagssolen. Och jösses vad härligt det är med ett städat kök, tänk om det alltid kunde vara så. Jojo.
Och som ni ser är köket rätt trendigt med en dinosaurie som käkar timjan där i fönstret, haha. Lyssna på ”Trendstefan” så fattar ni vad jag menar. Både växt och djur på en och samma gång. Joråsaått. Förresten är de där krukorna himla bra, kryddorna håller sig superfina tack vare en självbevattning. Fiffigt värre. Cult design har gjort dem om ni undrade.
Om och när köket hamnar på Marbodals hemsida lär ni ju bli varse. Och om ni dessutom undrar hur det går med våra renoveringar så kan jag meddela att kommande helger förmodligen kommer spenderas i källaren och på den lilla toaletten. Jag har aldrig längtat så mycket efter den där toaletten, tänkt dig att du är ditt kissnödigaste, så mycket längtar jag till att det ska bli klart. Tur då att min man är magisk och att jag kan inreda.
Yeah well.
Tack Marbodal för att ni som sagt gjorde det enkelt för oss när vi byggde köket, still going strong förstås!
Eftersom september bjuder på sensommarväder så har Jocke hunnit måla klart garaget. Higfuckingficve så bra. Vi har ett färdigt garage. Nästan. Det finns ju alltid lite småpill förstås. Men det anses färdigt minsann, både utvändigt och invändigt. Visst blev det fint? Och garageuppfarten, kom igen, vore det inte för att just den här Astrid Lindgrensvärld är lite av ett mygghål så skulle vi kunna köra dans där nästa sommar. Fast jag tror att vi satsar på den där garagefesten som jag har tjatat om sen spaden sattes i marken.
Och den lilla lilla toaletten har ju den lilla lilla gumman, tillika undertecknad, förbestämt hur den ska se ut. I skrivandes stund smyger ångorna från tätskiktet förbi mig här på kontoret och renoveringen går sakta men säkert framåt. Vi har bestämt en accentfärg med besked, här ska det inte snålas på kulörerna. Och ja, vi valde tokgul. Mest för att jag kom över en liten tjusig ”nostalgihylla” i RAL 1018, googla det så ska ni få se på gul. Så nu har vi beställt ett element i samma färg, ett som ser ut som en gammal radiator, det ska stå på golvet och värma oss när behoven tränger sig på, eller ut beroende på hur man ser det. Blev det lite äckligt nu. Ja kanske, men då ska ni tänka på annat.
Förslagsvis den där vinden som är där uppe men som också är en fantasi om ett sovloft i framtiden. Nu finns där mest sågspån, tidningar från 40-talet och spindelnät minst lika gamla. Men där, där skulle det kunna bli ett sjuhelvetes fint sovloft om det bara fanns mer tid och pengar. Tänkt takfönster, möjligtvis en spiraltrappa upp och så en stor skön säng. Less is more på den vinden.
Jojo. Drömma måste man. Till dess verkar det mest vara en geting som byggt sitt sovloft av sågspån och det är förstås inte illa, bara inte riktigt som jag tänkt mig…
Okej. Har jag sagt att jag kommer lägga min röst i valet på den som lovar att införa fler timmar på dygnet, jag menar det lovas ju åt höger och vänster av alla möjliga slag så en timme till eller två vore inga konstigheter. Kom igen! Var inte blyga nu!
Jag såg någon trailer på SVT om nån familj som behövde fler timmar på dygnet, jag kanske ska kolla in vad det handlade om. Och ja, jag behöver inte pyssla med allt, men jag tycks ju ha någon slags outtalad bokstavskombination så det är väl lika bra att underhålla den. Och bäst gör jag det genom planering.
Så efter en amerikaniserad frukost städades huset, lektes det med Frank, lagades matlådor och sorterades kläder. Jocke målade på garaget och jag avslutade söndagen med att debutera som trappstigare på Kvarntorpshögen. Bra grej.
Men nu är det tack och god natt, söndagens planering kommer förhoppningsvis generera i en bra vecka, och kanske en och annan krydda till de där fiffiga krukorna jag har inhandlat.
Nåväl. Sov gott eller god morgon!
