Un bureau

Nu lämnar jag köket bakom mig för ett ögonblick och går vidare in till nästa rum. Un bureau, eller ett kontor som man säger här i Sverige. En företagare behöver ett kontor i allra högsta grad. Så även jag.

Jag har ju ett oförskämt bra och fint kontor nu, men jag vill göra vissa ändringar till mitt nya kontor i huset. Det rummet är lite mindre än det som vi har nu plus att jag börjar inse att vi har en hel del böcker och tidningar som skulle må allra bäst i en stadig stor bokhylla som är från vägg till tak. Vi, alltså mannen och jag. Wilma har inte så särskilt många kattböcker.

Och om vi inte hade så många böcker och tidskrifter så skulle ju ovanstående tapet vara fin, även den från Mr Perswall. Lättstädad hylla kan man säga. Men jag tror att mannen och Billy får ha ett samarbete med styrning från mig för att täcka en hel vägg med hyllor som ska fyllas med allt från fina konstböcker till läskiga deckare och inredningsmagasin. Och så en och annan färgglad pryttel förstås.

Bilden på mitt nuvarande kontor har bästa Karin Foberg fotograferat. Kolla in hennes hemsida, ni kommer häpna vilka fina fotografier!

Nu så

Innan nästa jobbpass med teckningar börjar så hinner jag nog banne mig slänga in ett inlägg om det här med julpynt och så. För igår förstår ni hade jag den förmånen att jag fick börja jobba efter lunch så då passade jag på att fixa vissa världsliga saker.

Förutom att jag skissade på ytterligare några beställningar han jag minsann få fatt i jullådan. Den hade inte krupit tillbaka till sin källarvrå skamsen och sur bara för att jag inte pyntade 1:a advent. Nej, nej. Ingen fara på taket. Och hur noga är det egentligen. Jag satte upp julstjärnor och tog fram vaser med tomtar som trängs och stoppade ner några julkulor plus belysning i en annan vas. Det får räcka så. Julstjärnorna i vardagsrummet hann jag för övrigt köpa illa kvickt på Lagerhaus innan jobbet kallade. Där var det dessutom köp två betala för en. Perfekt.

Jag tycker inte att det finns så särskilt många fina tomtar, kanske att jag ska klä på Ann tomtedräkten, så råder jag bot på det. Har visserligen en tomte i Wilmas stol, men den heter fultomten, så det är okej. Till dess får hemmet skina i stjärnornas ljus. Och annat pynt har jag inte mycket för. Att jag har köpt julblommor är så moget och annorlunda att jag är förvånad själv. Men ganska fint.

Så nu blir det tusch och akvarell resten av kvällen.

INDA interiör

Det mina damer och herrar är en alldeles förtjusande möbelaffär som kvällen till ära bjöd in till mingel just fore the girls. Dock träffade vi, vi som i inspirerande E och jag en trevlig herre som arbetade på Reijmyre glasbruk. Vi visade vårt intresse för konsten och för glas och blev än mer intresserade.

Fast det var inte riktigt därför som vi tog oss till INDA, glaskillen blev mest en bonus, utan vi gick dit främst för att få drömma oss bort bland alla fina möbler och detaljer. För det där är minsann en riktig möbelbutik och jag önskar så att jag hade mästerkattens stövlar och byxor där fickorna var fyllda av guld (eller vem det nu var som hade det, inte jag dock) för då skulle jag handla stringhyllor, Arkastolar, Kartellampor, pilasterhyllor, tjusiga lampor, Pappelinamattor, minst en snygg soffa och minst en matgrupp från Carl Malmsten. Och givetvis en Evafåtölj från Bruno Mathsson. Och sen skulle jag förstås köpa ett hus. Fast i omvänd ordning. Naturligtvis. Svårt att få plats med allt annars…

Men nu är jag varken pojken med guldbyxorna eller den där katten så jag smaskade glatt i mig snittar och drack julmust. Gick tre varv i butiken och pratade tyst för mig själv till alla fina designklassiker. Sen så unnade jag mig så att säga, ja, jag unnande mig ett fräsigt armband i gummi.

Och om någon av er nu råkar vara pojken med gulbyxorna eller bara vill handla fantastiskt fina möbler av bästa kvalité så kan jag säga att INDA interiör är ett säkert kort för affär.

Dammiga detaljer

Dammiga detaljer och smutsiga fönster. Dammråttor likt kattungar sugs in och rumlar runt. Kläder plockas in i garderober. Garderober som borde rensas. Pryttlar torkas av i en handvändning för att få glänsa i solskenet. Vår enkla boning börjar återigen få fotfäste för ett tidningsreportage.

Men det är bara en önskan. För när det är städat och var sak är på sin plats. Då är det fint. Så fint att dammråttorna likt kattungar rumlar runt av glädje i dammsugarpåsen och jag drömmer mig bort till lyxiga magasin med glansigt papper…

Förresten så hittade jag den där grejen som jag trodde att jag hade förlagt. Den hade jag nonchalant tappat under soffan. Då lat klantgömma. Nu ren lya och lagom lat städerska.

Limeliljor

Som fruktköttet i en lime strålar liljorna med sin syrlighet i vardagsrummet. De luktar ljuvligt i hela lägenheten och damråttorna är bortblåsta. Förmiddagen har ägnats åt discostädning i mockasiner och planering av kvällen. Nu ska jag minsann ta mitt pick och pack och katten och åka till stugan för att förbereda för ännu en middag med goda vänner. Livet leker och jag är lycklig…

Hemmakär

En vecka senare och jag har städat klart. Man skulle kunna tro att vi bor i en herrgård med tillhörande flyglar, särskilt med tanke på att det tar tid för fru Hjortsberg. Det går inte fort men det blir bra. Då måste vi dock ha med i beräkningen att under den här veckan har jag sovit väldigt mycket och ätit nästan lika mycket glass. Men nu så är ni välkomna till ett nystädat hem. Jag har till och med torkat golvet. Ha.

Och jag är hemmakär. Extra kär blir jag när det är såhär fint. Och oftast är det fint, men med en katt och en konstnär förekommer det i spridda skurar både damm och kreativt kaos. Sen att vi fortfarande har videkissarna på köksbordet, det är bara för att de alltjämt är så fina, aldrig trodde väl jag att de skulle stå där så länge och vara ludna och fina, men joråsåatt.

Och Stringhyllan är numera överfull av Marimekko skålar, de har fått sällskap av bröllopschampagne. Jo, jag tackar ja! På tal om bröllop så tror jag snart att några väl valda bilder är på sin plats…

Lite textil gör skillnad

Har för mig att en av IKEAs tidigare textilkampanjer har klingat så. Att lite textil gör skillnad. Och jag håller så klart med. Inte bara för att jag är textillärare utan för att det är sant. Jag köpte alltså ett nytt överkast idag. Jag har tittat på det förut, men nu hade IKEA sänkt priset med en dundring så då passade jag på. Välkommen till oss Karit!

Lite ovant är det, då jag tidigare alltid bara har haft vitt överkast och färgglada kuddar, men nu slog jag alltså på stort. Och med övrig inredning så passar det galant färgmässigt, det är bara jag som ska vänja mig. Men vad tror ni, är det en keeper?

Nå, nu ska jag sova på saken så att säga. Men jag tror att Ernst hade gillat det.

Sprudlande turkåsblå

Eftersom det är extra roligt att få lön efter en kväll i disken så spenderade jag dem raskt på saker som jag gillar. Givetvis inte all lön på en gång. Men att jag dessutom befann mig i Stockholm och utförde arbetet och därmed också fick lönen där var jag inte sen att köpa mig en skål till min samling. Happ. Är inte hyllan överfull nu tänker ni?

Jo, det stämmer. Men den svarta, frostade och den genomskinliga har fått en egen plats i vitrinskåpet. För hyllan vill sprudla av färg, det har den sagt. Och det är egentligen ingen diskriminering med det, det bara är så att de neutrala och svarta oftast annars får en så stor del, så nu fick det helt sonika stiga åt sidan. Den som idag fick ställa sig och sprudla tillsammans med sina kompisar var den turkosblå. Till råga på allt var det nersatt pris på den på Åhléns. Tack Iittala Marimekko för att ni vill samarbeta med mig!

Så efter att jag köpt den fick jag säga hejdå högt och tydligt till alla andra fina skålar och berätta för dem att just den här turkosblå kommer få ett fortsatt fantastiskt liv i rampljuset 20 mil söderut. De godkände det och vi åkte hem tillsammans med två tjusiga kuddfodral och en kökshandduk från HM home, en blus med gem från HM, ännu en filt till uterummet i stugan och så tre färgglada plastmuggar som jag tänker ta med till jobbet, då jag hör till dem som kan dricka större mängd vätska vid maten än vad vissa andra kan…

Leker med färg

20110803-112352.jpg

Ni ska inte tro att jag har slutat leka med mina skålar bara för att hyllan är full. Nej, nej.

Det här med att packa upp efter fem veckor på Öland är inte mitt roligaste. Men när jag fick återse mina skålar så sken jag upp. De gjorde sitt yttersta för att piffa upp dukningen på bröllopet, som en Pridekarneval av färg samapelade skålarna med resten av detaljerna.

Sen dess har de dock varit nerpackade i en kartong hos mamma och pappa. Som ni vet var pappa orolig för min samling, men eftersom vi konstigt nog inte dansade på borden på bröllopet så höll varendaste en.

Och nu står de i sin hylla i köket igen och förgyller min tillvaro där. Och jag byter plats på dem och säger hej vad fin du är!

För er uppmärksamma så har det tillkommit två nya och två andra har blivit förflyttade till vitrinskåpet. Det kanske jag redan nämnt, men äsch. Det är nog bara jag som bryr mig och delar med mig av mina tokigheter bara för att.

Nu ska jag sluta giddra och börja trolla. I morgon är jag gul och svettig igen. Som en svettig liten tant. Allan Edwall kände en sådan…

Smyger omkring…

Smyger omkring i ett nystädat hem. Tänder ljus och funderar på när vi ska knäppa en flaska bröllopschampagne. Mannen ligger i en solstol på soldäcket och läser ännu en bok, numer fem i ordningen sen vi kom hit. Vädret har återgått till det klassiska Ölandsvädret, det vill säga sol. Solen och vindarnas ö, ni vet. Några solstrålar letar sig fram genom skogen, fåglarna kvittrar och den blå himlen visar stolt upp sig.

Jag har precis bytt tyg på rullgardinerna i sovrummen, blev tjusigt. Ska snart plocka fram delikatesserna som vi köpte i Kåre hamn. Är som ni vet alldeles för rastlös för att bara ligga i en solstol och läsa. Funderar även på om jag ska börja på något nytt projekt eller om jag ska försöka ta det lilla lugna innan jag börjar jobba på campingen. Nu när hemmet är städat, soldäcket är klart och morgonmotionen börjar bli en rutin är det som ni förstår dags att hitta på något nytt…

Men först ska jag duka fram krubb som om det vore lördag hela veckan…

 

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier