En kotte i hatt!

När vi kom till mamma och pappa idag och pappa hade tittat på min blogg tyckte han att det var väldigt rörigt och hattigt. Jag förstår det. Jag är en kotte med hatt. Men som vana bloggläsare vet, finns det kategorier, och sådana har även jag. Se här till höger.

Men kanske att jag ska dela in det än mer. Eftersom jag som sagt just nu hattar runt mellan me (Böda Sand), myself (Helianthus) and I (jag och resten) så förstår jag att det kan upplevas stökigt och inkonsekvent. Men då jag publicerar mina inlägg dels på Böda Sands facebook och på Helianthus facebook så har jag valt att publicera de inlägg som endast är i respektive kategori för just dessa sidor, är ni med?

Och då borde det vara så att under kategorin ”Böda Sand” finns en röd tråd, och under kategorin ”Helianthus” finns en annan. Sen har jag en herrans massa andra kategorier, så som veckans pyssel, som inte alls är uppdaterad på länge, men som är pysslig. Och det som är jag och resten hamnar oftast i kategorin ”Eva blandar och ger”.

Äsch, har ni tid och lust är det bara att hatta runt på min blogg, känn er som hemma så att säga!

Dagens reflektion

Som ett barn

Är ivrig som ett barn. Kan inte sitta still för länge. Skruvar på mig, sätter mig på knä, står upp, går runt bordet. Ser figurer…

Blir hungrig som ett barn, måste ha mat i samma stund som magen kurrar så det ekar i hela rummet. Äter som en häst och blir sömnig som ett barn. Vill att någon ska läsa en saga för mig, kanske kan jag få sova lite?

Men allt är så intressant, jag vill veta allt och lite till. Vara med och uppleva, utforska, bidra. Mitt glas är bara halvfullt och det ska fyllas med nya kunskaper och klokheter.

Nu kör vi, jag är mätt och svettig som ett barn som har lekt på arenan hela förmiddagen. Och nu börjar andra halvlek! Yes asså!

Hoppar bland bubblor

Från en fantastisk bubbla till en annan. Ena bubblan full av sand, sol och natur. Ett jädra tjat om naturen. Men den har en väldigt viktig del i Ölandsbubblan, likväl som pulsen på campingen har en stor betydelse för mina upplevelser av Öland. Pulsen från snabba steg i kilklackskor och receptionsuniform blandas upp med lugnet iklädd en OnePice i kohagen. Glömmer bort tiden, tittar efter post på en söndag…

Den andra bubblan har jag precis flyttat in i, Helianthusbubblan. Här samsas information, förväntningar, inspiration och glädje om mitt nya arbete. Jag har börjat arbeta heltid, på ett helt nytt ställe, med ett nytt koncept…

Som ni märker är det dessa två bubblor som nu samspelar här på bloggen. Jag ska som sagt skära ner lite på det här med Öland och trappa upp det här med Helianthus. Och framför allt så ska jag använda den energin som finns över till att vara kreativ.

För om det är så att några av er nya läsare har missat den lilla detaljen, så är jag nämligen en hejare på att måla, pyssla och sy. Så har du lite tid över får du gärna besöka mina andra flikar här på min hemsida.

Och håll även utkik efter nästa nummer av tidningen 101 nya idéer, för där finns minsann ett reportage om mig, Pyssel-Eva.

Som en parkerad cykel…

Jösses Amalia! Hur trött kan en förskollärare bli efter en fullspäckad dag? Och då har inte ens barnen börjat. Ha. Jag är trött som en parkerad cykel, har cyklat flera mil genom Helianthusskogen. Jag ser i kors, min nervositet för nästa vecka har gjort mig trött, energin konverterades till huvudvärk, eftertanke och planering. Matt är rätta ordet. Men inte som i negativt matt. Jag är liksom positivt matt och längtar redan till morgondagens utmaningar.

För varje dag som går förstår jag att jag är en av huvudspelarna på den här arenan, nästa generations förskola. Och tillsammans med mina sprudlande kollegor ska vi göra mål, vi ska vara ambassadörer för Helianthus, visa förskolevärlden vilka som är bäst på marknaden när det gäller att vårda våra små liv, ge dem trygghet, service och lärande. Just det känns självklart, men vägen för att lyckas känns spännande, oviss och aningens krokig.

Efter gårdagens möte med Solveig tvivlar jag inte en sekund på att vi inte kommer lyckas, vi ska vara och förbli förskolan som spelar i den högsta ligan!

Mätt ambassadör

Jag är en mätt Helianthusambassadör. Vilar lite på den solvarma asfalten. Tittar på molnen och svalorna, samlar på upplevelser som jag kan ge till barnen.

Ännu en händelserik förmiddag. Börjar bli nervös inför måndag då föräldrar och barn kommer till oss. Men känner som sagt att jag är på rätt ställe.

Solen värmer mig och jag förundras återigen över hur oförskämt bra jag har det. Raklång på en nyasfalterad innegård, solen i ögonen och molnen formar figurer. Inspirerande kollegor med glöd och förnuftiga idéer.

Jag gillart och är laddad för en eftermiddag med nya intryck och ny kunskap. Jag ska bli den bästa pysselpedagogen!

Lilla Tallen – Mitt nya hem?

Som den kotten jag är ska jag vara en av pedagogerna på lilla Tallen. Här ska de minsta få upptäcka världen, bli nyfikna, få utrymme för upplevelser och en massa, massa mer. Jag är som sagt så otroligt glad över att jag är en av spelarna på den här arenan, att jag ska få bli en viktig del i några barns liv. Att jag ska få bli en stöttepelare, en förebild och dessutom få använda min sociala kompetens för att överträffa kunderna även här, kanske att jag ska ta tillbaka det där med att min service är en diagnos, kanske är det så att jag helt enkelt är en del av nästa genrations pedagoger där service är en del av ledorden…?
Är det så, så har jag banne mig hittat hem!

Helianthus

Samtidigt som min anställning på Förskoleteamet Helianthus AB startade la jag till en kategori i min blogg som heter Helianthus. Här kommer jag bara berätta vissa godbitar om mitt nya jobb, syftet är att dela med mig av nästa generations förskola, men på mitt sätt. För de har givetvis en egen hemsida.

Idag cyklade jag till Rynninge, glömde bort hur svettigt det är med en cykel med växlar. Naturligtvis kan man växla ner, men då får jag ju trampa som en idiot, bättre på 3:an. Van med gamla herrcyklar utan växel. Nåväl, hjälmen på och höga förväntningar.

Jag har träffat förskolevärldens Ingvar Kamprad, behöver jag säga mer? Egentligen inte, men jag vill i alla fall dela med mig av namnet Helianthus. Det är nämligen si som så att vår VD heter Solveig, en åsiktsstark dam med glada ögon och en glöd utöver det vanliga. Med rörande tårar och intresserande öron blev jag hänförd under hennes presentation. Och skrattade glatt när hon berättade om grunden till namnet.

Såhär var det, Solveig arbetade med en tjej som hette Rosie. När Solvig skrev under utskick signerade hon med de tre första bokstäverna i damernas namn, vilket bildade SOLROS. Men solros var upptaget på PRV när hon skulle starta eget, hennes pappa letade snabbt upp namnet på latin. Det var Helianthus Anus. Som ni förstår ville Solveig inte ha med anus i sitt företagsnamn. Därför blev det Helianthus. På den vägen är det…

Solrosfrön är sådda!

Jag är stolt som en tupp för att jag spelar i Helianthus. Blödig som få. Fäller en tår av glädje över mitt nya jobb, gråter floder i en minut för Norge.

Hittills har den här dagen allt. Nervositet. Glädje. Höga skratt. Eftertänksamhet. Kloka ord. Inspiration. Förväntan. Tårar. Sorg.

Sitter på staketet vid gungställningen och hör hur snickarna spikar på bussgaraget. Så småningom ska vi ha bussar för att åka med barnen och ge dem upplevelser. Jag är mätt efter en pastasallad och tagen efter den tysta minuten. Snart fortsätter introduktionen och jag är förväntansfull så att jag nästan spricker.

Senare ska ni få veta lite mer om mitt nya jobb!

Kram so long!