Flygblad flyger

Marknadsföring av Helianthus går till på följande sätt; Du fixar ett tjusigt flygblad, helst utan stavfel så att budskapet går fram när den tänkta kunden får bladet. Sedan skriver du ut ett ex och kopierar upp en herrans massa av det. Gärna så att flygbladet blir två A5 på en A4, för att spara på papper och vara lite mer effektiv. När du har kopierat en herrans massa ex av ditt tjusiga flygblad utan stavfel så delar du på dem, eftersom det då bör vara två A5 på ett A4. Förslagsvis så delar du med en pappersskärare. Mycket smidigare och enklare än sax. Men gör det med hjälp av en vuxen.

När det är gjort plockar du ihop din bunt och beger dig ut dit du tror att dina kunder finns, både stora och små. Och då helst med gul tröja, namnskylt och ett stort leende på läpparna. Här ska det göras reklam för nästa generations förskola.

En kollega och jag tänkte att Stadsparken var ett säkert kort, och visst fanns där barnfamiljer. Men om vi säger såhär, 8 av 10 var turister, de övriga 2 var lite intresserade men hade redan dagisplats. Jag sa, den här förskolan är lite bättre, kolla in hemsidan.

Så nu återstår att se hur många som kommer på öppet hus på onsdag och torsdag. Hur det än är så har många familjer i Stadsparken fått ett flygblad, vissa bilar med barnstol och två av stadens butiker där de säljer barngrejs har också fått flygblad.

Jag säger heja Helianthus och välkomna på öppet hus!

Outslagen

Som en outslagen solros. Alltså som en knopp sträcker jag mig mot skyn efter en vecka av fantastiskt väder, glada barn och förväntansfulla föräldrar.

Vrider mig mot solens strålar, snurrar upp mig själv så att jag blir alldeles yr. Är förtjust i mitt nya jobb och mina nya arbetskamrater som om jag vunnit på lotto. Uppspelt men alldeles trött av omställningen.

Första veckan med kidsen är avklarad och jag måste säga att det gick utomordentligt bra. Varje liten knopp har snurrat runt på gården i takt med solens rörelser. Vi har lekt med vatten, utforskat sandlådan och provkört cyklarna.

Men som sagt. Nu är jag trött efter omställningen och uppspelt av att jag snart kommer blomma likt en fullvuxen solros…

Öppet hus

Såhär blev flygbladet. Och hittar ni nu något stavfel så vill jag inte veta om det. Men jag vill gärna att ni kommer och besöker mitt nya jobb, särskilt om någon av er som läser har en härlig unge som behöver dagisplats, då har ni sannerligen kommit rätt.

Dyslexi light

Alltså. Jag gjorde ett flygblad. Och ett till. Och ett till. Ändrade lite i texten. Fick godkänt. Kopierade 50 ex. Var nöjd. Sen så, ett samtal och min dyslexi light gör sig påmind. Det stod minsann inte VET du… det stod VED.

Nog för att vi ska vara ute och njuta och att vi befinner oss nära naturen. Men jag behöver ju inte överdriva eller ta till någon låsasdanska för att få fram budskapet. Lite lätt irriterad. Svordom på det och sen justera. Nu står det rätt. Inte ens livsnjutaren Wilma såg stavfelet, fast det var precis framför ögonen på henne, och dessutom på översta raden.

Tror ni att jag kan operera in ett rättstavningsprogram i hjärnan, så att det bli röda volanger eller så att någon säger, som på SJs telefonservice (för SJ går det ju också bra för…) menade du VED? Nej. Jag menade VET. Inte VED.

Livsnjutare

Jag tror att de barnen som kommer gå på Helianthus lär sig att bli livsnjutare. Det borde ju bli så när pedagogiken handlar om att man ska vara ute och njuta. Idag fick vi exempelvis syn på en groda, för att inte tala om flugorna i fönstret. Oj så roligt att upptäcka de små liven.

När jag var liten kommer jag mest ihåg utflykterna med mamma och pappa. Vi tittade på fåglar, fikade i skogen och plockade svamp. Små världsliga saker som betyder så mycket. Klart att vi gick till Mulleskogen med dagis, men mycket mer än så vet jag inte om det var.

Nu på kvällen har jag pillat med ett flygblad till vårat öppet hus som äger rum den 10-11 augusti. Wilma verkar också vilja komma. Hon är verkligen en ut och njutare. Fast på våra villkor. Men ändå. Hon får båda delarna. I stan inne. På landet ute.

Ni ska få se flygbladet när jag har fått godkänt av chefen, men kom ihåg den 10-11 augusti om ni är nyfikna på mitt nya jobb, och dessutom har barn som behöver dagisplats på nästa generations förskola.

God morgon Solros!

Svettiga fötter i färgade tygskor. Hjälmrand i pannan och dagg i gräset. Laddad för en ny dag på jobbet. Mannens jeansshorts och den gula pikén. Glada ögon som smink. Snart blir det vink vink och välkommen till förskolan.

Jag säger god morgon Solros och önskar er alla en fantastisk dag i solen!

Liv går före lem

Förmiddagen fokuserades på barnen och föräldrarna. Lek i sandlådan och inspektion av lilla Tallen. Eftermiddagen handlade om att rädda liv. Eller i alla fall veta hur vi ska göra om vi hamnar i en situation där liv måste räddas. Liv går före lem.

Vi har gjort hjärt- och lugnräddning. 30 tryck och två blås. Upprepa. Takten på trycken är ”här kommer Pippi Långstrump”. Vi vet hur vi ska göra om någon sätter i halsen och vad som menas med MAP. Medvetande. Andning. Puls. Vi vet hur en hjärtstartare fungerar och att begreppet framsida stupaläge, som jag brukar säga, men framstupa sidoläge försvann 1986. Det heter inte så längre. Det heter stabilt sidoläge.

En dag som denna känner jag mig trygg i min roll, men jag hoppas att jag ALDRIG någonsin ska behöva uppleva en situation där jag har någon annans liv i mina händer. Gudbevare mig väl, men skulle det inträffa så har jag i alla fall fått en bra utbildning och vet hur jag ska göra. Och det är inte dåligt det.

På riktigt

Nu är det på riktigt. Idag kom de första barnen till Kottebo och Helianthus. Till mitt nya jobb. Till mig som fröken. Och till mina grymma kollegor. Jag var spänd. Sov lite för länge. Tog personbästa i cykling till jobbet. Har kommit in i takterna med högsta växeln och snabbaste vägen. Hjälmen knäppt under hakan och väskan i cykelkorgen. Gul pikétröja och namnskylt. Inget konstigt. Men annorlunda inom barnomsorgen.

Men jag är van. Och dessutom konstaterade jag idag att mina bästa jobb har varit med uniform, och gärna med gult som färg. McDonald’s med sitt gyllene M. IKEA med dess gula kulör, Böda med solens gula ton och nu Helianthus med solrosen i centrum. Jag ser ett mönster och känner som sagt på mig att det här kommer bli otroligt bra.

Och eftersom den här första veckan och dagen idag har haft störst fokus på utbildning, så har vi haft besök från huvudkontoret, i form av inspirerande ledare inom olika områden. Och eftersom vi är Örebros bästa pedagoger inom förskolan ville vi gärna visa det med en fin gest till var och en; en solros, ett paket solrosfrön och ett rim.

Jag var givetvis inte sen att visa mina rimkunskaper. Och jag tror banne mig att det uppskattades minst lika mycket som jag uppskattar att det valt mig som pedagog. Nu ska jag förstås inte ta i så att jag spricker, men jag är en hejare på rim.

Vill ni veta rimmen?

Åhfanism…

Pipmugg. Mera kaffe. Hackklappar. Namnlappar.
Solrosfrön och bukett. Rim och ramsor.
Kramar. Inga pussar.
Snart måndag. Mycket fix. Lite godis.
Regn. Sol. Växlande molnighet.
Ny erfarenhet.
Orden från borden ner i jorden!
Åh fan. Nu kör vi!

Kaffebryggarkonst…

Som jag skrev innan så ska man inte klaga på vädret, och särskilt inte som jag har haft det här i Örebro idag, en tryckande hetta, strålande sol och inomhusarbete. Då är det klart att luften tar slut, att svetten rinner och att det som känns mest komplicerat är huruvida det ska serveras kaffe eller ej…

För efter tre otroligt intressanta dagar, där sunt förnuft är nerskrivet i målande ord, där våra förhållningssätt inom Helianthus känns glasklara så handlar helt plötsligt den hetaste diskussionen om kaffe. Och som sagt, man behöver inte vara överens, bara man är överens om att man inte är överens.

Men det jag tar med mig efter den tredje dagen är att jag har kommit till ett arbete där det står inskrivet i policyn att man inte dricker kaffe bland sina kunder. Jag sa det förut och jag säger det igen, jag har hittat hem, mitt daghem.

Som ni förstår har det varit självklart för mig innan, jag åt inte hamburgare med gästerna på McDonald’s när jag stod i kassan, jag smaskade inte i mig en korv på IKEA när kön slingrade sig runt bistron och inte heller åt jag en glass i repan på Böda när svettiga gäster ville checka in. Och eftersom jag tänker så, så är det självklart för mig att jag inte ska dricka kaffe eller te bland mina kunder, oavsett om de är stora eller små.

Och det bästa för mig är att jag varken dricker kaffe eller te, förmodligen vatten, och det är ju bara lyx om man tänker efter. Men som sagt, en tryckande hetta och en svullen hjärna kanske får oss att tappa fokus från det viktigaste för en stund…