Hej alla barn!

Efter en fantastisk dag på jobbet som inleddes med miniröris. Vet ni vad det är förresten? Det är en slags gymnastikövning med rörelser till musik. Tänk er ett halvt dussin 1,5 åringar som försöker härma fröknarnas rörelser. Det är ju exakt hur roligt och gulligt som helst. Även om de flesta barnen bara stod still och tittade på oss och undrade vad vi fröknar sysslade med, så skrattade vi glatt tillsammans och blev svettiga innan fruktstunden.

Men i alla fall, efter en energirik dag som förskollärare så var jag Nanny Eve åt ”mina” lite större barn för en stund. M började 1:an idag och hennes bror V började 3:an. Och de var så snygga när jag kom och hämtade dem. M var tydlig med att det är viktigt att vara snygg nu när man går i skolan. Fantastiskt skön tjej.

Och idag åt vi inte på Max. Vi tog en tur till IKEA och åt köttbullar, körde slarvigt med barn på kundvagnen och skrattade högt åt mjukdjuren som fick egna karaktärer. Till exempel visade det sig att mössen var laktosintoleranta, där ser man. Barn är härliga.

Jag tog visst ut min lön i förskott också, inte bokstavligt utan i tanken, därför köpte jag ett nytt överkast som jag tror är här för att stanna. Bild på det kommer inom en snar framtid…

God morgon

God morgon fina fredag!
Tycks vara så att energin hänger kvar, jag hoppas att den ska stanna dagen lång. Är dock lite skeptisk gällande det. Men jag är på jobbet och jag är belåten för att solen skiner. Nu ska jag pyssla lite innan de glada barnen kommer och frukostbuffén ska dukas fram.

Ha en fantastisk fredag mina vänner!

Energi kvar från drycken…

Japp, så är det. Jobbade till kl 15, sen hem för en powernap och lite mer jobb. Sen tillbaka för vårt första föräldramöte. Hann klunka i mig en energidryck och lite nötter. Bra skit. Fungerade uppenbarligen alldeles utmärkt, för nu är jag upprymd och glad, full av energi och stolt som en tupp över att jag arbetar på Helianthus och lilla tallen.

Jag vill förstås tro att det är just därför som jag är upprymd och glad, för att jag har så grymma kollegor och för att det känns som om jag har världens bästa jobb, även om jag bara har arbetat i nästan en månad och även om jag är som ett barn efter maten och vill sova som en liten gris och även om jag funderar på öronproppar för de högsta tonerna som kommer ur de små liven, så är jag uppriktigt glad och stolt som den ståtligaste tuppen du kan tänka dig för att jag har fått det här jobbet och fått möjlighet att arbeta med leader L och player E, vi känns som lite av ett vinnande koncept och jag hoppas som sagt att det här håller i sig och att föräldrarna ska känna att de har vunnit på lotto för att de har oss som sin förskola. Precis som Solveig önskar.

Och ja, jag är bra på långa meningar, ibland på korta, jag är också bra på pyssel, lägga mig lite för sent och att stava fel med jämna mellanrum. Men egentligen gör det ingenting, för det är alltid någon som rättar mig när det gäller min dyslexi light, jag kommer förmodligen lära mig att lägga mig i tid. Och angående de långa eller korta meningarna här i min blogg, så är det ju faktiskt jag som bestämmer.

Happ. Nu kanske jag ska ta den sista energin från drycken till ytterligare ett inlägg. Den som lever får se. Hur det än är så öppnar jag imorgon och borde sova prick nu.

Piratsvett på en vikingbåt…

Svettigare pirat hade man ju kunnat leta efter. Satan i gatan vilken svettattack. Nog för att jag ansträngde mig och sprang en liten sväng på bandet där på ÖKK. Men aldrig att jag har varit så svettig, nästan så att jag kunde ställa mig i ledet för de som brukar skvätta svett på löpbanden. Urk.

Urk har by the way en i ledningen på sin bil, inte alls passande. Dåligt.

Även om jag trodde att svettdöden var nära så återhämtade jag mig efter en så kallad vikingbåt från Dianas på norr. Det är som en inbakad kebabpizza. Tack mannen för att du förstår din hungriga fru.

Nu har jag arbetat med ytterligare ett flygblad, även om det här är mer som en inbjudan. Lite lyxigare och lite pompigare. Jag hoppas innerligt med hela mitt solroshjärta att mina chefer blir nöjda, för just nu är det nog svårt att hitta en tröttare illustratör a.k.a förskollärare…

Därför, sov gott och skepp och hoj!

Cosmo & Ben Hogan

Efter stoppet på bilen så träffade jag Nina, vi åt på den nya Italienska restaurangen Costa Nostra precis bredvid Rosalis på Järntorget. Efter en lång dag på jobbet med en service och käckhet som skulle överträffa vilken Friskis & Svettis ledare som helst så var det skönt att sätta sig vid ett bord och bli serverad mat.

Men innan jag avnjöt maten fick jag lov att varva ner med en Cosmopolitan. Fint som bara den. Sen valde jag samma som Nina, jag var inte helt kapabel till att ta beslut just då, men det vi åt var ljuvligt gott. Någon slags snitsel och jag säger tjenare italienare vad jag redan gillar den restaurangen. Tidig hemgång och vatten till maten. Ett utdelat visitkort och en dålig presentation, men äsch, jag gav mitt visitkort till en Örebroprofil, och man vet aldrig vad det kan leda till.

Och idag hade vi en så kallad ”get together evening” för lilla tallen. Eget hittepå och makalöst trevligt. Vi var på Pitchers, mina nya kollegor och jag. En Ben Hogan senare och vi börjar bli mer bekanta med varandra. Skratt så att tårarna rinner och korta berättelser från livet. Dessert och ännu en tidig kväll. Jag säger tack chefen för att du satte ihop just oss till lilla tallen och du, vi satte upp notan på samma avdelning.

Nej, det där var ett skoj. Nu hoppas jag att den första förälskelsefasen håller i sig och att vi kommer göra om det här fler gånger! High five för lilla tallen! Haha.

Öppet hus

Strax efter att jag hade fått den där snigeln i stöveln och precis innan bilen stannade i korsningen så hade vi öppet hus på Kottebo och jag måste säga att det gick över förväntan. Först trodde jag bara att mamma och pappa skulle komma, men sen så trillade det in barnfamiljer från höger och vänster. Förhoppningsvis ett tecken på att mitt flygblad fungerade.

Barnen lekte, sprang omkring, puttade boll, åt nybakta bullar och såg ut att trivas hur bra som helst. Och det är bra det, även om jag är lite nervös för en full styrka av ettåringar så har vi platser kvar.

Vissa föräldrar var beredda på att lämna barnen direkt, skriva in dem och inte känna pressen om dagisplats längre, andra förhörde oss om pedagogiken och ville veta skillnaden mellan kommunalt och privat. Svaret på det var från min sida att jag känner mig utvald, jag känner mig viktigt. Skillnaden för barnen och föräldrarna är nog inte så påtaglig, mer än att de får blöjor, vi arbetar med service och är välutbildade och behöriga pedagoger. Fast det är klart om några år har vi en buss, och hur många förskolor har en egen buss?

Totalstopp

Det sista jag sa till mina härliga kollegor när jag åkte från jobbet i går var; ” vilken tur att jag fick med mig den här, ifall det skulle bli någon trafikolycka”. Jag hade av misstag fått med mig en reflexväst i barnstorlek och tänkte att den lämnar jag tillbaka idag. Det gjorde jag också. Men vad tror ni händer på vägen hem?

Som i en dålig film. Min bil får stopp. Totalstopp. I en av Örebros största korsningar. Eftersom vi hade haft öppet hus hade jag på mig min solrosgula piké, jag tog dock bort namnskylten innan jag fick börja dirigera bort trafiken från filen där min bil stod och blinkade med varningsblinkers. Reflexvästen kom inte till användning och som tur var orsakade varken jag eller någon annan en trafikolycka under den lilla stunden jag stod där och bad snällt att bilen skulle starta. Men icke.

Och nej, det är inte en manuell bil som bara är att starta om, nej, nej, den var bara trött och hade disco med symbolerna för batteri, olja och motor. Som tur var hade inte min man hunnit åka till Way out west där han nu befinner sig, så det var bara att komma och bogsera bort mig. Nu står bilen här utanför och pappa Pohlman har gjort mig varse att vi har en gratis bärgning, kanske blir till att utnyttja den då…

Snigel i stöveln

Första utflykten. Gummistövlar och galon. Reflexväst på. Barn i barnvagn och vi mot Rymningeviken gå.

Vad händer? Jag klackar upp en mördarsnigel på vaden, försöker skaka bort den, panikartat vrål och snigeln ramlar ner i min stövel. Av med den, utbrister i skratt så att vi nästan kissar på oss. En slemmig mördarsnigel i stöveln och en fläck på vaden, barnen skrattar med oss men förstår inte riktigt vad som hänt.

Djur och insekter på fel plats gör frökens lugn utochinvänt. Jag skrattar fortfarande och undrar om ollonet i vattenpölen var med på vad som skett, där det ligger och stirrar med sitt öga, endaste ett…

Frökentofflor

Något som är praktiskt är inneskor, särskilt om man som jag arbetar som dagisfröken. Och ja, jag säger både fröken och dagis. Det där med begrepp hit och dit tycker jag i det här avseendet bara är töntigt. Huvudsaken är väl vilken pedagogik och vilka huvudmål man strävar mot för att barnen ska få en så bra och lärorik vistelse som möjligt.

Nåväl, inneskor är bra på dagis om jag inte vill få potatis, banan, smulor och annat som hamnar på golvet mellan tårna eller insmetat i strumporna. Därför tog mannen och jag en tur till Marieberg. Efter en snabbturné i alla skoaffärer kom jag på att hälsobutiken Life har mer fotriktiga sandaler än något annat ställe, och för ett ögonblick var jag beredd att lägga 800 svenska riksdaler på ett par typiska och klassiska Birkenstock.

Men där förstår ni hälsar inte ens expediten och frågar heller inte om jag vill ha hjälp trots att jag provar x antal fula skor för min image. Hon hade minsann också behövt gått på en servicekurs, och kanske dessutom gått på ett dagis där service är ett av de främsta ledorden. Jag säger, tack men nej tack, ska jag handla där vill jag minsann bli sedd, få hjälp och gärna bli överträffad av mina förväntningar, men nej, likt SJ så arbetar inte personalen på Life så.

Det resulterade i att jag istället köpte ett par tokiga leggings, en tjusig klocka (klockorna nu för tiden kostar ju lika lite eller mycket som att byta batteri i en gammal…) och fem par färgglada strumpor som potatisen, bananen, smulorna och det andra som hamnar på golvet kan smetas in i.

Så var det med det. Och gå för tusan inte till Life på Marieberg om du vill ha bra service, det är nämligen inget som de har i sitt sortiment, inte ens i pulverform.

Kom dit vetja!

Hör upp nu alla Örebroare utan dagisplats till era små härliga barn!
Jag vet nämligen att ni finns, och vi är en förskola utöver det vanliga. Så det så.

Imorgon slår vi upp portarna till Kottebo för allmän beskådning. Nu har vi haft aktiv verksamhet i en och en halv vecka, vår nybyggda förskola med fina lokaler har fått kladdiga fingeravtryck på fönstren, märken från små svettiga pannor och idag målade vi de första konstverken. Vi är på gång men har platser kvar för små kunder som kräver service, trygghet och lärande!

Så kom dit vetja, till Kottebo på Rynningeåsen. Mittemot Venaspåret på norr i Örebro. Vi bjuder på fika till både stora och små!
Välkomna!