Frostig finfredag

För att väga upp den milt sagt hektiska veckan på jobbet bjöd naturen på ett skådespel utöver det vanliga idag. Fast som snart kommer höra till vanligheterna. Den där frosten.

Vi gick på en liten utflykt med barnen och jag hade kunnat krypa omkring på marken hela vistelsen om det inte var för att jag arbetar som pedagog och inte naturfotograf. Men som ni ser försöker jag kombinera de båda yrkena och oftast går det bra. Idag gick det bra.

Och jag tycker att det är så himla vackert när frosten klär in naturen i dess glitter. För att inte tala om droppen på det gula lövet som förmodligen blev så överraskad av kylan att den av bara farten frös till is… Ser ni förresten att det ser ut som att det är en liten hund i bubblan. Eller huvudet på en giraff.

Blöjbyten – 0,5 högskolepoäng

Alltså, varför är det ingen obligatorisk kurs i blöjbyte på lärarprogrammet, särskilt om min examen inkluderar att jag är förskollärare? Jösses Amalia vad jag är känslig för lukter. Kväljning, håll för näsan med plasthandske och le till barnet, leka lite tittut och inte vara påverkad av dagens äckligaste baja.

Jag vet mycket väl att det ingår i mina dagliga arbetsuppgifter, men shit pomfritt (jag vet även att det inte stavas så, men kom igen!) vilken inskolningsperiod jag har haft på det. Och hade inte mina kollegor varit så fantastiska så hade jag minsann fått gilla läget från dag ett, men nu så har jag precis börjat byta bajsblöjor och inom min karriär som pedagog på Helianthus kan jag räkna mina byten av bajsblöjor på fingrarna.

Nej, det är väl inget att vara stolt över och heller inget att få beröm för, men ändå. Var är kursen för luktkänsliga fröknar, där bajs som tryckts upp på ryggen småleende ska torkas bort utan konstigheter. En heldag med blöjbyten kanske inte vore så dumt?

Ut och njut

Vagn med tre förväntansfulla glada barn. Upp för backar i skogen, ner för backar. Svänga i skogen och skratta i farten. Komma till hagen och hälsa på korna. Bjuda på en äppelbit och prata kospårk, ”vad säger kon?”.

Titta på sniglar och sothöns. Köra i groparna så det skuttar i vagnen. Springa med vagnen så barnen bubblar av skratt. Komma ner till sjön och kasta sten så att det plumsar. Bli omringad av hungriga änder som tror att de ska få mat och peka och säga ”titta” (nej, änderna säger inte titta).

Få syn på fyra ståtliga svanar och prata med en gubbe som har armarna på ryggen. Springa hem med barnen i vagnen och vinden i håret. Bli den svettigaste pedagogen på hela Helianthus för dagen. Tro mig.

Men tänk så fantastisk. Få vara lite över ett år eller lite över 30 år och skratta, kasta sten i vatten, prata med kossor, kolla in sniglar, springa för glatta livet, hälsa på svanarna och nästan få en and i tummen en hel förmiddag…

Är inte det ut och njut så säg?

Måndagsmodell

I dag har vi haft planeringsdag och då kan man ju liksom passa på att vara tjusig när inga näsor ska torkas, ingen banan ska smetas in mellan fingrarna och inga bajsblöjor ska bytas (ja, det är sant, jag har börjat byta bajsblöjor, återkommer om det, haha). Så jag festade till det med smink, armband och kavaj. Det ni. Därför bjuder jag på måndagens modell.

Kavajen är den jag fyndade för 50 kronor på Erikshjälpen, kängorna är från Monki, byxorna är några slags finstickade mjukisbrallor från Ginatricot, där även halsduken kommer från och blusen är från H&M. Det är till att passa på som sagt.

Egentligen borde jag kanske haft sparkdräkten idag i stället för i fredags då jag representerade Helianthus för nyfikna föräldrar. Fast jag står fast vid att sparkdräkt bör vara det ultimata frökenplagget. Kavaj är mer möte, sitta på en stol och vrida på sig i 10 timmar och skapa framtid…

Nu är det helg

Som en trasig kvarglömd napp på parkeringen iakttar jag mitt arbete från ett grodperspektiv innan jag plockar in de illaluktande vissna solrosorna i bilen och beger mig hemåt. Och fy tusan vad illa de där solrosorna luktade! Jag var tvungen att andas genom tröjärmen och sätta på fläkten mitt i ansiktet för att inte vomera på ratten.

Jag fick lov att ta med mig solrosorna hem och kasta hemma i komposten för att bekvämheten satte stopp för mig. Det är klart att tanken var att jag skulle kastat dem på jobbet, precis efter att jag hade plockat en färgglad hink full av runda stenar. Men då kom jag på att jag kunde göra någonting annat innan jag åkte hem och sen när jag hade larmat på och sagt hej då vi ses snart igen jobbet, så snubblade jag nästan över de vissna solrosorna, med en stank värre än en bajsblöja.

Och så kom jag ut till parkeringen och fick syn på en ensam trasig napp. Fick lov att ta ett kort, som en symbol för att nu är det helg, endast en trasig napp kvar på parkeringen och en lite sliten fröken i sparkdräkt.

Invigningsgeneral

Nu har jag inte bara varit med och invigt tre IKEA varuhus, igår agerade jag invigningsgeneral för Helianthus förskola Kottebo, alltså mitt arbete. Och jag utförde mitt uppdrag galant. I alla fall om jag får säga det själv. General låter ju för visso lite hårt och allvarligt, men när jag är general så är jag det med färg och fläkt. Åtminstone färg. Bröllopsskor och skratt.

Det var en fantastisk dag och allt flöt på enligt planerna. Ljudanläggningen fungerade, när chefen hade skruvat i sladdarna som jag bara hade tryckt dit… Trottoarkritorna samarbetade och jag skrev välkommen på asfalten. Lennart Bondeson (KD) kom med ett äppelträd och höll ett fint tal. Vår VD strålade i kapp med solen och jag tror minsann att den 16:e september kommer bli vår framtida ”nationaldag” på Helianthus i Örebro.

Helianthus mobila förskola, det vill säga en buss kom på besök samt många glada barn och nyfikna föräldrar. Vår grymma kock Niclas hade gjort smarrig paj och skurit upp ananas, melon och päron till stora och små. Varje barn fick en solros och några fick blåsa såpbubblor. Till lunch bjöds det på lasagne och fantastiskt god tsatsiki.

Summa summarum, Helainthus förskolor i Örebro är härmed invigda och jag är som sagt en stolt Helainathuspedagog och väldigt glad att jag har världens bästa kollegor. Tack för att ni gjorde den här dagen så bra!

Hoja

I morgon har vi alltså invigning av vår förskola med pompa och ståt. Är du nyfiken är du välkommen! Men inför invigningen så har vi givetvis ordnat en massa och idag var det dags att märka upp vår fräna cykel, Hoja, samt att ta en provtur. Jag satte på mig hjälmen, den tokgula jackan och sen satte vi ner två av barnen i kärran och tog en tur runt i Rynninge. Vi delade ut lappar om invigningen och skrattade åt varandra där vi Hojade fram.

Tänk vad roligt att få åka på utflykt i en sådan liten låda, med säkerhetsbälten och allt. Nästa gång vill jag sitta i lådan.

Invigning av Helianthus i Örebro

DJ Frugan

I morse på jobbet så böt jag för ett ögonblick tjänst från förskollärare till roddare. Jag funderade ett ögonblick, vred och vände innan jag fick ihop anläggningen och kunde sjunga upp med ”Hej Mickey”. Jag fick i uppdrag att se så att högtalarna och mickarna fungerade inför kommande invigning av Helianthus förskolor i Örebro. Jag tänkte, jag var för tusan DJ på högstadiet, så svårt kan det ju inte vara. Röd till röd, grön till grön och blå till blå. Men innan jag hade vänt på mixerbordet och sett var ingångarna till högtalarna var så trodde jag att det hade blivit något fel på tråden. Eftersom alla sladdar var märkta med blå…

Men sen så, var det bara att bjuda barnen på lite icke skönsjungande toner sådär strax innan frukost. Men på fredag, då mina vänner, kanske jag sjunger på riktigt, så hela Rynninge hör att här finns det minsann förskoleplatser så det räcker till minst ett dussin härliga ungar till…

Rättelse

Det här är en skogsödla och ingenting annat.