Fånga Frank och hösten

Egentligen tog jag bara med kameran för att jag skulle ta ovanstående kort på Frank och låta honom härja fritt bland hösten tillsammans med en blåsig Britt. Eller Nils, eftersom det är han som har namnsdag idag och bjuder på bra många plusgrader.

Men som ni redan vet återvände jag till den där skateparken och försökte se snygg ut i mina tighta brallor. Det gick väl sådär. Snart kommer de lägga till en punkt på sin lista, no nosy moms. Och när jag svassade omkring där och försökte få till skärpan så ramlade det ner ett par skor från himlen. Jag blev skiträdd. Först trodde jag att det var någon som skämtade aprillo med mig eller som helt sonika tyckte att nu fick det vara nog med det där tramset på deras mark. Sen tittade jag upp mot träden och såg som tur var ingen rackare i en koja som ville jävlas utan bara en herrans massa skor. Varav ett par skor inte pallade med dagens blåsiga Britt-Nils. Så jag knäppte några kort till, fast det kändes som om jag var på olaglig mark sen tog jag med mig Frank och hoppades på att några av bilderna blivit bra. På mig.

De på Frank är som ni ser outstanding om ni frågar mig. Fast det är ju för att han är bäst och för att löven är så förbenat fina.  Och för att han verkligen älskar att vara ute, tycks gilla att skaka lite galler och försöka smaka på lönnlöven…

Så var det med den här tisdagen. Eftersom Britt-Nils blåser på mig ska jag dricka te och tända ljus nu.
Hej då!

I’m a superstar

Frank här. Idag var jag en stjärna i trädgården. Under tiden som pappa bökade på förrådstaket (hur många tak kan man renovera på en och samma gång undrar jag) så sicksackade mamma och jag runt bland fallfrukten. Jag försökte plocka äpplen, men hur lätt är det när mina vantar ser ut som strumpor, inte särskilt greppvänligt.

Så istället visade jag mamma och grannarna mina nya skills. Jajamensan, förutom att jag kan krypa så kan jag även ställa mig upp och. Lyssna noga nu. Och jag kan stå alldeles själv i en si så där 3 sekunder.

Ja ba, mamma, mamma, looki looki, no hands, no hands! Och hoppades på att hon skulle kunna ta en bild på mig, men så snabb var hon tydligen inte. Trots att jag visade henne flera gånger, så var kameran framme i samma stund som min rumpa nuddade gräsmattan. Nästa gång får jag säga åt henne på skarpen, för det känns ju ganska stort att jag kan stå själv, även om det är mer eller mindre kontrollerat.

Men stå mot stängsel och diverse andra stöttepelare är inga problem, eller tja, efter en stund blir jag lite baktung eller ofokuserad men nu kan jag till och med stå och vinka med en hand om det är så. Idag vinkade jag till tjejen på andra sidan stängslet, min granne alltså.  Sen åt vi äpplen innan jag gick in och åt middag. Mamma åt fyrklöver. Konstigt.

Och om ni tror att jag fiser gröna fisar så är det inte sanningen, det blev bara någon slags solreflektion där i motljuset. Så det så. Dessutom, om någon vill vara en superstar som mig så finns outfiten på Åhléns. Och nej, jag svettades inte ihjäl för jag hade bara brottarlinne under. Så ni vet.

God natt!

Idag kom krypet

Plötsligt händer det. Innan det blir oktober måste jag berätta vad Frank hittade på idag. Inte svårt att gissa med tanke på rubriken. Och för er som följer mig på Instagram så har ni redan sett Franks första försök till kryp. Men nu kör han på bara. Eller just nu sover han förstås som en liten gris. Men annars. Han tar sig fram, helst till något som det går att resa sig mot och går det inte att resa sig mot så är det ändå lika bra att prova.

Och helst vill han klättra i trappen eller gå upp för trappen med min hjälp, fast då får jag bara hålla i honom under armarna, gå stora steg och ta ett trappsteg i taget är det som gäller. Som ni förstår själva så är det en himla schysst stil killen har. Med tanke på att hans ben är ungefär lika långt som ett trappsteg är högt…

Sen hade han tydligen kämpat så hårt med sin krypstil att han somnade ute i vagnen i sin sköna overall och sov från 17-21. Hoppsan Kerstin, hur ska denna natt bli. Och när han vaknade så satt det en liten donna i köket och höll låda, talade i tungor och ålade sig fram som om hon var värsta militären.

Det var vår bröllopsfotograf med familj som kom på spontanbesök. Ja, alltså det var ju inte Emma som ålade sig fram på köksgolvet, utan henens supersöta dotter Lilly. Mycket trevligt och överraskande för Frank med playdate en måndagskväll.

Yeah well. Med andra ord är det läge att barnsäkra hemmet nu, känns om det blir en tur till IKEA imorgon och köpa grindar och annat bra att ha.

Hej så länge och sov gott!

8 månader och blöjfri

Frank här. 8 månader och blöjfri. Oj, hoppsan, förlåt. Satte du morgonkaffet i halsen, hostade ut allt över tangentbordet och febrilt började leta efter något att torka med, hittade inget, tog tröjärmen, drog av en salva med svordomar och snabbt googlade fram första bästa nummer till dataansvarig på jobbet precis innan tangenterna gick sitt öde till mötes och drunknade i en kaffepöl?

Det var verkligen inte meningen. Jag ville mest bara säga att jag kan göra både det ena och det andra på den där pottan. Min bästa kompis Vincent har nämligen peppat mig till pottkanten, kan han så kan jag, tänkte jag och slängde blöjan.

Fast nej, det är förstås inte så riktigt än, ni ska inte tro att min mamma letar uppslag för ”solsidanstausar” på FB. Absolut inte. Hon försöker väl bara vänja mig, testa lite då och då. Och grejen är ju den att hon blir så förbannat glad så komplimangerna bara sprutar ut så fort jag kissat lite, fatta då hur det låter när jag gör tvåan. Med andra ord är det ju dumt att inte sitta på pottan och uträtta mina behov några gånger om dagen, vem vill inte ha ett regn av komplimanger, liksom.

Tjaa, det var väl mest det. Sen jobbar jag på att överraska mamma och pappa, jag planerar nämligen att chocka dem vilken dag som helst. Gissa med vad? Japp, jag ska både krypa och visa tänderna, kanske inte samtidigt men jag känner att det är på gång.

Bäst att sova nu så att jag kan träna ännu mer imorgon, på både det ena och det andra. Men lova att inte skvallra för mamma och pappa om krypet och tänderna, ok?

Frank och barnbidraget

Frank här. Ni ska inte tro att jag inte vet att jag får cash den 20:e varje månad, det har jag minsann koll på. Och för säkerhets skull gjorde jag av med hela pengen på en gång, de hann knappt komma in på mammas konto förrän jag roffade åt mig hela summan och köpte en massa bra att ha grejer.

Fast det är klart att det vore inte så dumt om jag kunde spara lite också, vissa tycker att jag är väldigt lik min morbror till utseendet så vi får väl hoppas att jag får lite av hans ekonomiska sida så småningom, för att vara med i lyxfällan innan jag har fyllt 1 år är förstås inget delmål jag har med livet.

Men nu när jag är såhär liten så behöver jag en hel del grejer, tydligen. I går fick jag nämligen en jättefin cykelstol från mammas gamla kollega, värsta snälla tanten. En bobike mini om ni vill se hur den ser ut. Så nu vill jag ut och cykla och när man cyklar måste man ha hjälm. Så då pep jag in och köpte den enda de hade i min size på cykelaffären, egentligen ville jag ha en svart, men det fanns inte. Nästa vecka ska jag inviga både hjälm och cykelstol. Det ska ni få se, jag lovar. Och när jag ska cykla vill jag ju inte frysa så då slog jag till på en overall också.

Sen ska jag gunga. Inomhus. Hör och häpna, för på Öland får man tydligen gunga inomhus för det gjorde mamma och morbror när de var små, så nu ska jag med det. Det ska också bli spännande. Jag ska uppenbarligen åka till Öland snart. Och på Öland behöver jag en potta. Nu kanske ni tycker att jag tar i lite, men jag kan faktiskt kissa på pottan, jag gör det nästan varje dag när jag vaknar. Skönt att sitta där och filosofera lite liksom.

Sen råkade jag köpa en gammal grävskopa från 60-talet. Den var förstås inte lika nödvändig som en potta, en overall, en gunga eller en hjälm, men ack så fin. Jag såg hur grävskopan gjorde för en månad sen här utanför, så jag ska nog få kolla på det där sen. Som ni ser vet jag redan att det är bra med hörselkåpor på bygge.

Det var det, bra mycket grejer för ett barnbidrag. Och just det, jag var på kontroll idag, blev godkänd och uppnådde en vikt på 8,6 kg och en längd på 71. Det tar sig.

Öppna förskolan

Det här med öppna förskolan är minsann inte så dumt, rena rama lyxen må jag säga. Nu har vi varit där fyra gånger tror jag, mamma och jag. Lite svårt att hålla räkningen för jag är ju med på så mycket. Men det känns som om jag har suttit i den där mjuka ringen vid fyra olika tillfällen, så ja, fyra gånger har jag härjat runt på OPs öppna förskola.

Första gången spände jag musklerna så dant att en tjej blev rädd, det var förstås inte meningen, jag ville ju bara visa en av mina bästa sidor. Min styrka. Men hon blev ledsen och flydde fältet. Attans också.

Idag gick det bättre, då satt jag där och snackade med några andra barn, jollrade lite med Vincent och sprang runt i gåstolen. Gåstol alltså, vilken grej, jag känner mig som en superhjälte när jag springer runt i den och utforskar omvärlden. Snabb som bara den, hit och dit och runt en liten bit, som en evighetsmaskin. Haha.

Fast vi sjunger också, oj vad vi sjunger. Då ska jag sitta i mammas knä, det vill jag helst inte, för jag kan sitta själv. Så det så. Jag kan sitta själv och gunga fram och tillbaka och rätt vad det är har jag förflyttat mig en halvmeter. Men krypa, se det har jag inte kommit på än.

Men om jag fortsätter att ta med mamma till öppna förskolan så kommer jag nog lära mig ett och annat från de andra barnen snart, vissa är så rackarns snabba att ta sig fram att det känns som om hastighetsbegränsningar vore lämpligt…

Frank om slajmet

Jaha, här det någon som har stuvat om lite, men med mina flinka fingrar verkar det ju inte vara något problem…

Okej. Det finns tydligen någonting som heter snor. Det hade jag ingen aning om. Efter att igelkotten hade varit på bortamatch kom den tydligen hem med osynliga baciller, det kunde jag räknat ut förstås. Men att dessa baciller skulle sätta sig i min näsa. I näsan, hör ni hur tokigt det låter, det kunde jag inte förutse. Och att det skulle visa sig vara ett slajm som kommer ut när jag nyser, det kommer lite som en chock. Varje gång.

Så här är det. Jag har aldrig varit förkyld innan, nog för att jag hostar lite då och då, men det sysslar ju mamma också med titt som tätt, men förkyld, nej vet du va. Nysa det kan jag också. Det var det första jag gjorde när jag kom ut från mammas mage, inte så konstigt, så himla ljust som det var där utanför, men då var det minsann inget slajm som for ut genom näsan.

Men nu när det kittlas i näsan och jag nyser då kommer det ut en elva, jag blir alldels förskräckt, börjar gråta lite och smetar ut allt likt en ansiktsmask strax innan mamma försöker torka bort det med en näsduk, det gillar jag nämligen inte heller så mycket.

Med andra ord är jag lite snuvig nu. Rackarns igelkotte, först bortamatch och nu det här, var ska det sluta? Ja just, jag tappade min snutte idag på promenaden, men som tur var låg den bara ett kvarter bort och ropade på mig. Tror nog att jag ska slänga in både igelkotten och snutten i tvättmaskinen eller i alla fall i ett varmt bad. Så får det bli.

Frank på stan

Idag gick mamma och jag på stan. Fast jag gick förstås inte särsklit mycket, jag sprattlade visserligen loss en hel del på Våra Små och tog några stapplande steg med mammas hjälp inne på Butik Glad. Har ni sett den där glada butiken, hallå, det är en dröm för kids i alla åldrar. Gå dit vetja! Jag blev kär i en räv, oklart varför den inte fick följa med hem, tror jag ska gå dit och hämta den.

Och egentligen skulle vi bara byta blöja på Våra Små, vilket vi också gjorde, men där blev jag så glad i personalen att jag frågade mamma sen om jag kan få gå på dagis där, men det sa hon att jag inte fick. Konstigt. Hur som helst så var personalen urgullig, särskilt eftersom jag strax innan mötet med dem hade fått en bula i pannan då jag gjorde ett tappert försök till att krya på deras golv. Det gick alltså inte. Som tröstpris fick jag en ny grön kudde, den var super. Jag provade den på vägen hem och somnade som en stock mot det gröna sköna.

Fast tydligen var syftet med dagens långpromenad att titta på konst, så jag ställde upp för laget, dessvärre missade jag nästan alla OpenART verk ute på stan, för då sov jag som en stock, men när vi var på konsthallen kollade jag in ett och annat. Och sen såg jag ju Emil Öhlunds tokstora tvspel på Grand hotell. Jag har förstås ingen aning om vad det där var för låda, men mamma sa att hon spelade spel på en sån fast aningens mindre när hon var liten. Snurrigt det där. Men för att ni skulle fatta hur stor lådan var så ställde jag dit min nappflaska. Galet stor.

Aja. Jag fick tydligen en höstjacka också. Men det får jag berätta mer om sen, för nu ska jag gå ut till pappa och se hur går det går med garaget. Lite ivrig att få ställa in mina trampbilar där. Liksom…

Frank, igelkotten och festen

Jaha nu har jag varit i huvudstaden och bott på hotell också, fancy. Vi åkte dit för att min morbror ska flytta och för att han fyller år, jag vill ju inte vara den som är den, så självklart skrev jag upp mig på gästlistan. Frank plus en. Min plus var igelkotten. Och ja, det hände så mycket så det här inlägget kan räknas vid en novell…

Först hängde igelkotten och jag med mamma och pappa på stan, chillade i vagnen och talade i tungor. Sen checkade vi in på hotellet, jag fick en egen säng och allt kändes toppen. Sen var det tydligen dags att fixa till sig inför stundande party, jag satte på mig skjorta, jeans och en fräsig body med cool text. Temat var i mustasch. Jag hade ju mustasch redan vid påsk, men den hade jag tydligen slarvat bort, så nu fick jag styra upp en ny. Igelkotten hjälpte mig att rita dit en, sen var kotten och jag redo för fest.

Först när vi kom dit var det städat och lugnt, jag drämde av några sköna bitar vid djbåset, drack några klunkar mjölk och sittdansade häcken av mig i soffan. Sen vet jag inte vad som hände och nej, det är inte som det ser ut. Jag är ingen party pooper egentligen, men jag erkänner att jag var den som somnade först, strax efter kröp även igelkotten ihop bredvid mig, som ni ser.

Men när vi vaknade, kotten och jag, då var det banne mig kaos från mina ögon sett. Mamma hade mustasch, hennes polare hade en halv och morbror hade en prinsesskrona på huvudet. Det var folk överallt, med och utan mustascher, det var klackarna i taket och en tät skog av ben. Jag hade en namnlapp på ryggen och inga jeans kvar. Skumt. Verkligen skumt. Då sa jag ifrån på skarpen, drämde näven i bordet och sa till igelkotten att nu går vi hem.

Trodde jag ja. Jo, pappa och jag gick hem till hotellet. Jag somnade som en stock redan i trapphuset och var helt ovetande om igelkottens äventyr. Den där kotten alltså, jag trodde att jag kunde lita på honom, men se, den gubben gick inte. Under tiden som jag sov i godan tro om att kotten låg kvar i vagnen så dansade han tydligen taggarna av sig på dansgolvet, fick ragg och körde en bortamatch i Vasastan. Vad är det för fasoner?

Mamma säger att hon letade och letade, frågade var och varannan människa om de hade sett igelkotten, och alla hade sett honom på dansgolvet, men när mamma var där så syntes kotten inte till. Så när mamma berättade det här för mig dagen efter då blev jag inte glad. Jag blev tokig. Tokig. Jädra igelkotte att köra ett sidospår alldeles alena. Men han hade som sagt lokaliserats till Vasastan tack vare ett inlägg på instagram, så när jag berättade för morbror att min igelkotte var borta åkte han som tur var och hämtade honom, drog honom i örat och sa att det där var inte okej.

Och nu är alltså ordningen återställd, även om igelkotten luktar tjejparfym och vägrar berätta om exakt vad som hände, han säger bara, ”det kan jag inte säga för då måste jag döda dig” när jag frågar och det låter ju vansinnigt otrevligt, så jag får nöja mig med att det som händer i Vasastan stays in Vasastan…

Och nej, jag tror inte att jag har fått festfobi, men det dröjer nog ett tag innan jag tar med mig igelkotten på fest igen. Och för er som kan tänkas bli oroliga för mitt festande i väldigt ung ålder, ni kan vara lugna, jag gick hem precis innan den riktiga dj:en dundrade i gång discot, drack bara mjölk och hade pappa vid min sida hela kvällen.

Frank och havet

Frank här. För en vecka sen så satt jag på stranden och viftade på tårna, kände in havsluften och kramade sand mellan fingrarna. Det var tider det. Hur skönt som helst! Nästan som utomlands. Den där ön alltså. Öland. Originellt namn på en ö måste jag säga.

Hur som helst. Jag tror att jag gillar att bada, det har jag ju berättat om förr, men nu fick jag sätta tassarna i Östersjön, sitta och filosofera med solen i ryggen och titta ut mot den där fyren som mamma gillar så mycket. Och självklart var jag insmord. Ordentligt. Don’t you worry child, som mamma brukar sjungsäga.

Dessutom pep jag ner till stranden på eftermiddagen när de andra var på väg hem eftersom jag inte viste riktigt hur jag skulle bete mig, om jag skulle gå bananas helt, slänga av mig badbrallorna och springa naken över stranden eller om jag bara skulle chilla i vattenbrynet, spatsera på det långgrunda och försöka plocka snäckor.

Som tur var blev det, det sistnämnda. Och nu längtar jag tillbaka. För nu är vi hemma i stan igen, här är det tydligen höst, inget shortsväder precis. Och inget hav.

Men jag måste säga att min första sommar på Öland har varit Franktastic!
Som ni ser!