Snackpåsen ska börja på dagis

Frank här, a.k.a snackpåsen, tydligen. Vet ni, på onsdag börjar jag på dagis och ja i min mun heter det dagis, det är så mycket enklare att säga än förskola, i alla fall när man bara är en si så där 18 månader gammal. Då blir det liksom inte mycket med det där långa ordet, förskola. Det blir typ ”ör kola”. Dagis däremot tränar jag på att säga några gånger om dagen och det funkar fint.

Mamma och pappa har berättat att jag ska börja på något som heter dagis, att jag ska vara där när de jobbar och att jag ska få träffa nya kompisar att leka med, det låter ju hur bra som helst. Jag vill redan gå dit. Igår kväll var jag faktiskt på väg, i blöja och sandaler, men mamma sa att det var stängt och att jag gick åt fel håll, så då gick vi runt kvarteret och hälsade på hönsen och några grannar istället. Och en fin brun hund som heter Sigge. En hunn alltså.

Hur som helst, den här tiden, den bara rusar fram. Jag har ju varit bra på att skriva sen dag ett men språket, det börjar liksom trilla ur mig nu, jag härmar varje ord mamma och pappa säger. Mina favoritord förutom Gangnam style och Busy, busy, busy (de är de låtar jag dansar bäst till) är nötnos, mumbabba, boll, gul, bada och lälling och om ni inte förstår vad det betyder så är det sötnos, mumsfillibabba, boll, gul, bada och välling. Lätt som en plätt.

Sen har jag förstås ett större ordförråd än så, jag är en fena på namn och kan säga nästan allt som mamma och pappa ber mig uttala, kom igen, vad trodde de?! Så himla roligt att de äntligen fattar vad jag vill, det var ju lite svårare innan när jag ba´, dä dä dä hela tiden, nu börjar mamma och pappa fatta grejen och gör oftast som jag säger. Mycket bra.

Och förresten så kan jag räkna till tio och säga alfabetet om mamma säger först, fatta känslan när det kommer ut ord ur munnen som visar sig betyda saker. Fantastiskt! Och för att ni ska tro på mig så ger jag er filmen när jag räknar till tio och får syn på Benny mitt i allt…

YouTube Preview Image

Nu ska jag tydligen åka och fiska eller nåt. Livet leker.
Puss och kram

 

Dagvill chaufför

En blir ju helt dagvill när man kör från norr till söder. Blommande vägkanter, dalahästar och väderkvarnar passeras. Världens längsta brygga promeneras, Rättviks största glass delas på och veteranbilarna inspekteras. Siljan skiner i solen och vi förtjänar en paus eller två på väg hem från släkten.

Nostalgibyn bjuder på räkmacka och hallonsoda. Katten hämtas hos svärmor och jamar när vi närmar oss Astrid Lingrens värld, vår egen ni vet. Hallonbuskarna hemma genererar färska bär till frukost och bilen packas om för att köras över den långa bron till den avlånga ön. Tiden flyger förbi likt småstäder negligerar.

Öland bjuder som vanligt på sommarväder och en annan slags nostalgi, den som jag är så kär i. Frank är badgalen och den lilla stranden är full av turister, tyskar och svenskar utan brister. När solen skiner är livet perfekt, inte en enda defekt. Livet leker och Kalk gör en aldrig besviken. Mumsfillibabba, solnedgång och lukten av tång. Tanter som delar på en flaska vin och bjuder in mig till samtal, sommarnatt och ekande skratt. Högby fyr i mitt hjärta, hål i min stövel och kamera på stativ.

Där är vad jag kallar ett drömliv!

 

Släktträff och Älvdalsdräkt

Som ni ser överlevde både Frank och jag invasionen av älvdalsdräkter. Och vi gjorde det bra. Efter ett ordentligt åskväder och en hyfsat ihållande regnskur så var det inte alls särskilt svettigt att svassa runt i den finaste av dräkter. Visserligen hade jag på mig farmors förstora pumps, vilket inte riktigt följer traditionerna, men äsch, man tager vad man haver.

Mina mostrar och min mor hade samlat ihop dräkter så att det skulle räcka till de som ville ha. Jag var förstås inte sen att säga ”tuppenja” på den, tyvärr fanns det ingen som Jocke kunde ha, men Frank den lille låtsas dalmasen strålade med sin väst och de små knätofsarna, även om djuren och traktorn en bit bort var mer intressant än att vara med på bild. Gullunge.

Min mamma har en egen dräkt som hon har sytt, vilket pill och vilket slit. Och så himla fina dräkter. Jag hade mammas kjol och förkläde sen var det hopplock av det som passade. Egentligen ska man ha en brosch av hår, gärna sitt eget (jag vet, det kan låta lite snuskigt, men det är fina grejer det och så en gör i Dalarna), men det hade jag inte så då hade jag en tjusig från min farmor istället. Mössan tror jag var min mormors gamla och nu när man ser det såhär blir jag ju nästan tårögd av historien, är det inte vackert så säg?

Så nu har vi kört en light variant av Masjävlar, hunnit lära oss några nya namn på kusinbarn och ätit god mat i släktingars sällskap. Synd bara att det blir så intensivt och snabbt, jag hann inte prata med alla och med tanke på att det var 10 år sedan jag senast var här så känns det lite dumt att inte hinna säga ”hej, jag är kusin med din pappa” eller nåt, när man ändå ses. Sen är det klart, det är inte en evighet till Älvdalen men som sagt, tiden går fort när man har roligt och roligt vill en ju ha och då hinns inte allt med.

Huvudsaken var ändå att mamma, Frank och jag hoppade i dräkterna och dokumenterade. Att Frank dessutom flirtade järnet med sin tremänning Majken var som grädden på moset och jag dör sötdöden en smula, bättre det än svettdöden tror jag minsann…

Så, så var det med det, släktträff och älvdalsdräkt, det är finfina grejer det!

 

Sjuårskalas minsann

Frank här. Igen. Yes asså. Jag har sagt det för och jag säger det igen, det går fort när man har roligt. Och roligt har jag för det mesta. I måndags till exempel så var jag hos mina sysslingar, pysslingar, tremänningar, Oliva och Sebbe. Olivia fyllde sju år så jag hade köpte present och cyklade dit med mamma och pappa. Jag älskar att cykla, fast jag säger ykla och klappar mig på huvudet för man måste ha hjälm på sig, det vet jag. Men mamma och pappa är förstås med på noterna, de är ju de som lär mig det mesta jag kan.

Hur som helst.

Hemma hos Olivia och Sebbe är det som ett lekland. I studsmattan låg så mycket bollar att jag fick dåndimpen och jag vågade hoppa runt där. Svinkul. Mamma och pappa säger att jag får hoppa mig trött hos andra ungar för på vår gräsmatta kommer det minsann aldrig ställas en studsmatta. Det förstör tydligen tomtens skönhet och helhet. De säger att drömmen om ett växthus slash mickrobryggeri för öl är hundra gånger bättre än en studsmatta. Jag är inte helt övertygad. Den som lever får se.

I alla fall. Hemma hos Oliva och Sebbe kunde jag hoppa mig trött, leka i sandlådan och kasta sand på mig själv. Inte så genomtänkt men roligt. Jag lärde mig åka rutschkana själv och busade med diverse släktingar hit och dit. Och så åt jag lite godsaker förstås. Så nog går tiden fort när man har roligt. Igår blev jag ju för tusan 1,5 år, inte illa pinkat för en parvel som mig och idag befinner jag mig i Älvdalen och har badat i en sjö som om det inte fanns en morgondag, men det får jag försöka berätta om en annan dag, för nu är det strax middag och ulum dalska.

Puss å kram raringar!

 

Frank Forrest

Nu är vi tillbaka i stan, där skogen och blåbären är lite längre bort. Där smultronen inte växer överallt på tomten och där en egen brygga som kan slita sig från sin plats inte existerar. Men i går letade vi svamp, plockade blåbär, åt hallon och trädde smultron på strån. Kastade sten i vattnet, kollade in en superstor myrstack och fick vind i håret.

Precis som jag gjorde när jag var liten. Minus världens största myrstack då. Kanske svårt för Frank att minnas just det här när han blir äldre men det är ju bra att det börjas i tid, att han förhoppningsvis trivs i naturen och gillar skogen lika mycket som mig. Till exempel blev han förbannad när jag lyfte av honom från stubben och beslutade att vi skulle gå hem.

Men när han sen fick springa vidare på grusvägen så gick det arga fort över. Älskade unge. Och det där objektivet som jag köpt gör verkligen att jag kan ta finfina kort. Vi ska förstås bli ännu bättre vänner, objektivet och jag, men jag tycker redan nu att vi börjar känna varandra. För er som har lite koll på det där med foto så är det ett fast objektiv, du måste alltså zooma genom att fysiskt förflytta dig, sen kan den öppna bländaren till 1.4 så att skärpedjupet minskar och släpper in mer ljus, då blir det än mer suddigt i bakgrunden och jag slipper förhoppningsvis använda mig av blixten när mörkret faller på. Så nästa grej att köpa är väl en extern blixt för att anse att min uppsättning av fotoprylar är komplett. Vill ni få ännu bättre koll än mig så googla vetja. Men nu är jag alltså supernöjd över mitt nya objekt och vill fota hela tiden.

Ungefär lika ofta som Frank vill kasta sten i vattnet eller sparka boll eller bada eller cykla eller helst av allt dansa till Gangnam Style. Vilket är bra ofta. Idag när det regnade som mest ville han prompt gå ut, helst utan regnkläder förstås och sen skulle vi ”ykla” så då drog vi till fåren och snackade lite med dem. Och ja, det är ju semester nu så nu kan vi göra lite vad som. Förslagsvis måla garaget och bygga en tvättstuga. I morgon. Haha.

Det blir bra det här, men bland det bästa är ändå att vara i skogen med sin älskade familj.

 

Badkillar

Frank här. I går efter att jag hade ätit frukost och sprang ute på tomten så skulle jag helt plötsligt förflyttas in i bilen och sen fara till stugan för dit skulle nämligen min bästa kompis Vincent komma med sina föräldrar. Okej tänkte jag, knoppade in och vaknade när vi kom fram. Så himla skönt att sova i bilen. Och roligt att få leka med Vincent.

Tydligen var det ju så att våran brygga hade frilansat iväg i vintras och nu var det dags att få den på rätt plats igen. Det fixade min pappa och Vincents pappa under tiden som vi badade med våra mammor. Bra deal. Jag älskar verkligen att bada och skvätta, gräva i sanden och kasta iväg sand. Och Vincent han bara skrattar när jag plaskar omkring så då gör jag det ännu mer. Roligt ju. Det var faktiskt varmt i sjön även om det blåste lite.

Sen tyckte mamma att jag såg lite frusen ut där jag satt och filurade i vattnet så då tog hon upp mig. Inte populärt men som tur var hade Vincent makaroner som jag fick smaka på vägen tillbaka till stugan så då blev jag glad igen. Puh, annars hade jag aldrig slutat sjunga ”bär ner mig till sjön”.

Och just det, jag börjar bli jättebra på att säga namn på alla mina favoriter, det enda som tycks vara lite svårt att uttala är mitt eget namn, men å andra sidan varför ska jag säga det, mamma och pappa säger det ju hela tiden så det får räcka.

Idag har det tyvärr inte varit något badväder även om jag väldigt gärna ville bada idag med, istället har vi varit ute i skogen och letat efter kantareller och ätit lite bär, men det får ni se senare. Nu ska jag spela lite boll eller dansa till Gangnam Style.

Slängpuss på er!

 

En gnutta midsommar

Frank här. Ja, jag vet det var ett himla bra tag sen jag skrev, men tjaba tjena hallå! Det har ju blivit sommar, liksom. Jag är ute dagarna i ända, just nu är jag på Öland och chillar lite med Vincent men annars är jag hemma och donar med pappa på garageuppfarten, ibland hälsar jag på djuren på Holmen men oftast kastar jag sten i vattenkannan och löper runt garaget och hittar på bus.

Men just nu är jag alltså på Öland. Vi kom tydligen hit i tisdagskväll, supersent. Jag blev insatt i den nya bilen (japp, vi har ny bil nu, men det får mamma berätta om senare) och så somnade jag som en stock, sen vaknade jag på Öland. Snacka om bra telepati. Jag ba, åh vad härligt det vore att fira midsommar på Öland, precis som förra året och sen huxflux så är jag här. Magi.

Och det bästa är att Vincent kom hit igår med sin mamma och pappa. Vincent är min bästa vän. Vi har svinroligt tillsammans, vi springer på soldäcket, spelar boll och försöker klappa katten. Och sen snackar vi en massa som inte de vuxna förstår, det är nästan roligast. Jag försöker i och för sig mest få med Vincent på Gangnam style, det är nämligen min bästa låt och mina bästa dansmoves, ni kanske har sett mig på mammas Instagram, om inte så kolla in, det svänger ju.

Hur som helst så är det alltså midsommar idag, tokigt det där. Man klär en stång med grenar och blommor. I mina öron känns det ju smartare att bara ta ett träd och dansa runt det, men så ska man inte göra. Nej man ska ta grenar från ett träd, specifikt björk och sen klä en stång, sen resa stången, ha en flagga i topp och sen dansa runt den och sjunga nästan samma sånger som på öppna förskolan, med andra ord har Vincent och jag tränat på att fira midsommar bra länge, så det var inga konstigheter. Och sen fick vi fika. Jag matade Vincnet med kex och åt en bulle, minst. Och sen försökte jag spela lite boll med de stora grabbarna, men då blev jag lite blyg.

Yeah well, nu ska jag lägga sju blommor under kudden och se vad det blir av det. Mamma säger att man kan göra så och så drömmer man om vem man ska gifta sig med, ännu tokigare än att klä en stång med grenar.

Men sov gott så och hoppas att er midsommar har varit fantastisk!

 

Valborg utan eld

Frank här. Valborg smalborg kan man ju säga. Mamma och pappa snackade om att det var något med en brasa när det är Valborg, jag ba’ yeah well whatever, bara jag får hänga med er så är jag lugn, sa jag. De tog med mig till stugan i skogen, schysst liksom.

Men någon vidare brasa såg jag inte. Däremot hittade jag en gunga, fattar ni vad roligt det är att gunga? Jag blir alldeles till mig och skrattar när jag flyger fram och tillbaka, helst av allt vill jag gunga hela tiden men tydligen måste man göra andra saker också. Typ eat sleep rave repeat. Och så är det ju, dessvärre lyckades jag bli magsjuk där, inte i gungan alltså utan när vi var i stugan. Först trodde mamma och pappa att jag hade överkonsumerat päron men det visade sig att så inte var fallet.

Jag har aldrig varit magsjuk innan och det var banne mig ingen rolig upplevelse, fy bubblan. Jag var hungrig och törstig som en galning, gick och bankade på kylskåpet men fick bara dricka vätskeersättning var 3-5 minut och då endast någon tesked. Vad är det för hokus pokus? Som tur är blev jag frisk men det var några gånger där som mamma fick ringa 1177 och fråga om hur man skulle göra med kräkande krabater som mig. Uschamig säger jag.

Och om ni undrar varför jag inte har skrivit på ett tag så har jag så mycket spring i benen att jag inte har särskild lust att sitta och smattra på tangenterna även om jag gärna berättar för er om hur jag har det. För nu tex ska jag åka till mormor och morfar, igår lekte jag med farmor på hennes födelsedag och hjälpte till att lägga sten, men idag tänkte jag att mamma och pappa kan få fixa det där själva tillsammans med Janne så då flyr jag fältet en stund.

Bara så ni vet. Förresten så börjar jag bli en hejare på att härma och säga ord, nu kan jag tex säga Eva, fatta hur mallig mamma är då när jag säger Ea.

Jaja, det blev en Valborg samlborg och jag mår fint som snus nu så, så är det med det.
Puss och kram so long!

 

Allt annat än potatis

Ja, vi skyndade oss till potatislandet, men inte så pass att vi riskerade fortkörningsböter eller anmälan för dåligt uppförande, utan mer lite vanlig vardagsstress. Jag menar sätta potatis i sina fancy försäljningskläder passar sig ju inte. Dessutom brukar vi alltid vara först vid det där potatislandet, vilket vi tog för givet även idag.

Men hoppsan Kerstin så fel vi hade. Vi kom dit sist. När jag hade fått ut lillbonden Frank ur bilden var redan storbönderna färdiga med att kratta igen fårorna. Inte en enda potatis satte vi i jorden. Jag blev sur och åt mackor istället. Så vi kan säga att vi skyndade oss till potatislandet för att fika på mammas nybakade bröd. Visserligen trevligt och gott i allra högsta grad, men det är ju svårt att vara potatisbonde om man inte får ner några potäter i jorden. Tur att det här är en potatissekt som håller sina medlemmarna om ryggen till den grad att även försenade småbönder kommer få potatis när det är dags. Men lite snopet var det.

Istället fikade vi som sagt, Frank åt ost för glatta livet och jag knäppte kort för att kompensera min bristfälliga arbetsinsats. Hittade ännu en stor fyrklöver, hälsade på en nyckelpiga och lyssnade på lärkorna som spelade som om det inte fanns en morgondag.

Och när mackorna var slut och stövlarna fulla av lera åkte vi hem igen, lugnt och försiktigt. Stannade till vid rapsfälten och blev förvånade över vilken härlig doft som spred sig av nektar, blev nästan bländad av den gula oändlighet och andades in en försmak av sommarkväll.

Hoppas att ni har haft en bra start på veckan, min tycks vara helt okej även om jag blev lite sur och det blev allt annat än potatis…

Men okej. God natt.

 

Frank hos Bondbönan

Ni ska inte tro att jag har glömt bort hur man gör när man bloggar, absolut inte. Det är bara det att nu när det är vår och vackert väder är det ju rätt mycket roligare att vara ute än att sitta inne och fingra på tangenterna, så därför var det ett tag sen jag skrev. Men nu måste jag berätta om gårdagens äventyr.

Förutom att mamma och pappa har tagit med mig till den där ön nu igen så fick jag hälsa på Bondbönan och hennes sisådär 140 kor igår. Hallå. Etthundra. Fyrtio. Kor. Det är jättemånga mu det. Med väldigt många långa tungor. Flera meter långa tungor om man skulle sätta ihop dem. Fast jag hälsade inte på korna för att se deras långa tungor, nej det var mest för att mamma tycker så mycket om kor och dessutom trodde att jag skulle bli förtjust. Och nog blev jag förtjust allt.

Först var jag supermodig och gick runt inne i ladugården och pekade på alla hungriga kossor, de tog sig friheten att slicka på mig och jag försökte parera mellan tungorna likt en actionhjälte i Matrix. Dessvärre var jag inte så snabb, särskilt inte när de kom från alla håll. Men det var väldigt spännande att se kossorna och att få klappa dem. Lite sträva tungor måste jag säga och rätt dregliga, men äsch, det ingår tydligen. Och det var ju bara på mina kläder som de slickade så det var ingen fara. Jag blev faktiskt inte ett dugg rädd.

Men sen när jag skulle hälsa på kalvarna blev jag lite mer försiktig, de små rackarna var nämligen väldigt nyfikna och dessutom fick jag syn på en traktor, spännande värre. Så då hade jag tittat klart på korna och ville se mer av traktorn som brummade.

Plus att vi gick till bondens bevattningsbrunn som vaktades av två svanar och ner till havet och fick en ordentlig dos havsluft innan vi åkte hem igen. Alltså, har ni inte hälsat på kor någon gång så gör det, de ser inte alls ut som på mjölkpaketen fast de låter mu, har superlånga tungor och är nyfikna och rara.

Jag hoppas att jag får komma till Bondbönans gård någon mer gång, hon var minst lika snäll och rar som korna och jag är väldigt glad att mamma, pappa och jag fick komma dit. Men nu ska jag vila lite innan vi ska ha middag här ikväll, förresten så har min morbror kommit och hans kompis.

Happy skärtorsdag nu för sjutton.