Nöjd kille

Frankrapport. Det är ett jädra rännande på barnavårdcentralen kan jag säga. I dag var jag där igen med mamma. Hennes blues börjar så smått tonas ut och jag mår så klart hur bra som helst. Och vi var ju där för att jag skulle få visa upp mig. Förstås. Och som sagt, den där mjölken jag glatt tuttar i mig lite titt som tätt, eller titt som tutt, den gör banne mig sitt jobb. På nio dagar har jag växt 1,5 centimeter och gått upp 350 gram, så nu är jag 56 centimeter lång och väger 4470 gram. Ska det fortsätta i den här takten har jag nog en ljus framtid som sumobrottare.

High five för mig och tack mamma för att du har kiosken öppen när helst jag vill, trots att jag suger som om det inte fanns en morgondag.  Men det är reglerna, jag sover som en lien gris, vrålar till som en gladiator om det blir kris, får mat och blir lat, utför mina behov och är en riktig blöjbov. Med andra ord är jag en nöjd kille. Som om vi trodde någonting annat.

Och nu har jag sovit på pappa några timmar så snart hoppas jag på happy hour innan jag ska somna om igen i min säng, sova några timmar till, grymta mig till kiosken och sedan vara lite orolig och helst somna på mamma ungefär i samma stund som tidningsbudet kör gata upp och gata ner.

Joråsåatt.
God natt.

Djungelvrål

Frank speaking. Ni skulle hört mig igår. Gladiatorerna, släng er i väggen, klätterväggen eller vilken vägg som helst. När ni höll låda på TV sov jag till en början som den lilla gullegris jag är i pappas famn, sen vaknade jag med ett ryck och skrek så att det skallrade i fönsterrutorna. Jag tog ifrån tårna och mamma och pappa försökte trösta sitt bästa. Förstås. Jag vet inte om jag drömde något läskigt eller om mitt undermedvetna blev förbannat hungrigt, för efter en stunds vrålande på både in- och utandning och en ren blöja senare fick jag komma till kiosken och allt blev frid och fröjd igen.

Men ni förstår vilket vrål, kanske firade jag med ett fredagsvrål utöver det vanliga med tanke på att det var min månadsdag igår. Ja, jag vet inte riktigt men hoppas inte att det inträffar igen för jag blev ju lika skitnödigt rädd som mamma och pappa, och det är det inte värt vill jag lova. Sen sov jag gott i min säng till dess att mamma skulle börja stormkoka min fina nappflaska, och resten vet ni ju.

Och nu sover jag räv igen i mammas famn. De, mamma och pappa har dessutom gett mig Sempers magdroppar med hopp om att jag inte ska vråla lika mycket igen, de vill säkert inte lägga sina pengar på att byta fönster så nu håller vi tummarna för att det där inte bara är hokus pokus utan verkligen fungerar, vad tror ni?

Fredagsfin Frank

 Fredagsfin hos farmor…

I dag har Frank och jag varit på äventyr med morfar Ove. Vi har åkt bil och fyndat framtida födelsedagspresenter. Coop i Lillån säljer ut det mesta kan man säga, så vi passade på. Tack så hjärtligt för det morfar Ove och vi ser fram emot när Frank kör runt, runt på sin Bobby car och repar parketten, det kommer bli ett glatt inslag i vardagen. Sen.

Nu glädjer vi oss åt att det är fredag, gör hembakad pizza och tar på oss mjukiskläderna och sjunker ner i soffan. Hoppas att ni får en skön fredagskväll!

Fyra kilo kärlek

Franken här. Idag fyller jag fyra veckor, vilken grej. Undra om vi ska hitta på någonting särskilt eller om det blir en lika skön dag som vanligt. Jag får äta när jag vill, sova när jag vill och så får jag ny blöja titt som tätt, ibland åker jag vagn och ibland åker jag bil, men då sover jag bara. I går åkte jag bil till BVC, fick beröm och kissade på en sköterska. Nästan.

Mamma är som ni vet lite fjantig och orolig för mig, att jag ska drabbas av diverse förkylningsvirus, men det kan jag säga er, att det behöver hon inte alls vara, orolig alltså. Jag är i själva verket frisk som en nötkärna, det sa nämligen sköterskan på BVC igår, trots att jag kissade på henne. Eller jag kissade nästan på henne. Hon måste varit med om det där innan för hon var snabb som attan med att få fram ett papper och skyla mig med. Bra där.

Hur som helst så är mjölken i mammas kiosk lite som ett värdefullt årgångsvin eller som en guldgruva för min utveckling. Jajamensan, kurvan fortsättar ett peka rakt upp mot stjärnorna. Igår vägde jag 4070 gram, fyra kilo kärlek alltså. Och jag har vuxit fyra centimeter sen jag ålade mig ut. Det är inte illa vill jag lova.

Så älskade mamma, var inte orolig, så länge du ger mig mat, kärlek och rena blöjor så finns det inget att oroa sig för. Och jag tycker inte att du behöver oroa dig över dig själv heller, det går över och du kommer bli som du vill vara, men allt har sin tid. Så är det.

Nu ska jag nog äta lite mer. Mjölk ger starka barn ni vet.
Puss så länge!

Om ni förresten vill se mig på instagram ibland så kolla in deermountain. 

Simma lungt

I dag badade jag Frank i diskhon efter att han hade kaskadspytt ut en smärre insjö på skötbordet och fått mjölk i håret. Han har hår även om det knappt syns. Fjun mest. Diskhon räckte precis till för ett dopp, nästan så att Franken var för lång. Men senast vi badade honom simmade han lugnt i sin badbalja på pappa Jockes arm. Han verkar gilla att bada, Frank alltså.

Det var mest det. Har nån av er gått på babysim med era kids förresten och när gör man det, alltså vid vilken ålder? Om det är snart har ju i alla fall jag en inbyggd badring som jag bakade i ordning under graviditeten, alltid något. Ha.

Femflinet

När bluesen tonas ut och jazzar iväg bland blöjbyten och happy hour i mjölkkiosken blir jag alldeles varm i hjärtat genom att titta på Frank. Klappar honom över hans lilla ryggrad som är lika perfekt som det finaste pärlhalsband du kan tänka dig, pussar honom i pannan och säger ”mamma älskar dig lille vän”.

Då spelar ingenting annat någon roll…

Het kille

Frank rapporterar. Här är min snygga jacka som mamma och jag köpte i fredags, jag känner mig riktigt fräsig i den ska ni veta. Vi köpte den på Åhléns i fall någon av er vill ha en lika.

Förutom att vi firade min viktuppgång med ovanstående så firade mamma och pappa med lördagsmiddag från Efesos tillsammans med goda vänner och en lite större kille än mig, vi kommer nog bli grymma polare när jag har växt till mig lite. Han heter Elton och var jättebra på att låta som en bil, undra hur man gör det…

I alla fall, den där maten var ett väldigt korkat val, nog för att jag är en het kille, men kryddstark mat gör mig tokig, därav gårdagens operaföreställning på några timmar. Som tur var kompenserade mamma för det igår då hon slog på stort och lagade fisk med äggsås och potatismos och gissa om jag har varit lugn och beskedlig? Jajamensan. Att det ska vara så svårt och göra som det står i alla broschyrer om mat för ammande, men nu verkar hon ha fattat grejen. Vi får hoppas det, för varken hon eller jag är särskilt roade av opera mitt i natten.

Förresten är det passande med en femma eftersom vi bor på nummer fem och jag hade gått upp femdundra gram. Aja.

Kram so long!

Franktastic style

Frank här. Igen. Eftersom mamma och pappa nästan bara hade köpt stora kläder (mest size 56, kom igen) till mig så fick jag ta saken i egna händer. De trodde tydligen att jag var en biff redan från början, men nej, jag slank ur som den lilla krabat jag är, smäck och smidig och där storlek 44 sitter som gjutet på min lilla kropp. Mamma däremot, hon har minsann biffat på sig lite. Jag som trodde att min mamma skulle vara en milf. Nåväl. Det kommer väl, jag har ju sett en snygging på bröllopskorten i alla fall.

Men nu när jag tuttar på duktigt så har jag kanske växt en aning. Hur som helst så orkade jag inte riktigt pulsa mig upp på stan, förstod på mamma igår att det var lite svettigt, så istället klickade jag in mig på HMs hemsida och fyndade lite kläder. Så himla fiffigt med internet alltså. Och för att inte göra mamma och pappa besvikna beställde jag de mest uppenbara, ja, ni ser ju själva, är jag inte söt så säg?

Visserligen var mössan i minsta laget, men vargen å andra sidan är ju nästan lika stor som mig. Vissa säger att man har en räv bakom örat, jag har en varg jag, borde vara nästan samma. Plus att vargen har mig bakom sitt öra. Tokigt det där blev. Jaja, nu ska jag nog vila lite till. Jobbigt att vara modell.

Kram so long godingar!

Talk to the hand

Frank här igen. Ni vet när jag gjorde den där undersökningen som jag sov mig igenom, då skulle de även titta hur det låg till med min hörsel. Men jag ba’ talk to the hand, och tänkte göra mamma och pappa lite nervösa. Jag vet ju att Örebro is the place to be om man har trubbel med hörseln. Så jag var lugn och svarade inte alls på tilltal. Men mamma grät en skvätt och tänkte att det skulle bli svårt för mormor och morfar att lära sig teckenspråk, pappa vågade inte visa sin oro och enligt sköterskorna på BB skulle vi få göra en ny koll om en månad.

Då tänkte jag att det var lite onödigt att jag inte svarade på tilltal, en månad för min mamma som brottas med hormoner dagarna i ända känns ju inte så schysst. Men som tur var, var det någon annan parvel som hade bokat av sin tid, kanske för att han eller hon inte var riktigt lika kaxig som mig utan erkände sitt hyss och sa, klart att jag hör dig, men jag lyssnar inte.

Så idag fick jag ett nytt försök. Trots att jag även denna gång sov mig igenom den minutsnabba undersökningen så visade jag mig och mina hörselgångar från vår bästa sida. Så nu är vi lugna och tillfreds med det, även om jag tror att både mormor och morfar och resten i min närhet hade blivit ena hejare på teckenspråk så kan vi lägga den energin på annat.

Så high five på det!

Dagens promme

Vi bjuder på morgonens frukostflin.

Vi har precis sladdat oss runt kvarteret, mött brevbäraren på cykeln som svär och slirar. Fått vind i håret och konstaterat att frisk luft är bra skönt. Frank somnade först när vi kom tillbaka in på vår gata och nu sover han sött i sin vagn. När det är så här lugnt och skönt, inget läckage eller mjölkmustasch så är det bara min vanliga rastlöshet som spelar mig ett spratt. Kanske att en teckning kan bli till eller så lägger jag mig också bara helt still…