Den 29:e mars…

Foto: Lena Larsson photography

Ja, då såg familjen ut såhär, med en två veckor gammal Erling och med en frodig mamma Hjort. Familjelycka, mjölkstinna tuttar, hormoner, svettningar, skör bebis, förväntansfull storebror och kärlekfull familj. Och med en grym fotograf som försökte fånga härligheten mellan amningar, gigantiska tuttar och liten bebis som prompt skulle vara vaken hela tiden.

I vanliga fall ser man ju dessa bebisbilder där ungen sover sig igenom hela sessionen och fotografen kan böka och stöka och gulla bäst hen vill. Men inte här inte, Erling ville vara med, nära, nära och helst inte ligga själv på någon pläd och vara fotogenique.

Men som sagt, med en grym fotograf blir det ju bra ändå och jag är så nöjd att vi gjorde detta, körde all in gällande dokumentation. Både gravidbilder och nyföddbilder, det kan jag verkligen rekommendera, även om man tar kort mest hela tiden på sin nyfödda gobit blir det sällan så bra som när man anlitar en fotograf. Så lurar ni på det tycker jag inte att ni ska fundera så länge till, boka Lena Larsson vetja, hon kan sin grej med råge.

Och nu då, ja, nu helt plötsligt är Erling sju månader, jag är inte lika fyllig (tack gode gud för det) och hemmet är tamigtusan färdigrenoverat (mer om det senare för det är värt fanfarer, stående ovationer, ett blogginlägg med versaler och en massa bilder) och vi kan vara en kärleksfull familj på heltid. Så. Himla. Skönt.

Dessutom kanske jag finner tiden till att blogga, för det tycker jag verkligen om, jag vill skriva av mig, få ut tankarna på tangenterna och visa er ett axplock av alla bilder som jag tagit det senaste halvåret. Det händer grejer liksom. Tex träffade jag några superhjältar i fredags, vänta ska ni få se.

 

Såpbubblor på en söndag

Hej, Frank här. Jag vet att det var väldigt länge sedan jag skrev och att det har hänt en himla massa grejer sen senast. Tex har jag ju blivit storebrorsa och det är ju annorlunda och spännande och omvälvande på alla sätt och vis, men det får ni höra mer om en annan gång för ni ser ju vilket bus jag har varit med om. Såpbubblor på en söndag, woop woop!

Förra söndagen åkte vi nämligen till farmor och Janne och där kan man springa runt hur som helst på deras stora gräsmatta så vi lekte allt möjligt. Deras växthus fungerar utmärkt som fängelse för dummingar och i sandlådan finns gamla bilar att köra runt med och så hade jag med mig såpbubblor. Ni förstår att Janne är en hejare på att blåsa stora bubblor och jag älskar att springa in i dem och fånga. Igår försökte jag lukta på bubblorna, men det blev mest kladdigt på näsan förstås. Otroligt kul!

Sen kastade vi frisbee under tiden som mamma tog kort på några kottar. Hon tar kort på allt möjligt, det kan jag säga er. Men kottar är ju fint. Och den där vinbärssnäckan tyckte jag var fin, men jag undrade var snigeln hade tagit vägen. Jag tror att den hade sniglat iväg i ett litet hål, men jag vet inte så noga.

Det var väl mest det och att farmor och Janne har citroner i ett förråd och stora åkrar runt husknuten där kossorna ska beta sen i sommar.
Fint, det är fint där på landet!
Hej då!

 

Sen då…

När vi kom hem så möttes vi av den finaste av korgar, full med parmaskinka, salami, goda ostar, marmelad, choklad och bubbel. Alltså allt det där som jag inte ätit under graviditeten pga. pekpinnar från icke källkritiska studier, om ni frågar Agnes Wold 😉

Kom igen vad glada vi blev! Innan jag ens satt tänderna i godsakerna så vattnades det så i munnen att den där mackan på förlossningen sågs som en fis i rymden. Tusen tack kära vännerna, Johan och Vuka!

Sen landade vi i någon timme innan mormor och morfar kom med Frank (och en jädra god chokladask). Som vi längtat efter Franken. Och han var allt bra nyfiken, tittade kanske lite frågande på Erling till en början men sen var det raka vägen upp till sitt rum. Det första Frank ville visa lillebror var hur frän han är med Darth Vaderdräkt samt vilket himla fint rum han har. Kom, kom sa Frank glatt och vi följde efter. Älskade unge, klart att Erling ska ha koll på var Frank bor.

Nu var familjen komplett och dagarna innan mjölkkiosken ställt sig på vid gavel och bjudit upp till baby blues så hann vi allt gå på några sköna promenader, leka i lekparken och inte oroa oss nämnvärt över hur vi skulle få ihop livspusslet…

 

Lördagsgodis och legobygge

Förra lördagen däremot så var det Frankdag. Eller hela helgen blev för familjen med fokus på Frank. På något konstigt vis så känner jag mig eller kände jag mig lite stressad för att jag inte gjort så mycket bara med Frank. Det är klart jag har, men allt kommer verkligen bli annorlunda med två barn. Det måste ju bli annorlunda när familjen expanderar och det blir två godingar att älska så att det nästan gör ont.

Så för att uppmuntra honom och mig så ägnades lördagen åt legobesök på Klossbutiken och sedan lördagsgodis i soffan i kombination med att bygga ihop det Frank hade köpt. Jajamensan, man kan tydligen inte få för mycket lego och med en liten peng från mormor och morfar så blev det påökning i Ninjafamiljen. Det är verkligen bara lego som gäller nu och allra helst Star Wars, Ninjago eller superhjältar. Vi tror att det började med en legokatalog och sedan har det spårat ur, haha.

Men jag tycker som bekant också om lego så jag är inte precis svårövertalad när det gäller den biten. Sen kan man titta på legoserier med ovan nämnda. Visserligen är det inte direkt med någon pedagogisk underton i de avsnitten, men det är ändå vårat ansvar som föräldrar att lära honom vad som är rätt och fel. Sen att även ketchupflaskan blir ett svärd vid matbordet kan ju tyckas tröttsamt, men som sagt, sunt förnuft och tydliga regler om vad som är rätt och fel så är nog inte legoserier något som ger Frank men för livet. Eller vad tror ni?

Hur som helst så gillade Frank den stora Ninjan och den stora Batman på Klossbutiken. Även om han var lite blyg föst så fick båda varsin kram, dock glömde han ge Ninjan en puss, men det skulle han göra nästa gång de sågs har han sagt. Gullunge.

Och det här med legobutikerna, det är bra grejer ändå. Som öppna förskolan fast med endast legotema. Vi åker gärna både till Klossbutiken och eBrix i Marieberg, det gör liksom ingenting om man inte köper något. Det är helt okej att sitta och leka och bygga, spatsera runt och önska sig saker för pengarna man har i sin sparbössa, och att få höra Franks önskningar och funderingar är självklart värt ett besök då och då.

Så har ni barn som gillar lego eller om ni själva gör det och ännu inte här besökt någon av dessa butiker, så gör det!

 

Frank och Darth Vader

Frank här. Japp länge sen, men lyssna!
Det började med att jag föddes för tre år sedan, igår. Sen har tiden liksom bara rullat på ni vet, som den gör. Och jag fick en legokatalog för ganska länge sen. Förstår ni vad coolt lego är, det finns typ allt i lego. Och jag fastande direkt för superhjältarna och Star wars, oklart varför, men de såg ju fräna ut. Och sen har jag bläddrat i den där legokatalogen så att jag nästan nött ut sidorna, jag har varit på legobutiken otaliga gånger och nu har jag fyllt tre. Och firat jul. Ganska nära inpå dessutom. Och gissa vad jag önskade mig?

Japp, mycket riktigt Darth Vader. Om min familj fattar ju grejen, okej att jag är tre och att det står 7-12 på legoförpackningarna, men jag vet ju att de finns dem som är över 12 år som leker och bygger med lego, så varför skulle inte jag kunna göra det också, som är under 7år?

Så igår när jag hade min födelsedag så hämtade mamma och pappa mig tidigt på förskolan och sen åkte vi till Svampen och fikade. Mamma lockade med att det vi kunde kolla på utsikten över hela stan och pappa sa att vi kunde se de stora byggkranarna precis bredvid. Klart att jag hängde med. Och det där med utsikt, det var falsk marknadsföring big time, det kan jag säga. För att ha ett utsiktstorn utan utsikt, det är inte okej. Vem som helst vet väl att glas får en hinna av is på vintern, så även det som sitter högst upp på Svampen. Klantigt skulle jag säga. Men pappa lyfte upp mig så att jag i alla fall fick syn på en dumper genom en springa mellan glasen, så det var ju fint. Men annars, nej, en god chokladboll som jag lika gärna hade kunnat äta hemma i soffan.

Anyway. Sen när vi kom hem, då fick jag ett paket. Och i det paketet låg den stora Darth Vader som jag har önskat mig sen jag såg honom i legokatalogen och jag ba’ körde the amarican way på upphetsning och oh my good! Det ögonblicket var oslagbart, men där hann varken mamma eller pappa med att dokumentera, synd, tror nämligen att jag hade kunnat tjäna en hacka på youtube annars 😉

Och idag har huset varit fullt i folk. Jag tog sovmorgon men mamma och pappa gick upp i ottan för att baka muffins och styra upp kalaset innan gästerna skulle komma klockan 12. Mamma undrade vad hon höll på med bland alla bunkar och ingredienser och det kan jag ju förstå eftersom det enda jag åt när det väl var dags för kalas var tre stycken ballerinakex. Hur goda som helst. Det andra såg också gott ut, men det var inget för mig. Sen hann mamma precis byta om från skitiga mjukisbyxor till klänning och mumla lite fula ord om att vara ute i god tid, innan gästerna kom och kalaset var ett faktum.

Men hon gjorde det bra, jag är nöjd och jag har fått finfina presenter. Jag har lekt med kompisar och busat med Janne, öppnat stora och små paket och tränat lite på fäktning. Och pappa har skött sig exemplariskt.

Men nu ska jag äta popcorn och titta på film (läs, somna i soffan).
Vi kanske hörs snart igen, det händer ju en hel del här, tex ska jag ju bli storerbror, OMG!

 

Franks nya rum

Träffade en tjej som undrade hur vi hinner med allt då hon har kikat in på min blogg ibland och sett renoveringar och dylikt. Stackars människa tänkte jag eftersom bloggen legat i dvala sen livet på bondgården. Och hinner med, tja, det är väl allt utom att blogga och städa som vi hinner med, kan man väl säga. 

Men nu så. Jag har dammsugit så att handtaget lossnade på dammsugaren och förberett finfina bilder till blogginlägg så en liten gnutta hopp de sista timmarna av augusti finns det allt. Men hur fort går tiden sa ni? 60 sekunder på en minut, 60 minuter på en timme… Yeah well, jag tror banne mig att den här måndagen tog personbästa i att vara snabb. Och jag kör pekfingervalsen på min mobil så att jag får pekfingervalsarmbåge. 

Kom till skott nu. Jo, det jag först vill berätta är nog ändå att Frank har fått ett sjuhelvets fint rum. Ser ni? Klart ni gör, visst vill ni oxå bo där? Det bästa, vi har beställt en stor säng till Frank vilket per automatik innebär att jag oxå kan bo där eftersom jag oftast somnar lika gott som honom efter godnattsagorna är utlästa eller strax innan. Men just nu ser det ut som ovan. Och Frank är så stolt och glad över sitt rum. 

Jag kunde ju inte riktigt bestämma mig hur jag ville ha på väggen. Men jag målade en massa färg förstås. Först skissade jag i Photoshop för att få en helhetsbild, sen var det laserstrålar och maskeringstejp innan jag gick loss på färgen. Den svarta färgen är som ni förstår griffeltavelfärg. Fiffigt värre. 

På andra väggen sitter en gedigen Stringhylla inkl skrivbord. Och det skönaste, en alldeles underbart mjuk, ljuddämpande och hygienisk heltäckningsmatta. Hygienisk tänker ni, jajamensan. Räcker med att dammsuga så är det bra sen, mattan är en dammätande variant, typ som en köttätande växt alltså. Den tar liksom mjukt emot dammpartiklarna och rår om dem till dammsugarn fixar biffen. Fabulous!

Lite småfix kvar sen är rummet smashing. Det var väl mest det till att börja med. Kanske att vi hörs snart igen om vi har tur.

Tack och god natt!

 

Bo på bondgård

 

Som ni vet var vi ju hos min kära Ölandsvän och hennes fina familj i påskas och då bestämde vi att vi skulle komma tillbaka nu på sommaren. Eftersom sommaren gällande värme och sol inte kommit förrän nu så vi tog med oömma kläder och drog till deras fina gård med ett tokroligt namn (Höga Röslida, alltså kom igen, vilken fullgubbe myntade det liksom), två hästar i en hage, några kor i en annan hage och många stora maskiner. Bättre än vilken nöjespark som helst. I alla fall att utläsa från Franks entusiasm och nyfikenhet.

Senast vi var där var det ju Harry som gav en rapport, men nu fixar jag den biten. Frank har fullt upp med poolhäng på gräsmattan och Harry lever nog rörvare med Krut och traktorn.

Hur som helst. Harry visade Frank sandlådan, grävmaskinen, både den lilla och den stora. Karro kastade upp mig på hästen Hilma och sen lyfte Jocke upp Frank och vi kände oss jättemodiga. Hilma gick bara ett varv inne i sitt stall, men ändå. Lagom skulle jag säga eftersom jag inte kan något om hästar och sitta barbacka och endast hålla i manen om hon skulle vilja rida iväg var liksom inte aktuellt.

Men spännande att få sitta på en stor varm hästrygg. Sen matade Frank korna, körde Harrys traktor, klappade hunden, sprang runt i regnet och fyllde på med upplevelser i minnesbanken. Karro och jag tog en tur till Vetlanda och jag fyndade fyrklöver och finheter på rea.

Med andra ord en himla bra utflykt och det här med att bo på bondgård, det är sannerligen spännande och roligt. Dessutom kan ju folk tjäna pengar på det, kanske att ni ska göra det till nästa år Karro, jag menar, Stefan lär ju vara en av de bästa lekledarna what so ever.

 

Såhär ska det va!

Nu snackar vi sommarkänsla. I morse vaknade vi till strålande sol. Det har jag visserligen gjort några mornar men sen när resten av familjen har vaknat och vi har ätit frukost, då rullar liksom det stora vemodet in. Och sen har det som bekant varit mer höst än sommar. Jädra gnägg om det, men lite snopet är det allt. Den svenska sommaren.

Men idag var det varmt redan från början, jag kunde ta en powerwalk i linne (och andra plagg, jag var förstås inte naken på underkroppen även om det hade varit annorlunda och säkert fläktande skönt) och sen äta frukost på trappen, sola lite tillsammans med världens bästa Frank innan vi gick ner till havet och busade på stranden. Eller det var mest Jocke och Frank som busade eftersom jag tycks vara en badkruka av rang. Men ändå.

Det är såhär det ska vara. Sol och värme, strandhäng sen poolhäng (dvs att Frank fick bada ännu mer hemma på tomten i en klassisk blå barnpool), grillning med ingredienser i foliepaket och glass till efterrätt. En Frank som somnar tidigt på soffan tack vare mycket stimulans och bus. Eller tack vare att vi har spenderat två dagar på bondgård, men det får jag eller Frank berätta mer om sen, för nu är det filmtajm här.

Hoppas att ni också har fått lite sol och värme och sommarkänsla idag, det är banne mig gött!

 

Frank på Kolmården

Man kan ju minst sagt säga att mamma och pappa är duktiga på att fylla mina sinnen med framtidshopp och drömmar om livet. Jag får vara med på så mycket att jag inte ens hinner berätta för er här. På dagis talar jag så att fröknarna får skav i öronen och när jag kommer hem bygger jag med lego, kör motorcross, spelar bowling, läser böcker, äter mat och så resten. Skriva är inte riktigt prio.

Hur som helst, för några veckor sen tog mamma och pappa med mig till Kolmården. När vi kom dit så ösregnade det, mamma höll på att bryta ihop eftersom hon av någon outgrundlig anledning inte hade förberett sig likt den förskollärare hon är. Men efter lunchen klarnade det upp och blev strålande sol. Min morbror var också med. Och det var superkul, i alla fall efter att jag hade bajsat.

Alltså, man måste göra sina behov och jag måste göra tvåan på pottan. Så är det bara. När vi hade kämpat oss upp bland vargar, Bamseland, kossor, järvar och björnar var jag så bajsnödig att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Stora toaletten vore förstås lämpligt kan man tycka, men jag jobbar inte så. Pappa sprang med mig i vagnen till bilen där pottan fanns för säkerhets skull.

Men bajsa i bilen på en parkering. Eh nej. Skulle inte tro det. Pappa blev helt svettig och jag började få panik. Upp för backarna igen och tillbaka till mamma och morbror. De tittade på fräsiga fåglar tillsammans med minst hundra andra. Då kunde jag inte hålla mig längre, pappa fick ta fram pottan och helt sonika sätta den i en skogsglänta precis bredvid gångstråket.

Och jädrar vad skönt det är att bajsa. En befrielse. Sen kom mamma och morbror, pappa höll på att dö svettdöden och mamma kunde omöjligt hålla sig för skratt, jag var i mitt esse och morbror hämtade typ allt toapapper som fanns för att dölja skiten i pottan. Sen fick pappa gå med pottan och spola ner böset och jag dansade Gangnam Style så att folk blev avis på min tröja. Humor.

Hur som helst, mamma och pappa tog ju med mig till Kolmården för att titta på djuren och inte för att fribajsa på pottan bland rovfåglar och bondgårdsdjur. Som tur var så stannade vi på ett hotell så att jag kunde få se delfinshowen två dagar i rad och dessutom få åka linbana och titta på buffrarna (bufflarna), girafferna, lejonen och en hel del andra bjässar. Det var verkligen roligt. Tack mamma och pappa för att ni hittar på kul med mig och jag lovar att träna på att kissa i det fria och bajsa på stor toalett, men det sista är inte så enkelt när risken att ramla ner i toaletten är större än att få uträtta sina behov. För ja, jag är blöjfri nu. Nej, nej, ropa inte hej än, men hittills har det bara varit en liten olycka på natten, annars vaknar jag och skriker, måste kissa…

Yeah well, nu har jag skrivit nästan lika mycket som jag pratar.
Vi hörs säkert om några veckor igen.

 

 

Harry gästbloggar…

Hej. Harry här. Franks kompis från Vetlanda. Ni kanske tycker det är konstigt att jag kan skriva här helt plötsligt, men det ska jag säga er att det inte är så konstigt alls. Har ni träffat Franks mamma någon gång, jaså, då vet ni hur mycket hon kan tala? Precis, så då är det ju liksom inte så konstigt att Frank pratar minst lika mycket och att han råkade slänga ur sig både det ena och det andra. Och med tanke på att vi typ föddes med en smartphone i handen så fixar vi det mesta. Därför skriver jag här.

Och vem är jag då? Jo, min mamma och Franks mamma har liksom haft sina stunder kan man säga, de är lika tokiga i Öland båda två och har hittat på hyss så det räcker och blir över. Sen träffade de snubbar, kuckeluckade lite och så kom Frank fram där borta i januari och jag fram här i oktober samma år. Typ så. Och när Frank skulle åka hem från Öland så sladdade hans mamma och pappa in på vår gårdsplan och på den vägen är det.

Jag snackar inte alls lika mycket som Frank, men som ni märker är jag en hejare på att ta selfies utan en slefiestick och dessutom en fena på att skriva. Men Frank och jag förstod varandra ändå. T.ex. fick Frank åka hjullastare med min pappa och mata korna istället för att jag skulle göra det, Frank fick även köra min lilla traktor och jaga mig. Alltså jag älskar när jag blir jagad av den där lilla traktorn, ni ska se hur snabb jag är. Minst lika snabb som min mammas häst London.

Hur som helst. Jag hackade mig in här för att jag kunde och för att jag hade fina bilder att visa. I sommar kommer Frank tillbaka till mig och då ska vi hitta på nya rackartyg. Jag är i alla fall väldigt glad att jag fick träffa honom och jag vet, från en mycket säker källa att han var överlycklig över att få träffa mig, våra djur och alla traktorer.

Så var det med det. Och ja, jag bor i ett superfint hus som Franks mamma tydligen inte kunde låta bli att fotografera så ni får se det med…

Ja just det, våran hund Krut är lite tokig och helt plötsligt när vi skulle hälsa på kossorna började han och en kviga att hångla, ja ba’, hallå, get a room, damn it! Det är faktiskt barn här, men det sket de fullständigt i.

 
1 av 1312345»»