Finns. Frostad. Klarglas. Ljusblå. Turkosblå. Lila. Cobolt. Svart. Mossgrön. Grön. Äppelgrön. Gul. Röd. Hallon. Rosaoliv. Riobrun. Granat.
Fast jag är lite osäker på om granaten är en granat eller om det är en annan slags rosa. Fin är den som bara den i alla fall och ett fynd från Tradera.
Önskas. Vattengrön. Plommon. Sand. Grå. Syrenlila och pomerans. Notera det om det blir läge för en inflyttningspresent. Ha. Det är de stora skålarna, alltså 15 cm höga.
Hur det än är så är det här min finaste samling som kommer lysa upp det nya köket alldels förträffligt bra. Men för att alla ska få plats står en ny svart Stringhylla högt upp på önskelistan. Och ja, jag har pratat och klappat lite extra på skålarna idag. Jag ska nog till och med äta glass i en för att fira min fasta anställning.
Japp. Så får det bli.
Skrivet den 25 januari 2012 i kategorin
Evas samlingar |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Hejda dig kvinna. Du behöver ingen mer skål säger Jocke. Nej det behöver jag verkligen inte. Men. Men. Se så fint den binder ihop färgcirkeln och gifter sig med sina kompisar där i hyllan. Den där Rio. Säsongens färg för Marimekko Iittala. Jo jag tackar ja.
Men nu ska jag hejda mig. Nu får det vara nog. För ett ögonblick eller två.
Skrivet den 31 oktober 2011 i kategorin
Evas samlingar |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Lucy Luke tipsade mig även om 3:e våningen på PUB i Stockholm, det kanske inte finns någon annanstans, men om det finns så var jag i alla fall på det i Huvudstaden. Så ni vet. Hur som helst så sa hon att jag var tvungen att gå dit, och det sa hon för att hon känner mig så bra. Hon sa att jag skulle gilla varenda pryl där. Och hon har så rätt, så rätt. R.O.O.M is the palce.
Jocke däremot ville ha koppel på mig. Jag ville flytta in. Jag tror jag behöver ett eget hus. Där jag kan sätta upp en massa hattlampor i ett rum, helst en bokhylla som ser ut som ett R också samt ha min fina samling Marimekko skålar på en Stringhylla eller två (förresten så har jag en stor Rio nu, den ska ni få bli bekanta med snart). Och den där hattlampan, den är suddigt dyr, men då vet ni att det är lätt som en plätt att göra en egen. Och billigt.
Bokhyllan däremot, får jag nog klura på ett tag innan jag kan bygga en egen. Jag måste nog lära mig att svetsa också samt bocka plåt, men det hinner jag nog lära mig innan vi har ett eget hus med många rum…
Det är minsann en möbelbutik med mycket fina saker. Och möbler förstås. I går var jag där med mannen och brorsan. Jag blev såklart stående vid Ricehyllan. Så många fina färger på en och samma gång. Konstigt nog stod de precis bredvid alla barnpryttlar. Kan det månne ha att göra med att personalen tror att det bara är barn som gillar färg… eller är det bara så att produkterna från Rice samspelar bättre med produkterna till barnen?
Jag vet inte riktigt. Men fint var det. Jag pratade lite med dem, de färggladaste på stället och sa att jag har tagit hand om era kompisar, de bor i stugan och håller ställningarna där, de har saftkalas mest hela dagarna. Därför kom vi överens om att jag inte behövde köpa någon mer fin plastmugg eller kanna, utan att de som så fint stod på hyllan ville hålla ihop ett tag till. Så okej. Men med på kort ville de vara.
Och de var noga med att jag skulle framföra deras fina arbetsmoral och tydliga respekt för sina medarbetare. Så. Köp Rice med ett leende och ett rent samvete! Ett bra köp med andra ord.
Jakobssons möbler hittar du här.
Lördagsmiddag med goda vänner i konferensrummet inklusive bastubad på kvällen är det senaste hos oss. Och det är oförskämt trevligt. Igår var Elle med familj på besök, samt Tereza och hennes sambo.
Trots att det givetvis blev stressigt för att den färska kycklingfilén som jag tog förgivet fanns på ICA, visade sig endast finnas som fryst, så blev det en mycket lyckad afton.
Eftersom temat för middagen blev enkelt men gott så slängde jag ihop en slags dessert i plastmuggarna. Då är det bara att ta blåbär, någon annan frukt, valfri smaksatt kesella och valfria kakor som går att smula sönder. Jag hade blåbär, kiwi, hallonkesella och kakor med chokladbitar i. Sen är det bara att varva det och smaska i sig. Lätt som en plätt och gott som en vinnarlott. Ha.
Tack goa vänner för att ni tog er ut till vår stuga och förgyllde vår lördag!
…när den dör vinner. Lucy Luke och jag har konstaterat att det är så. Pappa Pohlman kan nog vara en av grundarna till begreppet. Och när det är fina prylar med färg och tokiga fåglar på så känns det som en bra tävling. Därför kan jag inte låta bli, ni får bli trötta på mig, sucka och tänka, ”håller den där människan bara på med sina Marrimekko skålar och Riceprodukter”… ja, nästan, när jag inte arbetar heltid som fröken, renoverar gäststuga på helgerna, tränar en kväll eller två i veckan, målar en tavla eller sitter framför datorn , då leker jag med mina färggladaste saker och tänker, ”tänk vad lite färg kan piffa upp tillvaron”…
Rise and shine people, Rice and shine!
Skrivet den 10 oktober 2011 i kategorin
Evas samlingar,
Stugan |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
En vecka senare och jag har städat klart. Man skulle kunna tro att vi bor i en herrgård med tillhörande flyglar, särskilt med tanke på att det tar tid för fru Hjortsberg. Det går inte fort men det blir bra. Då måste vi dock ha med i beräkningen att under den här veckan har jag sovit väldigt mycket och ätit nästan lika mycket glass. Men nu så är ni välkomna till ett nystädat hem. Jag har till och med torkat golvet. Ha.
Och jag är hemmakär. Extra kär blir jag när det är såhär fint. Och oftast är det fint, men med en katt och en konstnär förekommer det i spridda skurar både damm och kreativt kaos. Sen att vi fortfarande har videkissarna på köksbordet, det är bara för att de alltjämt är så fina, aldrig trodde väl jag att de skulle stå där så länge och vara ludna och fina, men joråsåatt.
Och Stringhyllan är numera överfull av Marimekko skålar, de har fått sällskap av bröllopschampagne. Jo, jag tackar ja! På tal om bröllop så tror jag snart att några väl valda bilder är på sin plats…
Eftersom det är extra roligt att få lön efter en kväll i disken så spenderade jag dem raskt på saker som jag gillar. Givetvis inte all lön på en gång. Men att jag dessutom befann mig i Stockholm och utförde arbetet och därmed också fick lönen där var jag inte sen att köpa mig en skål till min samling. Happ. Är inte hyllan överfull nu tänker ni?
Jo, det stämmer. Men den svarta, frostade och den genomskinliga har fått en egen plats i vitrinskåpet. För hyllan vill sprudla av färg, det har den sagt. Och det är egentligen ingen diskriminering med det, det bara är så att de neutrala och svarta oftast annars får en så stor del, så nu fick det helt sonika stiga åt sidan. Den som idag fick ställa sig och sprudla tillsammans med sina kompisar var den turkosblå. Till råga på allt var det nersatt pris på den på Åhléns. Tack Iittala Marimekko för att ni vill samarbeta med mig!
Så efter att jag köpt den fick jag säga hejdå högt och tydligt till alla andra fina skålar och berätta för dem att just den här turkosblå kommer få ett fortsatt fantastiskt liv i rampljuset 20 mil söderut. De godkände det och vi åkte hem tillsammans med två tjusiga kuddfodral och en kökshandduk från HM home, en blus med gem från HM, ännu en filt till uterummet i stugan och så tre färgglada plastmuggar som jag tänker ta med till jobbet, då jag hör till dem som kan dricka större mängd vätska vid maten än vad vissa andra kan…
Jag har blivit varse att blodcentralen har Maribowls, vilket idag ledde till att jag gick dit och helt sonika hämtade ut en skål på insparat kapital. En skål betald i plasma kan man säga. Och därmed är hyllan full, men jag tror dock inte att det nödvändigtvis måste betyda att jag inte får samla mer.
Det är den ljusgröna som är ny för dagen. Jag kände liksom att jag var tvungen att fira min fredag med en skål. Så skål på er!
Nu ni. Nu är det inte många skålar kvar till min samling är fulländad. Fulländad i den bemärkelsen att min fina hylla är full. Fulländad så att jag kan ha en flott bjudning för tolv personer där desserten serveras i dessa skålar.
Hyllan, ja, den ser redan överfull ut kan tyckas, men de små skålarna upp till höger är bara utfyllnad. Där ska det så småningom stå två skålar i den stora modellen. Utfyllnad och utfyllnad, de är ju också väldigt fina förstås. Men nu har jag som bekant snöat in på att det är de stora skålarna som hör till samlingen. Frågan är vilka två som ska göra samlingen perfekt. Jag tänker att den koboltblåa skulle sitta som ett smäck, men vilken mer?
Och vet ni, sen senaste rapporteringen om mitt Marimekkobegär så har jag köpt en stor grön, en granat och en rosaoliv. Och den. Rosaoliv. Den är verkligen en rackare för sig, den är nämligen kameleonten i flocken. Nu är det ju svårt att bevisa för er genom fotografi, men det är samma skål på bilden med min hand. När jag tog kort med blixt är den nästan röd och utan blixt grön. Så bilderna överst är med blixt och nederst utan, ser ni var i hyllan kameleonten står?
Det här fascinerar mig, och ibland går jag runt med skålen i handen bara för att se var den är grön och var den är rosa. Haha. Ja, lite tokig är jag allt. Men annars skulle jag inte vara jag. Så skål på er, Marimekkoskål!
