Lucka 18 – hit vill jag åka…

Innan jag dör vill jag åka till landet på andra sidan Atlanten. Jag vill åka med min man och jag vill besöka olika destinationer. Men självklart New York. Exakt varför är oklart. Men jag är nyfiken på NY. Jag har som bekant inte rest särskit mycket, mest till Öland och till stugan. Och det duger bra för mig. Duger och duger. Det är fantastiskt. Jag längtar egentligen ingen annanstans. Men jag är nyfiken.

Mamma var i NY en gång, länge sen nu. Då kom hon hem med vita rullskridskor med lila hjul och lila skosnören. Vilka bör finnas på vinden hos mor och far, och som jag i samma stund som jag skriver anser att de borde komma hem hit till mig.

Hon hade även köpt en gul Walkman och några fräsiga t-shirts. Jag var eld och lågor över mina fina rullskridskor. Men jag åkte mest runt hemma i huset, runt på parketten eller om det var plastmatta då. Jag vet inte. Men jag vågade nog inte använda dem ute. Men fina var dom. Och jag tror att New York är lite mer, lite bättre och jag är nyfiken på att besöka den staden. Till dess får jag leta rätt på rullskridskorna, använda en gammal sliten t-shirt och bara önska mig dit.

Lucka 17 – en perfekt dag

Om det här var en chokladkalender så hade det inte funnits några luckor kvar att öppna. Möjligtvis den 24:e men annars är jag ganska glupsk. Eller var. På den tiden som jag hade en chokladkalender. Och det var ju ett tag sen. Men det här är ingen chokladkalender och jag är inte lika rapp med att öppna luckor här som då. Men jag ska i alla fall berätta om en bra dag, även om jag borde gjort det igår. Men vad fals, hur ska jag hinna med allt…

Men såhär är en bra dag för mig. Det är sommar. Jag är ledig och jag är på Öland med mannen. Solen skiner. Vi har nyss vakant och tar på oss träningskläder. Vi springer ut till fyren och tillbaka. Byter om till badkläder och cyklar ner till bryggan. Tar ett dopp och sen hem igen. Lagar frukost. Skramlade ägg och bacon. Smoothie på färska jordgubbar och banan och yoghurt. En perfekt avokado med Herbamre örtsalt. Sätter oss på trappen. Solen värmer min hud och jag kan ana havet en bit bort. Svalorna flyger omkring som om de gjorde en uppvisning av rang.

Vi gör oss i ordning för en skön dag med loppisrundor och lunch i en hamn. Inget särskilt som måste fixas och inga måsten. Jag fyndar en fin liten Stringhylla och hittar massa fulgrejer att fnissa åt. De står staplade på rangliga bord och glänser i solen med hopp om ett nytt hem.

Hemma igen och bara vara på uteplatsen, ligga i en solstol och vänta in en kväll på Kalk, med gourmetburgare utöver det vanliga och dela på en flaska Rasignac. Självklart cyklar vi dit på den vanliga vägen, genom kohagar och över ängar. Och samma väg hem i sommarnatten. Månen lyser upp över havet och kattugglan ropar på oss när vi cyklar sista biten genom skogen. Och vi har haft en perfekt dag. Jag har haft en perfekt dag i mitt paradis med min älskade man…

Precis så skulle det vara.

Lucka 16 – som liten…

Som liten var jag tuff som ni ser. Ha. Som lite större var jag busig. Som ännu större fast fortfarande liten var jag tuffare. Eller jag trodde väl det i alla fall.

När jag var liten som i att gå på dagis sjöng jag som sagt vid matbordet ganska ofta vilket resulterade i att jag fick äta i målarrummet bredvid med glasad dörr så att fröknarna ändå såg mig. Ibland drog jag ner mina kompisar i fördärvet och vi sjöng allsång. Mamma har berättat att jag red på symaskinen och dansade på köksbordet. Jag fick ibland glass till frukost för att jag inte vill ha någonting annat. Då kanske ni tänker, inte så konstigt att hon blev som hon blev. Men jag tycker att jag blev bra. Jag är bra.

Men sen när jag blev lite större och gick i skolan så var jag väl inte så tuff. Jag hade klockan på fel arm till dess att klasskompisarna tjatade hål i huvudet på mig om att jag hade klockan på fel arm. Då bytte jag. Jag var inte speciellt förtjust i att hoppa hopprep på rasterna för jag trasslade bara in mig. Men jag var ganska snabb på 60 meter. Jag fick inte vara med i en klubb för att jag inte gillade hästar. Jag gjorde ett eget korsord i åk 6 och tyckte om att gå i skolan.

När jag började högstadiet var jag inte särskilt frän. Men jag lärde mig. När jag slutade högstadiet hade jag väldigt smala små ögonbryn och blond page. Jag kallades tutt-Eva för att brösten växte snabbare än mig. Ungefär som med mina öron. Men nu är vi ikapp, brösten, öronen och jag. Min rumpa hade blivit utsedd till högstadiets snyggaste och jeansen sen den tiden har jag precis börjat använda igen. Och jag trodde att jag var tuff. En högstadieklassiker alltså.

Med andra ord var jag nog en vanlig glad unge som liten. Snäll och aningen busig.

Lucka 14 – ett fint foto

Det finns många kort på den här damen som sitter och knappar på tangenterna. Och de finaste har Emma Sandström tagit, men hon har stått för bilderna på var och vartannat inlägg nu så därför har jag valt ett helt annat kort. Som mannen tog på mig i somras. Det är fint för att det hör ihop med minnen.

Vi hade ätit god frukost på bryggan i solen. Frukost och frukost. Brunch. Mammas goda toscakaka, färska räkor, parmaskinka, några skivor ost och lite baguette. Smoothie och en och annan rollokola (utan inbördes ordning).

Solen värmde våra ryggar och jag hade jobbat min första vecka på mitt nya jobb. Livet lekte och brunchen var fantastisk. Jag hade dagen till ära spexat till det med min Sverigebikini, vilken bärs upp av en massa ironi kombinerat med stövlar. Alltid gummistövlar. Så när vi var på väg tillbaka till stugan, när maten var uppäten och andra sysslor kallade gick jag där på stigen med korgen runt min arm och filten i handen och så fotograferade mannen.

Så var det med det. Och det får vara tillräckligt fint för att rymmas i lucka 14.

Lucka 13 – en favoritsak i hemmet

Foto: Emma Sansdström

Gills en samling? Hur ska en samlare kunna väja en favoritsak? Svårt.

Därför väljer jag en samling. Min samling av Marimekkoskålar som prytt bröllopsborden och som glittrar ikapp med min bröllopsklänning. Som nu står ståtligt i en Stringhylla i köket och lyser upp som en färgpalett av rang. Inte brudklänningen alltså, utan skålarna. Vissa används mer än andra och ibland byter de plats för att de inte ska trängas allt för mycket med samma kompis. Jag klappar på dem lite titt som tätt och tycker precis som Lucy Luck att det inte är ett dugg konstigt att prata med fina saker.

Därför blir min samling min favoritsak i hemmet. Den speglar liksom mig på något vis. Ett gäng tjusiga skålar i alla dess färger som är redo att fyllas av än det ena och än det andra. Eller bara skina i sin egen glans. Jag vill fyllas på av erfarenhet och kunskap och gärna med en touch av spektra i olika frekvenser …

Exakt vad jag menade där är lite oklart. Men fina skålar har jag i alla fall.

Lucka 12 – Jag saknar…

Jag saknar farmor Agnes. Och farfar Nils. Jag bli tårögd när jag tänker på dem och gråten stockar sig i halsen för att jag så gärna vill att de ska vara med mig på riktigt. Jag tänker på dem ganska ofta och tror att de är med mig lite överallt. Jag tror att de bor här där jag och mannen bor nu, eller så hälsar de bara på ibland för att kolla till mig. Jag pratar med dem och berättar om lite ditt och lite datt. Jag har lånat vissa av deras möbler och jag pussar alltid två gånger på deras gravsten när jag är där. En puss till farmor och en till farfar.

Det var väldigt länge sen som de flyttade till himlen men jag saknar i alla fall farfars busighet och farmors mujka händer. Deras fina trädgård och portmonnän med mynten i som lillebror och jag alltid fick en liten slant ifrån. Jag saknar att de inte har fått varit med mig och lillebror. Att jag inte har fått höra alla deras berättelser om för länge sen och att de inte har fått höra alla mina om nyss…

Lucka 11 – Några framtidsdrömmar

Foto: Emma Sandström

Framtid. Nutid. Dåtid. Jag vill egentligen inte bli mamma. Helst pappa. Men har som sagt insett att jag är den som måste bli mamma. Dvs. bli tjock, föda ut ett barn ur vajajan och sedan bli av med gravidkilona. Men som ni förstår älskar jag barn och skulle gärna låna några på jobbet ibland. Så det är en dröm. Inte låna barn från dagis eller bli tjock. Men att bli mamma. Eller pappa.

Sen drömmer jag om ett hus, med knarrigt trägolv, öppen spis och trädgård. Och i det där huset ska vi ha ett tjusigt kök med rutigt golv där mannen kan laga mat åt mig, kanske baka lite i den gamla assistenten som vi fick från Karlsson catering igår.

Jag ska ha ett nytt kontor med gamla grejer. Jag ska helst vara ledig en dag i veckan eller kanske sluta tidigare någon dag för att jag ska måla fina tavlor och teckna fina teckningar. Jag ska bli känd som Sören och Anders för att bli med på Tvärsnytt och jag ska bli förknippad med färgglatt och finurligt och många kommer vilja köpa min konst. Man ska kunna köpa alster på min webshop och Deermountain Design kommer blomstra.

Alla nära och kära ska vara friska och vi ska åka till Öland även när det blir vinter. Och någon gång ska jag och mannen besöka landet over there.

Dåtid. Nutid. Framtid.

Lucka 9 – en favoritlåt eller två eller tre…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=9ll4SSMktwU[/youtube]

Det här valet har inte att göra med att Laleh hörs och syns för jämnan numera utan det har att göra med att jag har gillat henne från första stund. Att jag dessutom lyssnade väldigt mycket på henne när mannen kom in i mitt liv gör att jag blir alldeles varm och bara vill sätta på någon av hennes skivor och åka bil länge och långt med Jocke.

Jag vill först lyssna högt på Bjurö Klubb för att sedan sjunga falskt till Snö. Jag har inte sett filmen Arn men älskar låten. Favoritlåten för dagens lucka är egentligen ”Snö”, men jag lyckas inte hitta någon bra video på den och bjuder därför på hennes första singel. Invisible. Men om ni vill läsa texten till Snö samt Lalehs tankar om arbetet med låten, så gör ni det på hennes hemsida.

Jag har gillat henne så mycket att jag blivit förtjust i den där tjejen. Jag skulle vilja måla tokiga tavlor med henne, spela in knasiga filmer och veta mer om henne. Så är det med det.

Imorgon får ni veta vad som finns i min väska. Om jag ens vet…

Lucka 7 – ett av mina bästa fotografier

Den här var knivig. En knivig lucka. Jag valde bland soluppgångar på Öland, frusna rosor i stugan, spindelnät inklusive spindel i solnedgång och så lite annat närgånget. Jag konstaterade att jag gillar att fånga detaljer i naturen. Närgånget. Så nära att linsen nästan slår i objektet. Eller så gillar jag att fånga solens upp och ner gång. Som vi säger i familjen, man kan aldrig få för få bilder på solnedgångar.

Men till sist gallrade jag fram den här bilden med motiveringen att en sugen humla i en äppelblom är minst lika bra som en soluppgång på Öland. Plus att den är lite svårare att fånga på bild eftersom den är så sugen och gärna flyger vidare till nästa blomma innan jag hinner blinka. En soluppgång är ju rätt förutsägbar med en pappa som är som Pohlman.

Jag kan höra humlan surra och gräsklipparen gå där i äppelgården. Jag känner lukter och tänker tillbaka på när pappa och jag var där och klippte gräset den 18:e maj, på pricken en månad innan jag skulle bli fru. Jag gillar humlor för att jag vill klappa dem och för att de är fina. När det har hittat hit vet man att sommaren är på gång och de kan viska en i örat.

Imorgon ska jag berätta om mitt favoritplagg, kan ni gissa vad det blir?

Lucka 6 – blogglove

Den bloggen som jag har följt längst är Maria Eremos. Hon blandar allt från välskrivna krönikor till recept och recensioner. Varför jag har läst den är för att hon är min vän och jag är nyfiken på hur hon har det.

Efter att jag själv börjat blogga har jag dock upptäckt fler. Jag läser främst bloggar för att få inspiration, se fina saker, miljöer och för att jag är nyfiken. Några är mina vänner och andra är kända bloggare. Jag har till exempel fastnat för Carolina Gynnings blogg och nu när hon är gravid vill jag bara säga high five och ge henne en kram.

Victoria Lindberg lagar mat så att det vattnas i munnen och Zuzana på bodyrock.tv tränar så att hälften vore nog. Men vilken kropp. Ge mig styrka. Illustratören Anna Ileby är också en favorit, hon är en jävel på att teckna och verkar dessutom gilla lika pryttlar som mig. Underbara Clara tar fina bilder och skriver om tänkvärda saker och är så huslig att jag ibland går åt. Men jag gillar att titta på hennes foton och imponeras av hennes framgång. Katrin Zytomierska är väldigt rolig och jag får mig ett gott skratt, likaså en nyfunnen blogg där jag verkligen drar på smilbanden när jag läser, den heter ”Att vara någons fru”.

Summan av kardemumman är att jag följer en si så där 20 bloggar. Vissa mer och andra mindre. Och jag tror att den läsningen blir som min avkoppling. Jag läser bloggar i en salig blandning istället för att titta på tv. Jag läser och inspireras, blir motiverad, funderar på hur det blev där, det där var väl inte så snyggt, men det där, det var grymt. Jag uppskattar bloggar med vackra fotografier och har uppenbarligen en förkärlek för framgångsrika kvinnor på ett eller annat sätt. Jag gillar fenomenet blogg och förundras över hur det kan bli…