Lucka 4 – Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre
.

Foto: Adorable moments

Den här lucköppningen kommer inte bli någon skräll, mest längtan till bröllopsdag och Öland. Men okej. Det smartaste och mest praktiska vore väl att påstå att jag paketerar mina finaste klänningar och kläder i tjusiga tygfodral och låter dem hänga kallt. Det gör jag inte. Bara det sistnämnda och det är inte för att det är ett medvetet val av förlängningen av livet på plaggen. Särskilt eftersom jag har så många förtjusande klänningar som förgyller min bekväma och praktiska stil. Nej. Utan för att det passade sig så bra att huset har två kattvindar som agerar utmärkt som garderober. Kallt som fasen och rymligt så det förslår.

Sen har jag ju typ bara två fina klänningar som är värda att spara för all framtid, min bröllopsklänning och klänningen som jag sydde när jag pluggade till textillärare. Och båda de skönheterna är väl omhändertagna. Bilder på klänningen som jag sytt ska jag styra upp, för den är så himla fin att jag vill gifta om mig i den. Ja, med Jocke så klart, vad trodde du?!

Annars försöker jag hålla mig hyfsat i trim så att jag kan använda mina kläder länge, jag menar, Filippa K-jeansen sen gymnasiet sitter fortfarande som ett smäck, haha.

Det var det alltså, imorgon ska jag visa vilket klädesplagg som får mig att känna mig stark. Intressant. Är nog bäst att jag sover på saken.

Sov gott godingar!

Lucka 3 – Berätta om vad du önskar dig

Nu ska jag ju svara sådär ”Fröken Sverigeförnuftigt” och säga fred på jorden, utbildning och kunskap till alla och givetvis botemedel till dödliga sjukdomar. Självklart önskar jag mig det i julklapp. Varje år. Tyvärr är det inte realistiskt genomförbart och egentligen önskar jag mig oviktiga saker i förhållande till andras bekymmer och prylar är ju ingenting. Egentligen. Det viktiga är att vara frisk. Så det önskar jag mig också att jag och alla mina nära och kära ska vara friska och leva lyckliga i alla sin dar.

Men om vi låsas att jag skulle behöva några fler saker eller tjänster så är det följande: Minst ett par snabba skor av märket Nike Air Max som jag precis som ovanstående har önskat mig i alla år, nästan. Min bror är en av de bättre på att tillgodose just mina skoönskningar men har ännu inte lyckats med detta märke.

Ett par nya vindrutetorkare till bilen. Med tanke på att jag fick en brandfilt och brandsläckare av min man förra året så känns det mest troligt att den här önskan kommer slå in. Sen önskar jag mig en ansiktsbehandling som jag blev lovad förra julafton men som jag inte har sett röken av och som känns lämplig.

Och på riktigt skulle jag bli överlycklig om jag fick ett nytt objektiv till min kamera, ett EF 50 mm f/1.4 usm samt en blixt (Canon SPEEDLITE 430EX II inkl. blixtdiffuser).

Annars gillar jag mest att ge bort julklappar. Synd på i år bara då varenda kosing går åt till husrum, mat och bensin. Dvs att alla som jag kan tänkas ge en julklapp antingen kommer få något jag själv har gjort eller således bara en kram och en kindpuss. Men det, det är kärlek så det inte får plats i ett paket det.

Men allra, allra helst vill jag ha en läderpung med ett dussin sagogryn så att de viktigaste världsligaste sakerna slår in. Som hos familjen Hedenhös…

Lucka 2 – Berätta vad du ha på dig idag.

Eftersom jag började arbeta idag och jobbar som förskollärare eller dagisfröken som jag kallar det så håller jag mig till min bekväma stil. Inga konstigheter. Här får jag dra min praktiska bekväma stil till sin spets med kläder som det inte gör något om det snoras på och kläder som jag kan krypa omkring på golvet med.

Med andra ord kan man ju tro att jag valt yrke efter min klädstil, haha. Eller så kan vi ju säga att jag anpassar mig efter situationen och går all in. Det enda som saknas för att jag ska passa in i mallen som den typiska pedagogen är väl de fotriktiga inneskorna, annars är det cykelhjälm, överställ och snowjoggers som gäller. Inte hela tiden förstås, det vore lite för tokigt.

Och om jag inte ska blockera snoriga näsor eller färdas fram på en cykel så tar jag på mig min valmönstrade jacka från Monki, min rosa mössa och parerar Frank i vagnen. Så ser jag ut för det mesta. Mysmorsa med färgglada inslag. Alltså.

Men just idag var det praktiskt och bekvämt. Till morgondagens arbetspass ska jag ta på mig en rymddräkt som är immun för dagisbaciller, ännu varmare skor och så en jägarbrasa på det. Hellre smart än snygg.

Då vet ni.

Imorgon får ni veta vad jag önskar mig i julklapp, ifall någon av er känner er extra generösa vill säga.

 

Och gnägga inte om att jag kallar mig för dagisfröken, det är så det är och det är vad jag gör det till som har betydelse för barnen och inte vad jag eller ni kallar min yrkesroll. Det är min åsikt i frågan. Hepp.

Lucka 1 – Berätta om din stil.

Stil och stil. Spridda skurar av kulturtant och avslappnad sporty spice kanske. Inte fasen vet jag vad jag ska kalla ovanstående kompott. Min konst kallar jag gärna färgglad och finurlig och jag önskar att min stil gällande kläder skulle beskrivas med detsamma, men det känns inte riktigt trovärdigt.

En gång när jag träffade en snubbe beskrev han mig som för offensiv och färgglad, då hade jag på mig mammas röda skinnpaj och hennes gamla pälsmössa eller om jag hade en röd fuskpälsmössa istället (och något mer förstås som jag inte minns, annars vore det minst sagt offensivt). Och det kanske kan vara lite för mycket för vissa. Annars tycker jag sällan att det kan bli för mycket. När jag väl inbillar mig att jag klär upp mig så vill jag att det ska vara färgglatt och detaljerna måste alltid matcha annars känns det inte bra. Men det kan vara mönster och färg hit och dit och gärna ett par tjusiga Converse eller gummistövlar. Jag är banne mig en ambassadör för gummistövlar. Ha.

För det mesta är jag osminkad och bekväm och bryr mig inte särskilt mycket om vad jag har på mig. Kanske att min stil kan beskrivas som ”ta-på-mig-det-som-ligger-närmast”. Och nu när jag har lullat runt hemma i ett år så är det som det är, orka dra in magen i onödan. Liksom.

Men när jag väl vill bjuda till och visa min finare sida så skärper jag till mig och sminkar mig en gnutta, drar in magen och pressar på mig brallorna och känner mig hållkäftensnygg. Eller klär benen med färg och överkroppen med klänning. Och det är inte så att jag är obekväm när jag väl är sminkad, snarare tvärtom, men som sagt så orkar jag ju nästan aldrig tvätta bort det där sminket så därför tycker jag att det är skönare att välja sina snyggtillfällen.

Och ja, jag gillar att ha ljusa slingor men är alldeles för snål för att underhålla min så kallade frisyr, därför låter jag mitt hår få vara brunt som det är och nu till jul blanda upp det med enstaka hårstrån i silver. Har jag sett.

Jädrar vilken mastig första lucka. Hur ska det bli imorgon? Då ska jag berätta om vad jag har på mig just då, någon som kan gissa?
Jag börjar ju för bövelen arbeta imorgon så nu måste tant sova.

Årets bloggkalender

Jag tycker ju att det är roligt att ha en julkalender här på bloggen men jag är aldrig riktigt förberedd och därför tänker jag hoppa på Emily Dahls kalander. Den handlar till viss del om mode vilket i det här fallet blir humor på högsta nivå eftersom jag är en mjukismorsa av rang och allt för sällan piffig och hållkäftenenygg. Men det kanske är kul. Lite som att Withe trash is the new black. Haha, vad tror ni om det?

Till skillnad från Emily som är vacker som en sommardag för jämnan så kan vi väl säga att jag är bekväm så det förslår och alldeles för lat för att fixa och dona med mig själv, även om jag vid dessa piffiga tillfällen tycker att jag är tjusig. Senare ska jag berätta mer om min stil eller bristen på stil. Men okej, jag gör ett tappert försök. Såhär kommer kalendern att se ut:

1. Berätta om din stil.
2. Berätta om vad du har på dig idag.
3. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
4. Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre.
5. Berätta om ett klädesplagg som får dig att känna dig stark.
6. Berätta om en person som inspirerar dig.
7. Berätta om en person som betytt mycket för dig.
8. Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom.
9. Berätta om din stil när du var 15 år.
10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.
11. Berätta om det fulaste du vet.
12. Berätta om musik som inspirerar dig.
13. Berätta om ett minne från din uppväxt.
14. Berätta om din stil för ett år sedan.
15. Berätta om din favoritmaträtt.
16. Berätta om det bästa köpet i ditt liv.
17. Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma.
18. Berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.
19. Berätta om ett foto som berör dig.
20. Berätta om din student.
21. Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.
22. Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.
23. Berätta om en gång när du kände dig ensam.
24. Berätta om en gång när du kände dig älskad.

Jag gör ett tappert försök, och det är ju inte bara mode, det är ju en massa annat jag ska berätta om också. Så nu får jag väl plocka fram stativet, rigga kameran och dokumentera min fashionista. Haha. Ovanstående kort får väl ändå duga så länge, dock tagna innan Frank kom till världen…

Någon av er som hänger på?
Läs mer på Emilys blogg här, vetja.

Lucka 24 – fem fina i december

Det började med att jag tog ordentlig rast på jobbet. Istället för att ligga i fosterställning i 18 minuter, somna och undra var jag var när jag vaknade gick jag ut och insöp frisk luft. Jag började med att gå en runda i spåret precis utanför arbetet, 3 km. Det började jag i och för sig med redan i november, men i december har jag gått varje dag och det har gett resultat. Inte bara att jag har blivit piggare och känt mig frisk jag har även trollat bort ett kilo eller två bara genom att gå, gå, gå. Och det är fint för mitt välmående.

Det var även där som julbeställningarna började trilla in. Jag svarade på mail när jag gick mitt varv i skogen, blev fylld av fjärilar och ivrig för att börja producera julklappar. Sedan var verkstaden igång och det var otroligt fint för mitt företag.

Sen blev det lucia och vi var förväntansfulla fröknar. Jag fällde nästan tårar när tomte efter tomte kom in på dagis. Så fina och små och ivriga och lugna. Och det var väldigt fint att få se alla härliga ungar, deras första lucia på dagis och mitt första som fröken.

Sen kom Eremo på den briljanta idén att jag kunde måla en bild till förmån för hennes insamling. Och självklart gjorde jag det. Den gick för 950 kronor på Tradera och det var väldigt fint för välgörenheten.

Sen slog det mig att det blev julkort av tackkorten från bröllopet. Även om jag skämtade om det först. Men tiden går som ni vet lite för fort ibland. Och det var inte jätteroligt att sätta ihop alla bilderna men det blev banne mig fint. Det blev lite stökigt och bökigt och adresserna och sigillet fixades i sista stund innan jag fick tränga ner dem i julkortspåsen och äntligen lägga det bakom mig, bakom mig som i att nu var det klart. Nu kan jag bara vara mallig för att jag är gift och för att gästerna har fått det de förväntat sig fast lite bättre.

Och det, det blev fint för julfriden.

Lucka 23 – fina julminnen

Jag öppnar de luckorna med godast choklad i. I gårdagens lucka var det inte så gott. Det handlade om vad jag är beroende av. Och choklad är väl en grej, en annan kan vara internet. Men jag tyckte att den biten kunde vika hädan och istället så öppnar jag dagens lucka med omsorg och försiktighet för att minnas tillbaka till jularna när jag var liten…

På den tiden då tomten fortfarande fanns och den stora gråmelerade hörnsoffan i plysch tog upp ett helt rum utanför våra rum, brorsans och mitt. I den soffan satt vi uppkrupna och förväntansfulla. Precis innan hade vi om möjligt vilat lite i soffan efter maten och efter Kalle. Ibland tittade vi på Kalle samtidigt som vi åt, då var det bara att lyfta upp den lilla men ack så tunga tv:n på bänken. Men det var alltid viktigt att se Kalla och resten. Och det tycker jag fortfarande.

När jag var en si så där 7 år och farmor Agnes fortfarande var med oss så var det mysigt att krypa upp mot hennes famn och titta ut över åkrarna i mörkret och leta efter tomtens lykta.

Han kom där pulsandes i snön, ja, för då var det så rackarns mycket snö att vi kunde åka pulka på trottoarerna av plogbilens vallar…

Tomten var ett mysterium. Vem var tomten? Mamma satt bredvid och pappa var också där. Farmor satt ännu närmare och brorsan var inte alls långt ifrån. Alla var på plats och ändå kom det en tomte. Fantasiskt.

Men redan innan tomten kom och hälsade på fick jag små julklappar i strumpan. För av någon anledning hade tomten redan varit hos brorsan och mig på natten och hängt fast en stumpa i fotänden på sängen, klämt fast den under madrassen liksom.

Och jag minns jularna med glädje och kärlek. Det finns alltid fantastisk god mat, fina små tomtar lite här och var i hemmet och en ståtlig gran med pynt som alla i familjen någon gång har gjort i skolan…

Och om vi får barn då ska det sannerligen vara nästan lika. Så att de kan minnas. Sen.

Lucka 21 – att älska…

Om jag skulle hålla mig till den tänkta kalendern så skulle dagens lucka innehålla en berättelse om någon som jag älskar. Och då skulle jag skriva om min man. Vilket är väldigt uppenbart. Alltså att jag älskar honom för att han är min man. Men jag tänker inte riktigt hålla mig till det. Jag tänker bara dela med mig av mina bilder. Bilder som jag älskar och som ger mig goda minnen och en stark längtan till Öland och sommaren. En sommar som jag får spendera med världens bästa snubbe och på en plats som ger mig gåshud. Jag vill som sagt springa ner till havet, cykla genom kohagar och över ängar, äta lunch i en hamn och dricka en drink på Kalk.

Att drömma kan vara att älska…

Lucka 20 – det här med julklappar

På lördag är det julafton. Nehe. Säger du det? Jo, det är faktiskt sant. Och egentligen är det väl ingen big deal men jag brukar i alla fall köpa några julklappar till mina nära och kära. Men i år har det inte hänt någonting på den fronten. Fantasin för uppskattade julklappar har gått förlorad. Och egentligen gör det nog inget för ingen i min familj behöver något särskilt. Egentligen ingenting alls.

Men jag älskar ju som sagt att ge. Men nu har jag inget bra på gång och jag är inte ett dugg sugen på att gå på stan tillsammans med stressade föräldrar som inte hunnit köpa alla klappar. Mitt tålamod räcker inte riktigt till.

Själv önskar jag mig eventuellt ett par nya jeans som sitter som ett smäck och som inte töjs ut efter en tvätt. Det skulle vara det då. Men annars så önskar jag att alla ska få vara friska och må bra och att pengarna som jag skänkte till Musikhjälpen kan ge några flickor möjligheten att gå i skolan…

Lucka 19 – en vän med en bil

Foto: Emma Sandström

En vän med en bil. Det är nästan samma som en vän som bor en bit bort och som jag önskar bodde i huset bredvid. Lucy Luke. Eller Camill som jag kallar henne oftast. Fas det förstås är Camilla. Hon har en bil. En svart. Som ibland krånglar på Öland.

Men det är inte därför vi är kompisar. Det är för att jag härmade hennes dialekt när vi gick restaurangskolan tillsammans och redan första dagen frågade de andra i våran kommande klass om vi kände varann och kom från samma ställe. Nej. Men snart.

Eller så är det för att lite av mitt motto när jag träffar snygga tjejer som jag vet att jag ska umgås med under en viss period, är – att det är lika bra att bli kompis med henne på en gång annars kommer vi bli osmans. Bättre att älska de snygga än att vara avis på avstånd.

Men jag kommer ihåg första dagen på REPU, år 2000, upprop i aulan, in kommer en fräsig tjej med blont hår och jeansjacka. Henne vill jag vara kompis med.

Och sen den dagen är vi väldigt goda vänner. Vi satt mer eller mindre ihop i ett år. Ett år av tokigheter i köket. Ett år där hon blev mästerkock och jag mattant. Där vi bakade så att gymnasieeleverna fick benämna oss på engelska som om vi inte skulle förstå vad de sa när det snackade om bakery E och bakery C. Eller vad de nu sa. Vad sa de bakery C? Det var då vi kokade 12 liter ris och vår lärare slet sitt hår av frustration, trots att vi tyckte att det gick att använda till annat. Vi skulle koka 1,2 liter ris.

Lucy Luke har snygga tatueringar, ett särskilt hår och är som ni förstår en hejare i köket. Hon gör de godaste maträtterna och smaskigaste pajerna. Hon har en inredningsstil som gör att jag vill bosätta mig i hennes soffa och hon är full i fan och finurlig som få. Och jag önskar så att hon bodde i huset bredvid. Min syster i mustasch och jag…

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier