Lucka 14 – Berätta om din stil för ett år sedan.

För prick ett år sedan såg jag ut såhär. 

Alltså stil och stil. Om hyfsat höggravid är en stil så körde jag all in på den.  Mammaleggings och klänning. Jag försökte väl se så lite ansträngd och svettig ut som möjligt, men jag bakade som om det inte fanns en morgondag och smög för det mesta runt i mjukisbyxor och längtade efter Frank. Fast det var absolut tvunget att bli januari först innan han fick komma ut.

Så det var väl inte så mycket med det. Jag var väldigt preggo, längtade efter min egen kropp samtidigt som jag som sagt smällde i mig en halv plåt lussekatter utan besvär. Trött som en mört och rund som den rundaste julkulan. Ni som såg julreportaget i Härligt Hemma, vet ju exakt.

Frågan är väl hur jag se ut om ett år från nu, förhoppningsvis mer tränad och aningens piggare. Det återstår att se, gravid tänker jag då inte vara i alla fall. Hepp.

Lucka 13 – Berätta om ett minne från din barndom.

När jag försöker komma på någonting så verkar minnena vara som bortblåsta, som att det bara är små glimtar av min historia som svischar förbi. När jag gick på dagis och skjutsade min bror i cykelvagnen eller när vi lekte Emil i Lönneberga och jag låste in grannpojken i cykelskjulet, gick och åt lunch och glömde bort honom. Eller när familjen åkte till Kolmårdens djurpark och linbanan stannade när pappa och Per satt i den högt upp i luften och jag blev alldels förkrossad där jag stod nere på marken och höll mammas hand.

Fast det är klart att det är så det är, glimtar av historien. Fast ju mer jag tänker tillbaka ju tydligare blir mina minnen. Och något alldeles särskilt som jag alltid minns som om det vore i går är SVT:s testbild och hur färgerna är placerade i fel ordning. Och hur jag alltid gick fram till TV:n för att visa min bror Per hur färgerna skulle vara egentligen för att det skulle bli i rätt ordning, dvs. regnbågens alla färger.

Den ljusblåa till den röda, den gröna till rosa, gul till grön, röd till ljusblå och så rosa till grön. Då blev det rätt. Alltså rosa, röd, gul, grön, ljusblå och marinblå. Jag har fortfarande lite svårt att förstå varför det ska vara på det där viset. Även om jag knappt har sett testbilden på flera år, med undantag för någon månad sen då Frank gick upp i ottan, men annars var det evigheter sen.

Nu i skrivandes stund kommer jag på massa minnen, men det här får bli bra för lucka 13. Kanske att jag berättar något annat minne någon annan gång.

Lucka 12 – Berätta om musik som inspirerar dig.

Den här luckan känns lite klurig. Nu får vi dessutom låsas att det här är en chokladkalender och att hoppsansa, tre chokladbitar på en och samma gång, vilken lycka. Kanske därför jag så att säga sugit lite på karamellen. Men håll tillgodo, här är första luckan av tre som öppnas idag…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=LifAcqepJVI[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=h-_UQVsoLQQ[/youtube]

Musiken alltså. När jag väl lyssnar på musik så måste jag ändå medge att det är mycket disco, som jag fortfarande kallar det. Det som i bitar av Robyn, Britney Spears och Avicii. Förslagsvis. Nu för tiden är det dock ganska sällan jag lyssnar på musik, förr gjorde jag det jämt, men kanske är det så att tanten i mig uppskattar tystnaden. Och kanske har det något att göra med att jag har börjat arbeta igen, det är nämligen inte riktigt lugna gatan med 19 livliga treåringar. Nej.

Jag trycker gärna igång min discolista när jag är ute och går för att få upp tempot och peppa mig. Annars är P3 oftast hörbart här hemma. Men för att inspirera mig till stordåd så är det just nu Laleh och Veronica Maggio som hjälper mig på traven, jag blir ju som kär i dessa kvinnor och jag har som sagt en förkärlek till starka kvinnor som fixar det mesta själva.

Ja just det, jag bjuder på min egen version av ”Jag kommer”, som tur är var det ett tag sen jag var så sur att jag var tvungen att dansa bort skiten, men snart kanske det är dags igen. Haha.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=hmr2LYZUkxU[/youtube]

Lucka 11 – Berätta om det fulaste du vet.


Killyou Ståemot Illustrationer som jag gjorde till en tidning 2012. 

Det absolut fulaste jag vet är folk som röker. Kanske att det fulaste jag vet är cigaretter då, men jag tycker att det är så otroligt oattraktivt att röka. Förmodligen skulle jag tycka annorlunda om det inte luktade så förbannat illa. Och det har inget att göra med vad jag tycker om personen i fråga, men jag tycker att det är så oerhört sorgligt att fastna i en sådan drog och inte kunna ta sig ur den.

Jag har knappt provat så jag ska absolut inte predika om hur lätt det är att sluta, det har jag ingen aning om, men att unga människor ens börjar röka gör tanten i mig rasande, jag tänker för mig själv, lilla vän, sluta med det där nu för fan och så hoppas jag på att det bara är något tillfälligt, å deras vägnar liksom.

Min mamma och pappa träffades typ för att mamma tyckte att pappa var cool som gjorde rökringar i rökrummet på bruket i Borlänge. Men ändå. Det var ju på den tiden då cigaretterna tordes vara ofarliga och det bara var så himla fränt.  Jojo. Det röktes överallt. De slutade dock röka innan de blev mamma och pappa för jag har bara sett pappa röka cigarr en gång när grannen fick barn.

Men nu är det inte ett dugg fränt. Bara onödigt och svinfult. Tycker jag.

 

Lucka 10 – Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.


Naturen du sköna. Jag kan inte hänföras nog av denna skönhet som omger mig. Mitt absoluta paradis är Öland, men ju längre tiden går här i Astrid Lindgrens värld och ju fler promenader jag tar i mitt närområde desto mer uppskattar jag Örebros guldkorn.

Alla dessa morgonpromenader med Frank, soluppgångar och stadsidyll. Kor, får och fåglar. Det är sannerligen vackert när jag tar mig ut i morgondimman och låter ögat leta efter naturens detaljer likt sökandet efter skatter.

Naturens krafter, formspråk och träffsäkerhet när det gäller symmetri får mig verkligen på fall. Och mina tidigare raska promenader utan kamera har bytts ut till fotopromenader där motionen blir ett bihang till ögats frestelse av natursköna ting…

Lucka 9 -Berätta om din stil när du var 15 år.

Håll i hatten, jädrar vad jag tyckte att jag var fräsigfräck när jag var 15. Ni ser ju själva. Haha. Jag hörde sannerligen inte till de som gick slickade längs väggarna i korridoren på högstadiet för att skyla mig för de tuffa eleverna. Åhnej. Hallå, titta på mig!

Som ni förstått av tidigare lucköppning så ansåg jag ju att jag var en tuff tjej på högstadiet. Jojo. Det var luvtröja från Champion, Levisjeans och Dr Martens, hela kittet för 1997 års mode. Trådsmala ögonbryn och läppglans.

Humor på högnivå nu, då var det blodigt allvar, högstadiets snyggaste rumpa och tokblekt gulblont hår. Jag var dj på lågstadiediscona och spelade innebandy för glatta livet på fritiden, gick runt i plattåskor ända fram till snön kom och hade på mig mammas gamla klänning på skolavslutningen i 9:an.

Inuti var jag väl olyckligt kär om vartannat, jag pratade i telefon så att pappa blev tokig och var nog lite för kaxig för mitt eget bästa. Men jag gillade den där klädstilen. Platåskorna har jag kvar i källaren och de från början mörkblåa jeansen ligger i garderoben och skvallrar om minnen från förr. Mina Dr Matrens använder jag fortfarande ibland och jag önskar att jag kunde komma i de där slitna jeansen och gå fort och se glad ut, men det är en smärre omöjlighet.

Nåväl. Det var en förbannat omvälvande tid, det där med att vara 15 år och en virvelvind som inte alls hade koll på var jag skulle virvla för att göra det bäst…
Så var det med dagens lucka, imorgon ska jag berätta om något särskilt fint.
Då vet ni.

Lucka 8 – Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom.

Okej mina damer och herrar. Det här var lite klurigt. Det första som jag kommer på är en rosa dress med My Little Pony på, jag ser den liksom framför mig. Hur jag har klätt upp mig för en skolavslutning med krusat hår och solsken i blick, brorsan står bredvid med någon fräsig frisyr och vi står uppställda framför tujagranen i trädgården och pappa knäpper kort. Kanske gick jag i 4:an.
Men tyvärr så hittar jag inte det kortet.

Därför får ni ett annat där jag knappt har någon frisyr, men däremot en ananas. Bra spex. Och så ett kort med krusat hår. Söt som socker.

Imorgon får ni se hur tuff jag var när jag var 15. Haha.
Sov gott nu!

Lucka 7 – Berätta om en person som betytt mycket för dig.


Betytt och betytt. Betyder och kommer alltid betyda. Vem skulle jag vara utan min pappa, pappa Pohlman. Vi pratade om det här i veckan, pappa och jag, det här med skolan idag, föräldrarnas roll och hur viktigt det är med föräldrar som bryr sig så att det slår gnistor om relationen. För det har det gjort mellan varven och särskilt när jag gick på högstadiet.

Pappa och jag är som tvillingar till sättet vilket han uppenbarligen såg tidigt eftersom han och mamma fick tjata sig törstiga på mig gällande mitt engagemang i skolan. Och då menar jag skolan från högstadiet och sen gymnasiet, innan och efter det skötte jag mig mer eller mindre utmärkt efter mina egna krav och val.

Men högstadietiden var nog ingen lätt match för mina föräldrar. Och som jag minns det var min pappa stenhård när det gällde skolan, uppförande och hyfs. Jag fick inte vara ute och härja på kvällarna och om jag var det skjutsade han mig och hämtade mig så att jag kom hem ordentligt. Just då var jag förstås inte jätteförtjust i att spendera mer tid hemma än att umgås med diverse kompisar på olämpliga tider. Men nu, nu känns det som ett himla bra slit från mina föräldrars sida, att de inte bara struntade i mig utan stod på sig. Var det nej så var det nej och blev jag förbannad så fick jag drämma igen dörren till mitt rum, böla lite, lyssna på hög musik och sen var det inte mer med det. För jag blev förbannad.

Men hade inte pappa varit den dominanta snubben fylld av rutiner, regler och kärlek så hade jag nog knappt gått i skolan. Jo, det hade jag väl, men jag hade fortsatt spela biljard på lektionstid på högstadiet även efter att mina lärare ringt hem. Nu blev det som ni förstår ett jävla liv gällande den händelsen och jag skärpte till mig en aning.

Sen är det säkert så att Curlinglandslagets bedrifter känns fåniga i jämförelse med vad mina föräldrar gör för mig. Men pappa och mammas åsikt är att om man har barn så ska man hjälpa dem så länge man kan och jag är givetvis så tacksam att jag får dåndimpen.  Och önskar innerligt att jag kommer kunna bygga en lika kärleksfull och vårdande relation med Frank.

Så förutom att pappa Pohlman är min ständiga väderrapport så är han alltid mitt bollplank i alla situationer. Vi pratar i telefon flera gånger om dagen och träffas titt som tätt. Och mamma också förstås, men pappa och jag har en särskild relation och därför får han vara min lucka sju.

Och kom ihåg, hälsa ordentligt med fast handslag, titta i ögonen, sträck på dig och gå rak i ryggen!

Lucka 6 – Berätta om en person som inspirerar dig.


Det är många personer som inspirerar mig på olika vis. Men moder Tereza tar priset för dagens lucka. Hon är bra på så himla många olika saker och hon hinner banne mig med allt trots att hon precis som jag har en son som kräver all uppmärksamhet.

Jag har nog sagt det förr men jag säger det igen, om ni uppfattat mig som energisk och med många bollar i luften, då skulle ni träffa Tereza. Hon är en virvelvind med kokkunskaper, ett träningsfreak med energi för ett helt regemente och en sömmerska som har koll på både sicksack och raksöm. Säg något hon inte kan sy, något hon inte kan tillaga eller någon träningsform hon inte klarar av.

Hon är en inspirationskälla av rang och jag önskar att jag hade någon enstaka procent av hennes energi för att underhålla mina likasinnade sidor. Men just nu nöjer jag mig med att steka blodpudding, träna i form av att bära Frank titt som tätt och sy har jag inte gjort sen jag gick banans på vimplarna till Franks rum.

Och så får det förstås vara en stund, särskilt med tanke på att jag har så många bra inspirationskällor som gör det jag önskar att jag gjorde, då kan jag glädja mig åt andras framgångar, pilla mig i naveln, vara lite för slö och hoppas på bättre tider. Ha.

Hoppas att ni får en fin fredag!
Jag ska tillbringa halva min på jobbet.
Kram so long!

Lucka 5 – Berätta om ett klädesplagg som får dig att känna dig stark.


Stark och stark. Det fiffiga med den här bekväma och lata stilen är ju att styrkan sitter bakom kläderna och därför spelar det ju inte så stor roll vad jag har på mig. Kaxigt, ja, kanske. Skillnad var det när jag var 15, men det kommer vi ju till senare.

Fast det är klart att jag känner mig tjusigare i mer dressade kläder än ett par mjukisbyxor, men stark det vet jag inte. Men jag skulle påstå att jag får lite power av min jeansjacka från Nike med skinnärmar, mina allsköns färgglada Converse och så mammas gamla randiga kavaj bland annat.

Den randiga kavajen som har blivit en turkavaj, förmodligen för att min mamma har haft den innan och skänkt den oanade krafter och som följt med mig på diverse upptåg när jag inbillat mig att jag behöver lite extra tur. Hittills har det fungerat som bäst när jag har sökt arbete.

Aja. Mer än så blir det inte i dagens lucka…

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier