Lucka 24 – Berätta om en gång när du kände dig älskad.

Nu är väl det här så klyschigt att man kan få nog, men jag är så lycklig att jag alltid känner mig älskad. Fast vårat bröllop tar nog priset. Trots att jag inte fällde en tår av lycka på hela helgen så kan jag nu i efterhand när jag försöker minnas tillbaka till de fina talen börja böla av tacksamhet och lycka. Förutom att det blev en hejdundrande fest som det fortfarande talas om så kände jag mig så älskad som jag inte trodde var möjligt. Att jag dessutom skulle bli gift kunde jag väl inte tro. Snacka om älskvärt!

Jag tror inte jag behöver skriva mer än så. De fantastiskt fina bilderna som Adorable Moments tagit får tala sitt tydliga språk. Sen önskar jag förstås att alla som själva vill ska få känna den där obotliga kärleken, känna sig älskad för den du är och leva lycklig.

Och självklart hoppas jag att ni alla får en fantastisk julafton, jag ska göra mitt bästa i alla fall med start nu.

Puss och kram raringar!

 

Lucka 23 – Berätta om en gång när du kände dig ensam.


Som ni ser provar jag en ny grej, signat mina bilder, bra eller dåligt?
Inte jättesnyggt kanske…

Tråkigheter som att känna mig ensam har jag förstås förträngt. I alla fall när det gäller att vara ofrivilligt ensam, men om jag får välja så tycker jag att det är skönt att vara ensam. Bara vara jag en stund. Jag kan inte komma ihåg när jag kände mig ofrivilligt ensam senast, känns som smärre evigheter sen, som tur är.  Sådär jobbigt ensam som i att vara olycklig och tycka att livet är lite pissigt ett tag en regning lördag, typ, det var väl innan Jocke tog mig med storm, även om jag vill minnas min tid som singel som förbannat rolig och lärorik. Så var det nog då. Någon specifik gång kan jag dock inte minnas.

Men som sagt, om jag får välja så är jag gärna ensam. Inte gärna som att jag vill byta bort min älskade familj, absolut inte. Herregud, jag är ju inte alldels tossig heller. Men ensam som i att kunna sova så länge jag vill utan att Frank kallar på uppmärksamhet. Förslagsvis. Eller ensam med Frank för att lattja runt med honom, krypa på golvet i mjukisbyxor och känna mig allt annat än ensam.

Så nej, inte heller dagens lucka var någon skräll. Tacka vet jag Barna Hedenhös, det är ju så spännande och roligt att jag går åt. Imorgon ska jag däremot berätta om en gång när jag kände mig älskad. Det blir en lätt en.

Tack och hej leverpastej, och god jul vetja!

 

Lucka 22 – Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.


De här sista luckorna vill man ju egentligen bara sprätta upp på en gång så att det blir julafton snart. Istället har jag gått och funderat, pillat lite på dem i hörnen men inte kommit mig för att öppna. Förmodligen för att jag tycker att det är några kluriga rackare här på upploppet.

Jag frågade min man vad han tyckte var vackrast hos mig, han tycker att jag har ett så gulligt ansikte. Gulli gull. Och mitt vackraste inuti var min lekfullhet. Vad jag själv tycker är lite oklart. Men jag kan väl tycka att jag är vacker för att jag inte sminkar mig så särskilt ofta och om jag inte missminner mig helt så har jag fått komplimanger i stil med att ”du kan ju vara utan smink för att du är fin ändå”. Sen kanske det bara är från svärmor och mamma och pappa, men ändå, en komplimang är alltid en komplimang.

Så vi kör på det. Mitt ytligaste vackra är att jag är vacker precis som jag är. Med blåtira, ärr och ränder i pannan från mössan så som på korten ovan. Alltså. That will do it. Inuti är jag ännu vackrare, men det tar vi inte nu, då blir det alldels för mycket inbördes beundran här. Haha.

God natt nu för tusan!
I morgon ska jag berätta om en gång när jag kände mig ensam.
Åhåjaja.

 

Lucka 21 – Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.

Mode och mode alltså. Det här kanske inte precis är min godaste choklad i den här chokladkalendern, om vi säger så. Men jag tuggar i mig den, absolut. Det första jag tänker på är att mode egentligen inte berör mig så värst. Tråkigt. Jag är inte särskilt intresserad, håller mig till min överfulla garderob med plagg från gymnasiet och framåt, och hoppas att jag ska trivas i det jag tar på mig. Att mitt inre lyfter det yttre så att jag kan gå fort och se glad ut och inte bry mig om jag är modern som i trendig eller inte.

Jag inbillar mig åtminstone det, att jag inte är jätteintresserad och inte har särskilt mycket koll, men sen så är jag väldigt noga med att jag ska känna mig bekväm i det jag har på mig oavsett om det är särskilt fint eller inte. Och på något vis ska det matcha. För bara jag är bekväm, vilket jag oftast är, eftersom ni vid det här laget vet att det är min ”stil”, så bryr jag mig inte om resten. Sen kan jag tycka att jag i vissa sammanhang känns alldeles för bekväm och önskade att jag var mer modern, men äsch. Kanske har det att göra med att jag väldigt sällan är på humör för att känna mig snyggast i ett provrum…

En klurig lucka, känns som om chokladen blev tuggummi som fastnade under skon. Med andra ord vet jag inte om det blev något svar på vad mode är för mig, det kanske bara är som ett tuggummi under skon, sitter som berget en stund och i en handvändning är det borta och jag minns inte ens om det suttit där…

Dravel. Tack och hej!

 

Lucka 20 – Berätta om din student.

Jag är inte så säker på att ni vill det. Det var nämligen ett jädra ståhej på alla möjliga plan. För det första hade jag för dålig attityd gentemot mitt tjejgäng så de hade minsann ingen lust att hänga med mig på studenten. Men jag säger såhär, prova att ha ont i magen för att du känner dig så dålig i skolan och testa sen hur fantastiskt bra attityd du har när du ständigt går med magont i kombination med kärlekstrubbel och grubbel om framtiden.  Sådär upplyftande glatt liksom, så förlåt ladies.

Men okej. Tack vare den lilla fadäsen så fick jag åka en jädrigt snygg Corvette över stadens gator tillsammans med min bästa killkompis Johan, vi sjöng och skrålade, blev hesa och skålade. Jag blev sams med nån och osmans med någon annan, hånglade lite oskyldigt och dansade så att skoskavet var ett faktum. Ramlade på cykeln och skrattade så jag fick ont i magen. Glad över att gymnasietiden var slut och förväntansfull inför höstens studier på REPU. Restaurangpåbyggnadsutbildning. Långt ord, kort utbildning.

Jag sjöng som en tok när klassen stolt sprang ut genom borgen, sökte med blicken och fann mitt studentplakat och min familj. Solen sken och bilden på plakatet visade mig som liten med en himla stor glass. Corvetten körde oss några varv innan frisyren blåste till truls på motorvägen hem mot studentskivan och presenter. Salongsberusad och glad och redo för att dansa natten lång.

Summa summarum: En tokigt rolig student år 2000 trots dålig attityd och bortsjungen röst, kan vi väl säga.

 

Lucka 19 – Berätta om ett foto som berör dig.


Jag har ju så himla många kort, inte bara på Frank, men på familjen, platser, bröllopet. Väldigt många bilder som berör mig på olika sätt. Och precis som Emily skriver om längtan till sommaren gör jag detsamma. För nog är det mycket härligare med ljusare dagar och varmare vindar, mindre kläder och en stödvila i hängmattan…

Även om det så klart är Frank som berör mig mest. Varenda bild på den här lilla spelevinken berör mig. En liten rackare med Jockes lugn och mitt temperament, oslagbar kombo. Han lär sig mer och mer för varje dag och jag är otroligt tacksam för att han flyttade in i mitt kuddrum och ut till vår familj. Han får sin mormor och morfar att leva om igen, öppna dagis och spela dem ett spratt. Gör sin farmor alldeles salig och Janne trött i benen med alla promenader runt, runt här inne i huset. Han ger mig dåndimpen och brist på sömn, pussar med öppen mun och flin med två små tänder som tittar fram.

Han ger oss kärlek som vi aldrig känt förut och är så mycket mer än ett foto som berör…

 

Lucka 18 – Berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.


Den här luckan satt fast med Karlsson klister eller nåt. För jag får inte upp den ordentligt. Inte alls faktiskt. Sitter som berget. Kommer banne mig inte på någon. Men när jag vrider huvudet och tittar på bokhyllan så kan jag ändå konstatera att mitt intresse för popkonst och Andy Warhol tycks vara överhängande.

Så därför får Andy Warhol vara min lucka 18. Tyvärr kan jag inte påstå att jag kan så mycket om honom, men han är en favorit tack vare sin konst. Så det är väl inte för inte som jag gillar starka färger, drömmer om att göra fräsiga screentryck och hoppas på att en och annan tomatsoppa ska slinka ner och lägga sig varm i magen.

Och så var det inte mer med det…

 

Lucka 17 – Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma.


Jag drömmer ju allt som oftast om min vältränade nuna som jag svassade runt i innan Frank flyttade in i magen, byggde sig ett bo, flyttade ut och inte tog med sig alla kuddarna. Om vi säger så.

Egentligen är det inte så mycket att drömma om, bättre vore bara att röra på fläsket, ha kuddkrig och få tillbaka musklerna. Då behöver jag bara drömma om att bevara min kropp. Men till dess att motivationen har återfunnit sig så drömmer jag vidare. Men utöver det så får jag ändå påstå att jag är nöjd med min kropp. Klart att mjölkiosken blev lite sliten efter några månader av happy hour titt som tätt, men det hör ju till, tydligen, så nej, det är inget mer med det. Jag menar, jag har ju bara en kropp så då är det lika bra att vara nöjd över den eller se till så att jag blir än mer nöjd över den.

Äsch. Jag säger som min mamma alltid sagt till mig, sträck på dig och gå fort och se glad ut, då är det ingen som tänker på om något ser lite snett och vint ut…

Fast det är klart, om jag ska gå banans så vore det fint med lockigt hår och en något mer uppstyrd stil. Gärna låsas att jag hade ett arbete som krävde proper klädsel i form av en dräkt, kanske pennkjol, skjorta och kavaj tillsammans med färgglada detaljer. Typ som när jag känner mig som Böda Sands stiligaste receptionist, så stilig att barnen på campingen tror att jag är flygvärdinna. Fast då ska det ju helst vara sol och bara ben för jämnan. Men nu när det är regn på tvären och Sven och Ivar och Bellman lever rövare så är det förstås skönt och bekvämt med gummistövlar och termobyxor. Och kanske är det så att jag ändå trivs bäst med det.

Summa summarum. Jag drömmer om att motivationen för träning kommer tillbaka så att jag kan träna hit min skapligt starka kropp igen, kasta kuddarna runt magen och känna mig hållkäftensnygg inifrån och ut oavsett om jag har pennkjol eller termobyxor. Då vet ni det också.

 

 

Lucka 16 – Berätta om det bästa köpet i ditt liv.

Först tänkte jag på ovanstående emaljskylt som ni ser sitter i vardagsrummet. Den anser jag vara ett av mina bästa köp, men sen så slog det mig att huset som skylten sitter i förstås är mitt absolut bästa köp. I hela mitt liv.

Jag har ju faktiskt köpt ett hus i de charmigaste av områden, ett grönt trähus med vita knutar och röda fönsterspröjs. Ett hus där trägolven knarrar och trappen skvallrar om 90 årig historia. Huset visar oss en själ som vrider och vänder på sig och vi trivs så bra att vi knappt kan tro att det är sant. Med en trädgård full av äppelträd, tidigare körsbärsträd och nu ett garage. Ett hus som saknar sina kakelugnar, har vattenburna element som knäpper och husknutar som vinden viner runt likt den skarpaste kurvan på en rallybana.

Jag tycker fortfarande att det är lite märkligt att jag är så pass vuxen att jag har ett alldeles eget hus tillsammans med min alldeles egna man och vår alldeles egna son. Gaahhaaa. Alla vuxenpoäng i världen hitåt tack!

Det är så fantastiskt att jag nästan måste nypa mig i armen mellan varven. Det bästa är att det är sant varenda gång jag nyper mig. Och tur är väl det så att jag verkligen tar tillvara och förvaltar mitt bästa köp så att jag kan ha det till döden skiljer oss åt. Minst.

Imorgon ska jag berätta om hur jag skulle vilja se ut om jag fick önska, hur tror ni jag vill se ut? Haha. Fundera på det ni under tiden som jag går på dejt med min man. Men först ska jag busa lite mer med kidsen på jobbet.
Hej hopp!

 

Lucka 15 – Berätta om din favoritmaträtt.


Det kommer inte som någon skräll precis, att det är mammas mat som får vara i den här luckan. Och om jag får välja så är det hasselbackspotatis, inbakad oxfilé med en god bit ost och rödvinssås som hör till höjdarna på mammas meny. Men hennes laxpudding kommer inte långt efter eller västerbottenpaj eller gravade lax…Ja, alltså, jag skulle nog kunna rada upp så många maträtter här att det skulle liknas vid en innehållsförteckning för en kokbok.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, min mamma är en hejare på att laga mat och skulle kunna bli Sveriges nästa mästerkock på ett knyck. Särskilt om jag satt i juryn. Hon ser alltid till så att det finns mat på bordet, alltid har hon bakat bröd och alltid skämmer hon bort sin omgivning med godsaker. Så vad hon än bjuder på så är det mums i min mun. Oxfilé eller blodpudding, påskmiddag på Öland eller torsdagslunch i Mosås. Det kvittar så länge det är mamma Ulla som gjort maten.

Och Frank, han älskar sin mormors mat, han blev som tokig när västerbottenpajen var slut och det får väl ändå ses som ett bra betyg. Kanske att jag borde göra en bok ändå om Karlssons catering.

Det borde jag faktiskt.

 
1 av 812345»»