Snuttebo levererar

 

Akustiktavlor…

Nämen hej, har jag en blogg som svävar runt i cyberspace utan mål och anledning. Vilken grej, känns ju otacksamt på något vis. Så ett litet inlägg på en tisdag kanske kan passa.

Som bekant pysslar jag ju med att vara inredningssäljare dygnet runt nu för tin, och just nu så har jag letat efter foton som skulle kunna göra sig bra som akustiktavlor i ett väntrum. Självklart har jag tittat bland mina egna bilder och gjort om dem till svartvitt för att passa kundes önskemål och jag hoppas verkligen att några av dessa kan sitta fint.

Självklart och självklart, men dumt att sno någon annans bilder när jag har en bildbank som heter duga, tänkte jag. Och de blev ju rätt fina i svartvitt, nästan så att jag vill framkalla några och sätta på väggen i sovrummet som by the way kommer bli klart vilken månad som helst.

Men i alla fall. Ett litet inlägg med mycket bilder. På en tisdag. Det får räcka så för nu, kan liksom inte tänka mig att ni är så många som har tålamod med mitt minst sagt sporadiska bloggande i cyberspace 😉

Men ändå, fortsatt trevlig kväll vetja!

 

Kontorsstol och kosmoskatt

Nordens ark och Malmstolen. Ideellt och business. Norrländska på västkusten och forskningsunderlag i sittunderlag. Ergonomi, dux och dyna. Knäled och synkron. Gunga hit och gunga dit och gunga ute i naturen en liten bit.

Intressant och spännande och tjuvjakt mitt i allt. Fasansfulla berättelser och aldrig rida på en elefant. Fruktansvärda bilder i huvudet på torterade djur. En oerhört engagerad djurvän som brinner för de utrotningshotade rovdjuren så att det börjar brinna i oss. Hjälpa till. Pengar som styr. Skänka pengar till WWF och hålla tummarna för Tom.

Kontorsstolar rullar runt i rummet. Jag sitter på en och äter godis med palmolja i. Dåligt samvete, halsbränna och preggotrött. Redo för vandring i parken, mata hungriga tigerungar och lodjur. Hälsa på ugglorna och snöleoparderna. Vara klädd som den förskolelärare jag ändå är, inte frysa om fötterna och äta middag bredvid varghägnet.

Bra dag. Lärorik och uppslukad av info. Och slukat en middag av rang. Grillad entrecote över öppen glödbädd, säsongens första potatisgratäng och längtan efter de goda ostarna på ostbrickan. En ostbricka med hushållsost är ingen ostbricka. Men äsch. Allt annat var magiskt gott!

Morgonpromenad ensam i parken bland morgonpigga djur och utfodrande djurskötare. Höst. Frisk luft och en ny dag med kunskap. Fabriksbesök och lunch i ett idylliskt Hunnebostrand. Grädden på moset och så hem igen till offerter och ordrar.

Tack Malmstolen för inspirerande utbildningsdagar. Här ska säljas kontorsstolar 😉

 

Lazy lördag

För prick en vecka sen satt jag förmodligen och smaskade på några bitar oxfilé på Casa Montana, något som kanske kan liknas vid varmrätten på tapasbuffén som serverades. Aningens trött efter en dag med mycket intryck hos Andreu World och ovetande om att jag skulle dansa mig svettig till ottan.

Idag lagom trött efter en händelserik fredag, snabb affär på jobbet, bra flow och en herrans massa jobb i pipen, om en säger så. Ett otippat samtal från Henrik Schyffert när Frank och jag var på väg in på ICA och så en invigd punschveranda som blev en pizzaveranda. Det där med Schyffert har ju med makalösa Malin att göra, hon som styrde upp ”Hela Sverige Skramlar” och som är en hyvens böna på att underhålla stora och små på Böda Sand på somrarna, hon eller rättare sagt Schyffert behövde någon som visste något hyfsat aktuellt om Örebro och jag hoppas att min knappa info räckte och kunde leda till skratt på föreställningen ÄGD.

Men i alla fall.

Efter den där dansnatten hade vi en tid att passa dagen efter, förutom soltimmarna på stranden så var det frukosten som slutade kl 11. Så vi sov en sisådär 3 timmar, gnuggade ur ögonen och åt frukost innan vi begav oss till stranden. Och som sagt, jag är inte berest, jag har aldrig tidigare badat i det salta medelhavet så att det har svidit i ansiktet, fått halvkroppsmassage på en solsäng eller ätit en dålig pizza på hönökaka. Men hej, det var en fantastisk lördag. Som ni kan se. Och jag tror banne mig att jag fick mersmak på att se mer av världen. No shit Sherlock!

Och efter en heldag på stranden var det återigen dags för en sen men god middag, denna gång bara med Inputgänget. Och vi skrattade åt tokiga bilder och natten innan, gästerna runtomkring tittade snett och tyckte förmodligen vi var rätt högljudda. Vi tömde restaurangens vattenflaskor som om vi precis blivit hittade i Saharaöken och lagom till läggdags tog vi en taxi till en karaokebar där Sonny the singer fick ta ton så att spanjorskorna inte visste var de skulle ta vägen.

För att inte tala om när Annsofie och jag sjön ”Mamma Mia”. OMG! Vilken succé! Haha. På en bar med spanjorer i övre medelåldern drog vi av en riktig gammal goding till dans och visslingar från publiken. Alltså lite bättre än sanpjackerna var vi allt, de stod där rakt upp och ner och sjöng sina Bingolottolåtar så att klockorna stannade. Men charmigt ändå.

Nej nu ska jag vara snäll. Det var en upplevelse i sig och när klockan var 03.30 tändes ljuset och musiken tystnade, utgång lika med hemgång. Söndagen blev en resdag utöver det vanliga och tröttheten kom ikapp… men mer om det senare. Eventuellt.

Tack och god natt!

P.S Som vanligt finns det fler tokigheter på Instagram @deermuntain, tex en film på sångerskorna 😉 D.S
 

Jobba på dagen, dansa på natten…

Så var det en fredag i Valencia också, en finfredag med fabriksbesök och arbete på schemat. Föreläsning om företaget, paella och genomgång i deras showroom. Ett makalöst stort sortiment med finheter som provsats och klämdes och kändes på.

Det här med att besöka möbelfabriker är verkligen nyttigt, då får man en inblick i hantverket och förstår vilka timmar som läggs ner på varje produkt och hur noggranna kontroller varje möbel genomgår innan de slutligen packas och skickas världen över för att så småningom nå till slutkund. Det läggs sannerligen ner kärlek i produkterna oavsett om de slipas på i Spanien eller i Sverige, det är en sak som är säker.

Min absoluta favorit hos Andreu Wolrd är deras serie som heter NUB. En stol med svarvade pinnar i ryggen och med varierande utryck beroende på underrede, kulör och tillval av sittdyna. Ge mig några till punschverandan och jag sitter där ända till jul. Det gör heller ingenting om deras stabila bord Reverse körs hit på en lastbil, jag ska vårda de med ömhet, först ska jag bara ta ett smslån och fortsätta drömma mig bort. Haha.

Men den där fredagen då. Återigen strålande sol, sommarvärme och inspiration. Efter arbetsdagen och innan middagen hann jag med en liten siesta för sen håll i hatten, då dansande vi oss svettiga till klockan 6 på morgonen med magen full av tapas och skratt. Och bebis. I alla fall i min mage.

Och den där middagen, den var outstanding. Vi blev skjutsade till ett ställe som heter Casa Montana (det ska vara en sån våg ovanför sista n:et, men jag hittar inte vågen, viktigt det där) där det dukades fram tapas efter tapas samtidigt som vi hade vinprovning. Jag körde the spanish way och hängde på bara, hur tror ni annars att jag orkade dansa till klockan 6.

Nehe, vet du va, jag tog en droppe bara och höll mig lika strikt som de svenska rekommendationerna. Men nog blev jag sugen på allt kallskuret, den varma getosten, färska tonfisken och givetvis vinerna.

Vi satt i ett stort rum, runt ett stort fyrkantigt bord och hade sällskap av ägaren under hela middagen. Otroligt trevligt. Och rätt vad det var skulle det sabreras cava, ni vet svärda av en kork som ett kanonskott. Först ägaren och sen frivillig. Frivillig lika med mamma Hjort. Jodådåsåatt.

Och det gick hur bra som helst, i en millisekund, för sen sköt jag min kära vän Annsofie rätt i pannan. Som tur var hade hon mobilen som sköld annars hade det varit fruktansvärt tråkigt om den kommit i ögat. Hujedamig. Men det gick bra, jag gjorde high five och konstaterade att från och med nu ska jag alltid öppna buteljer like that. Bildbevis finns på min instagram sök bara på @deermountain och så hittar ni årets bästa kortfilm!

Nej, nu har jag skrivit alldeles för långt, ingen som orkar läsa hit. Men det här dygnet, det var bland det bästa jag varit med om på länge och senast jag dansade till klockan 6 på morgonen var när jag var med brorsan till Amsterdam på sensation white. Men ge mig ett dansgolv och sjuhelvetsbra musik så står jag där. Står och studsar. Så är det bara.

Skulle det vara så att ni blir shoppingsugna så är det bara att hojta till, möblerna säljs genom Input och Infurn.
 

Valencia på cykel

Jag vet inte var jag ska börja riktigt, men som ni ser har jag haft förmånen att spendera en weekend i Valencia. Och för första gången i mitt liv har jag stigit av ett flygplan och mötts av ett varmare klimat. Nästan så att jag började gravidgråta bara därför (jaja, jag har flugit innan, men inte till en stad vid Medelhavet).

Nej, jag är som sagt inte så berest, men det har vi ju gått igenom innan. Största anledningen till det stavas Öland och det finns inget som helst negativt med det snarare bara positivt och att jag har mycket kvar att se av världen om så önskas. Men nu kan jag bocka av Valencia på listan.

Hur som helst så får jag nog dela upp den här tjänsteresan i fler inlägg eftersom kameran har gått varm. Och snacka om tjänsteresa sen, magiskt bra! En tjänsteresa där företaget Andreu World stod i fokus och visade sitt Valencia och sina fabriker och produkter. Nu jädrar ska här säljas finheter från Spanien, det kan jag säga.

Så fort vi klivit av planet började vårat välplanerade äventyr, efter incheckning på ett tjusigt hotell mitt i stan så stod en guide och cyklar redo att ta oss längst med flodrännan med havet som slutdestination. Vi guidades genom arkitektur, historia händelser och en flod som blivit en trädgård. Floden svämmade över 1957 och då fick stadens invånare nog, de tyckte att så här kan vi banne mig inte ha det om 50 år igen, så nu måste vi göra någonting åt det. Och de slog på stora trumman. Grävde en ny kanal utanför stan och lät olika landskapsarkitekter skapa en grönskande flod i den förra.

Översvämningsproblemen försvann och en tanke om att vatten skulle få rinna genom staden i framtiden fanns som grund när flodrännan omvandlades från kanal till trädgård. En otroligt härlig cykeltur i sommarvärme, god lunch utomhus och en doft av havet.

Och innan kvällens middag hann vi med en liten siesta, promenad på stan och shopping. En middag i strålkastarljus inrett endast med möbler från Andreu World, tjusigt som bara den och god meny. Tyvärr så åt jag inte allt eftersom jag har en ”children in my stomach” som jag uttryckte det till servitrisen. Haha, vad hände med att säga att jag är pregnant…?

Efter en heldag på resande fot så gick vi hem innan fredagens äventyr började, men det får jag ta sen, nu måste tant sova några timmar, det är nämligen det minsta jag har gjort i Valencia 😉

 Gracias por favor!

 

Slut som Piff…

Min kollega och jag har utnämnt oss själva till kontorets Piff och Puff då vi har ansvar för utställningen. Joråsåatt. Privilegierat uppdrag där ens kvalifikationer på Ernstskalan bör ligga på topp för att försöka få ihop en helhet av de möblerna som vi vill visa 😉

Och det har de fasen gjort i dagarna tre nu. Minst två i alla fall. Kvalifikationerna alltså. Puff och jag har tillsammans med övriga medarbetare kånkat möbler, trollat bort finheter och dirigerat leverantörer för att få vårat showroom så bra som det bara var möjligt inför årets Design in town. Och jädrar vad bra det blev.

Ni ser ju själva och nu förstår ni varför jag för tre år sedan blev fast besluten att det här skulle bli min arbetsplats. Hur fint kontor kan man egentligen?

Så idag öppnade vi portarna för inbjudna gäster, dukade upp med buffé från Gamla Örebro och satte på oss våra svartaste kläder och våra mest serviceinriktade skills med hopp om nya affärer.

Och det känns precis som förra året som att det blev en mycket lyckad tillställning och att jag har ett väldigt roligt arbete, men nu är jag banne mig slut som Piff .

Sov gott raringar och tack alla leverantörer, kunder och kollegor för en fantastisk fredag!

 

Vad blir det…?

Herre min get! Ett år på Input och huvudet är fullt med ny kunskap, erfarenheter och finheter. Jag skriver offerter som aldrig förr och avslutar affärer, inreder och utreder. Det går i ett nu kan man säga. Ni som fortfarande kikar in här ibland kanske undrar vad det blir, men jo, i huvudet uppdaterar jag och bloggar men i verkligheten finns inte tiden. Inte just nu. Men den kanske kommer lagom till semestern eller nåt. Men som sagt, är man extra nyfiken så är jag flitig på Instagram, sök bara på Deermountain så är ni välkomna till mitt spretiga flöde.

Som ni vet är ju Jockes och min gemensamma hobby att pimpa huset, pimpa som i att renovera. Och det är förstås inte bara att måla en vägg eller riva ett golv. Just nu är det i vanlig ordning tre projekt i rullning, eller tre och ett halvt kanske man kan säga. Kakelugn i vardagsrummet, vägg i sovrummet, inbyggd veranda och inbyggd farstukvist. De två sista har vi i och för sig ”bara” samlat material till. Men rätt vad det är börjar vi väl men det också.

Kakelugnen är på god väg att bli kakelugn, vi tar förstås hjälp av en snubbe som är en hejare på sånt. Jocke min hjälte åkte till Öland och hämtade en Ölandssten hos min Ölandspappa, en kalksten som Jocke sågade till och slipade, så den ligger på plats och nu vilar kakelugnen mot den. Det blir så bra så. Snubben som bygger har fått ett inplastat rum där i hörnet, där han kan sitta i skräddarställning och nynna samtidigt som han geggar med lera och bygger ihop med precision. Den ska som sagt byggas nu så att det blir lagom att elda när snön ligger tät utanför och vinden viner runt husknuten.

Och så väggen i sovrummet. Den är på plats nu och jag inreder Franks nya rum i huvudet, fantiserar om tapet eller inte tapet, har beställt en grande Stringhylla och vill bara knäppa med fingrarna och få det klart. Ska han få en färsig heltäckningsmatta eller färg på vägg, googlar barnrumsinspo och fantiserar mig yr.

Vårat numera lilla sovrum känns enklare, där vill vi nog ha en modifierad fototapet på Högby fyr, bilden här i blåtoner, det känns fint att vakna upp på stranden varje morgon och låsas att man hör vågorna. Jag tror det blir bra, vad tror ni?

 

Lammhult levererar

Utbildning i dagarna två. Mot Lammhult och Lammhults möbler. Starta i ottan och komma fram i god tid. Martina och jag i familjecombin mot nya erfarenheter. Besöka en leverantör eller två, gå igenom en fabrik och se hur det blir då. Föreläsning om konstruktion och historia, bra att lägga till in strax under sin gloria.

Träffa andra kollegor och snacka om livet, bli inspirerad och äta god mat. Ingen discofredag, bara vara lite lat. Få vara kreativ i trekvart, titta vad det vart. En Campus med rinn och ramsor. Spraya lite där och sy lite här. Tävla om bästa stol och förlora mot regnbåge och sol.

Träffa glada medarbetare och nya designers, bli bjuden på middag och dansa allena på ett gamalt trägolv, gick och la mig strax efter tolv. Ny leverantör och nya intryck. Ljudabsorbenter högt och lågt. Fina färger, fräsigt glas och en genomtänkt processfas. Abstracta på en pinne har jag nu lagt till mitt minne.

Tack Input Academy för möjligheten, Lammhults för en fräsig Campus och Abstracta för en tyst fabrik, detta gjorde mig lärorik…

 

Partaj med Pagelle

 

Jag flirtade till mig en sprillans ny sparkdräkt från Lindex med abstrakt mönster av min kära man, köpte lite bling-bling på Glitter och stoppade ner fötterna i mina klackigaste skor och begav mig mot Ritz, ovetande om vad kvällen skulle erbjuda. Det jag visste var att jag skulle på något slags Ladies Night, tack gode gud för att det inte var det med lättklädda snubbar på scen och tokiga svettiga tanter i orkesterdiket, det hade jag aldrig följt med på. What so ever.

Men nu mötte jag upp min kollega Martina och min goda vän Vuka för att reka läget på Ritz, Input ställde nämligen upp som sponsor i form av att låna ut möbler till scen, så vi traskade in där innan alla andra, besökte logen där tjusiga ladies piffades och gick ut på taket och tjuvrökte. Haha. Skoja bara, jag röker då rakt inte. Vidrigt är vad det är.

Hur som helst, det blev show, en Carolina med magisk röst tar ton så att håret på armarna reser sig och det går ett sus genom publiken av häpnad. Publiken som består av damer i alla åldrar och som har någon slags anknytning till Pagelle. Sen kommer en snubbe med saxofon och lirar kjolarna av oss och ber oss sittdansa med armkrok. Här säger jag sitt ner i båten och tänker att en inte behöver boka finlandsfärja om man kan få det såhär likvärdigt på Ritz.

Och kvällen rullar vidare, event Gunnar hittar på tokigheter och rätt vad det är blir jag intervjuad och berättar lite kort om Input, sittandes på scen tillsammans med en chef från Nordea, en donna som importerar champagne och självaste miss Pagelle her self, eller åtminstone bossen för de 14 butikerna i Sverige. Fattar jag det som. Men det är snabba vändingar, ge mig en mick och en scen och jag går inte där ifrån. Haha.

Fast det blev modevisning, det var ju lite det som var grejen och det var jag inte med på, då satt jag klappandes i publiken och blev glad av modellernas fina framträdande och tänkte att nu får jag minsann besöka den där butiken, för jösses så mycket fint de hade att erbjuda.

Sen hör jag bara, ni som var uppe på scen här nyss, kom tillbaka ni kommer inte ångra er. Snabb som en vessla spatserar jag upp i rampljuset, haha, de andra damerna ansluter och det visar sig att vi ska få åka med någon storfräsares båt, dricka champagne och förena nytta med nöje. Ge mig en flyväst och sen är jag med.

Jag vet inte riktigt vad det här blev, men jag tog en sväng om på scenen, dansade glatt och drack några glas bubbel off scen innan jag traskade vidare för en drink på Makeriet tillsammans med ovanstående donnor och sen var det väl inte mer med det. Men en sak är säker, secnskräck har jag då rakt inte…

Tack igen för en tokrolig kväll, mycket bra fixat Martina och tack för att du lät mig frilansa lite 😉

 
1 av 3123