Mer och mer…

Det verkar ju inte riktigt ta slut, det här med renoveringarna hos familjen Hjortsberg Reithe. Det är ju vårat gemensamma intresse och driv att komma vidare i drömmarna om de bästa förutsättningar för vårat hus och vår familj. Men jag tror faktiskt att vi kan påstå att vi är klara invändigt nu på några år.

Och med en snickarhjälte vid min sida som samlar på material att bygga med så behöver alla projekt inte kosta en förmögenhet. Kakelugnen fick vi som sagt av mina Ölandsföräldrar för några år sedan och tyckte därför att det var värt att lägga pengar på att få den uppmurad. När vi byggde verandan hade vi kvar virke och isolering sen bygget av garaget. Så till verandan la vi mest pengar på sjuktdörrspartiet och målarfärg, för övrigt var det Jockes tid som förbrukades och tur är väl det, annars hade vi ju inte kommit någonstans.

Så vi kan väl säga att det är en sjuhelvetes fördel att vara gift med en snickare som vet precis hur man gör när det ska byggas plasthus till murare, rum till Frank och sovalkov till oss. Att min inredningshjärna sen kompletterar hans expertis känns som en himla bra kombo. Och redan när projektet är i startgroparna har jag flyttat in i rummet i huvudet och inrett, så det här med att känna in rummet och låta det ta sin tid, det är inte riktigt min kopp te. Nu ska sovrummet få en heltäckningsmatta och Franks gamla rum ska få bli brorsans på något vis, även om det är ett tokigt genomgångsrum så ska vi nog få till det med spjälsäng och förvaring…

Annars är årets projekt att isolera golvet till verandan och försöka förverkliga drömmen om en farstukvist med bra klädförvaring och plats för barnvagn och liten frukostveranda. Än så länge är det bara en skiss på ett papper, några gamla fönster från Hallsbergs byggnadsvård och en bevarad dubbeldörr från snickarhjältens samlingar. Så det är väl bara att försöka få till ett bygglov och klura på resten så får vi väl se hur huset ser ut till hösten 😉

Sen här vi ju privilegiet att äga en sommarstuga och den har förstås också fått en gnutta kärlek och piff. Sovloftet blev klart och fick fina väggar av gamla tidningar. Och så har vi hyrt ut stugan i några omgångar och redan fått sommarbokningar för i år. Detta har lett till att vi har köpt en täljstenskamin. Dessutom hittade vi en fin rackare på utförsäljning nu i mellandagarna, så kanske att vi kan götta oss i ny värme där innan alla stjärtnasdag 😉

Och är det någon av er som är intresserade av att hyra en stuga till sommaren så hittar ni mer info här.

 

Preggo vol. 2

…och nyårsafton eller nåt.

Likt åkattraktionen ”Flumeride” lever halsbrännan och de sura uppstötningarna rövare med mina powernaps. Powernap känns väl som fel beskrivning egentligen för inte blir jag mycket piggare, men ack så välbehövligt. Om det inte vore för det här med vulkanhalsbrännan som väcker mig med utbrott. Disgusting!

För, för första gången i livet har jag suttit och sovit en natt, inte på grund av att jag var nyårsdrunk och somnade som ett kryss i en fåtölj. Absolut inte. I och för sig så känns det just nu som ett lite bättre alternativ. Utan på grund av att jag är gravid, åt en himla massa god mat och sedan försökte sova som vanligt efter en maratondiskning och kom lagom i säng runt klockan två.

Men se det var direkt omöjligt. Alla ångor av godsaker låg och skvalpade i strupen som en bubblande vulkan av matrester. Halsbrännan var en tickande bomb och så fort jag la mig ner så kom det en våg av hetta. Tomma rapar och nej, du vill inte veta mer. Jag förstår det. Så då var det liksom bara att välja på en lindrig känsla av nackspärr och någon slags sömn eller på vakenhet och vulkanhalsbränna. Så jag satt och sov.

På riktigt, kan det fräta sönder strupen eller, för i sånt fall kan det ha skett första dagen på 2016. Men nu är jag återigen i vertikalläge och hoppas att detta inte ska upprepa sig. Men eftersom halsbrännan är lika jävlig i sittande ställning så anar jag att även nattens skönhetssömn kommer att spenderas i vertikal position. Åhhh, orka.

Hur som helst var nyårsaftonen som sig bör, lugn och skön och i stugan. Med korvgrillning och bastubad, dock inte bastubad för de båda gravida kvinnorna i sällskapet, men snubbarna höll liv i traditionen och tog sig några dopp. Vi gravidtrötta åkte hem till soffan, snackade barnvagn, Vuka fixade efterrätten och jag dukade. Sen blev det mindre rätter med musselsoppa, pilgrimsmussla, högrev, kycklingspett, chokladfondant och nån mer smarrig efterrätt, så nej, kanske inte så konstigt att min strupe blev en fullt utvecklad vulkan. Men ändå.

Och nej, några vidare bra bilder kan jag inte heller bjuda på, för jag har tydligen tappat bort mitt stativ, hur det nu är möjligt. Använd blixt tänker ni, nej, det tänker jag då rakt inte göra. Så det blir inte bättre än såhär.

Yeah well, jag tror att jag går och sätter mig och sover några timmar då. Känner efter hur många Novalucol som jag kan stapla i strupen, tar ett personbästa på det och hoppas på bättre tider. Ha.

Gott nytt år för tusan!
Och hur jag har tänkt med 2016 det ska ni få veta i ett muntrare inlägg.
Så det så.

 

Kontorsstol och kosmoskatt

Nordens ark och Malmstolen. Ideellt och business. Norrländska på västkusten och forskningsunderlag i sittunderlag. Ergonomi, dux och dyna. Knäled och synkron. Gunga hit och gunga dit och gunga ute i naturen en liten bit.

Intressant och spännande och tjuvjakt mitt i allt. Fasansfulla berättelser och aldrig rida på en elefant. Fruktansvärda bilder i huvudet på torterade djur. En oerhört engagerad djurvän som brinner för de utrotningshotade rovdjuren så att det börjar brinna i oss. Hjälpa till. Pengar som styr. Skänka pengar till WWF och hålla tummarna för Tom.

Kontorsstolar rullar runt i rummet. Jag sitter på en och äter godis med palmolja i. Dåligt samvete, halsbränna och preggotrött. Redo för vandring i parken, mata hungriga tigerungar och lodjur. Hälsa på ugglorna och snöleoparderna. Vara klädd som den förskolelärare jag ändå är, inte frysa om fötterna och äta middag bredvid varghägnet.

Bra dag. Lärorik och uppslukad av info. Och slukat en middag av rang. Grillad entrecote över öppen glödbädd, säsongens första potatisgratäng och längtan efter de goda ostarna på ostbrickan. En ostbricka med hushållsost är ingen ostbricka. Men äsch. Allt annat var magiskt gott!

Morgonpromenad ensam i parken bland morgonpigga djur och utfodrande djurskötare. Höst. Frisk luft och en ny dag med kunskap. Fabriksbesök och lunch i ett idylliskt Hunnebostrand. Grädden på moset och så hem igen till offerter och ordrar.

Tack Malmstolen för inspirerande utbildningsdagar. Här ska säljas kontorsstolar 😉

 

Örebro skatepark

Efter spring i äppelgården var det dans i skateparken. I alla fall för Frank. Han diggade musiken som spelades ut genom tillfälliga högtalare och ville helst gå på banan, men se det gick inte för sig. Där var det nämligen fullt med skatare och kids på sparkcyklar.

Det var alltså invigning av Örebro skatepark. Det finns ju en liten park precis i närheten av där vi bor och där vi har varit och tittat på ”de stora killarna” när de åker och som Frank tycker är fränt. Därför har både Frank och Jocke köpt varsin skateboard med hopp om någon slags framtida framgång. Tydligen är min man en gammal skatare. Det ska bli intressant att se, kanske att undertecknad också kan lära sig kicka bräda. Haha. Eller så gör jag som Frank gör, åker på mage. Just nu är det ju säkert lika svårt som att stå på brädan eftersom lillebror (ja just det, det är en brorsa i magen) börjar stå rätt ut där.

Hur som helst. Om det finns en mindre skatepark ett stenkast från oss och en större en längre bit bort så känns det väl dumt att inte försöka få koll på den där sporten. Uppenbarligen är den nya parken awesome. Jag tillhör de som inte kan något om skatekulturen men som blev löjligt glad när Carmen vann ”Atleterna” på svt. Ja, jag är en tant alltså. Så det här kommer nog bli superbra.

Jag börjar med att sätta upp gossarnas brädor lite fräsigt i hallen så får de stå för kick och tricks sen. Det blir bra!

 

 

Den årliga potatisupptagningen

Idag var det dags för den årliga potatisupptagningen. Dagen till ära var det rekord av arbetare i alla åldrar. Åkern var full av barn och potatis, föräldrar och mor- och farföräldrar. Härligt!

Även om vi inte äter jättemycket potatis så är det en viktig och rolig aktivitet att vi har möjlighet att odla potatis i ett stort land mitt på åkern mellan Mosås och Kumla. Och att Frank och de andra barnen får lära sig var potatis kommer ifrån, att det inte bara finns huxflux i en låda på mataffären. Utan att man först sätter gamla potatisar och sen skördar efter naturens gödning. Sen att det oftast räcker med potatis till en si så där fem familjer så gott som året om är ju nästan för bra för att vara sant.

Så på förmiddagen i dimman var det dags att plocka upp potäterna. Frank tyckte att det var väldigt roligt och sorterade stora och små. Han såg tranor med morfar och fick gofika av mormor. Själv plockade jag knappt en hink utan fotade mest, men hej, dumt att slita ut sig på en lördag. Haha.

Hur som helst en bra årlig aktivitet. Och nu är potatisen ur jorden och vi har redan ätit upp de minsta efter en omgång i ugnen.
Mumsfillibabba!

 

Lazy lördag

För prick en vecka sen satt jag förmodligen och smaskade på några bitar oxfilé på Casa Montana, något som kanske kan liknas vid varmrätten på tapasbuffén som serverades. Aningens trött efter en dag med mycket intryck hos Andreu World och ovetande om att jag skulle dansa mig svettig till ottan.

Idag lagom trött efter en händelserik fredag, snabb affär på jobbet, bra flow och en herrans massa jobb i pipen, om en säger så. Ett otippat samtal från Henrik Schyffert när Frank och jag var på väg in på ICA och så en invigd punschveranda som blev en pizzaveranda. Det där med Schyffert har ju med makalösa Malin att göra, hon som styrde upp ”Hela Sverige Skramlar” och som är en hyvens böna på att underhålla stora och små på Böda Sand på somrarna, hon eller rättare sagt Schyffert behövde någon som visste något hyfsat aktuellt om Örebro och jag hoppas att min knappa info räckte och kunde leda till skratt på föreställningen ÄGD.

Men i alla fall.

Efter den där dansnatten hade vi en tid att passa dagen efter, förutom soltimmarna på stranden så var det frukosten som slutade kl 11. Så vi sov en sisådär 3 timmar, gnuggade ur ögonen och åt frukost innan vi begav oss till stranden. Och som sagt, jag är inte berest, jag har aldrig tidigare badat i det salta medelhavet så att det har svidit i ansiktet, fått halvkroppsmassage på en solsäng eller ätit en dålig pizza på hönökaka. Men hej, det var en fantastisk lördag. Som ni kan se. Och jag tror banne mig att jag fick mersmak på att se mer av världen. No shit Sherlock!

Och efter en heldag på stranden var det återigen dags för en sen men god middag, denna gång bara med Inputgänget. Och vi skrattade åt tokiga bilder och natten innan, gästerna runtomkring tittade snett och tyckte förmodligen vi var rätt högljudda. Vi tömde restaurangens vattenflaskor som om vi precis blivit hittade i Saharaöken och lagom till läggdags tog vi en taxi till en karaokebar där Sonny the singer fick ta ton så att spanjorskorna inte visste var de skulle ta vägen.

För att inte tala om när Annsofie och jag sjön ”Mamma Mia”. OMG! Vilken succé! Haha. På en bar med spanjorer i övre medelåldern drog vi av en riktig gammal goding till dans och visslingar från publiken. Alltså lite bättre än sanpjackerna var vi allt, de stod där rakt upp och ner och sjöng sina Bingolottolåtar så att klockorna stannade. Men charmigt ändå.

Nej nu ska jag vara snäll. Det var en upplevelse i sig och när klockan var 03.30 tändes ljuset och musiken tystnade, utgång lika med hemgång. Söndagen blev en resdag utöver det vanliga och tröttheten kom ikapp… men mer om det senare. Eventuellt.

Tack och god natt!

P.S Som vanligt finns det fler tokigheter på Instagram @deermuntain, tex en film på sångerskorna 😉 D.S
 

Jobba på dagen, dansa på natten…

Så var det en fredag i Valencia också, en finfredag med fabriksbesök och arbete på schemat. Föreläsning om företaget, paella och genomgång i deras showroom. Ett makalöst stort sortiment med finheter som provsats och klämdes och kändes på.

Det här med att besöka möbelfabriker är verkligen nyttigt, då får man en inblick i hantverket och förstår vilka timmar som läggs ner på varje produkt och hur noggranna kontroller varje möbel genomgår innan de slutligen packas och skickas världen över för att så småningom nå till slutkund. Det läggs sannerligen ner kärlek i produkterna oavsett om de slipas på i Spanien eller i Sverige, det är en sak som är säker.

Min absoluta favorit hos Andreu Wolrd är deras serie som heter NUB. En stol med svarvade pinnar i ryggen och med varierande utryck beroende på underrede, kulör och tillval av sittdyna. Ge mig några till punschverandan och jag sitter där ända till jul. Det gör heller ingenting om deras stabila bord Reverse körs hit på en lastbil, jag ska vårda de med ömhet, först ska jag bara ta ett smslån och fortsätta drömma mig bort. Haha.

Men den där fredagen då. Återigen strålande sol, sommarvärme och inspiration. Efter arbetsdagen och innan middagen hann jag med en liten siesta för sen håll i hatten, då dansande vi oss svettiga till klockan 6 på morgonen med magen full av tapas och skratt. Och bebis. I alla fall i min mage.

Och den där middagen, den var outstanding. Vi blev skjutsade till ett ställe som heter Casa Montana (det ska vara en sån våg ovanför sista n:et, men jag hittar inte vågen, viktigt det där) där det dukades fram tapas efter tapas samtidigt som vi hade vinprovning. Jag körde the spanish way och hängde på bara, hur tror ni annars att jag orkade dansa till klockan 6.

Nehe, vet du va, jag tog en droppe bara och höll mig lika strikt som de svenska rekommendationerna. Men nog blev jag sugen på allt kallskuret, den varma getosten, färska tonfisken och givetvis vinerna.

Vi satt i ett stort rum, runt ett stort fyrkantigt bord och hade sällskap av ägaren under hela middagen. Otroligt trevligt. Och rätt vad det var skulle det sabreras cava, ni vet svärda av en kork som ett kanonskott. Först ägaren och sen frivillig. Frivillig lika med mamma Hjort. Jodådåsåatt.

Och det gick hur bra som helst, i en millisekund, för sen sköt jag min kära vän Annsofie rätt i pannan. Som tur var hade hon mobilen som sköld annars hade det varit fruktansvärt tråkigt om den kommit i ögat. Hujedamig. Men det gick bra, jag gjorde high five och konstaterade att från och med nu ska jag alltid öppna buteljer like that. Bildbevis finns på min instagram sök bara på @deermountain och så hittar ni årets bästa kortfilm!

Nej, nu har jag skrivit alldeles för långt, ingen som orkar läsa hit. Men det här dygnet, det var bland det bästa jag varit med om på länge och senast jag dansade till klockan 6 på morgonen var när jag var med brorsan till Amsterdam på sensation white. Men ge mig ett dansgolv och sjuhelvetsbra musik så står jag där. Står och studsar. Så är det bara.

Skulle det vara så att ni blir shoppingsugna så är det bara att hojta till, möblerna säljs genom Input och Infurn.
 

Valencia på cykel

Jag vet inte var jag ska börja riktigt, men som ni ser har jag haft förmånen att spendera en weekend i Valencia. Och för första gången i mitt liv har jag stigit av ett flygplan och mötts av ett varmare klimat. Nästan så att jag började gravidgråta bara därför (jaja, jag har flugit innan, men inte till en stad vid Medelhavet).

Nej, jag är som sagt inte så berest, men det har vi ju gått igenom innan. Största anledningen till det stavas Öland och det finns inget som helst negativt med det snarare bara positivt och att jag har mycket kvar att se av världen om så önskas. Men nu kan jag bocka av Valencia på listan.

Hur som helst så får jag nog dela upp den här tjänsteresan i fler inlägg eftersom kameran har gått varm. Och snacka om tjänsteresa sen, magiskt bra! En tjänsteresa där företaget Andreu World stod i fokus och visade sitt Valencia och sina fabriker och produkter. Nu jädrar ska här säljas finheter från Spanien, det kan jag säga.

Så fort vi klivit av planet började vårat välplanerade äventyr, efter incheckning på ett tjusigt hotell mitt i stan så stod en guide och cyklar redo att ta oss längst med flodrännan med havet som slutdestination. Vi guidades genom arkitektur, historia händelser och en flod som blivit en trädgård. Floden svämmade över 1957 och då fick stadens invånare nog, de tyckte att så här kan vi banne mig inte ha det om 50 år igen, så nu måste vi göra någonting åt det. Och de slog på stora trumman. Grävde en ny kanal utanför stan och lät olika landskapsarkitekter skapa en grönskande flod i den förra.

Översvämningsproblemen försvann och en tanke om att vatten skulle få rinna genom staden i framtiden fanns som grund när flodrännan omvandlades från kanal till trädgård. En otroligt härlig cykeltur i sommarvärme, god lunch utomhus och en doft av havet.

Och innan kvällens middag hann vi med en liten siesta, promenad på stan och shopping. En middag i strålkastarljus inrett endast med möbler från Andreu World, tjusigt som bara den och god meny. Tyvärr så åt jag inte allt eftersom jag har en ”children in my stomach” som jag uttryckte det till servitrisen. Haha, vad hände med att säga att jag är pregnant…?

Efter en heldag på resande fot så gick vi hem innan fredagens äventyr började, men det får jag ta sen, nu måste tant sova några timmar, det är nämligen det minsta jag har gjort i Valencia 😉

 Gracias por favor!

 

Ers hövliga klurighet…

För er som missat alltså:

Deras hövliga klurigheter kreatören Eva och snickarhjälten Jocke har den stora glädjen att meddela att de väntar sitt andra barn. 

Födseln är beräknad till mars 2016.

Under hösten 2015 förväntas inga större förändringar i Evakims program. //

Ja, jag menar vi vill ju inte vara sämre än Kungahuset 😉

 

Bo på bondgård

 

Som ni vet var vi ju hos min kära Ölandsvän och hennes fina familj i påskas och då bestämde vi att vi skulle komma tillbaka nu på sommaren. Eftersom sommaren gällande värme och sol inte kommit förrän nu så vi tog med oömma kläder och drog till deras fina gård med ett tokroligt namn (Höga Röslida, alltså kom igen, vilken fullgubbe myntade det liksom), två hästar i en hage, några kor i en annan hage och många stora maskiner. Bättre än vilken nöjespark som helst. I alla fall att utläsa från Franks entusiasm och nyfikenhet.

Senast vi var där var det ju Harry som gav en rapport, men nu fixar jag den biten. Frank har fullt upp med poolhäng på gräsmattan och Harry lever nog rörvare med Krut och traktorn.

Hur som helst. Harry visade Frank sandlådan, grävmaskinen, både den lilla och den stora. Karro kastade upp mig på hästen Hilma och sen lyfte Jocke upp Frank och vi kände oss jättemodiga. Hilma gick bara ett varv inne i sitt stall, men ändå. Lagom skulle jag säga eftersom jag inte kan något om hästar och sitta barbacka och endast hålla i manen om hon skulle vilja rida iväg var liksom inte aktuellt.

Men spännande att få sitta på en stor varm hästrygg. Sen matade Frank korna, körde Harrys traktor, klappade hunden, sprang runt i regnet och fyllde på med upplevelser i minnesbanken. Karro och jag tog en tur till Vetlanda och jag fyndade fyrklöver och finheter på rea.

Med andra ord en himla bra utflykt och det här med att bo på bondgård, det är sannerligen spännande och roligt. Dessutom kan ju folk tjäna pengar på det, kanske att ni ska göra det till nästa år Karro, jag menar, Stefan lär ju vara en av de bästa lekledarna what so ever.

 
3 av 10712345»»