Alltså nu har det ju helt slagit slint här, man kan ju tycka att det vore lämpligt att spara sina väl förvärvade slantar inför mammaledigheten, ledighet och ledighet, men inför tjänsten som tvåbarnsmorsa då den inte är lika högavlönad som säljare, i alla fall inte i form av pengar, men kärlek och tacksamhet. Oh yeah!
Så istället för att vara spara så har jag blivit slösa. Osmart, jag vet. Precis som att jag tänker att om jag vill ha en pryl nu så är det lika bra att köpa den eftersom jag sen inte alls kommer ha utsvävningar för fina fotografier, hyllor eller andra onödiga pryttlar.
Ja, jag hör ju själv hur det låter. Men jag kunde inte låta bli. En shopaholics bekännelser 2.0. För jag hittade en fin ram på Gallerix rea, 70 %, opps! Den där ramen har liksom 16 rutor á 10×10 cm, så då fick jag lov att styra upp lite tjusiga kort till den. Jag menar det är ju ändå väldigt sällan som jag förstorar mina bilder till papperskopior så då passade jag på när även sticy9 hade 20 % rabatt.
Och en herrans massa fina kort för 120 pix är ändå överkomligt. Så nu inväntar jag ovanstående minnen för att gör ramen hel och kanske ge den som present till mannen, rätt bra argument för mitt slösande. Haha.
Och på tal om present, imorgon fyller våran älskade Frank 3 år. Hallå, hur fort går tiden?
Bäst att jag går och lägger mig och funderar ut hur jag kan göra en kladdkaka till en Darth Vader.
Tack och god natt.
Och har ni missat sticky9 så kolla in det, jag är säkert sist på den bollen, men man vet aldrig, dessutom får du 15% rabatt om du använder den här koden: FRIENDXU0L
Skrivet den 21 januari 2016 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
För det första, det här med att vi kallar livet i magen för brorsan är ju förstås för att det såg ut som att det var en liten kille med en pille när vi gjorde ultraljudet, det kan lika gärna vara en tjej eller en oerhört hårig och gullig apa med tanke på att det sägs att mycket halsbränna under graviditeten betyder att bebisen har mycket hår. Och då kan jag säga i förhållande till min halsbränna så är det sista alternativet mest troligt.
Så om vi säger såhär, låt mig dementera eller bekräfta detta påstående gällande halsbränna och hårighet om sisådär 7 veckor (OMG! 7 veckor, det är fasen rätt snart, skriva förlossningsbrev, packa väska, inreda barnrum)…
Yeah well.
Vi börjar så klart med att inreda barnrum det andra är ju bara copy/paste på 😉
Brorsan ska få det här tokiga rummet som Frank hade innan och som förmodligen bara har varit i sitt esse när det bodde två familjer i det här huset och just det rummet var kök. Typ på 40-talet alltså. För nu är det ju som en flervägskorsning, en rondell med tre vägar där ingen leder till Rom, men där du kan gå till badrummet, till master bedroom och ut i hallen/ in i rummet.
Vi har tagit bort skrivbordet vid fönstret och så börjar vi om lite grann. För det finns väggyta, tex för en tapet. Och inte vilken tapet som helst heller, utan ovanstående. Jag vet, hur fräsig som helst och det bästa av allt var att jag kunde köpa en rulle genom en skön böna på Instagram som sålde den till rabatterat pris. Svårt att låta bli. Och jag hävdar fortfarande att färger och mixmatch av mönster inte är något en bebis tar skada av och är det så får vi ta tag i det problemet i framtiden, men nu, nu kör jag bara. Färg för fan.
Så i helgen ska det tapetseras, den gula Billybokhyllan från IKEA ska få innehåll i form av nytvättade bebiskläder (Franks gamla), en och annan filt och så förmodligen några pryttlar för att det är fint. Stringhyllan sitter där den sitter men får fyllas med annat bös, och en fåtölj från källaren får flytta upp och bli kompis med spjälsängen Ulla och sen är nog rummet redo för brorsan, även om han kommer sova hos oss först förstås.
Men hej, roligt att få inreda ett rum ju!
Så vi kör på gult, turkost och grönt och resten. Yes asså! Heja Evakim!
Men nu ska den här tablettmissbrukaren försöka sova, sov gott raringar och hoppas att ni slipper kramp i vaderna, halsbränna och sura uppstötningar, man sover ju liksom så mycket bättre utan det 😉
På tal om att vara priviligerad med en sommarstuga. Vi åkte dit i fredagskväll, hade låtit värmen vara på sen nyår så det var inte superkallt. Största farhågan var att vattnet hade frusit, men det hade det inte. High five!
Så vi tände ljus, försökte få eld i spisen (längtar efter den nya kaminen, kommer bli succé), drack något kallt och log glatt åt varandra. Jag sa högt och tydligt till Frank att det här min son, det är livskvalité. Han upprepade ordet livskvalité och vi fortsatte att götta oss och somnande alldels för sent.
Men där, strax innan läggdags så förvandlades definitionen på livskvalité en aning. Jocke skulle utföra lite sanitära behov och spolade som sig bör i klosetten, då bubblade det till i avloppet och ”här ska du få se på livskvalité” sa brunnstrollet och stoppet var ett faktum. Svordom. Detta har tidigare aldrig inträffat och vi började analysera men kom inte på någon bra anledning till stopp i rören.
Jag började omdelebums att googla slamsugning och försökte att röra mig så lite som möjligt så att jag inte skulle behöva kissa innan skönhetssömnen på soffan. Haha. Lyckades med det sistnämnda, somnade och sov rätt gott till jag var så kissnödig att hälften vore nog. Gå ut och kissa och sätta sig i snön kändes inte aktuellt, himla tur då att Frank har en potta. Med risk för översvämning även där så kunde jag ändå lätta på trycket utan missöde och sedan kasta ut det runt husknuten. Buskis när den är som bäst.
Sen kan man väl säga att lördagen inte blev som vi tänkt oss. Det här med att pulsa i snön och åka snowracer fick vi helt enkelt skjuta lite på. Frank var han inte riktig tillfreds. Mäkta förvånad och besviken på att jag tagit hans potta och svårt att förstå varför pappa inte kan vara med och leka Star Wars samtidigt som han står med stövlar i kissvatten i badrummet och försöker fixa problemet.
Men Jocke löste så klart de sanitära oangelägenheterna lagom till att jag hade kissat på pottan fyra gånger och Frank och jag hade gjort ett tappert försök till att vistas i snölandskapet. Så nu är allt åter i sin ordning och vi är fortfarande lika tacksamma som innan om inte mer.
Så nog är det bra lyxigt med en sommarstuga på vintern där vattnet inte har frusit och där det går att ta en varm dusch utan att brunnstrollet kräks på en…
Det verkar ju inte riktigt ta slut, det här med renoveringarna hos familjen Hjortsberg Reithe. Det är ju vårat gemensamma intresse och driv att komma vidare i drömmarna om de bästa förutsättningar för vårat hus och vår familj. Men jag tror faktiskt att vi kan påstå att vi är klara invändigt nu på några år.
Och med en snickarhjälte vid min sida som samlar på material att bygga med så behöver alla projekt inte kosta en förmögenhet. Kakelugnen fick vi som sagt av mina Ölandsföräldrar för några år sedan och tyckte därför att det var värt att lägga pengar på att få den uppmurad. När vi byggde verandan hade vi kvar virke och isolering sen bygget av garaget. Så till verandan la vi mest pengar på sjuktdörrspartiet och målarfärg, för övrigt var det Jockes tid som förbrukades och tur är väl det, annars hade vi ju inte kommit någonstans.
Så vi kan väl säga att det är en sjuhelvetes fördel att vara gift med en snickare som vet precis hur man gör när det ska byggas plasthus till murare, rum till Frank och sovalkov till oss. Att min inredningshjärna sen kompletterar hans expertis känns som en himla bra kombo. Och redan när projektet är i startgroparna har jag flyttat in i rummet i huvudet och inrett, så det här med att känna in rummet och låta det ta sin tid, det är inte riktigt min kopp te. Nu ska sovrummet få en heltäckningsmatta och Franks gamla rum ska få bli brorsans på något vis, även om det är ett tokigt genomgångsrum så ska vi nog få till det med spjälsäng och förvaring…
Annars är årets projekt att isolera golvet till verandan och försöka förverkliga drömmen om en farstukvist med bra klädförvaring och plats för barnvagn och liten frukostveranda. Än så länge är det bara en skiss på ett papper, några gamla fönster från Hallsbergs byggnadsvård och en bevarad dubbeldörr från snickarhjältens samlingar. Så det är väl bara att försöka få till ett bygglov och klura på resten så får vi väl se hur huset ser ut till hösten 😉
Sen här vi ju privilegiet att äga en sommarstuga och den har förstås också fått en gnutta kärlek och piff. Sovloftet blev klart och fick fina väggar av gamla tidningar. Och så har vi hyrt ut stugan i några omgångar och redan fått sommarbokningar för i år. Detta har lett till att vi har köpt en täljstenskamin. Dessutom hittade vi en fin rackare på utförsäljning nu i mellandagarna, så kanske att vi kan götta oss i ny värme där innan alla stjärtnasdag 😉
Och är det någon av er som är intresserade av att hyra en stuga till sommaren så hittar ni mer info här.
…och nyårsafton eller nåt.
Likt åkattraktionen ”Flumeride” lever halsbrännan och de sura uppstötningarna rövare med mina powernaps. Powernap känns väl som fel beskrivning egentligen för inte blir jag mycket piggare, men ack så välbehövligt. Om det inte vore för det här med vulkanhalsbrännan som väcker mig med utbrott. Disgusting!
För, för första gången i livet har jag suttit och sovit en natt, inte på grund av att jag var nyårsdrunk och somnade som ett kryss i en fåtölj. Absolut inte. I och för sig så känns det just nu som ett lite bättre alternativ. Utan på grund av att jag är gravid, åt en himla massa god mat och sedan försökte sova som vanligt efter en maratondiskning och kom lagom i säng runt klockan två.
Men se det var direkt omöjligt. Alla ångor av godsaker låg och skvalpade i strupen som en bubblande vulkan av matrester. Halsbrännan var en tickande bomb och så fort jag la mig ner så kom det en våg av hetta. Tomma rapar och nej, du vill inte veta mer. Jag förstår det. Så då var det liksom bara att välja på en lindrig känsla av nackspärr och någon slags sömn eller på vakenhet och vulkanhalsbränna. Så jag satt och sov.
På riktigt, kan det fräta sönder strupen eller, för i sånt fall kan det ha skett första dagen på 2016. Men nu är jag återigen i vertikalläge och hoppas att detta inte ska upprepa sig. Men eftersom halsbrännan är lika jävlig i sittande ställning så anar jag att även nattens skönhetssömn kommer att spenderas i vertikal position. Åhhh, orka.
Hur som helst var nyårsaftonen som sig bör, lugn och skön och i stugan. Med korvgrillning och bastubad, dock inte bastubad för de båda gravida kvinnorna i sällskapet, men snubbarna höll liv i traditionen och tog sig några dopp. Vi gravidtrötta åkte hem till soffan, snackade barnvagn, Vuka fixade efterrätten och jag dukade. Sen blev det mindre rätter med musselsoppa, pilgrimsmussla, högrev, kycklingspett, chokladfondant och nån mer smarrig efterrätt, så nej, kanske inte så konstigt att min strupe blev en fullt utvecklad vulkan. Men ändå.
Och nej, några vidare bra bilder kan jag inte heller bjuda på, för jag har tydligen tappat bort mitt stativ, hur det nu är möjligt. Använd blixt tänker ni, nej, det tänker jag då rakt inte göra. Så det blir inte bättre än såhär.
Yeah well, jag tror att jag går och sätter mig och sover några timmar då. Känner efter hur många Novalucol som jag kan stapla i strupen, tar ett personbästa på det och hoppas på bättre tider. Ha.
Gott nytt år för tusan!
Och hur jag har tänkt med 2016 det ska ni få veta i ett muntrare inlägg.
Så det så.
Nordens ark och Malmstolen. Ideellt och business. Norrländska på västkusten och forskningsunderlag i sittunderlag. Ergonomi, dux och dyna. Knäled och synkron. Gunga hit och gunga dit och gunga ute i naturen en liten bit.
Intressant och spännande och tjuvjakt mitt i allt. Fasansfulla berättelser och aldrig rida på en elefant. Fruktansvärda bilder i huvudet på torterade djur. En oerhört engagerad djurvän som brinner för de utrotningshotade rovdjuren så att det börjar brinna i oss. Hjälpa till. Pengar som styr. Skänka pengar till WWF och hålla tummarna för Tom.
Kontorsstolar rullar runt i rummet. Jag sitter på en och äter godis med palmolja i. Dåligt samvete, halsbränna och preggotrött. Redo för vandring i parken, mata hungriga tigerungar och lodjur. Hälsa på ugglorna och snöleoparderna. Vara klädd som den förskolelärare jag ändå är, inte frysa om fötterna och äta middag bredvid varghägnet.
Bra dag. Lärorik och uppslukad av info. Och slukat en middag av rang. Grillad entrecote över öppen glödbädd, säsongens första potatisgratäng och längtan efter de goda ostarna på ostbrickan. En ostbricka med hushållsost är ingen ostbricka. Men äsch. Allt annat var magiskt gott!
Morgonpromenad ensam i parken bland morgonpigga djur och utfodrande djurskötare. Höst. Frisk luft och en ny dag med kunskap. Fabriksbesök och lunch i ett idylliskt Hunnebostrand. Grädden på moset och så hem igen till offerter och ordrar.
Tack Malmstolen för inspirerande utbildningsdagar. Här ska säljas kontorsstolar 😉
Efter spring i äppelgården var det dans i skateparken. I alla fall för Frank. Han diggade musiken som spelades ut genom tillfälliga högtalare och ville helst gå på banan, men se det gick inte för sig. Där var det nämligen fullt med skatare och kids på sparkcyklar.
Det var alltså invigning av Örebro skatepark. Det finns ju en liten park precis i närheten av där vi bor och där vi har varit och tittat på ”de stora killarna” när de åker och som Frank tycker är fränt. Därför har både Frank och Jocke köpt varsin skateboard med hopp om någon slags framtida framgång. Tydligen är min man en gammal skatare. Det ska bli intressant att se, kanske att undertecknad också kan lära sig kicka bräda. Haha. Eller så gör jag som Frank gör, åker på mage. Just nu är det ju säkert lika svårt som att stå på brädan eftersom lillebror (ja just det, det är en brorsa i magen) börjar stå rätt ut där.
Hur som helst. Om det finns en mindre skatepark ett stenkast från oss och en större en längre bit bort så känns det väl dumt att inte försöka få koll på den där sporten. Uppenbarligen är den nya parken awesome. Jag tillhör de som inte kan något om skatekulturen men som blev löjligt glad när Carmen vann ”Atleterna” på svt. Ja, jag är en tant alltså. Så det här kommer nog bli superbra.
Jag börjar med att sätta upp gossarnas brädor lite fräsigt i hallen så får de stå för kick och tricks sen. Det blir bra!
Skrivet den 13 oktober 2015 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Idag var det dags för den årliga potatisupptagningen. Dagen till ära var det rekord av arbetare i alla åldrar. Åkern var full av barn och potatis, föräldrar och mor- och farföräldrar. Härligt!
Även om vi inte äter jättemycket potatis så är det en viktig och rolig aktivitet att vi har möjlighet att odla potatis i ett stort land mitt på åkern mellan Mosås och Kumla. Och att Frank och de andra barnen får lära sig var potatis kommer ifrån, att det inte bara finns huxflux i en låda på mataffären. Utan att man först sätter gamla potatisar och sen skördar efter naturens gödning. Sen att det oftast räcker med potatis till en si så där fem familjer så gott som året om är ju nästan för bra för att vara sant.
Så på förmiddagen i dimman var det dags att plocka upp potäterna. Frank tyckte att det var väldigt roligt och sorterade stora och små. Han såg tranor med morfar och fick gofika av mormor. Själv plockade jag knappt en hink utan fotade mest, men hej, dumt att slita ut sig på en lördag. Haha.
Hur som helst en bra årlig aktivitet. Och nu är potatisen ur jorden och vi har redan ätit upp de minsta efter en omgång i ugnen.
Mumsfillibabba!
Skrivet den 3 oktober 2015 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
För prick en vecka sen satt jag förmodligen och smaskade på några bitar oxfilé på Casa Montana, något som kanske kan liknas vid varmrätten på tapasbuffén som serverades. Aningens trött efter en dag med mycket intryck hos Andreu World och ovetande om att jag skulle dansa mig svettig till ottan.
Idag lagom trött efter en händelserik fredag, snabb affär på jobbet, bra flow och en herrans massa jobb i pipen, om en säger så. Ett otippat samtal från Henrik Schyffert när Frank och jag var på väg in på ICA och så en invigd punschveranda som blev en pizzaveranda. Det där med Schyffert har ju med makalösa Malin att göra, hon som styrde upp ”Hela Sverige Skramlar” och som är en hyvens böna på att underhålla stora och små på Böda Sand på somrarna, hon eller rättare sagt Schyffert behövde någon som visste något hyfsat aktuellt om Örebro och jag hoppas att min knappa info räckte och kunde leda till skratt på föreställningen ÄGD.
Men i alla fall.
Efter den där dansnatten hade vi en tid att passa dagen efter, förutom soltimmarna på stranden så var det frukosten som slutade kl 11. Så vi sov en sisådär 3 timmar, gnuggade ur ögonen och åt frukost innan vi begav oss till stranden. Och som sagt, jag är inte berest, jag har aldrig tidigare badat i det salta medelhavet så att det har svidit i ansiktet, fått halvkroppsmassage på en solsäng eller ätit en dålig pizza på hönökaka. Men hej, det var en fantastisk lördag. Som ni kan se. Och jag tror banne mig att jag fick mersmak på att se mer av världen. No shit Sherlock!
Och efter en heldag på stranden var det återigen dags för en sen men god middag, denna gång bara med Inputgänget. Och vi skrattade åt tokiga bilder och natten innan, gästerna runtomkring tittade snett och tyckte förmodligen vi var rätt högljudda. Vi tömde restaurangens vattenflaskor som om vi precis blivit hittade i Saharaöken och lagom till läggdags tog vi en taxi till en karaokebar där Sonny the singer fick ta ton så att spanjorskorna inte visste var de skulle ta vägen.
För att inte tala om när Annsofie och jag sjön ”Mamma Mia”. OMG! Vilken succé! Haha. På en bar med spanjorer i övre medelåldern drog vi av en riktig gammal goding till dans och visslingar från publiken. Alltså lite bättre än sanpjackerna var vi allt, de stod där rakt upp och ner och sjöng sina Bingolottolåtar så att klockorna stannade. Men charmigt ändå.
Nej nu ska jag vara snäll. Det var en upplevelse i sig och när klockan var 03.30 tändes ljuset och musiken tystnade, utgång lika med hemgång. Söndagen blev en resdag utöver det vanliga och tröttheten kom ikapp… men mer om det senare. Eventuellt.
Tack och god natt!
Så var det en fredag i Valencia också, en finfredag med fabriksbesök och arbete på schemat. Föreläsning om företaget, paella och genomgång i deras showroom. Ett makalöst stort sortiment med finheter som provsats och klämdes och kändes på.
Det här med att besöka möbelfabriker är verkligen nyttigt, då får man en inblick i hantverket och förstår vilka timmar som läggs ner på varje produkt och hur noggranna kontroller varje möbel genomgår innan de slutligen packas och skickas världen över för att så småningom nå till slutkund. Det läggs sannerligen ner kärlek i produkterna oavsett om de slipas på i Spanien eller i Sverige, det är en sak som är säker.
Min absoluta favorit hos Andreu Wolrd är deras serie som heter NUB. En stol med svarvade pinnar i ryggen och med varierande utryck beroende på underrede, kulör och tillval av sittdyna. Ge mig några till punschverandan och jag sitter där ända till jul. Det gör heller ingenting om deras stabila bord Reverse körs hit på en lastbil, jag ska vårda de med ömhet, först ska jag bara ta ett smslån och fortsätta drömma mig bort. Haha.
Men den där fredagen då. Återigen strålande sol, sommarvärme och inspiration. Efter arbetsdagen och innan middagen hann jag med en liten siesta för sen håll i hatten, då dansande vi oss svettiga till klockan 6 på morgonen med magen full av tapas och skratt. Och bebis. I alla fall i min mage.
Och den där middagen, den var outstanding. Vi blev skjutsade till ett ställe som heter Casa Montana (det ska vara en sån våg ovanför sista n:et, men jag hittar inte vågen, viktigt det där) där det dukades fram tapas efter tapas samtidigt som vi hade vinprovning. Jag körde the spanish way och hängde på bara, hur tror ni annars att jag orkade dansa till klockan 6.
Nehe, vet du va, jag tog en droppe bara och höll mig lika strikt som de svenska rekommendationerna. Men nog blev jag sugen på allt kallskuret, den varma getosten, färska tonfisken och givetvis vinerna.
Vi satt i ett stort rum, runt ett stort fyrkantigt bord och hade sällskap av ägaren under hela middagen. Otroligt trevligt. Och rätt vad det var skulle det sabreras cava, ni vet svärda av en kork som ett kanonskott. Först ägaren och sen frivillig. Frivillig lika med mamma Hjort. Jodådåsåatt.
Och det gick hur bra som helst, i en millisekund, för sen sköt jag min kära vän Annsofie rätt i pannan. Som tur var hade hon mobilen som sköld annars hade det varit fruktansvärt tråkigt om den kommit i ögat. Hujedamig. Men det gick bra, jag gjorde high five och konstaterade att från och med nu ska jag alltid öppna buteljer like that. Bildbevis finns på min instagram sök bara på @deermountain och så hittar ni årets bästa kortfilm!
Nej, nu har jag skrivit alldeles för långt, ingen som orkar läsa hit. Men det här dygnet, det var bland det bästa jag varit med om på länge och senast jag dansade till klockan 6 på morgonen var när jag var med brorsan till Amsterdam på sensation white. Men ge mig ett dansgolv och sjuhelvetsbra musik så står jag där. Står och studsar. Så är det bara.
Skulle det vara så att ni blir shoppingsugna så är det bara att hojta till, möblerna säljs genom Input och Infurn.
