Nu är väggen klar och jag har semester på riktigt. Det tog tre dagar och 30 timmar att måla Kalmar stad. Det blev förbannat bra. Dock gör inte mobilbilderna väggen rättvis, bättre bilder visar jag er senare när jag har en dator att ladda in bilder i med fungerande internet.
Vistelsen i Kalmar avslutades med teater i Krusenstiernska trädgården där Hjälten visades med bland andra Robert Gustafsson och Susanne Reuter. Roligt. Det var tredje året i rad som mannen och jag var på teater där. En fin och bra sommartradition.
Men nu har jag som sagt semester på riktigt innan jag ska återgå som dagisfröken om lite mer än en vecka. Såhär i efterhand hade det kanske varit skönt att vila på sin semester, men det hade nog blivit lite långtråkigt för en rastlös själ som mig.
Idag däremot gör jag inte ett skit, ligger bara i solen och bläddrar i glansiga magasin. Och svettas och funderar på att cykla ner till havet och doppa stortån. Gött mos.
Hoppas att ni får en fin fredag!
En skön måndagsmorgon. Gick på en rask promenad med mannen innan frukost, fem km med fågelkvitter och sicksack mellan sniglarna. Alltid gå till fyren och sen lite runt.
Vi kan säga att jag är ledig idag, bokstavligt talat mittemellan två jobb. Imorgon börjar äventyret med att måla en stor vägg i ett hus i Kalmar. Snart ska jag göra klart de sista förberedelserna. Kalmar stad ska växa fram på en yta av ungefär 35 kvm. Spännande. I huvudet är det snyggt som bara den, nu ska jag bara få ut det och göra mitt jobb.
Än så länge ligger jag på soffan och filosoferar, har en katt på magen och en man som klipper gräset utanför. Jag trotsar solens strålar och slumrar till lite inomhus. Sträcker på mig och samlar kraft för eftermiddagens skissande.
Hoppas att ni också har en skön måndag. På återseende gott folk!
Strax efter det senaste inlägget så kom ytterligare den där läkaren som skulle trycka på min mjuka mage. Med tanke på att alla mina värden är bra och att jag inte har haft någon feber så kunde vi tydligen utesluta blindtarmsinflammation. Skönt.
Det visade sig istället vara början på en urinvägsinfektion så nu ska jag få antibiotika i en vecka, sen ska nog smärtorna försvinna. Så det var inte bara en släng av hypokondri.
Dock tycker jag att det är konstigt att det inte syntes på kisseriet som jag lämnade igår, att det var det som kunde vara grejen. Men, men. Efter ungefär ett dygn på sjukhuset i Kalmar så fick jag äntligen åka hem. Igen. Och jag fick äta. Dock får jag inte tag i medicinen förrän måndag men det hör väl till det här med sjukvården på landet.
Dessutom måste jag säga att alla på sjukhuset gjorde ett mycket bra jobb, trots all väntan, jag tycker synd om de stackarna som uppenbarligen arbetar hur mycket som helst och som får reda ut allt från lömsk magsmärta till andningssvårigheter.
Så summan av kardemumman, måste du åka till akuten och inte är döende ta med en bok eller två för du kommer få vänta även om du kommer på läkarens rekommenderade tid. Hörlurar och musik är också ett hett tips ifall du vill undvika ulkande ljud. Har du smärtor på höger sida av magen men mår bra i övrigt så är det troligen inte blindtarmen utan kan vara en urinvägsinfektion som ska behandlas med antibiotika.
Så var det med det och nu hoppas jag att det inte blir några mer sjukhusvistelser på väldigt länge.
Klart slut från sjukstugan. Fast jag glömde det roligaste, precis när jag skulle lämna sjukhuset mötte jag Henrik Schyffert och hälsade glatt på honom och påminde honom om var vi senast sågs, det där träningspasset ni vet.
Och nu är allt i sin ordning, jag är hemma igen och mätt. Over and out.
Nu tryter tålamodet. Jag har inte ätit sen igår kväll. Ska jag äta eller ska jag fasta, är det trubbel med tarmen eller är det bara falskt alarm? Jag har ingen aning, jag vet att magen kurrar som om jag vore en vansinnigt hungrig björn som blivit för tidigt väckt ur sitt ide och jag vet att jag har ont på höger sida av magen. Om man trycker till. Förutom detta så mår jag förträffligt bra.
Men att spendera två dagar på Länssjukhuset i Kalmar är lite över mitt behov för utflykter. Jag var som sagt här igår för att få svar men blev ordinerad att komma tillbaka idag kl 9. För att jag inte skulle behöva vänta så länge. Jomenvisst.
Prick kl 9 kom jag in på akutmottagningen och en timme senare fick jag lämna samma prover som igår. Två timmar senare fick jag träffa en doktor som genomförde samma procedur som doktorerna jag träffade igår. Ännu är det oklart. Jag kanske fick en släng av hypokondri. Bara. I sånt fall tycker jag att vi drar ett sträck över det här nu och går fort och ser glad ut.
Men framförallt äter. Det vore gott. Nu är kl 15.00 och ytterligare någon ska klämma på min mage, sen så tycker jag att dessa smärtor bara var ett dumt påhitt. Och jag ber nästan om ursäkt för att jag snart har upptagit ett dygn på akuten. Eller är det månne så att systemet för sommaråkommor av olika slag inte ska förläggas på akuten?
Joråsåatt. Annars då?
Igår hade jag verkligen värsta bästa lediga dagen. Minus att inte Jocke var med förstås. Men han kommer snart hit så då blir det ordning på torpet.
I går var det som sagt strålande sol och verklig sommarvärme. Efter gräsklippningen cyklade jag in till byn och belönade mig med fina Riceprodukter till Jockes stora förtret. Men han är som sagt inte här ännu och vet inte om att vi tydligen behöver sex assietter i regnbågens alla färger så att vi kan duka upp till färgglada middagar på verandan. Det ska nämligen ske i augusti, då värmen är här för att stanna och jag åter är hemma i Astrid Lindgrens värld. Om jag får bestämma.
Men innan jag trampade hemåt och mimade till discodängorna i hörlurarna så köpte jag med mig en dagens från kvarterskrogen och placerade sonika en spätta i cykelkorgen. En spätta i cykelkorgen och en på sadeln.
Sen åt jag glatt i solen och försökte styra upp någon slags solbränna i takt med Eskil Erlandssons sommarprat. Alldeles lagom behagligt med en småländsk bonde sådär på sin lediga dag.
Gårdagens roligaste var när jag var hos mina Ölandsföräldrar och mamma V tejpade ner sitt nytvättade hår runt öronen så att polisongerna på den klassiska kortklippta damfrisyren inte skulle krulla upp sig och stå rätt ut när det torkade. Typ av tejp var vanlig kontorstejp och ej silvertejp. Uppfinningsrikt måste jag säga.
Idag däremot såg jag det fina vädret från insidan av receptionen. Men det är inte så dumt det heller. Bara en annan grej.
God natt.
Kossorna står i klungor när natten tar sitt grepp om ön. Älvorna dansar över ängarna och trafiken hem är obefintlig. Kvarnen i rondellen lyser upp som en eldskulptur och jag är trött efter en lång och händelserik dag på jobbet. Tunga ögonlock efter en kväll fylld av ögonblick.
Imorgon rapporterar jag om Pernilla Wahlgren, en glad värmlänning och bästa Böda bossarna och annat som har att göra med det där med en del av dig…
Nu god natt!
När jag är hemma pysslar jag i huset på min lediga tid, målar lite och flyttar på pryttlar. Nu när jag är i mitt andra hem så kan man säga att jag kommer hem som en trött cirkusartist efter jobbet. Jag äter god mat och kryper sedan till kojs. Klappar lite snällt på katten och läser några rader i min pocketbok. Längtar efter mannen och ringer och pussar god natt.
Sen ringer klockan till mig, blindgång till toaletten och den efterlängtade morgonkissen. Gnugga ur ögonen och välkomna en ny dag. En pigg katt som krafsar på dörren och längtar ut efter det fria livet.
Brorsan fixar frullen och jag styr upp mitt receptionsface. Lite ovärt kanske med tanke på att jag mest svarar i telefon. Men känns roligare att vara snygg i svart pennkjol och klackskor än dagisstassen.
Sen rullar det på. Den här veckan är en bra jobbvecka, men det är bara för att brorsan är här och gör mig sällskap och ger mig mat. Nästa vecka reder jag mig själv och hälsar på mina Ölandsföräldrar allt som oftast innan mannen kommer tillbaka och trion är återställd. Mannen, katten och jag.
Det är så jag har det. Sova. Äta. Jobba. Äta. Sova. Jobba.
Sen undrar jag förstås hur det går med de tre musketörerna och hur jag ligger till i tävlingen, ni glömmer väl inte rösta eller beställa en tavla? Blink, blink och god nattflirt!



Jag tror att jag skulle vilja vara katt just nu. Katt på Öland. Smyga runt i skogen, ligga och åma på ett stenbord, sola sig och bara ta det lugnt. Äta möss kan jag hoppa över. Åma mig på ett stenbord verkar också lite väl tillgjort. Särskilt ned tanke på stenbordets storlek och min. Men om jag vore katt skulle jag ju förstås vara smidig som en sådan…
Sovmorgon. Ledig dag. Heldag med brorsan. Omelett och turkisk yoghurt till frukost. Lite fix och vissla in katten. Cash is king och loppisrunda står på körschemat. Östra sidan, mindre trafik och fler loppisar. Små fynd och väderkvarnar. Ölandspytt på Blå Porten och spridda skurar. Minst sagt växlande väderlek. Regn. Solen och vindarnas ö.
Korsa alvaret och passera Ölandsbron. Spatsera i Kalmar och hitta en skål till samlingen. Köpa en Banana Split på Ben & Jerry’s café och sova räv en timme i baksätet på bilen. Sedan middag med trevligt sällskap, nya bekantskaper och skratt. Hamburgare och en öl i sommarkvällen.
Åter tillbaka till ön. Slottsruin och jag börjar fotografera på rutin. Raggarrunda i Borgholm och fjortisar i Köpingsvik. En stilla vik och en livlig katt. Hemma igen. In under täcket och tack och god natt!






För att komma till Stadsparken passerade jag Cajsa Wargs gamla tillhåll, nämligen Wadköping. Vackra gamla hus som stödjer sig mot varandra och en härlig doft från Jeremiabageriet välkomnar mig till idyllen. Så här i efterhand är det väldigt konstigt att jag inte blev förförd av doften och köpte mig en nybakad bulle. Jösses vad gott det hade varit!
Hur som helst så är det fint i Örebro. Om det nu undgått er. En bulle på det kanske. På återseende gott folk!