Den 29:e mars…

Foto: Lena Larsson photography

Ja, då såg familjen ut såhär, med en två veckor gammal Erling och med en frodig mamma Hjort. Familjelycka, mjölkstinna tuttar, hormoner, svettningar, skör bebis, förväntansfull storebror och kärlekfull familj. Och med en grym fotograf som försökte fånga härligheten mellan amningar, gigantiska tuttar och liten bebis som prompt skulle vara vaken hela tiden.

I vanliga fall ser man ju dessa bebisbilder där ungen sover sig igenom hela sessionen och fotografen kan böka och stöka och gulla bäst hen vill. Men inte här inte, Erling ville vara med, nära, nära och helst inte ligga själv på någon pläd och vara fotogenique.

Men som sagt, med en grym fotograf blir det ju bra ändå och jag är så nöjd att vi gjorde detta, körde all in gällande dokumentation. Både gravidbilder och nyföddbilder, det kan jag verkligen rekommendera, även om man tar kort mest hela tiden på sin nyfödda gobit blir det sällan så bra som när man anlitar en fotograf. Så lurar ni på det tycker jag inte att ni ska fundera så länge till, boka Lena Larsson vetja, hon kan sin grej med råge.

Och nu då, ja, nu helt plötsligt är Erling sju månader, jag är inte lika fyllig (tack gode gud för det) och hemmet är tamigtusan färdigrenoverat (mer om det senare för det är värt fanfarer, stående ovationer, ett blogginlägg med versaler och en massa bilder) och vi kan vara en kärleksfull familj på heltid. Så. Himla. Skönt.

Dessutom kanske jag finner tiden till att blogga, för det tycker jag verkligen om, jag vill skriva av mig, få ut tankarna på tangenterna och visa er ett axplock av alla bilder som jag tagit det senaste halvåret. Det händer grejer liksom. Tex träffade jag några superhjältar i fredags, vänta ska ni få se.

Fest fyra noll

Minisemester i Göteborg

Kalasdukat

I förrgår gjorde jag rockad i köket och flyttade ut de möblerna till verandan, hämtade mitt gamla teakbord i källaren, tog i för kung och fosterland och sen la jag mig på kökssoffan och klappade mig själv på axeln. I fantasin. I verkligheten ammade jag Erling och såg på när Frank lekte med sina bilar. 

Grejen är den att vi sitter på verandan vid varje måltid och fullkomligt älskar det där rummet, därför kändes det lite knasigt att ha ett stort bord i köket och ett otympligt men fint slagbord på verandan. Slagbordet var det ju bara att fälla ihop och använda som avlastningsyta utanför den inglasade delen av verandan, det kommer förmodligen till användning i något framtida projekt, jag menar ett orangeri/växthus kan säkert få plats på tomten med någon gång.

Hur som helst. Jocke fyller år idag så då dukade Frank och jag för kalas. Han radade upp sina nya bilar som vi budat hem från Tradera så att alla fick låna varsin bil, jag överraskade mig själv och resten med en riktig hållkäftentårta. Ja, ni ser ju själva. Recept på den rackaren hittar ni här

Jag var till och med så seriös att jag inhandlade en bakform med hög kant och avtagbar botten, sen höll förstås tårtrackaren på att dra rätt ner i vasken när jag skulle frigöra den från formen, men med ett förvånande vrål och fingerfärdighet så lyckades jag fixa det och kunde således bjuda på en jädra smarrig jordgubbscheesecake efter middag bestående av grillad kyckling, sallad och tsatsiki. Lång mening yao.

Så nu är verandan rustad för häng i större gäng och i köket kan man ta en svängom ifall man känner att man vill träna på ”små grodorna” eller nåt inför midsommar. 

Finemang det där! 

Favoriter från kameran…

Jamen som sagt, hur fort går tiden? Erling blir tre månader den 14:e juni, jag fyller visst 35 år den 28:e juni och hej hopp gummi… helt plötsligt är det sommar. Och kameran är full av gobitar från diverse äventyr.

Det har firats Valborg, vunnits på chokladhjul, grillats hamburgare, bakats årets första rabarberpaj, vi har varit på Öland och firat Kristi Himmelsfärd, tittat på glada kor, ätit ännu mer hamburgare, badas i bassäng. Vi har varit i Dalarna på släktträff, gått på styltor och tittat på drifting. Besökt kompisar i Göteborg, badat i havet och blivit överraskade av sommarvärme. Haft hemma-hos-fotografering och städat hemmet som en galning, fått stressutslag och serverat en tjejmiddag…

Så kanske att bloggen får bli ett fotoalbum för nära och kära, jag menar tiden det ändå tar att få ut texten som finns i huvudet blir lätt bortprioriterad av andra sysslor och här är det inte karaktären som krigar med viljan utan viljan mot tiden och so far vinner alltid tiden över viljan…Tiden till annat. Men idag tycks viljan plockat hem några poäng i minst två grenar 😛

Men håll till godo vetja, ni som hittar hit, för kanske att det blir ett inlägg eller två under sommaren som till största delen kommer spenderas på Öland. Annars är jag rimligt ihärdig på Instagram, så kika in där om ni inte redan gör’t 😉

9350 steg…

I skrivande stund är det dumt att påstå att jag inte har ont någonstans. För efter 9350 steg och Rävgången runt med pingvingång så känns det tydligt i de nedre regionerna, men ännu inte så tydligt att brorsan vill komma ut. Mer som: ”ha, skyll dig själv, vad trodde du när du gått så långt, att det inte skulle kännas?”.

Och jag kanske inte hade tänkt gå så långt, men den värmande vårsolen gjorde sitt kan man säga. Och jag tog paus på var och varannan bänk, men efter varje stopp var det mer svårstartat, ingen powerwalk här inte. Dessutom hade jag gravidstrumpbyxorna bakochfram, vilket innebär en söm på varje skinka, inte så bekvämt. Jag övervägde att sätta dem rätt innan nästa lager av leggings, men nej, orka. Det är liksom en bedrift svår att förstå när man inte har varit väldigt gravid och gått upp en si så där 20 kg. Tänker jag. Så förutom den lilla obekvämheten så var promenaden en bra ansträngning må jag säga.

Jag vet att jag vaggade mig upp på stan någon dag innan värkarna satte igång med Frank och i morgon har jag varit gravid i 40 veckor och 5 dagar och på den dagen föddes Frank. Så nog för att jag är oerhört otålig men det blandas ändå upp av en viss optimism. Så nu håller vi tummarna på att brorsan kommer innan helgen är slut, det skulle kännas som en bra deal.

Sen sägs det ju att man kan dricka champagne, äta ananas och ligga lite för att få igång det hela. Ordningen spelar nog ingen roll. Och nu när jag hör de förslagen i mitt huvud så låter det mycket mer trevligt än att få ont efter en sjuhelvetes långpromenad i vårsolen. Kanske borde provat det innan. Å andra sidan, jobbigt att vara salongsberusad mitt på blanka dan och saxa runt mellan stavgångare och pensionärer…

Lördagsgodis och legobygge

Förra lördagen däremot så var det Frankdag. Eller hela helgen blev för familjen med fokus på Frank. På något konstigt vis så känner jag mig eller kände jag mig lite stressad för att jag inte gjort så mycket bara med Frank. Det är klart jag har, men allt kommer verkligen bli annorlunda med två barn. Det måste ju bli annorlunda när familjen expanderar och det blir två godingar att älska så att det nästan gör ont.

Så för att uppmuntra honom och mig så ägnades lördagen åt legobesök på Klossbutiken och sedan lördagsgodis i soffan i kombination med att bygga ihop det Frank hade köpt. Jajamensan, man kan tydligen inte få för mycket lego och med en liten peng från mormor och morfar så blev det påökning i Ninjafamiljen. Det är verkligen bara lego som gäller nu och allra helst Star Wars, Ninjago eller superhjältar. Vi tror att det började med en legokatalog och sedan har det spårat ur, haha.

Men jag tycker som bekant också om lego så jag är inte precis svårövertalad när det gäller den biten. Sen kan man titta på legoserier med ovan nämnda. Visserligen är det inte direkt med någon pedagogisk underton i de avsnitten, men det är ändå vårat ansvar som föräldrar att lära honom vad som är rätt och fel. Sen att även ketchupflaskan blir ett svärd vid matbordet kan ju tyckas tröttsamt, men som sagt, sunt förnuft och tydliga regler om vad som är rätt och fel så är nog inte legoserier något som ger Frank men för livet. Eller vad tror ni?

Hur som helst så gillade Frank den stora Ninjan och den stora Batman på Klossbutiken. Även om han var lite blyg föst så fick båda varsin kram, dock glömde han ge Ninjan en puss, men det skulle han göra nästa gång de sågs har han sagt. Gullunge.

Och det här med legobutikerna, det är bra grejer ändå. Som öppna förskolan fast med endast legotema. Vi åker gärna både till Klossbutiken och eBrix i Marieberg, det gör liksom ingenting om man inte köper något. Det är helt okej att sitta och leka och bygga, spatsera runt och önska sig saker för pengarna man har i sin sparbössa, och att få höra Franks önskningar och funderingar är självklart värt ett besök då och då.

Så har ni barn som gillar lego eller om ni själva gör det och ännu inte här besökt någon av dessa butiker, så gör det!

Kulturell lördag

Idag är dagen då jag har beräknad förlossning, men enligt statistiken så är det bara 4,7 % som föder på just den dagen. Och jag verkar då rakt inte höra till dem. Men det är okej även om vi förstås längtar väldigt mycket. Frank frågade innan hur man gör för att öppna och släppa ut brorsan, han lutade även ansiktet mot magen och sa att du får komma ut nu. Men det verkar inte vara något som lillebror tog till sig. Och hur man öppnar, tjaaa, till svar fick han att jag typ ska bajsa ut honom.

Så istället för att vagga omkring hemma så tog vi oss en kulturell lördag med besök på Galleri Örsta där konstnären Karin Broos hade vernissage. Det var ett bra tag sedan jag var på vernissage, men när en sådan begåvad konstnär visar sina verk och mamma dessutom utlovade lunch på Goda Rum efteråt, så var det ett självklart utflyktsmål för denna lördag.

Och ni ser ju själva, hur fasen kan man måla så himla bra och fotografiskt. Kolla in ljuset på soporna som ligger utanför soptunnorna t.ex. Det är ju som att man vill plocka upp dem och försöka få ner de i tunnorna. Makalöst måleri, med andra ord. Sen kanske inte Frank och Jocke var lika häpna över det, men nog är det bra att vara lite kulturell mellan varven.

Sen var det alltså lunch på Goda Rum. Jag har aldrig varit där innan, men det var ju sannerligen ett trevligt hak och himla god mat. Jag åt en smarrig bit kolja med potatismos och handskalade räkor (hur skalar man annars om inte med händerna?). Frank mumsade i sig plättar med grädde och sylt och Jocke tog en nattbakad köttbit, också intressant ordval på ett stycke kött. Tusen tack mamma och pappa för maten!

Yeah well, det har hittills varit en lugn och skön lördag och just nu känns det sannerligen inte som att brorsan behagar anlända idag. Klart att det är lite spänt, som ni ser, men inga konstigheter. Fortsättning följer…

#steffhjärtafia

Man skulle ju kunna tro att jag bara ligger på min kammare och förkovrar mig i gravidkilon, onyttigheter och tvserier. Men riktigt så är det inte, även om jag spenderar halva min tid på det viset. Men nog har jag fått vara med på roligare saker än så minsann.

Förra lördagen var det nämligen dags för bröllop i Linde mellan min kära kollega och vän Annsofie och hennes Stefan. Magiskt fint, uppstyrt och avslappnat på en och samma gång. Härligare människor får man leta efter. Vigseln ägde rum kl 16 i kyrkan med hänförande sång från både solokvist och manskör. Solokvisten var dessutom ytterligare en kollega till mig som tog ton, jösses vilken stämma den donnan har. Jag har inte hört henne sjunga innan, men oh my god vad grym hon var. Så nog blev det lite rörande tårar i ögonvrån allt. I min väska låg endast Novalucol, Läkerol och näsdukar. Allt vad en förkyld gravid på bröllop kan tänkas behöva. Och ungefär vid denna tidpunkt hade jag bara en eyeliner kvar, men äsch.

Hur som helst efter den fina vigseln i kyrkan med gulliga barn och finaste bröllopsparet så var det brudskål och middag på Stadshotellet. Och kom igen vilken god mat det bjöds på! Brudparet hade egen kock som sannerligen inte sparade på krutet, top notch rakt igenom; hummersoppa, råbiff, oxfilé med sikrom och så en läskande god chokladkaka med hjortronmousse som avslutning. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Jag tog förstås tillfället i akt att hålla ett tal på rim för att på något vis förklara min kärlek till bruden och önska brudparet all lycka i framtiden. Och när talen var slut och faten slickade så dukades middagen bort, klockan visade 00.30 och det var dags för brudvals. Och sen dans. Åh jag må då säga att den där dansen hade jag längtat efter, disco tillsammans med grymmaste kollegorna och finaste bruden var grande finale på hela kvällen, trots högklackat och höggravid så stuffade jag av några låtar och blev toksvettig innan mannen och jag åkte hem och landade i säng kl 03.00 isch.

Med andra ord en sjuhelvetes bra lördag. Hade det inte varit för att jag var så himla gravid hade jag dansat fram till frukosten dagen efter, men nu fick det vara bra så. Och jag är så otroligt glad för Annsofie och Stefan, deras historia är verkligen en kärlekssaga av rang och kommer så vara i nöd och lust.

Tusen tack för att vi fick vara med och dela er dag och hoppas att presenten från oss och Inputgänget kommer finnas med er till döden skiljer er åt 😉

Vad de fick, det vet ni om ni löser rebusen.

Frank och Darth Vader

Frank här. Japp länge sen, men lyssna!
Det började med att jag föddes för tre år sedan, igår. Sen har tiden liksom bara rullat på ni vet, som den gör. Och jag fick en legokatalog för ganska länge sen. Förstår ni vad coolt lego är, det finns typ allt i lego. Och jag fastande direkt för superhjältarna och Star wars, oklart varför, men de såg ju fräna ut. Och sen har jag bläddrat i den där legokatalogen så att jag nästan nött ut sidorna, jag har varit på legobutiken otaliga gånger och nu har jag fyllt tre. Och firat jul. Ganska nära inpå dessutom. Och gissa vad jag önskade mig?

Japp, mycket riktigt Darth Vader. Om min familj fattar ju grejen, okej att jag är tre och att det står 7-12 på legoförpackningarna, men jag vet ju att de finns dem som är över 12 år som leker och bygger med lego, så varför skulle inte jag kunna göra det också, som är under 7år?

Så igår när jag hade min födelsedag så hämtade mamma och pappa mig tidigt på förskolan och sen åkte vi till Svampen och fikade. Mamma lockade med att det vi kunde kolla på utsikten över hela stan och pappa sa att vi kunde se de stora byggkranarna precis bredvid. Klart att jag hängde med. Och det där med utsikt, det var falsk marknadsföring big time, det kan jag säga. För att ha ett utsiktstorn utan utsikt, det är inte okej. Vem som helst vet väl att glas får en hinna av is på vintern, så även det som sitter högst upp på Svampen. Klantigt skulle jag säga. Men pappa lyfte upp mig så att jag i alla fall fick syn på en dumper genom en springa mellan glasen, så det var ju fint. Men annars, nej, en god chokladboll som jag lika gärna hade kunnat äta hemma i soffan.

Anyway. Sen när vi kom hem, då fick jag ett paket. Och i det paketet låg den stora Darth Vader som jag har önskat mig sen jag såg honom i legokatalogen och jag ba’ körde the amarican way på upphetsning och oh my good! Det ögonblicket var oslagbart, men där hann varken mamma eller pappa med att dokumentera, synd, tror nämligen att jag hade kunnat tjäna en hacka på youtube annars 😉

Och idag har huset varit fullt i folk. Jag tog sovmorgon men mamma och pappa gick upp i ottan för att baka muffins och styra upp kalaset innan gästerna skulle komma klockan 12. Mamma undrade vad hon höll på med bland alla bunkar och ingredienser och det kan jag ju förstå eftersom det enda jag åt när det väl var dags för kalas var tre stycken ballerinakex. Hur goda som helst. Det andra såg också gott ut, men det var inget för mig. Sen hann mamma precis byta om från skitiga mjukisbyxor till klänning och mumla lite fula ord om att vara ute i god tid, innan gästerna kom och kalaset var ett faktum.

Men hon gjorde det bra, jag är nöjd och jag har fått finfina presenter. Jag har lekt med kompisar och busat med Janne, öppnat stora och små paket och tränat lite på fäktning. Och pappa har skött sig exemplariskt.

Men nu ska jag äta popcorn och titta på film (läs, somna i soffan).
Vi kanske hörs snart igen, det händer ju en hel del här, tex ska jag ju bli storerbror, OMG!

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier