Kalasdukat

I förrgår gjorde jag rockad i köket och flyttade ut de möblerna till verandan, hämtade mitt gamla teakbord i källaren, tog i för kung och fosterland och sen la jag mig på kökssoffan och klappade mig själv på axeln. I fantasin. I verkligheten ammade jag Erling och såg på när Frank lekte med sina bilar. 

Grejen är den att vi sitter på verandan vid varje måltid och fullkomligt älskar det där rummet, därför kändes det lite knasigt att ha ett stort bord i köket och ett otympligt men fint slagbord på verandan. Slagbordet var det ju bara att fälla ihop och använda som avlastningsyta utanför den inglasade delen av verandan, det kommer förmodligen till användning i något framtida projekt, jag menar ett orangeri/växthus kan säkert få plats på tomten med någon gång.

Hur som helst. Jocke fyller år idag så då dukade Frank och jag för kalas. Han radade upp sina nya bilar som vi budat hem från Tradera så att alla fick låna varsin bil, jag överraskade mig själv och resten med en riktig hållkäftentårta. Ja, ni ser ju själva. Recept på den rackaren hittar ni här

Jag var till och med så seriös att jag inhandlade en bakform med hög kant och avtagbar botten, sen höll förstås tårtrackaren på att dra rätt ner i vasken när jag skulle frigöra den från formen, men med ett förvånande vrål och fingerfärdighet så lyckades jag fixa det och kunde således bjuda på en jädra smarrig jordgubbscheesecake efter middag bestående av grillad kyckling, sallad och tsatsiki. Lång mening yao.

Så nu är verandan rustad för häng i större gäng och i köket kan man ta en svängom ifall man känner att man vill träna på ”små grodorna” eller nåt inför midsommar. 

Finemang det där! 

 

Favoriter från kameran…

Jamen som sagt, hur fort går tiden? Erling blir tre månader den 14:e juni, jag fyller visst 35 år den 28:e juni och hej hopp gummi… helt plötsligt är det sommar. Och kameran är full av gobitar från diverse äventyr.

Det har firats Valborg, vunnits på chokladhjul, grillats hamburgare, bakats årets första rabarberpaj, vi har varit på Öland och firat Kristi Himmelsfärd, tittat på glada kor, ätit ännu mer hamburgare, badas i bassäng. Vi har varit i Dalarna på släktträff, gått på styltor och tittat på drifting. Besökt kompisar i Göteborg, badat i havet och blivit överraskade av sommarvärme. Haft hemma-hos-fotografering och städat hemmet som en galning, fått stressutslag och serverat en tjejmiddag…

Så kanske att bloggen får bli ett fotoalbum för nära och kära, jag menar tiden det ändå tar att få ut texten som finns i huvudet blir lätt bortprioriterad av andra sysslor och här är det inte karaktären som krigar med viljan utan viljan mot tiden och so far vinner alltid tiden över viljan…Tiden till annat. Men idag tycks viljan plockat hem några poäng i minst två grenar 😛

Men håll till godo vetja, ni som hittar hit, för kanske att det blir ett inlägg eller två under sommaren som till största delen kommer spenderas på Öland. Annars är jag rimligt ihärdig på Instagram, så kika in där om ni inte redan gör’t 😉

 

9350 steg…

I skrivande stund är det dumt att påstå att jag inte har ont någonstans. För efter 9350 steg och Rävgången runt med pingvingång så känns det tydligt i de nedre regionerna, men ännu inte så tydligt att brorsan vill komma ut. Mer som: ”ha, skyll dig själv, vad trodde du när du gått så långt, att det inte skulle kännas?”.

Och jag kanske inte hade tänkt gå så långt, men den värmande vårsolen gjorde sitt kan man säga. Och jag tog paus på var och varannan bänk, men efter varje stopp var det mer svårstartat, ingen powerwalk här inte. Dessutom hade jag gravidstrumpbyxorna bakochfram, vilket innebär en söm på varje skinka, inte så bekvämt. Jag övervägde att sätta dem rätt innan nästa lager av leggings, men nej, orka. Det är liksom en bedrift svår att förstå när man inte har varit väldigt gravid och gått upp en si så där 20 kg. Tänker jag. Så förutom den lilla obekvämheten så var promenaden en bra ansträngning må jag säga.

Jag vet att jag vaggade mig upp på stan någon dag innan värkarna satte igång med Frank och i morgon har jag varit gravid i 40 veckor och 5 dagar och på den dagen föddes Frank. Så nog för att jag är oerhört otålig men det blandas ändå upp av en viss optimism. Så nu håller vi tummarna på att brorsan kommer innan helgen är slut, det skulle kännas som en bra deal.

Sen sägs det ju att man kan dricka champagne, äta ananas och ligga lite för att få igång det hela. Ordningen spelar nog ingen roll. Och nu när jag hör de förslagen i mitt huvud så låter det mycket mer trevligt än att få ont efter en sjuhelvetes långpromenad i vårsolen. Kanske borde provat det innan. Å andra sidan, jobbigt att vara salongsberusad mitt på blanka dan och saxa runt mellan stavgångare och pensionärer…

 

Lördagsgodis och legobygge

Förra lördagen däremot så var det Frankdag. Eller hela helgen blev för familjen med fokus på Frank. På något konstigt vis så känner jag mig eller kände jag mig lite stressad för att jag inte gjort så mycket bara med Frank. Det är klart jag har, men allt kommer verkligen bli annorlunda med två barn. Det måste ju bli annorlunda när familjen expanderar och det blir två godingar att älska så att det nästan gör ont.

Så för att uppmuntra honom och mig så ägnades lördagen åt legobesök på Klossbutiken och sedan lördagsgodis i soffan i kombination med att bygga ihop det Frank hade köpt. Jajamensan, man kan tydligen inte få för mycket lego och med en liten peng från mormor och morfar så blev det påökning i Ninjafamiljen. Det är verkligen bara lego som gäller nu och allra helst Star Wars, Ninjago eller superhjältar. Vi tror att det började med en legokatalog och sedan har det spårat ur, haha.

Men jag tycker som bekant också om lego så jag är inte precis svårövertalad när det gäller den biten. Sen kan man titta på legoserier med ovan nämnda. Visserligen är det inte direkt med någon pedagogisk underton i de avsnitten, men det är ändå vårat ansvar som föräldrar att lära honom vad som är rätt och fel. Sen att även ketchupflaskan blir ett svärd vid matbordet kan ju tyckas tröttsamt, men som sagt, sunt förnuft och tydliga regler om vad som är rätt och fel så är nog inte legoserier något som ger Frank men för livet. Eller vad tror ni?

Hur som helst så gillade Frank den stora Ninjan och den stora Batman på Klossbutiken. Även om han var lite blyg föst så fick båda varsin kram, dock glömde han ge Ninjan en puss, men det skulle han göra nästa gång de sågs har han sagt. Gullunge.

Och det här med legobutikerna, det är bra grejer ändå. Som öppna förskolan fast med endast legotema. Vi åker gärna både till Klossbutiken och eBrix i Marieberg, det gör liksom ingenting om man inte köper något. Det är helt okej att sitta och leka och bygga, spatsera runt och önska sig saker för pengarna man har i sin sparbössa, och att få höra Franks önskningar och funderingar är självklart värt ett besök då och då.

Så har ni barn som gillar lego eller om ni själva gör det och ännu inte här besökt någon av dessa butiker, så gör det!

 

Kulturell lördag

Idag är dagen då jag har beräknad förlossning, men enligt statistiken så är det bara 4,7 % som föder på just den dagen. Och jag verkar då rakt inte höra till dem. Men det är okej även om vi förstås längtar väldigt mycket. Frank frågade innan hur man gör för att öppna och släppa ut brorsan, han lutade även ansiktet mot magen och sa att du får komma ut nu. Men det verkar inte vara något som lillebror tog till sig. Och hur man öppnar, tjaaa, till svar fick han att jag typ ska bajsa ut honom.

Så istället för att vagga omkring hemma så tog vi oss en kulturell lördag med besök på Galleri Örsta där konstnären Karin Broos hade vernissage. Det var ett bra tag sedan jag var på vernissage, men när en sådan begåvad konstnär visar sina verk och mamma dessutom utlovade lunch på Goda Rum efteråt, så var det ett självklart utflyktsmål för denna lördag.

Och ni ser ju själva, hur fasen kan man måla så himla bra och fotografiskt. Kolla in ljuset på soporna som ligger utanför soptunnorna t.ex. Det är ju som att man vill plocka upp dem och försöka få ner de i tunnorna. Makalöst måleri, med andra ord. Sen kanske inte Frank och Jocke var lika häpna över det, men nog är det bra att vara lite kulturell mellan varven.

Sen var det alltså lunch på Goda Rum. Jag har aldrig varit där innan, men det var ju sannerligen ett trevligt hak och himla god mat. Jag åt en smarrig bit kolja med potatismos och handskalade räkor (hur skalar man annars om inte med händerna?). Frank mumsade i sig plättar med grädde och sylt och Jocke tog en nattbakad köttbit, också intressant ordval på ett stycke kött. Tusen tack mamma och pappa för maten!

Yeah well, det har hittills varit en lugn och skön lördag och just nu känns det sannerligen inte som att brorsan behagar anlända idag. Klart att det är lite spänt, som ni ser, men inga konstigheter. Fortsättning följer…

 

#steffhjärtafia

Man skulle ju kunna tro att jag bara ligger på min kammare och förkovrar mig i gravidkilon, onyttigheter och tvserier. Men riktigt så är det inte, även om jag spenderar halva min tid på det viset. Men nog har jag fått vara med på roligare saker än så minsann.

Förra lördagen var det nämligen dags för bröllop i Linde mellan min kära kollega och vän Annsofie och hennes Stefan. Magiskt fint, uppstyrt och avslappnat på en och samma gång. Härligare människor får man leta efter. Vigseln ägde rum kl 16 i kyrkan med hänförande sång från både solokvist och manskör. Solokvisten var dessutom ytterligare en kollega till mig som tog ton, jösses vilken stämma den donnan har. Jag har inte hört henne sjunga innan, men oh my god vad grym hon var. Så nog blev det lite rörande tårar i ögonvrån allt. I min väska låg endast Novalucol, Läkerol och näsdukar. Allt vad en förkyld gravid på bröllop kan tänkas behöva. Och ungefär vid denna tidpunkt hade jag bara en eyeliner kvar, men äsch.

Hur som helst efter den fina vigseln i kyrkan med gulliga barn och finaste bröllopsparet så var det brudskål och middag på Stadshotellet. Och kom igen vilken god mat det bjöds på! Brudparet hade egen kock som sannerligen inte sparade på krutet, top notch rakt igenom; hummersoppa, råbiff, oxfilé med sikrom och så en läskande god chokladkaka med hjortronmousse som avslutning. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Jag tog förstås tillfället i akt att hålla ett tal på rim för att på något vis förklara min kärlek till bruden och önska brudparet all lycka i framtiden. Och när talen var slut och faten slickade så dukades middagen bort, klockan visade 00.30 och det var dags för brudvals. Och sen dans. Åh jag må då säga att den där dansen hade jag längtat efter, disco tillsammans med grymmaste kollegorna och finaste bruden var grande finale på hela kvällen, trots högklackat och höggravid så stuffade jag av några låtar och blev toksvettig innan mannen och jag åkte hem och landade i säng kl 03.00 isch.

Med andra ord en sjuhelvetes bra lördag. Hade det inte varit för att jag var så himla gravid hade jag dansat fram till frukosten dagen efter, men nu fick det vara bra så. Och jag är så otroligt glad för Annsofie och Stefan, deras historia är verkligen en kärlekssaga av rang och kommer så vara i nöd och lust.

Tusen tack för att vi fick vara med och dela er dag och hoppas att presenten från oss och Inputgänget kommer finnas med er till döden skiljer er åt 😉

Vad de fick, det vet ni om ni löser rebusen.
 

Frank och Darth Vader

Frank här. Japp länge sen, men lyssna!
Det började med att jag föddes för tre år sedan, igår. Sen har tiden liksom bara rullat på ni vet, som den gör. Och jag fick en legokatalog för ganska länge sen. Förstår ni vad coolt lego är, det finns typ allt i lego. Och jag fastande direkt för superhjältarna och Star wars, oklart varför, men de såg ju fräna ut. Och sen har jag bläddrat i den där legokatalogen så att jag nästan nött ut sidorna, jag har varit på legobutiken otaliga gånger och nu har jag fyllt tre. Och firat jul. Ganska nära inpå dessutom. Och gissa vad jag önskade mig?

Japp, mycket riktigt Darth Vader. Om min familj fattar ju grejen, okej att jag är tre och att det står 7-12 på legoförpackningarna, men jag vet ju att de finns dem som är över 12 år som leker och bygger med lego, så varför skulle inte jag kunna göra det också, som är under 7år?

Så igår när jag hade min födelsedag så hämtade mamma och pappa mig tidigt på förskolan och sen åkte vi till Svampen och fikade. Mamma lockade med att det vi kunde kolla på utsikten över hela stan och pappa sa att vi kunde se de stora byggkranarna precis bredvid. Klart att jag hängde med. Och det där med utsikt, det var falsk marknadsföring big time, det kan jag säga. För att ha ett utsiktstorn utan utsikt, det är inte okej. Vem som helst vet väl att glas får en hinna av is på vintern, så även det som sitter högst upp på Svampen. Klantigt skulle jag säga. Men pappa lyfte upp mig så att jag i alla fall fick syn på en dumper genom en springa mellan glasen, så det var ju fint. Men annars, nej, en god chokladboll som jag lika gärna hade kunnat äta hemma i soffan.

Anyway. Sen när vi kom hem, då fick jag ett paket. Och i det paketet låg den stora Darth Vader som jag har önskat mig sen jag såg honom i legokatalogen och jag ba’ körde the amarican way på upphetsning och oh my good! Det ögonblicket var oslagbart, men där hann varken mamma eller pappa med att dokumentera, synd, tror nämligen att jag hade kunnat tjäna en hacka på youtube annars 😉

Och idag har huset varit fullt i folk. Jag tog sovmorgon men mamma och pappa gick upp i ottan för att baka muffins och styra upp kalaset innan gästerna skulle komma klockan 12. Mamma undrade vad hon höll på med bland alla bunkar och ingredienser och det kan jag ju förstå eftersom det enda jag åt när det väl var dags för kalas var tre stycken ballerinakex. Hur goda som helst. Det andra såg också gott ut, men det var inget för mig. Sen hann mamma precis byta om från skitiga mjukisbyxor till klänning och mumla lite fula ord om att vara ute i god tid, innan gästerna kom och kalaset var ett faktum.

Men hon gjorde det bra, jag är nöjd och jag har fått finfina presenter. Jag har lekt med kompisar och busat med Janne, öppnat stora och små paket och tränat lite på fäktning. Och pappa har skött sig exemplariskt.

Men nu ska jag äta popcorn och titta på film (läs, somna i soffan).
Vi kanske hörs snart igen, det händer ju en hel del här, tex ska jag ju bli storerbror, OMG!

 

Sticky 9

Alltså nu har det ju helt slagit slint här, man kan ju tycka att det vore lämpligt att spara sina väl förvärvade slantar inför mammaledigheten, ledighet och ledighet, men inför tjänsten som tvåbarnsmorsa då den inte är lika högavlönad som säljare, i alla fall inte i form av pengar, men kärlek och tacksamhet. Oh yeah!

Så istället för att vara spara så har jag blivit slösa. Osmart, jag vet. Precis som att jag tänker att om jag vill ha en pryl nu så är det lika bra att köpa den eftersom jag sen inte alls kommer ha utsvävningar för fina fotografier, hyllor eller andra onödiga pryttlar.

Ja, jag hör ju själv hur det låter. Men jag kunde inte låta bli. En shopaholics bekännelser 2.0. För jag hittade en fin ram på Gallerix rea, 70 %, opps! Den där ramen har liksom 16 rutor á 10×10 cm, så då fick jag lov att styra upp lite tjusiga kort till den. Jag menar det är ju ändå väldigt sällan som jag förstorar mina bilder till papperskopior så då passade jag på när även sticy9 hade 20 % rabatt.

Och en herrans massa fina kort för 120 pix är ändå överkomligt. Så nu inväntar jag ovanstående minnen för att gör ramen hel och kanske ge den som present till mannen, rätt bra argument för mitt slösande. Haha.

Och på tal om present, imorgon fyller våran älskade Frank 3 år. Hallå, hur fort går tiden?
Bäst att jag går och lägger mig och funderar ut hur jag kan göra en kladdkaka till en Darth Vader.

Tack och god natt.
Och har ni missat sticky9 så kolla in det, jag är säkert sist på den bollen, men man vet aldrig, dessutom får du 15% rabatt om du använder den här koden: FRIENDXU0L

 

Brorsans mellanrum

Produkter från: Bordstapeter, Vitra, HM Home, IKEA, Familyroom, Lagerhaus, Åhléns, Färg & Form, Resenio, Kaxholmen, String

För det första, det här med att vi kallar livet i magen för brorsan är ju förstås för att det såg ut som att det var en liten kille med en pille när vi gjorde ultraljudet, det kan lika gärna vara en tjej eller en oerhört hårig och gullig apa med tanke på att det sägs att mycket halsbränna under graviditeten betyder att bebisen har mycket hår. Och då kan jag säga i förhållande till min halsbränna så är det sista alternativet mest troligt.

Så om vi säger såhär, låt mig dementera eller bekräfta detta påstående gällande halsbränna och hårighet om sisådär 7 veckor (OMG! 7 veckor, det är fasen rätt snart, skriva förlossningsbrev, packa väska, inreda barnrum)…

Yeah well.

Vi börjar så klart med att inreda barnrum det andra är ju bara copy/paste på 😉

Brorsan ska få det här tokiga rummet som Frank hade innan och som förmodligen bara har varit i sitt esse när det bodde två familjer i det här huset och just det rummet var kök. Typ på 40-talet alltså. För nu är det ju som en flervägskorsning, en rondell med tre vägar där ingen leder till Rom, men där du kan gå till badrummet, till master bedroom och ut i hallen/ in i rummet.

Vi har tagit bort skrivbordet vid fönstret och så börjar vi om lite grann. För det finns väggyta, tex för en tapet. Och inte vilken tapet som helst heller, utan ovanstående. Jag vet, hur fräsig som helst och det bästa av allt var att jag kunde köpa en rulle genom en skön böna på Instagram som sålde den till rabatterat pris. Svårt att låta bli. Och jag hävdar fortfarande att färger och mixmatch av mönster inte är något en bebis tar skada av och är det så får vi ta tag i det problemet i framtiden, men nu, nu kör jag bara. Färg för fan.

Så i helgen ska det tapetseras, den gula Billybokhyllan från IKEA ska få innehåll i form av nytvättade bebiskläder (Franks gamla), en och annan filt och så förmodligen några pryttlar för att det är fint. Stringhyllan sitter där den sitter men får fyllas med annat bös, och en fåtölj från källaren får flytta upp och bli kompis med spjälsängen Ulla och sen är nog rummet redo för brorsan, även om han kommer sova hos oss först förstås.

Men hej, roligt att få inreda ett rum ju!
Så vi kör på gult, turkost och grönt och resten. Yes asså! Heja Evakim!

Men nu ska den här tablettmissbrukaren försöka sova, sov gott raringar och hoppas att ni slipper kramp i vaderna, halsbränna och sura uppstötningar, man sover ju liksom så mycket bättre utan det 😉

 

Privilegierat pisseri…

På tal om att vara priviligerad med en sommarstuga. Vi åkte dit i fredagskväll, hade låtit värmen vara på sen nyår så det var inte superkallt. Största farhågan var att vattnet hade frusit, men det hade det inte. High five!

Så vi tände ljus, försökte få eld i spisen (längtar efter den nya kaminen, kommer bli succé), drack något kallt och log glatt åt varandra. Jag sa högt och tydligt till Frank att det här min son, det är livskvalité. Han upprepade ordet livskvalité och vi fortsatte att götta oss och somnande alldels för sent.

Men där, strax innan läggdags så förvandlades definitionen på livskvalité en aning. Jocke skulle utföra lite sanitära behov och spolade som sig bör i klosetten, då bubblade det till i avloppet och ”här ska du få se på livskvalité” sa brunnstrollet och stoppet var ett faktum. Svordom. Detta har tidigare aldrig inträffat och vi började analysera men kom inte på någon bra anledning till stopp i rören.

Jag började omdelebums att googla slamsugning och försökte att röra mig så lite som möjligt så att jag inte skulle behöva kissa innan skönhetssömnen på soffan. Haha. Lyckades med det sistnämnda, somnade och sov rätt gott till jag var så kissnödig att hälften vore nog. Gå ut och kissa och sätta sig i snön kändes inte aktuellt, himla tur då att Frank har en potta. Med risk för översvämning även där så kunde jag ändå lätta på trycket utan missöde och sedan kasta ut det runt husknuten. Buskis när den är som bäst.

Sen kan man väl säga att lördagen inte blev som vi tänkt oss. Det här med att pulsa i snön och åka snowracer fick vi helt enkelt skjuta lite på. Frank var han inte riktig tillfreds. Mäkta förvånad och besviken på att jag tagit hans potta och svårt att förstå varför pappa inte kan vara med och leka Star Wars samtidigt som han står med stövlar i kissvatten i badrummet och försöker fixa problemet.

Men Jocke löste så klart de sanitära oangelägenheterna lagom till att jag hade kissat på pottan fyra gånger och Frank och jag hade gjort ett tappert försök till att vistas i snölandskapet. Så nu är allt åter i sin ordning och vi är fortfarande lika tacksamma som innan om inte mer.

Så nog är det bra lyxigt med en sommarstuga på vintern där vattnet inte har frusit och där det går att ta en varm dusch utan att brunnstrollet kräks på en…

 
2 av 10712345»»