Ställdalen

Idag åkte pappa och jag på en utflykt till Ställdalen. Några timmar innan hade dock mitt huvud sagt till mig att ”gå och sov lite för annars kommer jag göra så att du tittar i kors resten av dagen”. Så då fick jag lyda och motstå min kraftiga vilja till kreativa aktiviteter och sonika ta på mig alla ögonmasker som gick att tillgå och bädda ner mig.

Men några timmar senare fungerade synen och jag kände mig lite piggare. Så pass pigg att jag kunde ta med en tavla och följa med min pappa till Ställdalen. Min pappa kommer därifrån och i sommar ska Ljusnarsbergs kommun anordna en kulturhelg som de kallar Kulturglimtar. De som har anknytning till kommunen får ställa ut sina alster helgen efter midsommar, alltså den 3-4 juli. Så det ska pappa och jag vara med på. Vi kommer hålla till i Ställdalens folkets hus, bara så ni vet. Därav dagens utflykt.

Men innan mingel med kulturtantar i baktik t-shirts så var vi i pappas barndomshem. Pappa klippte gräs och jag kollade läget i huset. Där finns bland annat en och annan stickad brottardräkt sen min farfars högtidsdagar som brottare och tyngdlyftare. Stickade. Skapligt kli det måste uppstå där. Farmor har dessutom stickat dräkten. Farfar kanske blev bra på brottning för att dräkten kliade så himla mycket, han var liksom tvungen att vara snabb i vändningarna för att få ta av sig dräkten så fort som möjligt. Vad vet jag, tyvärr hann jag inte fråga honom för när han åkte till himlen så var jag bara 6 år och hade inte fått syn på några stickade brottardräkter. Vi hittade även farfars gamla spikskor. Dom använde han tydligen när han spelade boule. Rättelse, han hade sina spikskor när han stötte kula, tänkte väl det, en sådan karlakarl spelade väl inte boule i dessa typiska spikskor.

Nåväl. Efter tittandes på pappas gamla teckningar, rotandes i garderober, kikandes i källaren och plockandes av blommor till farmor och farfars grav så åkte pappa och jag till Kopparberg och lämnade in våra tavlor. På lördag är det vernissage för en samlingsutställning där alla 77 utställare visar upp ett av sina verk inför kommande utställning, Kulturglimtar. Mer om det längre fram. Nu är det tack och god natt. Jag ska försöka slippa titta i kors i morgon.

No more Korv-Eva

Jag har varit anställd som korvinna på IKEA. Eller det stod ju inte så på kontraktet, men det borde det kanske gjort. Men där har jag i alla fall arbetat i spridda skurar sen 2004. Mest i korven, alltså bistron, utanför kassorna där kunderna bland annat kan köpa den där korven för 5 spänn. Men nu är den tiden alltså förbi. Inga mer helger i korven. Jag vill inte vara Korv-Eva längre. Epoken är avslutad. I går arbetade jag min sista dag. Det känns skönt.

Jag har lärt mig massor. Jag har varit med och öppnat varuhus i Kalmar, Haparanda och Karlstad. Jag har skvätt korvspad på gästerna. Träffat Ingvar Kamprad och gett honom en tavla. Jag har träffat personer som satt spår i mitt hjärta. Skämtat om avhuggna fingrar. Bjudit på korv. Skrattat högt. Gjort buketter av kartong. Plockat varor. Skällt på lastbilschaufförer. Skrivit schema. Skrivit lappar med signaturen Korv-Eva. Jag har gjort en himla massa för att egentligen bara arbeta varannan helg.

Och jag är väldigt nöjd över att jag har arbetat på IKEA. Och jag tackar IKEA för min anställning med tre starka hej: HEJ! HEJ! HEJ!

Ja, bilderna är suddiga. Men det är ändå si som så att den sista arbetsdagen skulle dokumenteras, och som medhjälpare hade jag den alltid lika förtjusande Monkan. Vi kan säga att när Monkan och jag stod i korven och langade korv, då stod ljuset stilla, vi var bäst, eller hur är det med det där Fantomen?

Eva hjärta iPhone

Jag har köpt en kollega till mitt företag. En iPhone. Vi är redan som ler och långhalm och den gynnar mig i mitt konstnärliga seende. Med en gång inser jag att vem som helst som har en iPhone och säkert annan bra mobil med tjusig kamera kan bli en förhållandevis bra fotograf. Roligt fast lite tråkigt. Nu är det ju tur att min specialité inte är just fotografi för då kanske jag hade tappat det helt. Istället finner jag nu en lycka i att experimentera med min nya kollega och ständigt ta nya bilder med olika sorters inställningar för att få fram fräsiga kort.

Spegelblank kärlek

Jag och min kärlek var i stugan en sväng. Där var sjön alldeles spegelblank. Jag är kär i naturen när den visar sig från sin bästa sida. Jag skulle kunna sitta på den där bryggan och bara beundra. Men jag skulle klippa gräs. Så jag fick göra en liten fridans med den spegelblanka sjön i bakgrunden och ta med mig kärleken och gå hem. Men det var fint. Väldigt fint!

Citybambi

Idag när jag drog upp rullgardinen fick jag syn på ett råddjur som låg och vilade under ett träd. Fint, men dumt, mitt i stan ska ju inte hon ligga och vila. Jag ringde pappa som har koll på djur. Han tyckte jag skulle tala med polisen. Ifall rådjuret var skadat. Så då gjorde jag det, men under den pratstunden reste hon på sig och började nosa på tulpanerna. Jag tänkte då att hon var hungrig och tog kontakt med Räven som gav mig tipset att råddjur äter äpplen, jag försökte mata henne med äpplen, jag kastade ut äpplen genom fönstret, men det gick inte. Stackars rådjur. Hon stod där blickstilla och bara tittade på mig. Jag önskade att jag hade kunnat tagit med rådjuret och släppt ut det i skogen, men jag var tvungen och langa korv, och jag hade förmodligen heller inte lyckats fånga henne. Så nu när jag har kommit hem från arbetet är hon inte kvar, så jag hoppas verkligen att hon hittade dit hon ville och lärde sig en läxa, att aldrig mer köra borta match i stan.

Asterix och jag

Idag har jag satt potatis. Det är en återkommande årlig tradition. Vi kan säga att mina föräldrar har en potatisklubb tillsammans med fyra andra familjer. Eftersom jag är snäppet kvickare än mamma och pappa så är jag en hyfsat bra tillgång för denna aktivitet. Vi satte tre sorters potatis. Den ena sorten heter Asterix. Den har rött skal. När man sätter potatis så släpper man ner en potatis och sen går man ett steg och sen kastar man ner en potatis till framför tårna. Det är viktigt med det där mellanrummet. Jag har för små fötter för att mellanrummet ska godkännas av erfarna potatisodlare. Men jag börjar lära mig. Sparkar potatisen lite längre fram och tar ett nytt steg. Det bästa med att sätta potatis är att fika. Fika får vi göra när potatisen är satt. Vi är som Pawlows hundar. Det gick fort att sätta potatis idag vilket innebar att vi kunde duka upp fikat på lastbilsflaket innan solen gick ner. Nu ser jag fram emot färskpotatis till midsommar.

Lady fucking Gaga

I fredags var vi på globen och såg Lady Gaga. Dock så kom vi försent för att vi tyckte att vi var törstiga. Bittert. Riktigt bittert. Men det vi såg tyckte jag var grymt. Som tur var sjöng hon Bad Romance när vi var där, så då kunde jag ringa hem till mamma så hon fick höra. Nåväl. Jag gillar Lady Gaga. Hon är en konstnär.

Lady Gaga

Idag ska jag se Lady Gaga i globen med mina bästa. Det ska bli fantastiskt roligt. Mamma och pappa vill att jag ringer när hon sjunger Bad Romance för då låter det som om hon sjunger Ulla. Min mamma heter Ulla, ni vet. Det här kommer bli bra. Känns som en mycket bra avslutning på en händelserik vecka. Dessutom checkar jag och kärleken in på hotell. Flott. Nu kör vi!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=qrO4YZeyl0I[/youtube]

Gryning

Jag kissar i det frostiga gräset,
gryningsljuset bländar mig,
kylan smeker mina bara ben
gummistövlar är bra,
måsarna säger god morgon
här vill jag sitta…

He-man

Igår när jag kom hem hade tydligen min kärlek förvandlats till He-man, för då låg nämligen den toktunga betongskivan på tvbänken, rackarns vad bra det blev! Jag är så himla nöjd och tänker inte fundera en sekund på hur det kommer bli när vi ska flytta i framtiden, eller ja, jag kan ju helt enkelt börja träna nu så ska jag nog kunna rubba den där rackaren. Men just nu så ska skivan bara ligga där och vara snygg som en del av vårt tjusiga vardagsrum. I like!

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier