Direktör Sängbord

Vi har länge tittat efter sängbord, men inte hittat några som vi gillat helt och hållet. Så idag verkställde jag en idé som jag har haft ett tag. Nämligen att jag skulle göra sängbord av gamla portföljer. Jag åkte till Bra & Begagnat och tömde hyllan på avdankade direktörsportföljer. En hel kundvagn blev full. Och mitt sängbord kostade endast 350 kronor. Det tycker jag är bra.

Spännande att fundera på vem som har burit omkring på sina viktiga eller oviktiga papper i dessa portföljer, vissa med koder och andra med extra många fack. Nu är portföljerna uppradade och liknar en gammal stereo, påminner mig om den tiden då jag kunde kalla mig DJ. Alltså på högstadiediscona. Då var jag minsann DJ, och den där förstärkaren som alla sladdar skulle in i, just den påminner mitt sängbord om nu. För det är bara mitt. Det fanns inte tillräckligt många portföljer för att J skulle få ett. Men han ska få ett sen, för han gillade det.

J fick en grön gubbe istället, med ett loveletter på ryggen. Han bor hos oss nu, den gröna sköna gubben, för Pricken bor ju i skolan eller alltså på mitt jobb. Jag sydde med andra ord ihop en bredbent kärleksfull grön filur till min love. Jag har till och med sytt in en lapp, så det ska se lite proffsigt ut, på lappen står det givetvis Deermountain. Så är det med det.

Förresten, om jag skulle sälja sängborden skulle de heta Direktör Sängbord, bara så ni vet.

3 x 30 årsfest

I helgen var jag tillbaka på Hawaii. Mitt Hawaii. Öland är förmodligen lite bättre än Hawaii. I all fall hos mig. Solen strålade mot mig. Gräset hade växt sig högt. J badade i havet och jag försökte ignorera min förkylning när jag gick där fram och tillbaka med gräsklipparen i hopp om att förvandla den vildvuxna ängen till en green. Nu spelar jag inte golf. Men jag tror green är kort gräs, innan var det  alltså ruff… eller?

Nåväl. Jag lyckades. Men jag blev inte frisk trots insupandet av havsluft, strålande sol och kroppkakor till lunch. Vi hade främst en weekend på Hawaii för att tre gossar ställde till med en hejdundrande 30års fest. Där det bjöds på hamburgaretårta och glassbuffé. Samt en herrans massa trevliga gäster som jag kunde utbyta kreativa tankar med.

Givetvis hade jag varit kreativ nog för att få ihop varsin present till herrarna. Jag hoppas att de uppskattade mitt broderi och att Gabbe inte blev allt för missnöjd, trots den ganska dåliga liknelsen. Men kortet kanske inte var det bästa. Gabbe är sköningen i mitten och tillika min bästa Ölandsvän. Hur som helst.

Ni är grymma gossar! Tack för att vi fick vara med och fira er!

Way out best

Lördag. Strålande sol. Gummistövlar på. Shout out louds framför sin konsert på Flamingoscenen i dagsljuset och vi sjunger med. Smutsiga plastmattor och långa toaköer.

Det är blött i gräset och vi har vår lila poncho som filt. The radio dept. spelar för glatta livet. J och jag har vikt ut filten där det står ”regn är bäst” på. Regn just nu skulle inte vara bäst. Solen är skön. Den pulserande basen från bandet på scen vaggar oss till vila i solskenet. Vi kamperar på filten precis bredvid Linnéscenen. Här ska vi få höra fantastiska Anna von Hausswolff, snygga Marina and the diamonds och coola La Roux innan kvällen är slut.

Däremellan studsar även tonerna från en Lykke Li som tappat rösten, en Håkan Hellström som vrålar ut sin glädje över Göteborg och festivalen mot trumhinnornas väggar. De gula stövlarna känns idag som ett alldeles utmärkt val. De är i och för sig inte heller lika gula som innan, men leran smörjer in sulan så att jag nästan glider fram.

Way out west

Fredag. Iggy Pop (eller Uffe Pip om man skriver snabbt och slarvigt på sin iPhone) dansar galet på Flamingoscenen. Uppenbarligen har hans ena ben krympt eller andra ben växt en aning. För han går inte helt hundra. Men han rockar på i sin seniga kropp och tar sig ut bland publiken.

Vi dricker cider i väntan på M.I.A. Det är lerigt. Vi kan säga att de som inte har gummistövlar har Converse. Det är festival. Gratisponchos i tygkassen. Öronproppar som skaver i örat. Fulsnygga människor överallt i pappas förstora gummistövlar med nedvikt kant. Jag burkar inte vara sen med att ta på mig gummistövlarna. Men just idag valde jag mina vita skor. Eller, de var vita för ett år sen ungefär, när de var nya. Nu är de mest sköna och bra att stuffa i.

M.I.A  kommer ut på scen efter ett långt intro. Hon är där, liten och kort, med grön jacka och roliga glasögon. Musiken sköljer genom kroppen och mina smutsiga vita skor hjälper mig att dansa lite. Ett färglatt ljusspel målas upp mot himlen och längst bak på scenen dansar en gubbe som blir två och sen tre osv. på en digital tavla.

Naturligtvis spelar ett annat band på en annan scen nästan samtidigt, vilket gör att vi går dit istället. The XX radar upp låtar från sin skiva och vi har det bra. Mycket bra. Sköna låtar som lockar till allsång. Det är dagens sista konsert och vi beger oss från slottsskogen tillsammans med alla andra i leriga skor, nedvikta stövlar och tygkassar hängandes på axeln.

Bobby

Jag har en kanin. Han heter Bobby. Eremo har döpt honom. Han har varit hemma och suttit på vakt hela sommaren. Så när jag skulle hälsa på honom och säga att vi är hemma nu, fick jag syn på hans soleksem. Bobby har fått pigmentförändringar. Först trodde jag att något djur hade flyttat in i hans päls, men insåg att så inte var fallet. Bobby har sonika fått utstått sommarsolen, stekandes i köksfönstret. Tur att han inte blev en platt pöl av plast. By the way, Bobby lyser i mörkret. Om man tänder honom.

Hotell Borgholm

Karin Fransson vet vad en smakupplevelse innebär. Jösses Amalia vilken måltid vi intog på Hotell Borgholm. Vi. Min mamma och pappa, min blivande man och mina öländska föräldrar, Pelle och Vailet. Det var så gott så vi visste inte var vi skulle ta vägen. Min mamma Ulla är en trogen lyssnare av Karin Fransson program på P1. Mamma har dessutom länge längtat efter att få äta av Karins meny, men det har inte blivit av förrän nu. Och vilken fullträff!

Min sommarchef och tillika årets ölänning Anna Barkevall rekommenderade den här menyn efter att hon och hennes familj ätit den nyligen. Menyn gick under namnet Karins smaker och var en meny med 7 sagolika rätter. Som dessutom kompletterades med 3 instickare för att ”rensa” gommen. Vi intog alltså 10 rätter. Det var så gott så det går inte att beskriva. Vi hade en fantastisk duktig servitris och kvällen var mer än lyckad. Till råga på allt fick vi möjligheten att hälsa lite glatt på Karin, hon skrev även en hälsning till mamma i en av hennes kokböcker som vi köpte.

Den här middagen är en middag som vi kommer försöka beskriva många gånger. Jag tror inte att jag någonsin kommer äta något godare. Så har ni vägarna förbi och vill uppleva något alldeles extra i smakväg rekommenderar jag starkt Hotell Borgholms utsökta meny.

För vad sägs om dill- och gurkgranité med rörd kräm på Hagelstads färskost och Kalixlöjrom. Serveras med dillfrökryddat surdegskrisp. Eller vit chokladröra med passionsfrukt, rostade nötter, chokladcrisp och jordgubbssorbet. Jag säger bara mumsfillibabba!

Kalas

Min kärlek fyllde 30 alldeles nyss. Vi firade ju ordentligt på vår fest men på hans riktiga födelsedag bjöd vi släkten på smörgåstårta och jag hade fixat en marängtårta. Två av mina mostrar kom, det var roligt. Jag träffar inte mina mostrar särskilt ofta men nu fick det vara med på kalas. Vi hade riktigt roligt. De pratar älvdalska. Bara det gör ju det mesta roligare. Jag kan tyvärr inte älvdalska, men jag förstår ganska bra. Tror att det är någon blandning av isländska, norska och svenska. Tänkt om det är älvornas språk oxå?

Hur som helst så var det ett trevligt kalas. Igår så firade vi lite igen, bara Jocke och jag. Då fixade jag en plocktallrik med inspiration från Victoras blogg. Victoria är ihop med Jockes kusin, och Victoria är en hejare på att laga all sorters mat och dessutom dokumentera det snyggt så att man blir extra sugen. Så nu gjorde jag på mitt sätt till min love. Det var riktigt gott!

Jocke fick så klart presenter av mig oxå. Den bästa presenten, som jag tycker var en sytavla. Här är den nästan helt klar. Kolla!

Fröken Hjortsberg

Japp. Nu är jag fröken på riktigt. Textilfröken. För i höst ska jag börja arbeta på en skola i Örebro. Det känns otroligt spännande. Jag är förväntansfull och ivrig för att bland annat få möjlighet att förändra utseendet på slöjdpåsarna. Få eleverna inspirerande till kreativt skapande och försöka göra revolution inom ämnet. För rätta mig om jag har fel, kan du se någon skillnad på din och exempelvis din mammas slöjdpåse? Jag tror inte det. Min mamma hade slöjd på 50-talet, jag hade slöjd i skolan som elev på 90-talet, nu när jag ska vara lärare i ämnet, ska jag banne mig se till att slöjdpåsarna får ett nytt utseende. För min mammas och min slöjdpåse är nästintill likadana. Vad har hänt, eller rättare sagt, varför har det inte hänt nåt? Jag ska ändra på det och ladda ordentligt på mitt ”sommarlov” inför rollen som Fröken Hjortsberg. Så det så.

Komboparty

I lördags hade vi vår kombofest, inflytt/examen/30 års fest. Vi har varit sambo i ett halvår, jag har äntligen blivit klar med min utbildning och min kärlek fyller 30. Inför festen hade vi gjort tokfina inbjudningskort med SVTs testbild. Observera då att jag har ändrat färgordningen på rutorna i mitten. När jag och min bror var små så berättade jag alltid för honom i vilken ordning färgerna skulle vara i egentligen, enligt mig låg de nämligen i fel ordning. För om jag får bestämma ska färgerna ligga lite som i en färgcirkel.

Hur som helst så var våra gäster en härlig skara av olika personligheter. Och en hund. J och jag hade gjort snittar, bakat mindre lyckade muffins och fixat välkomstdrink i form av mousserande rosé. Jag brukar vara en fena på att dokumentera kalas. Men inte i lördags. Då hade jag fullt upp med att dansa galet till Robyns ”Daning on my own”, smygshotta med gästerna i köket, koka korv, glutta på presenterna och försöka få våra gäster att trivas.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=SW05tcG3Fgw[/youtube]

Jag tror att vi lyckades. Förutom att några sköna damer lämnade festen för att dansa på krogen istället för på vårat kontor, så är jag mycket nöjd. Eller nja. Vi fick en champagneflaska av bästa Camilla. En flaska som jag knappt hann ställa in i kylskåpet för än den blev uppkorkad. Dock var jag inte med vid champagneintaget utan upptäckte det morgonen efter då flaskan stod tom på köksbordet tillsammans med en sparmus som spräckt skallen och en herrans massa andra flaskor. Det fina kortet som satt runt flaskan, det låg i hallen. Jaha, hoppas champagnen var god då, vem det nu var som drack upp den. Lite otacksamt tycker jag allt.

Men inga sura miner. Vi hade en vakt. VaktAnn. Hon hade sin vaktgris och stod och skrämde gästerna i trappuppgången. Tror jag var bra. Summan av kardemumman är i alla fall att jag är glad att så många av mina fina vänner kunde komma, att jag fick träffa nya vänner, att presenterna var grymma, vädret på vår sida och att det blev en hejdundrande fest. Sen att jag inte var det minsta bakis och kunde njuta av solen i söndags gjorde liksom helgen aningens bättre.

Examensmiddag

Jaha. Nu har jag tagit min examen. Inga konstigheter. När min bror tog sin examen på Chalmers då var det minsann ett väldigt pompa och ståt, uppstyrt med kostym och balklänning, diplomöverlämningar och fanfarer. Men på lärarprogrammet i Örebro där är det bara tack och hej, ta dina grejer och lycka till. Inga tjusiga tillställningar där inte.

Så då får jag ju lov och fixa det själv. Givetvis. I morgon ska vi ha en kombofest så då ska jag slå klackarna i taket. Men som grädde på moset bjöd mamma och pappa, mig och min love på en flott trerätters middag i kväll. Vilket känns som en mycket trevlig och värdig avslutning på en herrans massa studier. Mumsfillibabba! Jag åt bland annat älg. Den var fin. Tusen tack mamma och pappa!