Falken

I går var jag hos optikern med hopp om att få bukt på min återkommande huvudvärk. Det visade sig att jag tittar lite i kors och att det inte alls är konstigt att jag har just ont i huvudet. Optiker Älgå kliade sig lite i huvudet när han frågade mig om jag såg ett kors på tavlan men jag svarade att jag såg mer som en blixt. Jaha, du ser alltså lite dubbelt. Dina ögon skelar. Där ser man. Men när jag har rätt hjälpmedel då ser jag som en falk. Man tackar. Som en falk!

Så efter överläggande med den datoriserade utrustningen var det dags att välja bågar. Jag tycker egentligen att de här stora bågarna som är moderna nu är lite töntiga. Jag tycker att många är väldigt fräsiga och snygga i dem medan andra mest ser ut som Harry Potter. Men nu förstår jag varför man väljer dessa bågar. Man ser ju så mycket mer! Så därför ställer jag mig i ledet och hoppas att jag kommer se mer fräsig ut än lik Harry Potter. Och nu när jag dessutom ser som en falk så kommer jag ju känna mig fräsig bara därför.

Och, det här är fixat bara på en dag. I går var det synundersökning och utprovning av bågar, idag är det falköga och stora brillor! Bra jobbat optiker Älgå och Glasögonhuset! Tack för det!

Berglöfslådan, det rosa huset och tävling!

Idag har jag målat lite på en tavla som föreställer klassikern Berglöfslådan. Det är en slags staplingsbar container som har sitt ursprung i Kopparberg. Hur som helst, så har jag ett uppdrag att måla några tavlor som just ska föreställa den här containern. Och det har jag gjort idag. Förr i tiden så fanns den tydligen i lite olika färger vilket jag vill illustrera på tavlan, därför gjorde jag idag två roströda och två gula containrar. Vilket även resulterade i en annan tokig tavla.

Jag hade nämligen tryckt ut för mycket färg, och när det är för mycket färg på paletten och den tänkta bilden är klar då vill jag inte bara spola bort akrylfärgen. Så jag plockade fram en liten duk (30x40cm) och började måla. När färgen på paletten var slut hade jag gjort en tavla med ett rosa hus i mitten. Tokigt. Den bara blev.

Och nu har jag bestämt att den ska lottas ut. Så vill ni vara med och tävla om ”det rosa huset” får ni lämna en kommentar här och beskriva varför tavlan skulle passa bra hos er.

Tävlingen håller på i en vecka, alltså till den 3 november. Lycka till!

Örebro

Igår när jag gick till jobbet fick jag möjligheten att se Örebro från en av sina bästa sidor. Har man dessutom en inställning i kameran som heter ”solnedgång” så blir ljuset än mer varmt och skönt, fast det är soluppgång och minusgrader.

Vinterdäck

Vi kan säga att min pappa är pappa Pohlman. Och det är många gånger väldigt bra. Särskilt nu när det börjar bli vinter och kallt och risk för halka. Då ser pappa Pohlman till att jag och bilen får en tid för däckbyte, egentligen brukar vi göra det själva, pappa och jag, men nu har vi kommit på att det är bra smidigt att lämna in bilden. Så även detta år. Och när vinterdäcken är på ska det även på navkappsalar. Eftersom jag har slarvat bort en navkapsel och även hittat en annan som jag kan använda så har jag tre lika och en olik. Och för säkerhetskull sparkade jag till de lite extra för att de skulle sitta fast ordentligt.

Men när J och jag var ute och åkte såg jag plötsligt i backspegeln att en navkapsel rullade iväg bakom bilen. Jaha å där rullade den av tänkte jag. Vi skulle precis stanna för ett rödljus och bilen bakom i andra filen fick väja lite för att inte köra på den rackaren. Så då låg den bara där några meter bakom mitt i vägbanan. Jag tyckte givetvis att J skulle hämta den, men han tvekade lite för länge, vilket resulterade i att jag fick sätta på varningsblinkers och springa ut i mästerkattens stövlar och hämta in min ägodel. Så nu ligger den i baksätet i väntan på att sättas fast med lite najtråd. En liten parentes bara. Som hade varit roligare på film.

Frost, julmust och kantareller

I fredags tog jag fram min vinterjacka. Det visade sig vara ett tecken på att det senare på kvällen skulle snöa och att ICA hade fått in den första pallen med julmust. Mums. Tur att Böda Camping på Kanal 5 börjar sändas snart så att längtan till sommaren inte blir allt för stor. Visserligen tycker jag att frostiga ormbunkar och frusna kantareller i en skog med en matta av mossa är vackert och rofyllt. Men sommaren är min tid.

Hur som helst så tog jag mig tiden att göra en fältrapport av en bit skog i lördags morse. Det var underbart. UNDERBART! Just då kände jag att jag ville bo i skogen, bygga mig en mullekoja bakom en rotvälta, äta blåbär till förbannelse och somna på mossan med blicken upp mot de svajande trädtopparna.

Och precis där det var som frostigast, där solens strålar ännu inte hade nått marken stod dom. Dom som i kantarellerna. Jag fick en nostalgikick och var tvungen att ringa mamma och berätta, ”mamma jag har plockat tre kantareller och den ena är ungefär 10 centimeter lång”. Lycka. Senast jag plockade kantareller (för jag plockar inte svamp, om jag plockar, så plockar jag kantareller), var när jag var liten och hela familjen var ute i skogen med fika och filt. Det var tider det. Och nu x antal år senare uppenbarade sig samma lycka. Med en liten bukett kantareller begav jag mig hemåt med glatta steg på den mjuka mossan. De frusna kantarellerna fick värma sig i pannan och serveras till söndagsfrukost. Mumsfillibabba!

Eva, Wilma och Hanna Hellquist

Vi har ju som bekant en katt. Ja vi. För nu är den även min katt. I början när jag skulle lära känna Wilma och bo under samma tak som henne var jag inte alls särskilt förtjust. Men nu när vi har varit sambos i nästan ett år så fungerar det alldeles utmärkt. Hon sover i sin fula bur och kommer och lägger sig på min mage på morgon och gosar in sig vid min hals. Det är svårt att gå upp då. Vi har det ju så mysigt. Om jag äter yoghurt till frukost slickar Wilma ur skålen. I går smakade hon gröt, det var inte lika gott.

När jag jobbar hemma så ska hon helst sitta på datorn, bakom datorn, på tavlan, i mitt knä eller på skrivbordet. Om hon inte sover i sin favorit Arka fåtölj förstås. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men jag tycker väldigt mycket om Wilma. Vi har blivit bra kompisar. Vi busar och gosar om vartannat. Och ibland tar vi tokiga kort för att få skratta lite. Det är roligare än lustiga huset. Vi behöver minsann inte åka till Gröna Lund, nej, nej, det räcker med att trycka på en knapp på datorn. Idag visade jag även den funktionen för min pappa, det blev succé! Men här är i alla fall Wilma och jag.

Jag tänker på Hanna Hellquist mest hela tiden när Wilma finns i mina tankar. Så Hanna, jag tror jag förstår din kärlek till Isa nu. Förövrigt så tycker jag väldigt mycket om dig med, Hanna Hellquist.

Detaljer

Jag har en känsla för detaljer. Jag gillar detaljer. I vårat hem finns många saker att titta på. Jag tycker ju såklart att det är bra med saker. Gärna små saker som dyker upp antingen för sig själv eller i samlad trupp. Gärna med matchande färger. Saker som man kanske inte ser på en gång men som man upptäcker lite senare. Lite som med mina tavlor. I hallen finns det t.ex. en världskarta i taket, ett svärd i paraplystället och en keramikfigur under hallbordet.

Två av mina senaste prylar fick bli kompisar idag. Förra veckan lämnade jag plasma, det där vita i blodet, bra för att hjälpa andra och så. Då i alla fall valde jag en fin burk som belöning för att sjuksköterskan stuckit mig i armen och dessutom tömt mig på 5 dl plasma. I burkens lock står det, den som spar han har. Jag är ganska dålig på att spara på sånt som går att äta, så därför tyckte jag att det var en lämplig burk för mina visitkort. Mina som i dem som jag har fått nu när jag är inne i det här med nätverk och företagande.

Bredvid burken står en stor skål. Om man nu kan kalla det för skål. Jag köpte den dock inte för det ändamålet, men innan jag har omvandlat den till en finurlig hallampa så får den agera skål. Dagen till ära hade jag även köpt lite rosor för att förgylla kontoret. Är det inte fint så säg?

För den som är uppmärksam och har koll på Anna Ileby, så ser man en av hennes fantastiska teckningar på bilden längst till höger. Kolla hennes förtjusande blogg så känner ni igen bilden, den som är bredvid Roy Lichtenstien.

En gubbe med cigarr

Jag fick ett mess av min kärlek där det stod följande ”kolla päronet i min nedersta låda, rolig gubbe med cigarr från båda hållen fast med olika uttryck ”. Min första tanke var att han hade skickat fel och att jag inte alls var med på ett internskämt. Men nu förstår jag. Det är en rolig gubbe som röker cigarr från alla möjliga håll. Eller ett päron. Eller både och.

Ljung

Jag har ansvar för några krukor utanför porten där vi bor. Och jag har inte skött mig. Till idag. Innan var det två krukor med plastblomsliknande bollar i och en stor kruka med ogräs. Plastblommor är bra när man inte är hemma på sommaren. Men nu är vi hemma och man kan köpa ljung. Jag besökte fina Elle och blev inspirerad. Så nu har även våra krukor fått ljung. De två med plastbollar i har bara ljung och den tredje har ljung och nåt mer fint. Jag hoppas att jag kommer ihåg och vattna dem så att de kan välkomna eventuella gäster med sina fina färger. Tjusigt va?

Potatissäckten

I kväll var det dags för den årliga potatisupptagningen. Vilket innebär att ”potatissäckten” träffas vid sitt stora potatisland, bonden dammar av sin Ferguson Grålle och vänder upp och ner på plantorna, vi andra står med rumporna i vädret och plockar potatis i mer eller mindre färgglada plasthinkar. Arbetet avslutas med en smakfull fika på lastbilsflaket.

Mörkret sänkte sig snabbt över Närkeslätten vilket gjorde att vi fick ta upp de sista potatisarna i strålkastarljuset från bilarna. Jag tror att vi lyckades ganska bra även om det var svårt att skilja på potatis och jordhög. Fikat består som vanligt av hembakat bröd och minst en smarrig äppelkaka. Mumsfillibabba!

Det bästa av allt, vi som tillhör potatissäckten får potatis för ett år framöver. Det ni!