Foto: Emma Sandström

Tafatt. Ta fatt. Det är olika. Just nu känner jag mig lite torsdags tafatt. Lite klumpig. Skulle dricka vatten förut, ur vattenflaskan, bredvid den stod hushållspappersrullen. Jag tog pappret. Det släckte inte min törst. Jag fick ingen assistent i 30 års present. Och jag vet heller inte var jag ansöker om en sådan.

Så länge jag hoppar mellan bubblor och har kladdiga fingrar av såpa så känner jag mig lite tafatt. Även om jag är i mitt esse, med nytt jobb och en fantastisk man, så ska jag försöka få fatt i såpan, tvätta av det kladdiga, bli av med klumpigheten och få ordning på rutinerna. Den första borde vara att sova innan kl 23 en vardag. Den tiden ska jag ta fatt från och med nästa vecka. Sen borde saker och ting vara i sin ordning.

Fast det här med min klumpighet vet jag i alla fall en som tvivlar på, och det är min äkta man, men äsch, high five och god natt…

I dag kl 12 hålls en tyst minut för offren i Norge. Jag ska vara så tyst som jag aldrig tidigare har varit. Ingen går oberörd och det är fruktansvärt det som har hänt. Mina tankar går till de anhöriga och jag finner inte ord nog att beskriva min ilska och ledsamhet över det inträffade.

Chips och dipp och spontandans i köket, väntandes på ett sms som eventuellt tar mig till ett mer avancerat dansgolv där mockasiner och Madonna inte samspelar lika bra som här…

Dansa mig svettig på klubb eller sittdansa och blogga i soffan? Köra sista dansen och ta vara på nattens timmar till sömn? Måla naglarna och ta på mig dansskorna? Kolla på film och bara vara?

Den som lever får se. Nu blir det en svängom till Justin Timberlake och Lovestoned. Och kom ihåg, bästa biten börjar vid 4.40, då kör vi Rellme, bäst du kommer hit snart!

Som ett klädsträck på en slak lina betraktar jag min omgivning.
Blandar färger hejvilt.
Slumrar till och glömmer bort.
Nyper mig på en klädnypa och förundras över dess konstruktion.
Svart snäv kjol och proper uppsyn.
Charmas av huset. Njuter av lugnet.
Saknar kyssar. Väcks av kelande katt.
Kolsvart och stilla. Endast radiosurr och ögongnugg.
Är det tidig morgon eller natt, sen kväll eller bara en lekfull katt?

Jag tänkte såhär igår innan jag somnade… att jag skulle skjutsa min man till Kalmar i god tid, hinna komma hem en stund innan jobbet och släppa ut Wilma på ett litet äventyr. Sen skulle jag åka och jobba till senast kl 21. Efter det skulle jag springa min runda och kanske även ta ett kvällsdopp från bryggan då det är en fantastisk sommarkväll. Sen skulle jag försöka njuta av ensamheten istället för att sakna alldeles för mycket.

Nu blev det såhär… att vi kom iväg till Kalmar i lagom tid, dvs. att vi var där en halvtimme innan Jockes tåg gick. Vi han hångla hejdå och jag fick några tårar som rann ner från min kind. Jag vet att vi ses snart igen, men jag tycker ändå att det är lite sorgligt att säga hej då. Jag hann precis hem från Kalmar, inte för att släppa ut Wilma utan för att snabbt hämta lite saker som jag tyckte att jag behövde på jobbet, så som datorn och en banan. Sen körde jag vidare till Böda och började mitt arbete halv ett. Sen kan man säga att vi kan räkna ut resten.

Tredje dagen på jobbet och i vanlig ordning har jag med mig datorn. Här fungerar som sagt min internetsticka som om jag vore hemma i Örebro. Det går undan. Det går även undan bland incheckningen, snart är elplatserna helt fullbelagda. Solen skiner, gästerna är glada och jag har lite lunchrast. Man ska ha husvagn. Jag funderar på hur många foppatofflor och flip-flops som passerar på vägen utanför fönstret på väg ner till stranden…

Det tar liksom aldrig slut, och det är ju härligt i och för sig. Men nu är min lunchrast slut, så, vi ses!

Jag nämnde Panama. Det här med att titta på TV är inte riktigt min grej. Men när mannen och jag kom till hotellet efter teatern i onsdags och slog på svt upptäckte vi ett tokigt och tänkvärt program som hette Panama. Det har tydligen sänds tidigare och sänds nu under sommaren i repris. Jag blev glatt överraskad och kände att det var ett program helt i min stil. Så jag ska försöka komma ihåg att titta på det igen, för det var galet. Och galet bra. Ni kanske har sett det förr?

Vi festade till det med en plocktallrik innehållandes bland annat rökta räkor, rökt lax med olika kryddning och skagenröra. Jag dukade med bröllopsservetter och tog fram några fina glasunderlägg. Allt för att förgylla vardagen för min man. Jag gillar verkligen att jag har en man och tycker att det är roligt att säga min man, som sagt…

Nåväl. Till efterrätt tittade vi på film, cowboysbrudar med pickalurver, haha. Bandidas. Jag tyckte att den var väldigt rolig och påpekade att jag också vill bli en vildavästen-donna. Det kanske kan bli mitt nästa projekt. Synd att jag är rädd för hästar och gärna vill nå ner till marken om jag skulle försöka rida. Men om jag skulle gå in för det så skulle jag banne mig bli en grym ryttare likt donnorna i Bandidas. Så det så.

Till dess ska jag förgylla vardagen för min man och bara fantisera om mina eventuella andra personligheter och roller. Som ni förstår kommer just den här grejen med vilda västen bara bli en fantasi, men landskapet på Öland bygger på mina drömmar. Så därför ska jag sluta svamla nu och gå och lägga mig…

Smyger omkring i ett nystädat hem. Tänder ljus och funderar på när vi ska knäppa en flaska bröllopschampagne. Mannen ligger i en solstol på soldäcket och läser ännu en bok, numer fem i ordningen sen vi kom hit. Vädret har återgått till det klassiska Ölandsvädret, det vill säga sol. Solen och vindarnas ö, ni vet. Några solstrålar letar sig fram genom skogen, fåglarna kvittrar och den blå himlen visar stolt upp sig.

Jag har precis bytt tyg på rullgardinerna i sovrummen, blev tjusigt. Ska snart plocka fram delikatesserna som vi köpte i Kåre hamn. Är som ni vet alldeles för rastlös för att bara ligga i en solstol och läsa. Funderar även på om jag ska börja på något nytt projekt eller om jag ska försöka ta det lilla lugna innan jag börjar jobba på campingen. Nu när hemmet är städat, soldäcket är klart och morgonmotionen börjar bli en rutin är det som ni förstår dags att hitta på något nytt…

Men först ska jag duka fram krubb som om det vore lördag hela veckan…

Att ladda upp en bild och skriva ett blogginlägg från mobilen tar max fem minuter beroende på vad jag skriver, som det här alltså…

Att ladda upp en bild genom datorn och dess internetuppkoppling kan ta allt från en timme till en smärre evighet, alltså gör det inget att Wilma lägger sig på datorn och råkar trycka på iTunes, för det händer ingenting. Allt är bara vitt.

Men vad är grejen, Telia i mobilen och Telia kontantsurf i datorn, hur kan det bli så fel när det är samma skit och alltså borde gå lika fort eller lika sakta…

Hur kan det ta så förbannat lång tid, kan någon svara på det och kanske ge mig en lösning till en förbättring?

För såhär kan jag inte ha det. När min avkoppling är att kika runt på bloggar och själv blogga, bli inspirerad och läsa nyheter. Det går inte. Väntan gör mig allt mer än avkopplad. Blir otålig och rastlös.

Kanske borde göra som Wilma, lägga mig platt på mage och försöka lyssna på musik…eller bara inse fakta att en avkoppling med internet är inte längre en avkoppling…