Saknar min iPhony

Det här med att det bara är äsch för att min skärm på min iPhone krackelerat till glasmosaik, det är inte bara äsch längre. Nu är det svordom och saknad. Jag som trodde att jag tog så väl hand om min kompis, men icke. Nu är den medvetslös. Den är kaputt. Ej fungerande. Närmare error än så här kan den nog inte komma.

Och det är sorgligt. Sorgligt för att den har gått sönder. Sorgligt för att jag har anpassat mig så väl till den och dess appar. Var ska jag nu läsa nyheterna innan jag somnar, hur ska jag kunna vara snabb nog att dokumentera diverse situationer när jag inte har en smidig smartphone i fickan som kan fotografera och romantisera mina bilder…?

Åh, typsikt. Och typiskt att det dröjer 20 dagar till iPhone 4S kommer. Frågan är hur jag ska gå till väga för att kunna köpa en just då, måste jag tälta utanför Telia, kan jag ställa mig i en visuell kö eller måste jag återgå till tänket med T9 och vara smart på andra plan än med en iPony? Vad tror ni?

Frusna funderingar

Med en frusen nästipp sitter jag här och funderar. Funderar på hur jag ska lägga upp morgondagen. Kanske att jag vet vilka frön som ska vara kvar och vilka jag ska låta flyga sin kos.

Frukost på fik. En liten tripp på stadens gator. Ta upp potatis. Gå på dop. Piffa och gå ut. Dansa som om jag vore ett maskrosfrö i vinden. Från potatisupptagare till partyprinsessa på en timme eller två.

Äsch. Lika bra att jag sover på saken. God natt mina vänner. Och förresten så har jag gjort en tavla nu, en doppresent, den får ni se imorgon.

Köldknäpp

Köldknäpp. Myggbett. Mensvärk. Regn. Det är höst nu. Mockasiner och skarf på. Mössa inomhus och kalla händer. Frusen fröken. Lycklig fru. Myggbettsbeklädda vader. Klia som en tok. Låta bli. Tänka på annat.

I natt ska jag nog sova i min sprakdräkt och endast låta näsan sticka ut…

Katia

Katia, om jag ropar på dig lika friskt och hårt som du skakar om träden, kan du då ta i lite till och blåsa bort förkylningen som ligger som en dimma över Närkeslätten? Kan du hosta hårdare än mig och döda bacillerna med din friska stämma? Kan du kanske komma som en virvelvind och bjuda stadens kajor på en åktur de sent ska glömma?

Och om du vill, när du ändå håller på och blåser förbi, skulle du bara kunna lugna dig lite, lite grann nu när det är läggdags? Och snälla rara Katia, ta inte i så att stammarna knäcks på träden, så att SJ får än mer trubbel och så att hushåll blir utan el. Please!?

Överdos

Överdos av ingefära. Måttlig sup av hostmedicin. Sova gott med rastlösa ben. Dansa med John Blund. Andas genom munnen en stund. Snyta. Snora. Snöt. Brandlarmet tjöt. Hålla tal. Göra smygreklam. Visa upp en och annan naken dam. Ännu en vecka har gått. Tiden går fort. Förkylningen gör mig till en lort. Sova några dygn. Sy några stygn. Städa en avdelning från dagisdamm. En till och en till. Pimpa en lekhall. Fröken tall. Visa vilka som är bäst. Helst utan protest. Som en färgad kotte. Onaturligt grann. Sluta svamla. Börja dansa…

Längtar

Nu längtar jag hit så att jag blir alldeles yr. Eller om det fortfarande är så att biverkningarna från frukosten (hostmedicin och glass) sitter i fortfarande. För nu är det snurrigt. Jag ska somna om. Men jag skulle vilja somna om och vakna på Öland. Gå ner till havet, andas in ordentligt med frisk luft. Lägga mig på bryggan med en filt och titta på himlen.

Snart får jag göra det. Men till dess ska jag sluta titta med ett öga för att finta bort tjallet på balanssinnet och somna om. Blunda och hoppas på att morgondagen ger mig ny energi…

Skogsterapi

I går när jag var på skogsterapi i två timmar så såg det bland annat ut såhär. Dessutom så har jag lärt mig hur kantarellerna ser ut nu vilket resulterade i en paj. Recept på den kommer senare.

Det jag konstaterade under min skogspromenad var att tallkottar är små och runda, grankottar är avlånga, barn behöver regler och gränser samt att jag för stunden hade kunnat sitta hur länge som helst på den där stubben och ätit vildhallon, lyssnat på fåglarna, fåren och den avlägsna biltrafiken…

Augustitugg…

Rappa snabba meningar. Inget tjafs. Ska dock uppfattas som gjort i ett nafs.
Inneskor. Barnsnor. Foppatoffel. Frökenschmoffel.
Sandaler. Som vandaler för min fräsighet. Lite av det värsta jag vet.
Praktiskt, faktiskt.
Funderar på lugg.
Bloggen är nedskrivna reflektioner formade till tugg.
Gamla fotografier, skapar melodier av historia, vad sägs om en gloria?
Dags för bröllop. Fixa lockigt hår. Gillar inte nylontäckta lår.
Inte frysa. Snygg och rosa…

Terapi katt

Wilma är inte hemma. Hon är i huvudstaden och tror sig vara ett alternativ till KBT behandling för vilsna själar, lite som pensionärer på hem som lever upp för stunden när de får träffa ett djur, men som egentligen inte blir friskare eller mår bättre av det i längden.

Jag hoppades som sagt att Wilma var en kantarellkatt, men ack så fel. Hon är en KBT-katt. Blir väl så när man har levt 12 år som katt, då är man erfaren nog att plocka ut en legitimation som psykolog och sedan behandla vilsna själar åt höger och vänster. Får hoppas att hon lever bra länge till om jag någon gång skulle behöva en kosmoskatt.

Det roliga i kråksången är hur lätt jag ändå fäst mig vid den här katten. Det är tomt utan den där lilla rackaren. Som en reflex sätter jag upp foten för att Wilma inte ska smita ut i trappuppgången när jag kommer hem. Jag hör henne spinna och trippa fram i lägenheten, men Wilma är ju inte hemma. Frågan då kanske blir, vem är det egentligen som behöver terapi?

Röster

Röster utanför fönstret. Är fortfarande bortskämd med tystnaden på Öland. Slumrar till och blir påmind av stadens sorl, främmande skratt och otydliga ord. Tänker att jag vill sova nu, kan ni vara tysta eller gå in och prata…precis nu blev det tyst, den minimala gatufesten är över och jag kan somna, drömma mig bort och vakna med ny energi…

Tack och god natt!