Eva är fotograf

Innan jag visste vad jag skulle stoppa i lucka 7 så resonerade jag lite med ovanstående bilder. Och såhär i efterhand kanske jag skulle valt någon annan. Vilken tycker ni är bäst?

Dagens…

Inte som i dagens lunch. Mer som i dagens filosofi. Poesi. Pedagog i åtta timmar. Springa med barn i vagn. Leka i vårvinden, eller är det en vintervind. Utan vinter. Skapa konstverk på ett knyck. Barn som tuggar krita. Jag ska hem och rita. Göra teckningar i fyra timmar. Ta fram skrivbordlampan och glömma att det är mörkt. Bli bländad av flitens lampa. Få syn på ett blått strå. Hårstrå från en peruk. Bli påmind om mösexan. Skratta till och gäspa. Få sömn i ögonen. Grus i vrån. Nu är jag slut som artist. I morgon tar jag nya tag…

Berits syrra

När Berits syrra drar förbi och blåser omkull södra Sverige viner det även här i mitten av landet. Regnet piskar mot fönsterbläcket. Vinden vill styra bilen. Tappade ballonger och en flock kajor samsas om den bästa vinden med mest sving i. Julgranar är tvingade ut från skogen och har samlats i en hög utan för Shell. För nu är det faktiskt första advent. Syrran ruskar om dem och de stackars granarna känner sig säkert lurade. Brevlådorna tar ton och sjunger upp tillsammans med Berits syster. Tallarna försöker streta i mot för att behålla sin ståtlighet. Och jag försöker lite lätt förtränga att det är 1:a advent…

Jag är en klantgömma

Kom igen Eva Hjortsberg. Tro inte att du är så fiffig. Fiffigt glömsk. Ja. Efter det förgrymmade inbrottet så gömmer jag diverse saker för säkerhets skull. Och ibland går säkerheten före klokheten. För jag kommer ju för bövelen inte ihåg var jag gömmer vissa pryttlar. Ge mig stryka.

Men jag litar på min kvinnliga intuition och min gen som jag fått av Saida och hoppas på att jag kan drömma fram rätt plats. Alltså så att drömmen berättar om var jag har lagt prylen. För så var det nämligen en gång när min bror hade tappat sin klocka på bion. Svårt att veta var den var när han tappade den på bion tänker ni.

Men då var det som så att han var där och letade två dagar i rad utan lycka. Och så drömde jag att den låg kvar under stolen där han suttit. Och mycket riktigt. Där var klockan. Är inte det lite scary så säg?

Så. Summa summarum. Jag är en klantgömma. Och nu ska jag sova och vakna som fiffigt smart istället för fiffigt glömsk. Bara så ni vet.

Sov gott.

Rastlös – håglös

Rastlös och håglös på samma gång. Vaknade tidigt och kom på att jag vaknade ännu tidigare eftersom klockan har dragits tillbaka en timme. Bra om jag vore trött. Tråkigt eftersom jag är mittemellan myror i brallan och försöka somna om.

En tyst hotellkorridor och en sovande man vid min sida. Kan jag kanske äta hotellfrukost två gånger. Gå upp, äta lite och sen somna om. Eller helt enkelt bara låta tiden för en gång skull gå sakta och ha lite tråkigt. Det är bra att ha lite tråkigt mellan varven för då uppskattar man det roliga lite extra. Det säger pappa Pohlman. Kom ihåg det.

Fast det är klart. Ligga och snurra runt som en cirkussäl i sängen känns ju sådär. Då finns det säkert andra sätt att vara rastlös och håglös på, på samma gång…

Men äsch. Jag går nog upp ändå. Godmorgon sköna söndag!

Kvällsfilosofi

Trötta ögonlock och frusen kropp. Stel som ett frostigt bananskal. Träningsvärk a lá kortlek. Tre färdigmålade bilder på glada barn utspridda över skrivbordet. Tjusig tisdag och skaparglädje på topp. Promenad i mörkret med bästa Stål. Glutta in i hus och undra hur de inrett där. Fantisera och konstatera. Att jag har det väldigt bra här…

På tal om mörker

När vi var ute och sprang idag så kom det en tjej som sprang själv. Hon kom liksom ut från ett obelyst spår i skogen. Då undrade jag om hon tänkte att hon var en superkvinna eller om det bara är jag som är en sådan fegis när det gäller mörker. Hon kanske var värsta karatekid.

Om jag skulle vara det så skulle jag ändå inte springa själv i mörker, såvida jag dessutom inte var en riktig superkvinna med syn likt en värmekamera, eller vad det heter, och med krafter som Pippi Långstrump. Minst.

För som sagt. Mörkt som i en säck. Och en stad fylld av skräck och sjuka MÄNniskor. Det kan ju omöjligt vara en bra kombo. Jag är så feg, eller vänta, jag vill kalla det förnuftig, att jag slutat cykla till jobbet för att det är mörkt jämt och ständigt. Och när vi ska skruva på klockan. Då, håll i hatten, då blir det mörkt.

Bäst att jag börjar äta mer morötter, för mörkrädd är jag egentligen inte, men man vet aldrig vad som döljer sig där i mörkret. Kom ihåg det, ta hand om er.

Detox med julmust…?

Jag är vansinnigt nyfiken på att göra en detoxkur. Nyfiken på om jag skulle klara av det och se vad som skulle hända med min kropp. Jag måste bara få min hjärna att gå med på det, för den tycker bäst om julmust, Ben & Jerry’s och mörk choklad. Och det tycks inte fungera. För om jag kommer överens med min hjärna och främst med min man så borde det finnas hopp. Kruxet är ju att jag blir så förbannat otålig och otrevlig när jag är sådär olidligt hungrig (det är o:et i poffet som gör det).

Jag skulle kunna gå in för det helhjärtat, men tappa tålamodet istället för slaggprodukter efter några dagar. Men om jag tänker efter och ”bara” skulle testa i en si så där 10 dagar så känns det ju inte så långt. Inte om jag tänker hur många andra dagar det finns efter de 10 där jag får bestämma att jag kan äta lite vad som igen.

Alltså bestämma, jag bestämmer ju hela tiden, men ni är nog med på vad jag menar. Jag tror att resultatet och känslan om jag lyckas skulle vara grym, vad tror ni och har någon av er testat någon detoxkur? Det kanske rent av finns en med julmust?

Blöjbyten – 0,5 högskolepoäng

Alltså, varför är det ingen obligatorisk kurs i blöjbyte på lärarprogrammet, särskilt om min examen inkluderar att jag är förskollärare? Jösses Amalia vad jag är känslig för lukter. Kväljning, håll för näsan med plasthandske och le till barnet, leka lite tittut och inte vara påverkad av dagens äckligaste baja.

Jag vet mycket väl att det ingår i mina dagliga arbetsuppgifter, men shit pomfritt (jag vet även att det inte stavas så, men kom igen!) vilken inskolningsperiod jag har haft på det. Och hade inte mina kollegor varit så fantastiska så hade jag minsann fått gilla läget från dag ett, men nu så har jag precis börjat byta bajsblöjor och inom min karriär som pedagog på Helianthus kan jag räkna mina byten av bajsblöjor på fingrarna.

Nej, det är väl inget att vara stolt över och heller inget att få beröm för, men ändå. Var är kursen för luktkänsliga fröknar, där bajs som tryckts upp på ryggen småleende ska torkas bort utan konstigheter. En heldag med blöjbyten kanske inte vore så dumt?

Kovärme och nötkreatur

När jag cyklar bland kohagarna på Öland så vill jag så gärna bara slänga cykeln lite försiktigt och snyggt på ängen och smyga fram till en vilande ko och lägga mig på dess rygg. Jag tänker att de är så sköna och varma att det vore en fin upplevelse. Men hittills har jag inte lyckats, jag har heller inte gjort några överdrivet tappra försök. Men jag tror att om kon visste att jag är så snäll och kramig så skulle vi säkert kunna komma överens i alla fall i 18 minuter, vilket enligt vissa uträkningar ska vara den ultimata tiden för en powernap.

Men då är ju frågan, vilken kroppstemperatur har en ko? Tydligen runt 38-39 grader, och om det skulle vara så att jag fick fatt i en ko med kalla öron, så kan den ha fått mjölkfeber. Sedärja. Men om kossan har varma öron, ser ut som den på kortet, dvs. snäll och ”hej, jag tittar lite under min koluggg”, så skulle nog ovanstående önskning inte vara helt omöjligt. Eller?

Någon kobonde som hittat hit och kan berätta för mig…?
Nötkreatur. Det heter nötkreatur.

Okej. God natt.