Kreativ smärta

Planen var att komma i väg innan klockan sex imorse för att slippa trafiken och komma hem i tid. Klockan 03.40 vaknade Frank till och ville ha välling, jag kunde inte sova eftersom tankarna på att komma ihåg allt inför avresan snurrade som en karusell. Och Jocke, ja han blev väckt av Frank så då sa chauffören, tillika undertecknad att vi drar.

En timme senare satt vi i bilen och fick skjuts av en magisk soluppgång i sidospeglarna. Vi mötte knappt några bilar och min dragningskraft till att stanna och fotografera naturens skådespel var så stark att jag parkerade till mitt på Ölandsbron, två sömntutor i baksätet och fel objektiv på kameran, men innan en annan bil närmade sig oss hann jag i alla fall knäppa några kort.

Ångrar att jag inte drog på varningsblinkers och bytte objektiv. Jag menar hur ofta är man på bron strax innan klockan sex en söndagmorgon när solen gör entré, och det var ju inte precis så att det var mycket trafik. Men, men.

Sen fortsatte vår resa genom ett Sverige i solsken. Dimman låg som en slöja över landskapet och jag vågade knappt titta åt sidan för att jag visste att jag skulle få ont av att inte kunna fånga det på bild. Den kreativa smärtan, har ni känt den? Det liksom kryper i hela kroppen men kontrolleras av förnuftet för att inte skapa kaos eller förseningar i flödet…

Hur som helst. Jag hade velat dokumentera spindelnäten som bildade ett mönster på viltstängselet likt en virkad filt av mormorsrutor och flocken av rådjur som stannar upp på ängen och nyfiket tittar på när vi svischar förbi. Eller tranorna som äter frukost och ormvråkarna som spanar ut över vidderna. Men det fick bli några bilrutebilder och en strålande sol på vägg upp över Kalmarsund. Och en bra hemresa.

Men när det blir sådär att naturen griper tag i mig och jag lider av kreativ smärta och jag knäpper kort i farten med mobilen, på en höft sådär, för vi alla vet ju att det är en trafikfara i sig, så funderar jag på om det är så att naturfotograf är mitt kall…?

Nu är i alla fall mitt kall skönhetssömn för i morgon är det back to business. Hallå, hur fort kan tre veckor gå! Ge mig mer Öland, nakenbad och soluppgångar nu.

Men okej. Kram och godnatt!

P.S Bilderna från bron kommer imorgon, nu ska chauffören som sagt sova. D.S

 

Rim, ramsa och prosa

20121129-052344.jpg

Stödvila, stödstrumpa, lite ont i rumpa. Rastlöst ben och himmel utan månsken. Trött huvud och pigg vad, piggvar, plattfisk, jag vill ge benet smisk. Hoppa på ett ben runt huset eller ignorera RSL buset…gå upp och göra nytta eller ligga här med benet och hytta?

Som en discoarm höjer sig mot skyn och följer takten till SHM gör min fot liknande rörelser och komponerar en roman på morsesignaler. Tröttsamt irriterande och hyfsat varierande. Knäcka extra som tidningsbud eller ligga kvar och lyssna på vindens ljud… Kanske ta en pepparkaka ur en julburk och glögga en slurk…

I min animerade version av mig själv är jag en kvinnlig kommissarie Gadget med kroppsdelar funktionella för superhjälteuppdrag. Mitt rastlösa ben gör min omgivning knäsvag. Jag kan dansa som Lady Gaga och göra piruetter likt en isprinsessa. Jag fintar bort romanen till bokhyllan och gräver ner rastlösheten i myllan.

Om jag ändå kunde göra mig trött på rim, ramsa och prosa, då skulle jag så småningom kunna snooza…

 

Lite research

Okej. Nu är det såhär att Fastighetsbyrån på Swedbank har en tävling, där man kan vara med och tävla om man har Sveriges charmigaste hem. Det tycker säkert alla att de har, men jag tycker såklart att vårat hem är helt otroligt charmigt och inte riktigt som något annat som är med och tävlar nu. Förstås. Charmigt och charmigt, men ni fattar. Jag tänkte vinna.

Man får ladda upp fem bilder, men tydligen kan man skoja till det lite och sätta ihop flera bilder på en fil. Lätt som en plätt och ger åskådaren en tydligare överblick. Man kan även ladda upp en film, vilket ingen hittills har gjort. Men som jag givetvis kommer göra om jag ska tävla. Allt eller inget.

Nu undrar jag om ni röstar på vårat charmigaste hem eftersom jag tänker vara med och tävla, och tävla gör jag bara med inställningen om att jag ska vinna, så säg mig, röstar ni på mig?

Här kan ni se vilka bidrag som hittills har anmält sig och är med och tävlar

 

Midnattspoet…

20120322-001908.jpg

Med en frisyr likt en okammad gammal barbiedocka och tonårsfinnar som hopar sig i pannan kryper jag till kojs och drömmer mig bort till solblekta hårslingor och fräknig näsa. Till Öland och till havsbris.

För att snabbt komma tillbaka till verkligheten.

En till synes gosig katt trampar på mig som om jag skulle bli det godaste årgångsvinet. Hon vill inget illa men har sylvassa klor som punkterar översta lagret av hud likt fiskekrokar som flirtar med abborrar. Hon bäddar för natten och jag vaknar till.

Jag är en midnattspoet som leker med metaforer, likt matadorer lockar till sig en stackars tjur förtrollar John Blund mig och min tupplur…

 

Kärlek med is

Jag har en kärlek. En väldigt bra. Den bästa för mig. Och egentligen är jag inte så förtjust i den här dagen, den är inget särskilt för mig. Min man är särskild för mig. Varje dag.

På dagis låtsas vi att den är särskild. Valentines day, som man säger om man vill vara internationell. Vi pysslar med barnen och säger att i dag är det alla hjärtans dag. Jaha säger de högt och tydligt och lägger ut långa haranger om de amerikaniserade högtiderna. Vad är det för hittepå…

Eller inte för de kan ju knappt prata.

Sen klipper vi ut hjärtan som de får klistra paljetter på. Det blir paljetter överallt och klister på fel ställen. I träden hänger isbjörnar och på hyllorna finns kärlekspyssel för just den här dagen.

Isbjörnarna består med en kärlek med is är bara idag på något vis…

 

Dysfori eufori

Euforisk söndag med en touch av dysfori. Grått och kallt. Gamla fina byggnader lämnas öde med igenspikade fönster till oviss framtid. Dysfori. Ett färgglatt klistermärke på ett broräcke med dyster innebörd. En kylig promenad med härligt sällskap som avslutas med en varm kopp te och prat om livet vid köksbordet. Glädje och sorg. Livet. Eufori. Söndagspoesi… 

 

Stoff av slott…

Jag samlar stoff om min stad. Vrider och vänder på kameran. Letar detaljer från Dagmar. Försöker fånga ögonblicken i naturen. Slottet står stadigt än och vinden tar tag i mitt hår. Sol som värmer upp fasadernas färger och väder som om det vore mars.

En annorlunda lunchpromenad med Örebro i fokus. Lyfta blicken och fånga något stort eller sänka den och få syn på något litet. Örebro är vackert och det skulle inte göra mig någonting om det var mars nu…

 

Lagrad kärlek och våldsamt radarpar…

I går smågodis och ostbågar efter julmaten hos svärfar. I dag smågodis och lagrad kärlek tillsammans med supertanten och mannen. Tänkte lägga mig och bläddra i min nya bok, men Dagmar och Cato gör mig orolig. De busvisslar på mig genom ventilen i badrummet som om jag gick framför dem i kortkjol. De viner fram som om de hade varsin kappa av presenning. De slår emot och påminner om åska. Vinden studsar och trilskas och skapar läskiga ljud.

Hade vi haft duschdraperi hade det fladdrat i vinden och hade Wilma varit en utekatt hade hon blåst bort. Radarparet tar i så att cyklar välter, julbelysningen gör frivolter och träden dansar quick-step. Fart och fläkt och vind i volangerna. Visslande i fläkten och otäcka ljud runt husknuten.

Dagmar och Cato, stilla er och bli för tusan inte den värsta stormen på 30 år. Det är inget att bli ihågkommen för, bättre att äta lagrad kärlek och bara krypa upp i varandras famn och inte vara sådär våldsamma som ni är nu…

 

Mör konstnär

Jag är en mör konstnär. Stressat nöjd och på väg att lätta från kontorsstolen. Flyga in i sovrummet ner bland kronbladen. Bädda ner mig bland ståndare och pistiller. Känna mig fram och drömma mig bort. Förtränga snöslasket utanför fönstret och önska att våren kommer lika fort som vintern kom sent. Snurrande tankar och tunga ögonlock. En insekt på en krokus och en katt på täcket. En man med mustasch och en skyltdocka med hatt.

Nu är det faktiskt god natt.

 

Fyrkantiga ögon

Jocke tror att jag kommer få fyrkantiga ögon. Jag frågar om han kommer älska mig i alla fall. Det kommer han. Men jag vill egentligen inte ha fyrkantiga ögon och kutig rygg. Men jag vill måla klart alla beställningar och göra mina kunder nöjda, jag vill ha fler timmar på dygnet och fortfarande minst en assistent.

Men det är svårt att sitta ergonomiskt korrekt när underkroppen är rastlös och huvudet är fullt av koncentration på hög nivå.

Bilderna blir superfina enligt undertecknad och jag skulle behöva massage. Men för att inte få fyrkantiga ögon så ska jag sova nu. Bredvid mannen som älskar mig ändå…

 
1 av 1112345»»