I tisdags var jag hos min grymma frisör på Trash, senast jag var där var i december 2012 så det var sannerligen på tiden. Jag menar ett frisörbesök för en smärre förmögenhet när jag var mammaledig kändes inte som prio, men nu är jag har hand om pengarna och Jocke är pappaledig så passade jag på.
Men vad hände, jag ser knappt någon skillnad. Det finaste var slingorna i färg som jag gjorde endast för barnen på förskolan. Jag hade nämligen stolt berättat att jag skulle till frisören och de fick berätta vad de tyckte att jag skulle ha för frisyr, rosa var det jag fick till svar. Men nu såhär efteråt när jag suttit där i 4 timmar och blivit ompysslad till sömns ser jag inte de där sommarslingorna som jag hade bilden av innan jag kom dit, men äsch, håret har fått en uppfräschning, ett gäng slingor som smyger fram när man minst anar det och dessutom kom jag hem med två gamla frisörstolar.
Jag bytte rakt av, inte med håret som var avklippt utan utbytet blev två biostolar mot två frisörstolar, så kanske att jag fixar frisyren själv nästa gång. Haha. Helst vill jag ju att det ska synas jättemycket att jag har varit hos frisören, som om jag hade klippt mitt kortaste, färgat i galen färg eller i alla fall fixat lugg. Men nu när det ska bli sommar så småningom så känns lugg lite svettigt, så nästa gång jag går tillbaka till min grymma frisör så ska det banne mig synas att jag har lagt ner en smärre förmögenhet på kalufsen.
Sen skulle jag ju alltid vilja ha de där lockarna, då skulle det inte spela någon roll vilken färg håret har, då skulle de gråa stråna få ta över helt och det kanske de gör efter den här sjukan och projekt garageuppfart, jag menar, gräva ner alla pengar i marken…
Åksjuk på tåg, skulle behöva en drog. Fina fasader och nya eskapader. Ordersystem och dataproblem. Inte dricka öl, nej, nej, bara fotografera en pöl. Middagstugg med Cesarsallad som en dietbugg.
Göteborg några dagar, plugga på Inputs lagar. Få fyrkantiga ögon, nya erfarenheter och lära mig hur många bord det går på en meter. Ungefär, det är väl lite så det är. Häng med kollegor på avenyn och solsken på hyn.
Utnyttja hotellets gym och känna mig grym, egentid så att jag nästan blir timid. Ordrar, offerter och låsasaffärer, rätt mycket mackapärer. Det finns hopp även om jag ibland tycker att jag får hjärnstopp. Trycka hit och trycka dit, siffror och procent bit för bit. Jag ska bli en fena på balans och inte bara vara ett Inputfans…
Det var säkert så att jag skrev mitt malliga inlägg om kost och träning precis innan påskmaten dukades fram i mängder och min karaktär blåste bort med vindarna från havet. För dra mig baklänges vad jag har ätit, jag har ätit potatisgratäng, grillat lamm, ostar, såser, smörgåsar, kladdkaka, korv, Jansson, ägg, lax, sill, pasta, McDonald’s, en gnutta kvarg, en glassbåt och några nötter. Det är inte katastrof förstås, men det är absolut inte enligt plan. Det har gått hyfsat på dagen men jättedåligt på kvällarna. Typiskt.
Och jag har ingenting att skylla på mer än att min karaktär uppenbarligen hade en deal med övriga boende i huset att det är bara till att ta det som bjuds, och om vi säger så här, sa karaktären, det är bara påsk en gång om året, du blir bjuden på godsaker och då är det banne mig oartigt att tacka nej om din egen bror har grillat kött i 3,5 timme och din egen man gjort öns godaste potatisgratäng, då är det bara att du släpper det där med kycklingfilé och grönsaker.
Så jajamensan, jag föll för grupptrycket, unnade mig så att säga semester med all inclusive. För jag menar, blir vi dessutom bjudna på middag så är ju inte jag den som kommer med min matlåda. Åhnej. Nån måtta får det vara. Men nu däremot, nu blir det banne mig skärpning, visserligen har jag tränat på kanske världens minsta gym fyra gånger, så, så stor fara på taket kanske det inte är, men ni vet känslan. Den där känslan som trycker på likt påskmaten fortfarande fanns kvar i strupen, den nafsar mig i fläsket och uppmuntrar mig till nya tag och kommer ut där bak som skruttibangbang.
Inte bra. Inte alls bra.
Men gott. Synd bara att magen sätter sig i huvudet och jag tänker strunt.
Yeah well, nya tag, i morgon är en ny dag!
Skrivet den 21 april 2014 i kategorin
Ego Eve |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Ni som följer mig på Instagram vet att det är ett idogt tjat om träning och kost hit och dit och det är ju för att jag ska visa hur jävla duktig jag är som tränar och äter rätt. Haha. Precis så är det ju, hela tiden. Och det är så för att min gode vän och tillika PT (personlig tränare för er som inte är med på den biten), Gurra har gjort både ett kost- och ett träningsprogram till mig. Så nu kör jag hela paketet för att se om jag lyckas bli en bättre version av mig själv. Min förhoppning är att komma dit där jag var innan Frank pissades fram på en sticka, det där lät inte bra, men ni fattar.
Om jag dessutom lyckas bli lite starkare än det och gärna se stark ut fast jag sover så skulle jag känna mig tillfreds, då känns det som om insidan skulle kunna gifta sig med utsidan och så behöver jag inte fundera mer på det sen, bara dagligt underhåll, som vilket förhållande som helst alltså. Joråsåatt.
Och så är det faktiskt så att man har ju bara en kropp och som Moder Tereza säger så är det bannemig ens skyldighet att ta hand om den så att den orkar bära en resten av livet, så nu testar jag att göra en bättre version av mig själv. Går det så går det och går det inte så är den kroppen jag har nu inte så himla tokig ändå, men jag kan alltid bli bättre.
Och det här med kosten, jag har en ätardag och dit längtar jag för då kan jag äta ost och godis och pasta och annat onyttigt, mums tänker ni. Men då ska jag säga er att min mage går inte med på det, efter två veckor med bättre mat än innan så strejkar magen när jag stopar i mig onyttigt. Bra kan man tycka kanske, men skapligt ovärt att äta ”skit” när det ändå blir en hög siffra på Bristolskalan strax efteråt.
Så nu försöker jag hålla mig till min plan, trots att det är påsklov och påskgodis och fika titt som tätt. Och trots att jag är hungrig hela tiden och skapligt sugen på choklad.
Men nej, tacka vet jag ägg och kvarg, det gör inte magen arg!
Skrivet den 14 april 2014 i kategorin
Ego Eve |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
By the way så tog jag 90 kg i den där liggande benpressen igår, stark som en häst…
Ja, så var det ju det där med vågen. Har inte skrivit om det innan för det var inte lika mycket firande den här gången som förra, jag menar 45-års fest hoppas man ju bara på att ha minst två gånger. Helst bara en. Haha.
Nää, men jag gick dit, tog med mig mina kollegor, gladiatorn Moder Tereza och så ställde vi oss på vågen. Tyvärr inte samtidigt, det hade säkert blivit en himla baluns om vi gjort det. Då kanske åldern hade blivit den riktiga med tanke på att en kollega blev 16 och Tereza höll sig kvar strax över 30, men nog blev jag yngre än senast, tack och lov. Som ni redan läst på rubriken är ju 36 år ingen ålder på en häst.
Så visst går det åt rätt håll. Alla ”värden” var bättre än innan så nu är det bara till att fortsätta som jag gör. Gå 3 km på rasten varje dag, äta bra mat och lite chips och godis ibland, träna ganska ofta och pussa mycket på mina älsklingar. Ni hör ju själva, värsta framgångsagan. Haha.
Milf till midsommar, jag säger bara det…
Skrivet den 7 mars 2014 i kategorin
Ego Eve |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Oja. Nu anser jag mig så träningsfrisk att jag ger mig på det där med träning i spridda skurar på ÖKK igen. Och jädrar vad gött det är som Tabita skulle sagt. Men idag när Gurra körde skiten ur mig trodde jag på riktigt att han skulle bli tvungen att bära ut mig i bilen. Vi tränade ben och rygg. Plus en rysare på slutet som gick sådär, för er som följer mig på Instagram vet ni ju redan hur det såg ut…
På första övningen när vi gjorde ben lyckades jag förstås fastna i maskinen och få ett hål i rumpan på brallorna. Trubbel. Och nej, jag hade inte precis mamelucker på mig under. Som tur var hade jag så rackarns prickiga brallor att ett extra litet hål med vit rumpa inte gjorde varken till eller från, men känslan när jag låg där på mage med ändan i vädret och spände ben och röv var väl sisådär. Som om jag låg med rumpan bar. Liksom. Tänk om jag hade haft svarta brallor, inte bra. Men jag körde vidare med hopp om att hålet inte skulle utvidga sig.
Yeah well. Ett hejdundrande träningspass blev det och på slutet så skulle jag göra en minut plankan med knäknyck eller vad man ska kalla det, sen direkt en minut armhävningar och sist en minut vanliga plankan. Instafilmen alltså. Det var jordbävning på mina ben och en planka som gått av på mitten och såg ut som en kon men jag gjorde mitt bästa och imorgon kommer jag väl inte kunna röra mig.
Om jag kan röra mig ska jag kliva upp på en sån där läskig våg igen och så ska vi se om jag blir yngre eller äldre än 45 år den här gången. Spännande. Bäst att tant sover nu då.
God natt raringar!
Skrivet den 24 februari 2014 i kategorin
Ego Eve |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Kuddkrig och kuddkrig, min vilja håller ställningarna vid fronten, fläsket har envist kvar sitt grepp i kärlekshandtagen och motivationen har so far ledningen. Jag ska bli starkare, piggare och få mer energi. Och året har börjat på bästa sätt må jag säga. Förutom att jag hittat tillbaka till ÖKK, fått tärna med Gurra och fyllt på mitt träningskort så har jag antagit en 30 dagars utmaning från bodyrock.tv. Då är det korta träningspass som jag utför här hemma, ett pass är på typ 12 minuter så det finns liksom ingen ursäkt till att inte hinna träna. Det är hopp och skutt och hit och dit och plankan och hur som helst, men jag blir svettig och jag känner att jag tar i. Sen har jag ju inte så många träningsredskap, så häromdagen fick jag ta det närmaste jag hade, Franks Bobbycar, det är ju nästan som en sandbag…
Den här veckan har jag dock tränat lite annat också så jag har skön träningsvärk och känner mig verkligen peppad, till skillnad från i höstas och runt jul då jag var allt annat än pepp. Men nu så, nya tag.
Och så har det ju snart gått precis ett år sedan jag födde fram livet, vår älskade Frank och enligt Olga tar det ju ett år att komma tillbaka. Tänk om jag hade följt hennes bok, då hade jag minsann varit fit for fight redan, men äsch, nu gör jag på mitt sätt. Och mitt sätt är äta hyfsat bra, sova hyfsat och motionera mig svettig. Och jag tror att det kommer fungera utmärkt, vad tror ni?
Jag menar, jag har ju gjort det förr. Lite mer knipövningar på det så kan jag nog starta i främre ledet på vårruset också. Ha.
Bitch 2014, nu kör vi!
Skrivet den 19 januari 2014 i kategorin
Ego Eve |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=b6vSf0cA9qY[/youtube]
Frank och jag hade fredagsdisco på kontoret igår. Jag dansade så att han tittade konstigt på mig, han dansar som om han gör halva benböj, ni vet den typiska bebisdansen. Sen spelade jag luftsax till ovanstående låt. Jädra skön bit. Innan jag var med på att de sjöng ”Save me” tänkte jag att de sjöng ”stek mig”. Eller jag fattade väl att så inte var fallet, men blir ju lite roligare då.
Nåväl. Låten är tillagd på min lista ”Kom i form, damn it!” och nu ni, håll i hatten, jag har hittat motivationen till träningen. Gött mos. Med andra ord finns det hopp om att jag ska känna mig hållkäftensnygg inom en hyfsat snar framtid. Fast det viktigaste är ju att jag mår bra och blir strak som en björn, minst. Mer om det där med träning snart, men för att bli peppad så tänkte jag dela med mig av några låtar på min lista.
Förutom ovanstående bit som jag plockar fram min luftsaxofon till så blir jag bra peppad av nedanstående dunkadunka, utom inbördes ordning. Texten i work bitch säger väl det mesta, jag kör på bitch 2014, nästan samma som beach. Sen är förstås min pepplista längre än så, men topp fem just nu, då va. Men kolla in videon till Daleri, det är så jag gör det på gymmet. Haha. Love it.
* Work Bitch – Britney Spears
* Hysteria – Daleri
* Get up (Rattle) – Bingo Players
* Animals – Martin Garrix
* A little party never killed nobody – Fergie
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=xl1BW71ww3w[/youtube]
Men nu ställer jag in min saxofon i mitt instrumentskåp, plockar ner discokulan, stänger av de blinkande lamporna och kryper ner i bingen istället för att vara en sittdansande sporty spice på kontoret.
Och förstås så hittar ni alla låtar på min Spotifylista om ni känner att ni behöver springa lite fortare, skaka lite mer rumpa eller bara gå fort och se glad ut…
Sov gott eller dansa loss!
Redan efter förra veckans yogapass i träningskläder kände jag att återkomsten till gymmet inte var allt för långt borta. Med tanke på att jag senast var där för 71 veckor sen, enligt ovanstående bild från Instagram med Frank i magen, så var det sannerligen på tiden.
Och efter att den gigantiska croissanten med vaniljkräm och choklad hade lagt sig som en krockkudde i magen, plus att jag förstörde en liten grej på pizzaracern vilket ledde till en inre irritation så försökte jag påminna mig om vägen till ÖKK.
Jag hittade dit, mitt kort fungerade och jag luktade svett redan innan. Efter sex minuter på crosstrainern var jag sannerligen svettig på riktigt, efter ytterligare 24 minuter och 5 km så var mjölksyran i låren skrämmande nära. Jag gick av, sneglade på de starka tyngdlyftarna med pappa Pohlmans kroppshydda och tights, kollade in de vältränade donnorna och tänkte att snart är jag där och gick med vacklande ben till nästa övning. Nös så att jag nästan kissade på mig och försökte komma ihåg hur det var man gjorde för att träna rätt.
Men jag kände mig lite vilsen, som om jag var där för första gången. Lyckades dock få till några set och började längta tillbaka till gamla takter. Avslutade med plankan 3 x 1 minut och fick nästan träningsvärk på väg till bilen.
Det här kommer förstås bli en hatkärlek utöver det vanliga tack vare träningsvärken som lär komma krypande redan under natten. Men som så många andra såhär i början av året så är jag optimistisk inför min kommande kroppsform. Ha. Nu kör ja, bitch 2014!
Jag säger som Britney Spears; you better work bitch!
Skrivet den 4 januari 2014 i kategorin
Ego Eve |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
De här sista luckorna vill man ju egentligen bara sprätta upp på en gång så att det blir julafton snart. Istället har jag gått och funderat, pillat lite på dem i hörnen men inte kommit mig för att öppna. Förmodligen för att jag tycker att det är några kluriga rackare här på upploppet.
Jag frågade min man vad han tyckte var vackrast hos mig, han tycker att jag har ett så gulligt ansikte. Gulli gull. Och mitt vackraste inuti var min lekfullhet. Vad jag själv tycker är lite oklart. Men jag kan väl tycka att jag är vacker för att jag inte sminkar mig så särskilt ofta och om jag inte missminner mig helt så har jag fått komplimanger i stil med att ”du kan ju vara utan smink för att du är fin ändå”. Sen kanske det bara är från svärmor och mamma och pappa, men ändå, en komplimang är alltid en komplimang.
Så vi kör på det. Mitt ytligaste vackra är att jag är vacker precis som jag är. Med blåtira, ärr och ränder i pannan från mössan så som på korten ovan. Alltså. That will do it. Inuti är jag ännu vackrare, men det tar vi inte nu, då blir det alldels för mycket inbördes beundran här. Haha.
God natt nu för tusan!
I morgon ska jag berätta om en gång när jag kände mig ensam.
Åhåjaja.
