… på högstadiet som jag var DJ på lågstadiediscon och ville spela gamla godingar, men kidesn ville bara höra Aron Carter.
Det var då, på studentbalen som jag var så tjusig i min hyrda gröna klänning, men inte kunde dansa så mycket för jag hade ont i magen. Det var då, precis efter studenten och vi åkte till Hultsfred för första och sista gången, flottigt hår, skinnpaj och massa bra band. Det var då jag arbetade på donken och alltid ville vara den snabbaste tjejen i kassan.
Det var då, hösten 2000 som jag trodde att jag skulle lära mig göra béchamelsås, men fick en vän för livet i stället, mycket bättre än sås. Det var också då som jag var i London och provade en väldigt blond peruk.
Det var då, den där sommaren 2004 som jag för första gången arbetade på Öland, var städerska på det numera grymma Kalk. Återupptog kontakten med den fantastiskt härliga och roliga Rellme. Och åkte hem innan sommaren var slut för att se på Gyllne Tider.
Det var då man fotograferade med analoga kameror. Jag gjorde svartvita fotokopior i mörkerrummet på Kuben. Det var då det var spännande och roligt att hämta ut sina framkallade filmrullar. Det var då man kunde få bilder på en annans familjs julfirande.
Nu är det annorlunda, fast bra annorlunda. Papperskorten och de fina ”klipp-och-klistra” albumen är ett minne blott. Vi fotograferar till höger och vänster och varenda unge har en systemkamera och tror att det är kameran som gör bra bilder…
Nu har jag haft Deermountain Design registrerad som en enskild firma i ett år. Egentligen är ju det värt fanfarer och applåder, och minst en ettårsfest. Men som en förfest har jag bestämt att jag ska belöna mig med en OnePiece. Som jag skrivit tidigare så är det ju nästintill fantastiskt att det kan bli mode med sparkdräkt. I och för sig har jag ju redan en kopia, mitt blåbär, men då mitt tålamod inte riktigt räckte till under troktiden så skickade jag in den rackaren i tumlaren, och ja, ni förstår ju resten själva. Klart att den inte är alldeles för liten, men lite kort i ärmarna blev den allt.
Och som min kära mor brukar säga, kan man inte kramas i den så är den för liten oavsett om det är en sparkdräkt eller en kavaj. Så glöm inte det, kramtestet. Och ja, jag vet att många hatar den och tycker att det är det fulaste plagget som finns, den där sparkdräkten. Men många älskar den, och jag hör till de som älskar den. I alla fall mitt krympta blåbär, och såhär glad blev jag när jag beställde en ny.
Skrivet den 5 januari 2011 i kategorin
Business,
Ego Eve |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
I går till julavslutningen i skolan gjorde jag mig lockig och fin i håret. Eller jag tycker i alla fall att jag är fin i mina lockar. Så fin att jag gärna visar en och annan tokig bild. Funderar på om man fortfarande kan permanenta håret, eller om det bara var en grej på 80-talet…?
Skrivet den 22 december 2010 i kategorin
Ego Eve |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
