Balle

Jag slängde ihop en tavla i torsdags. En kompis till mig ville att jag skulle göra en tavla som hon kunde ge bort i present. Självklart fixade  jag det. Ibland är det roligt att bara kunna slänga ihop en tavla likt en kladdkaka. Såhär blev den, orden förknippas alltså med deras relation…hoppas födelsedagsbarnet gillart, det gör jag!

Eva och Rita

Rita och jag börjar komma allt närmare varandra nu. Hon ligger på skrivbordet och tar emot mina pennstreck som hon aldrig hade gjort något annat (det har hon ju inte heller, men det låter bra). Jag scannar in bilder och färglägger, gör om lite, lägger till. Jag gillar det här. Det känns som om jag har hittat ett nytt formspråk, som ser ut att passa alldeles utmärkt till barnböcker. När jag blir stor ska jag skriva och illustrera barnböcker, någon som vill vara med?

Rellme gästspelar

Jag har en kär vän och tillika ölandstok, vid namn Karolina Rellme. Hon har gjort en förbannat bra film som jag vill visa för er.

Kolla Having it – losing it

[vimeo]http://vimeo.com/10550749[/vimeo]

Illustrera mera med Rita

Har suttit hela dagen framför datorn och flitigt använt min ritplatta. Den där ritplattan som jag har fått av min kära bror för ett tag sen och som tydligen är väldigt praktiskt om man ska arbeta med bilder i te x Photoshop. Tidigare har jag inte riktigt vågat använda den, men nu så. Jag har inte lärt mig alla finesser än, men vi är minsann vänner, ritplattan å jag. Rita och jag. Så idag har jag använt Rita ordentligt. Hela plattan har fått ytliga skavsår av allt mitt tecknande. Eller ifyllande. För teckningarna som ligger till grund för dagens arbete har jag gjort för hand och sedan scannat in. Bra grej det där med scanner, trodde inte att den funkade först, har försök x antal gånger, men nu hittade jag rätt. Så här får ni ett smakprov av dagens arbete. Å tro mig, jag har sett våren jag ska visa er snart. Kanske får jag ta av illustratörs fingrarna för att försöka få på mig dom gröna till vårens plantering…

Hunden Best

Idag har familjen Bruk fått en hund. Hunden Best. Det är en bullterier. Jag kan ingenting om hundar, men jag tycker att bullterier är väldigt fina. Så familjens hund är en sådan. En blandras. Fast en blandras i bemärkelsen att Best har flera olika sorters lera. Hoppas, hoppas att den och hans familj håller i ugnen.

Familjen Bruk

Det är lera på schemat. Inte lera som i en fläck på schemat. Utan vi ska arbeta med lera. Det ska bli bruksföremål. Vi ska kavla, ringla och tumma leran. Av någon anledning som hittills är oklar måste jag alltid börja med att göra något som jag inte ska. Jag arbetar givetvis med leran, men bruksföremål nej. Innan sjöjungfrun kom till var jag tvungen att göra en ”tavla” i olja med palettkniv. Den blev inte bra. Den blev färgglad. Men jag ville känna på formen. Likaså nu. Jag vill känna på materialet. Se om mina tidigare kunskaper i ämnet lera finns kvar. Vi kanske kan kalla det för min uppvärmning.

Uppvärmningen blev en familj. Familjen Bruk. En familj är väl på sätt och vis ett bruksföremål eller i alla fall ett förbruknings föremål… Min lerfamilj består av en snubbe som visslar, en donna som lyssnar på musik och en liten som snuttar på en napp. Som ni ser har figurerna olika färg. Det är meningen. Om de håller i ugnen blir det här en bra uppvärmning. Håll tummarna för att familjen kommer klara av hettan på en si så där 800 grader… Sen vet jag inte vad som händer. Om en hund kan bli en skål och en mormor en kopp så kanske det blir en större familj, annars får jag helt enkelt hålla mig till uppgiften.

Andlös.

Tidigare skrev  jag ett inlägg som hette Pung. Där berättade jag om min exotiska and som jag trodde hade flyttat till Falkenberg. Men ack så fel. Idag när vi skulle städa och jag bad min love att ta ner sjöjungfruns ena simfot till källaren. Då händer det…

Ur foten flyger den exotiska anden och landar på parketten. Va fan tänkte jag, vad sjukt, men som Karlsson sa, det som göms i en simfot kommer fram i tö…tydligen. Så var det med den flyttfågeln. Då vet ni. Anden har återvänt till boet. Klart slut.

Tyskan.

Jag har köpt en skyltdocka. Efter en veckas försening har jag förstått att hon kommer från Tyskland. Jag funderar dock på vad hon har gjort under den senaste veckan eftersom hon inte har varit hos mig. Jag vet att hon har letat efter sin peruk, för den kommer skickas i efterhand, men vilken peruk är det hon ska ha egentligen?

Hon skulle komma till mig idag. Men uppenbarligen fastnade UPS budet för hennes skönhet. Hon skulle levereras till mina föräldrar. Mamma tittade i brevlådan i fall det skulle vara en som man blåser upp, men det är det inte. Det är ett stycke ”kvinnligt” glasfiber.

Jag ska använda skyltdockan i ett samtidskonst projekt på skolan. Frågan är bara hur hon ställer sig inför den förändring som hon kommer få ta del av. Jag tänker att hon ska bli tatuerad. Tatueringarna ska spegla tatueringskonstens historia. Men jag vet ännu inte hur det hela kommer utspela sig. Hon kanske vänligt men bestämt avböjer mitt konstnärliga erbjudande på tyska, och då blir det trubbel, för jag kan inte tyska. Då ritar jag med tusch ändå.

I morgon är det verkligen bestämt att donnan ska anlända. Jag är nyfiken inför vårt första möte. Synd att jag inte kan mata henne för hon är minsann en liten speta, och med det här klimatet räcker det nog inte med en morgonrock som jag tänkte skulle vara hennes huvudplagg.

Här är hon i sin dräkt som hon tydligen bar under sin karriär i Tyskland, men nu kommer hon få bli inlagd på Deermountian Design för en makeover…

Pung.

Den här veckan har vi haft ett projekt i skolan som handlar om att vi ska göra en modell till en skulptur. Vi ska inte göra skulpturen på riktigt men lägga fram våra förslag som arkitektmodeller. Vilket innebär att vi ska gestalta en redan befintlig plats och med en 3D modell visa hur vi har tänkt. I Örebro finns det en sträcka som kallas ”Lilla å promenaden”. Längst med den promenaden finns x antal skulpturer och det är längst med den här sträckan som vi ska låsas göra en skulptur. Nåväl. Jag kom på att jag ville göra en färgglad and.  När jag och Stål gick den där sträckan var allting vitt och grått. Skulpturerna var översnöade, vissa syntes inte ens och andra tappade helt sin glans på grund av årstiden. Det fanns ingen färg. Därför önskar jag att det ska finnas till exempel en färgglad and bland alla andra bruna änder…

Jaja, kom till saken Hjortsberg. Jag gjorde mina änder i sån lera som stelnar till i den vanliga ugnen. Jag satt och pillade och pillade. Gjorde änder in på småtimmarna. Och den färggladaste av de alla gjorde jag sist. Den blev verkligen en färgklick. Men vad händer?

Min exotiska and har flytt till sydligare breddgrader. Och jag förstår anden. Om jag kunde flyga skulle jag minsann också fly fältet. Den här snön roar mig inte längre. Innan jag hann sjösätta anden så var den spårlöst försvunnen. Det vara bara till att göra en ny. Och när jag ändå satt där och pillade och pillade så passade jag på att göra en figur med en ”pung-mössa”. En present till min brors tjej.

Det var mest dit jag ville komma. Att det var roligt att göra figurer i lera. Såhär ser mina änder ut, med den färggladaste anden i spetsen, som nu alltså har lämnat flocken och blivit ersatt av en kusin.

Sjöjungfrun på stranden

Nu får sjöjungfrun vara klar. Jag blev väldigt nöjd med cyklopen, men simfötterna blev sådär. För att få en skönare komposition valde jag att måla dit ett parasoll. Så nu är det såhär, att hon har simmat runt som den moderna sjöjungfrun hon är och nu har hon tagit av sig sin utrustning och satt sig på stranden för att lapa lite sol. Jag gillar henne.

Ska bara signera henne, sen är hon helt klar. Någon slags ram ska väl tillföras oxå… Undra var hon ska bo?