Grattis Sebbe

Idag ska vi på dop och igår frågade jag mamman till barnet och tillika den grymma matbloggerskan Victoria vad som önskades. Hon sa att en tavla vore tjusigt på sonen, Sebbe, helst en med svart, grått och vitt. Jag vred lite på mig och tänkte att det är lite tråkigt, men alla kan inte tycka om lika mycket färg som mig och tur är väl det. Dessutom så frågade jag i sista stund om vad som önskades. Vilket så klart ledde till att jag slängde ihop en doppresent eftersom tidspress tycks vara lite av mitt vinnande koncept. Så nu hoppas jag att familjen och särskilt Sebbe uppskattar tavlan, vad tycker ni?

På Victorias blogg har hon avslöjat att limegrön och blått finns i Sebbes rum, och jag kunde ju såklart inte låta bli…

 

Shit majbritt!

Jag försöker få ihop mitt tal till imorgon. Mitt största problem just nu är hur jag ska orka stå upp i 6 minuter och 40 sekunder, vad jag ska säga kommer jag nog på. Under dagens städning har jag exempelvis fått damsuga och torka golv i etapper om en si så där max 5 minuter åt gången. Där emellan har jag lagt mig på schäslongen och fått en katt på magen. Eller sovit en timme eller två. Men, jag väl ändå tillägga att jag mår bättre än innan och ska arbeta imorgon.

Hur det än är så har jag ju valt vilka bilder som jag ska visa, så om jag inte kommer på något bättre är det ju lämpligt att berätta om dem. Dessutom är jag först ut efter pausen, så kanske att jag kan sno något från någon annan talare. Nervositeten börjar i alla fall komma krypande. Men jag tänker att ett par skor med klack kan få vem som helst med en gnutta nervositet till en bättre hållning, vilket för åskådarna kan ge intryck av en viss pondus hos talaren, alltså mig, sen blir det som sagt smink på det och så är det ju bara att tala.

Att tala i sig har ju aldrig riktigt varit något problem för mig, snarare än möjlighet till nya spännande möten och utmaningar. Så, hur svårt ska det vara, jag ska slita bort sen svenska jantelagen för en stund och stå upp för mig själv och berätta om det jag faktiskt är bäst på, att vara en kreatöringenjör. Så det så.

 

Häxan surtant

20110820-115548.jpg

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag checkade in på ”ursäkta röran – jag har precis flyttat in”, för soffan som jag först försökte sova på är stenhård. Fram till fyra snurrade jag runt i soffan med min sovsäck och vid minsta rörelse prasslar det som om jag skulle påbörja ett arbete med papier mache.

Försökte somna om. Mannen låg på den halvmeter höga luftmadrassen där luften börjat sina. Som att sova på en luftmadrassen på sjön. Inte heller bekvämt.

05.40 bytte vi plats. Jocke fick soffan, grannen hade efterfest och jag suckade djupt när jag rullade ut liggunderlaget på parketten och konstaterade att jag blir häxan surtant när jag inte får sova ordentligt. Och att jag är väldigt bortskämd med bra sömn. Luftmadrassen som guppade på sjön fick förlisa.

07.35 gick jag in och la mig hos brorsan. Där sov jag i alla fall gott, även om min huvudkudde för sista etappen av så kallad skönhetssömn fick bli ett mjukdjur formad som en hund.

Så just nu är det flotta på Östermalm bara en fasad och jag är inte road. Men jag ska ge brorsan en chans. Absolut.

 

Kryper upp på loftet…

Nu kryper jag upp på loftet sista gången för den här resan. När jag vaknar och sätter mig upp ser jag havet och åt andra hållet skogen. När jag går och lägger mig imorgon är det stadsluft och citymåsar istället för havsluft och svalor. Men det är inte dåligt det heller. Bara inte riktigt samma.  Sov gott mina vänner och på återseende som sagt!

 

 

Blandband

Jag läser en grafikkurs på kvartsfart på universitetet, som jag tidigare nämnt. Egentligen ett ganska dumt påhitt eftersom jag är så snabb till min natur. Kvartsfart blir därför lite för utdraget, men som den konstnär jag är blir det snabbt på slutet. Så summa summarum blir ändå att det varit en lärorik och rolig kurs, men en liten kurs på kort tid hade nog fungerat bäst för fröken Hjortsberg.

Nåväl, på måndag är det redovisning. Så därför har jag haft en kompletterande verkstad här hemma i ateljén men frukttryck, screentryck och linoleum. Ovanstående tryck kallas för torrnål och koppargrafik. Den återkommande skrikapan är gjord i kopparplåt, de andra är ristade i plast med torrnål.

Jag tänkte att collaget av grafik skulle symbolisera min vår, men jag vet inte riktigt vad bananen har för funktion, mer än att det är gott. Resten ska föreställa mig, den upphittade pistolen, mitt intresse för fåglar samt ett blandband med diverse olika musik… joråsåatt.

 

 

Karin Östberg

Egentligen skulle vi, fortfarande vi som i fröken och elever, även besöka Konstfrämjandet i fredags. Men på flit gick jag fel. Jag gick till Konsthantverkscentrum istället. Även det i Wadköping. Konstnären som ställer ut där nu heter Karin Östberg och är uppenbarligen en fena på att göra runda bollar av keramik, samt att få fram en herrans massa fina glasyrer. Utställningen håller på till den 27:e mars.

Där blev jag dels glatt överraskad av att en gammal studiekamrat höll ställningarna bakom disken och dels över den fina utställningen som var där.  Så jag talade och talade, åt geléhallon och beundrade. Tänk om jag hade en liten, liten keramikverkstad. Så kul det skulle vara.

Sen gick jag till Konstfrämjandet.
Hur som helst så ska jag som sagt måla nu.
Fortsättning följer…

 

Högtryck

Det här mina vänner. Det här ett högtryck. Det som blir kvar av linoleumplattan är där färgen hamnar och det som sedan blir ett tryck på papperet. Alltså helt tvärtemot kopparsnittet. Tänk om jag kunde framkalla väderfenomen likt högtryck lika lätt som det går att karva i ordning ett linoleumsnitt. Det skulle verkligen vara på sin plats. Tygskor. Vårjacka. Solbrillor. Linoleumtryck. Högtryck!

 

 

Djuptryck

Det är inte samma som högtryck eller lågtryck. Det finns inte ens med i pappa Pohlmans dagliga rapportering om vädret. För det handlar om grafik. I det här fallet koppargrafik. Då ristar man med en särskild nål på en bit kopparplåt. En plåt så speglande blank. Där nålen gör ett märke blir det som ett dike och i det diket lägger man färg, sen trycker man plåten på ett papper genom en vals. Och simsalabim så har man ett koppartryck. Mitt dike bildade ett nystan.

Lite mer komplicerat än så är det, men sammanfattningsvis så fungerar det på det viset. Men vill ni veta hur det är exakt, så är det bara att höra av sig så ska fröken Hjortsberg förklara i detalj.  Fortsättning följer.

 

 

Alexander Werk och jag

Nu har jag gjort mina första tryck med två färger. Det är inte helt lätt. Särskilt inte när man, dvs. jag, inte är en exakt mätare. Vilket i det här fallet innebär att de båda linoleumplattorna var lite olika i storleken. Det underlättar nämligen att ha två lika stora plattor, för att kunna sikta in motivet rätt.

Nåväl. Det blev ju inte jättedåligt.  Och färgen som jag förgrämdes över igår gick jag och bytte till två vattenlösliga idag. Tack för det. Min hjälpreda Alexander Werk gör dock mitt tryckande lätt som en plätt. Alexander är änglapressen. Anledningen att den är tung som en elefant är ju att den inte ska röra på sig när jag snurrar runt ratten.

Alexander med ängeln kommer precis som Ann från Tyskland. Synd att Alex är så hård och kantig, annars kunde det kanske blivit något där…

Då vet ni det. Och det här med grafiken återkommer jag med. Några till linoleumtryck med flerfärg ska jag allt åstadkomma innan kursen är slut (det nedersta trycket på bilden är trickfilmat i photoshop, haha).

 

 

Pressad ängel

Jag tänkte som bekant trycka mitt linoleumsnitt i flerfärg idag. Dessvärre var tryckfärgen så igentorkad att den inte ville komma ur tuben. Den höll på att smita ut bakvägen. Men då tänkte jag, nej du, den gubben går inte, den här färgen får jag minsann lämna tillbaka till butiken.

En smärre irritation uppstod och jag kom inte ens på att jag kunde använda någon av mina hundra andra vanliga akrylfärger. Men nu vet jag det. Och imorgon ska jag göra ett tappert försök. Och som så många gånger innan, har jag tagit hjälp av förrådsförvaltaren och tillika pappa Pohlman för att underlätta mitt arbete. Han plockade sonika fram en tjusig press och putsade upp den. Imorgon får vi se om ängeln symboliserar att det är lätt att trycka, trots att pressen väger som en elefant…?