Nattgnäll…

Nej men här ligger jag vaken och förbannar den här halsbrännan som har nått helt orealistiska proportioner. Jag blir galen. På riktigt. Tänker att det vore gott att gå upp och äta glass men vad jag än stoppar i mig så blir det ju omöjligt bättre. Inte ens en Losec och några (fem) Novalucol kan råda bot på detta ständiga vulkanutbrott.

Under tiden som jag tuggar Novalucol och strax efteråt inger det förstås ett visst hopp om en fortsatt bra nattsömn. Men nej. Jag skulle nog kunna doktorera i ämnet, jag menar jag har ju ändå haft nio månader på mig att göra en grundlig studie. Särskilt med tanke på att det tycks stegra i styrka och sura uppstötningar ju längre tiden går. Att jag inte har fått puckelrygg av att sova med huvudet på minst tre kuddar är i och för sig tacksamt, men svordom. Kom igen nu kroppen och brorsan, dra igång urkraften i mig så att jag kan få föda barn och bli kvitt vulkanhalsbrännan för det här är så himla vidrigt. Fattar ni. Så. Himla. Vidrigt.

Jag ber om ursäkt för gnäll. Men tro mig, att jag vid minsta lilla huvudrörelse väcker draken i halsen är skrattretande ironi och ger mig tårar i ögonen av brännande smärta, smärta i strupen. Och då sover jag ju endast på vänster sida för att lättare andas och rör mig med andra ord inte särskilt mycket.

Så ja, jag skulle hellre ligga här med värkar än med halsbränna från hell, det kan jag säga. För nu kan jag inte bli mer redo. Gosedjurskaninen ligger vid min sida för att få mammalukt i pälsen, jag brinner upp så att jag får pufflugg av hettan och längtar så mycket efter brorsan att hälften vore nog.

Annars då? Jo bilen går bra och gårdagens promenad var tydligen inte någon hjälp på traven. Kanske går upp och äter en burk ananas ändå ?

Hepp!

 

Åskledaren rapporterar

Åskledare

Jag gick som bekant och la mig sent efter min kreativa kick på kontoret bland blyertsdjur och framtidstro. Och lagom till jag somnat hör jag hur det börjar mullra och jag tror fasen inte att det är sant. Och nej det inte Frank som går bärsärkagång. För sen när blixtarna lyser upp i natten så förstår jag att det är Tor som tittar till oss och spelar oss ett spratt. Snopet. Åska i november. Originellt och spännande.

Jag vet att pappa Pohlman har upplevt något liknande när han var ung och om jag inte minns helt fel var det en luciaafton, visserligen utspelade det sig i Ställdalen och där kan ju vad som helst hända. Men det går tydligen inte att vara säker från sin lightvariant av åskfobi bara för att det har blivit höstrusk. Nej, nej.

Men nu kan jag nog somna om, jag har patrullerat huset runt och dragit ur kontakter likt en åskpolis och tittat till Frank och känt mig som herre över huset, så nu jan jag nog somna om igen.

God natt Tor och alla andra som vaknade av ditt oväder.

 

Far och jag far…

Och på tal om konst, för det kan vi ju ändå kalla det jag håller på med eller? På tal om konst, så var det ju nyss som ljusstråk återigen slog upp portarna för allsköns konstnärer med mer eller mindre anknytning till Nora. Och pappa och jag tog en nästintill traditionsenlig runda för att insupa kultur.

Det var en ypperlig lördag för konst och konversation mellan far och mig. Magkänslan om att vara mer en världsmästare än en torgkonstnär infann sig och nu vill jag bara måla, måla, måla, för jag är fasen rätt duktigt ändå. Sen är det förstås alltid i betraktarens öga, men kom igen, vissa verk som visades var inte bra. Ne nä.

De som alltid är bra är förstås Anna och Ted Ström, dom vet man var man har och de gör så himla fina tavlor. Ted med sina klassiska akvareller med kustmotiv i dis och Anna med sina mystiska skogar i olja eller akryl. För att inte tala om Åsa Södergren som imponerar med sina collage av hundar.

Sen var det väl maten, solen och citronen i keramik som också hörde till det bättre. Och ja, som om du är så himla mycket bättre själv då tänker ni, ha, vänta ska ni få se!

 

Hej solen!

Hej solen och hej skitiga fönster! Hej raringar och skuggmönster!

Hur härligt är det inte att sitta här en liten stund framför datorn och bli varm i nacken av solens strålar?
Jösses så gött!
Då går det ju inte att ligga kvar i sängen och dra sig, nej vet ni va. Nu blir det en god frukost och en sväng på stan, lunchträning och sen kalas.
Yes asså!

Så upp och hoppa din gamla loppa och ta vara på lördagen!
På återseende!

 

Provåka pizzaracer

Det är tydligen så att jag har så rackarns mycket saker att det börjar bli lite trångt i vår pizzaracer. Jag kan nästan höra hur mamma pratar strunt när hon trycker in vagnen i bagageutrymmet, för att inte tala om när vi ska till Öland eller stugan, då jag ska ha med mig min extrasäng, vagnen, katten och hatten och resten. Ni förstår ju själva, det blir en del mästerskap i Tetris mellan mamma och pappa. I-landsproblem så det sjunger om det, men ändå.

Så nu lurar de på att köpa en kombi, känns ju lämpligt må jag säga. Därför var vi och kollade läget i bilhallen, mamma och pappa snicksnackade till sig en provkörning och jag fikade så att kopparna rök i golvet. Eller såhär var det, helt plötsligt hade min blöja typ lekt kurragömma med mig utan att jag var med, den hade åkt ner i min stövel, inte bra, då la mamma mig i deras lekhörna och där fick jag tag i små, små kaffekoppar, så när blöjan var på plats igen gick jag runt och minglade lite i bilhallen. Som ni ser.

Men rätt var det var fick jag syn på en jättestor trapp och det är ju nästan det roligaste, att klättra upp för en trapp. Så vad hände, jo, jag släppte kaffekoppen vind för våg och började bestiga berg. Klirr sa det. Jätteroligt klirr. Mamma tyckte inte det var så kul. Som tur var tog de inget extra för det och jag fick gå upp för trappen innan vi åkte hem. Och nu ska jag dit igen och provåka den där lite större bilen, då ska jag inte ha sönder något, det är redan bestämt.

Om ni har tur kanske ni får se hur bilen ser ut sen, det är lite oklart just nu.
Nu kör vi. Förresten, den tredje bilden var när mamma och jag var på ICA Maxi och handlade.
Så ni vet.

Hoppas att ni får en bra lördag!

 

Ocean

Som jag köpte på Åhléns i Stockholm och som kommer att få en fin plats i huset. Så småningom. Bara så ni vet. Skön som bara den att sitta i och en kopia så att det skriker om det, men en designkopia är bra nog. Originalet heter Acapulco och här kan du läsa mer om det...

 

In och buda nu!

Klockan 15.00 avslutas auktionen med min bild. Därför tycker jag att ni ska in och buda nu och kom ihåg att varenda krona går till barnhemmet i Kenya. Och det är som sagt Maria Eremo som har dragit igång den här fina insamlingen och hon är även lagt upp andra tjusiga auktioner. Tryck här för att komma till alla auktioner och kom igen nu! Jag lovar att min bild är värd mer än vad ni tror, för att inte tala om vad ni ger till barnen som behöver all hjälp de kan få. Nyligen var summan på den totala insamlingen uppe i 20 000 kronor vilket ledde till att Maria kunde föra över pengar till dem så att de kunde köpa en bil. En bil som hjälper dem att fortare komma till sjukhuset med de sjuka barnen. Är inte det fantastisk så säg?

Läs mer om projektet här. Och lägg ett bud eller fler på någon av auktionerna, och gärna på min bild förstås!

 

 

Lucka 14 – ett fint foto

Det finns många kort på den här damen som sitter och knappar på tangenterna. Och de finaste har Emma Sandström tagit, men hon har stått för bilderna på var och vartannat inlägg nu så därför har jag valt ett helt annat kort. Som mannen tog på mig i somras. Det är fint för att det hör ihop med minnen.

Vi hade ätit god frukost på bryggan i solen. Frukost och frukost. Brunch. Mammas goda toscakaka, färska räkor, parmaskinka, några skivor ost och lite baguette. Smoothie och en och annan rollokola (utan inbördes ordning).

Solen värmde våra ryggar och jag hade jobbat min första vecka på mitt nya jobb. Livet lekte och brunchen var fantastisk. Jag hade dagen till ära spexat till det med min Sverigebikini, vilken bärs upp av en massa ironi kombinerat med stövlar. Alltid gummistövlar. Så när vi var på väg tillbaka till stugan, när maten var uppäten och andra sysslor kallade gick jag där på stigen med korgen runt min arm och filten i handen och så fotograferade mannen.

Så var det med det. Och det får vara tillräckligt fint för att rymmas i lucka 14.

 

Lucka 8 – ett favoritplagg

Det är inte ett av mina favoritplagg för att jag använder det mest hela tiden eller för att det är det snyggaste utan det är för att det är så himla skönt. Det är skönt att ha sparkdräkt. Jag tycker att det är så skönt att jag nästan skulle kunna gå i bräschen för att få sparkdräkt som uniform. Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen, en sparkdräkt borde vara det ultimata plagget för en dagisfröken. Dock inte just i min size kanske för jag har ju häng så att det räcker och blir över. Och det skulle förmodligen bli aningen bylsigt när man ska ta på sig sina överdragsbyxor och krypa omkring i sandlådan eller i skogen. Men när jag inte behöver krypa omkring med överdragsbyxor eller känna mig hållkäftensnygg så är min Onepice ett mycket bra alternativ. I alla fall hemma i ateljén och särskilt på Öland.

Förresten så kom jag på att jag hade sparkdräkt när jag var liten. Nähe, är det sant. Japp. Jag hade en sådan pyjamas när jag gick i åk 6. Det var väl lite annorlunda. Kanske. Nu är det ju bra skönt och tokigt att vuxna människor går runt i sparkdräkt titt som tätt. Men vad fals. Det är ett av mina favoritplagg och jag gillar det starkt.

Förresten så gör Wenche en variant av en sparkdräkt, fast mycket mer stiligare. Kolla in det här.

 

Grattis Sebbe

Idag ska vi på dop och igår frågade jag mamman till barnet och tillika den grymma matbloggerskan Victoria vad som önskades. Hon sa att en tavla vore tjusigt på sonen, Sebbe, helst en med svart, grått och vitt. Jag vred lite på mig och tänkte att det är lite tråkigt, men alla kan inte tycka om lika mycket färg som mig och tur är väl det. Dessutom så frågade jag i sista stund om vad som önskades. Vilket så klart ledde till att jag slängde ihop en doppresent eftersom tidspress tycks vara lite av mitt vinnande koncept. Så nu hoppas jag att familjen och särskilt Sebbe uppskattar tavlan, vad tycker ni?

På Victorias blogg har hon avslöjat att limegrön och blått finns i Sebbes rum, och jag kunde ju såklart inte låta bli…

 
1 av 812345»»