Brunett Bruno

Jag blev Brunett Bruno. Och det känns förbannat bra. Jag är ju egentligen mer mörkhårig än ljushårig och med den här färgen får vi hoppas att utväxten inte kommer göra sig lika påmind som när jag är ljus. Jag hade kanske inte riktigt tänkt att hela håret skulle bli likt en Alladinask när jag stegade in på Trash, lite upprörd över att det här med att köra i rondeller tycks vara ett problem för Örebroare.

Jag har heller inte förankrat det hos mannen, att jag kan liknas vid en chokladdoppad konstnär. Men han lär ju märka det när han kommer hem.

Och han måste älska det för det är ju mitt hår. Ha. Jag älskar det redan. Jag har å andra sidan aldrig gått missnöjd från Anna N på Trash. Det finns inte. Kanske har något att göra med att jag började klippa mig hos henne när jag var liten och satt på bräda på Näbbtorgssalongen. Eller att jag för det mesta tänker att det är ju bara lite hår. Men framför allt för att jag litar på att min frisör kan sitt jobb och för att jag ser det som ett konstverk.

Så tack Anna för att du alltid gör mig så fin i håret, även om jag inte besöker dig så ofta.