Att sakna sin parhäst…

Jag har alltså ingen smartphone längre. Jag tjatar lite om det ja. Men ju mer tiden går utan, ju mer ineffektiv blir jag, på vissa punkter i alla fall. Min ambition är att E som i Eva bland annat står för effektivitet. Att inte ha en parhäst i innerfickan förhindrar min effektivitet. Egentligen är det så klart inte hela världen, flera generationer har klarart sig alldeles utmärkt bra utan mobiler över huvudtaget innan, men en iPhony är ju så mycket mer än en pensionärsanpassad lur som endast fungerar just som en telefon bör. Jag kan ringa på den och jag kan svara. Men inte göra en massa annat…

Men som den vanemänniska jag är så inser jag nu att jag längtar mer och mer efter den där senaste hästen, den som bestiger svensk mark den 28:e oktober vilket inte alls innebär att den flyttar in i mitt stall då. Men helst. Jag skulle kunna ha det finaste stallet just då.

För jag älskar att fotografera enkelt och snabbt. Perfekt då med en iPhone. Jag trivs som bara den med att lyssna på min Spotify, tex när jag har rast, samtidigt som jag först kollar min mail, kanske besvarar några mail, sedan kollar jag Facebook och sen Aftonbladet och innan jag byter Spotifylista till den med mer lugna låtar så kanske jag sticker till med ett blogginlägg. Sen hinner jag ta en liten powernap innan de härliga barnen ska få tillbaka sin pedagog. Och det på 30 minuter, snacka om effektiv.

Men nu är det inte alls så. Långt ifrån. Jag överlever men kan inte påstå att jag är effektiv. Och det är lite sorgligt som sagt. Jag saknar dig, min parhäst. Hoppas 4S lever upp till det vi hade, my little iPhony. …