Åskledaren

Precis när jag har riggat kontoret i skogen (läs lånat grannens internet) så börjar det åska. Jag som hatar åska. H.A.T.A.R. Starkt ord jag vet. Men när det åskar på nätterna så sätter fobin in så det bara sjunger om det. Uschamig. Så nu ligger jag här på helspänn, darrar som ett asplöv och överväger att gå ut till bilen. Och jag räknar. Jag räknar från blixt till dunder, ettusenett, ettusentvå, ettusentre… och hoppas att ovädret snabbt ska dra förbi och att smällarna inte ska göra så att fönstren skallar så att Frank kanske också blir rädd.

Om det åskar på dagarna då är det lugnt, men på nätterna, nej vet ni va, då tycker jag att den där Tor kan spela ett spratt med någon annan, långt, långt bort. För det här är inte ett dugg kul. Och det där med fina, harmoniska sommarbilder med tillhörande romantiskt dravel, rim och reson det finner jag inte ro till nu trots att jag har snyltat på 4G nätet och förberett en aning.

Men nej, nu blir det inte bättre än såhär. Vi får helt enkelt nöja oss med ett regnklätt spindelnät och hoppas på en skön natts sömn utan blixtar och dunder.